måndag, januari 07, 2008

Behov nr. 7: Närvaro i Nuet (översikt)

En snabb recap. av de sex första behoven:

1. Säkerhet/Bekvämlighet
2. Osäkerhet/Omväxling
3. Att vara betydelsefull
4. Att känna förening/Kärlek
5. Personlig utveckling
6. Att bidra

Hur passar Mindfulness/Meditation in här? Jag har brottats med den frågan länge nu och har kommit fram till att det inte passar in.

Accaptans som en ursäkt för de lata och fega
Robbins har åsikter om "andliga" människor som använder sig av Mindfulness/Meditation (M/M) för att ha en ursäkt att inte utvecklas, att inte bidra. Vad han nog hakar upp sig på är acceptansen. När man ägnar sig åt M/M är ju acceptans ett centralt tema. Många lärare inom M/M säger att det handlar om att öppna sig för 1. det som är här nu 2. som det är (inga tolkningar, inget dömande). För oss som är inne i detta med M/M är detta inget konstigt. Självklart är acceptans viktigt! Eller? Det är inget vi grubblar över när vi är på retreaten, i meditationsgruppen, när vi läser en bok av en andlig mästare, eller är med på en Satsang.

Anledningen är att M/M handlar om Nuet, det eviga Nuet. Vi hör ofta att Nuet alltid är lika öppet, omsluter allt och alla utan att döma, ja Nuet blir liksom en sorts metafor till det religiösa människor kallar Gud.

Det där kan nog Robbins skriva under på, men han tycker sig se en lömsk fara här. Något han ofta varnar för i intervjuer. OM vi tillämpar Mindfulness/Meditation (M/M) för att tillfreställa några av de sex första behoven, ja då kan det bli fel, jag skall visa med ett exempel. Låt mig först påminna om att Robbins anser att vi måste ha höga värden av tillfreställelse för alla de sex behoven för att en handlig skall bli av hög kvalitet.

Behov 1 Säkerhet/Bekvämlighet: Kanske mediterar jag för att slippa ta itu med mina jobbiga tankar, det blir som en flykt från mig själv, mina känslor och tankar. Men jag förnekar att det är så genom att säga att tankarna och känslorna ändå inte är den jag i sanning är - jag är det eviga nuet, stilla och fridfullt och öppet.
Behov 2 Osäkerhet/Omväxling: kanske mediterar jag för att jag är trött på mitt liv, jag vill göra något annat, som omväxling, ofta hoppar jag då mellan olika läror och lärare, mitt andliga sökande blir som en underhållande hobby.
Behov 3 Vara betydlesfull: Kanske bär jag på känslor av misslylckande, att jag aldrig kommer bli något, men sedan jag började Mediterar är jag speciell, då höjer jag mig liksom över min familj och mina vänner, kanske blir jag för första gången respekterad och lyssnad på av min andlige lärare som hela tiden bekräftar mig och säger till mig att jag är något oändligt mycket mer än jag hittills trott, jag är det eviga nuet, alltings essens, jag är ett med allt, jag är .... gud.
Behov 4 Känna förening/Kärlek: Gruppgemenskapen med de andra som delar mitt intresse är stark. Då man delar med sig av djupa och stora frågor och problem kommer man nu nära människor på ett helt nytt sätt än man tidigare upplevt. Gruppen bekräftar mig och accepterar mig med alla mina fel och brister som jag tidigare inte vågat berätta för någon om.

Så långt är allt frid och fröjd, om detta är drivkrafter för att meditera så är det ok, då är Mindfulness/Meditation varken bättre eller sämre än andra aktiviteter som sport eller frimärksamlande. Det som Robbins varnar för är när vi kommer till de högre behoven nr. 5 & 6.

Behov 5 Personlig utveckling: Även om jag lär mig nya saker om mig själv är det tveksamt om jag utvecklas så länge det handlar om mitt eget mående, min egen inre frid. Utveckling bör innehålla en komponent av ökad medkänsla och förmåga att faktiskt göra något för andra, (mer än att predika meditationens välsignelser). Och för att medkänslan skall utvecklas måste man utmana sig själv att ta andras perspektiv vilket är svårt när M/M handlar om mig och mitt perspektiv.
Som tidigare nämnts är acceptansen också en tveksam komponent när man skall växa som människa. Det är underbart att höra att man är älskad och duger som man är men hur utvecklande är det. Som Robbins alltid framhåller, man måste höja ribban om man vill utvecklas, det finns inga genvägar, och man måste utsätta sig för nya obekväma situationer om man skall tvingas ställa nya frågor, vilket är en förutsättning för förändring. Om man fortsätter ställa samma frågor fortsätter man få samma resultat. Det är Robbins käpphäst.

Behov 6 Att Bidra: Den här punkten behöver väl knappast kommenteras. Man kan upprepa hur många gånger som helst att världsfred börjar inom mig själv, men så länge M/M handlar om min egen frid så får alla behövande människor ingen hjälp från just mig. Så är det bara. punkt slut. Även om man sägs kunna sprida friden till sin omgivning, även om det finns dom som säger att antalet våldsbrott kan minska tack vare att fler människor mediterar, det var väl Beatles-Gurun Maharishi Mahesh Yogi som blev känd för dylika storstilade projekt. Det må ligga något i detta men om man kör på det spåret enbart tycker jag man skall rannsaka sig själv ruskigt noga först för att ta reda på om det är en bekväm ursäkt för att slippa smutsa ner händerna. Så tycker i alla fall Robbins och jag har svårt att argumentera emot detta.

Så långt Anthony Robbins varnande ord - nu smäller det ...

Behov 7 Närvaro i Nuet
Det som de sex första behoven har gemensamt är, (förutom att de är mänskliga behov), att de förutsätter en tidsaxel. T.ex. så här känner jag nu, men jag vill känna på ett annat vis längre fram. Vad människans intresse för Nuet egentligen handlar om vet kanske Eckhart Tolle bäst - hans bok "The Power of Now" har blivit en av de största bestäljarna inom andliga litteratur genom tiderna. Allt fler som inte alls är "andliga" pratar om att stanna upp och ta vara på nuet. Ofta då med vissa hedonistiska undertoner, typ passa på att äta och dricka gott och spendera pengarna, men det finns något annat också, en förfäran som smyger sig på när man konfronteras med att livet liksom bara rinner bort, det går så fort ... har ni hört det någon gång? jag tycker jag hör det hela tiden, människor frågar sig vart åren tar vägen, barnen blev plötsligt vuxna, vad hände? och bakom allt detta lurar en isande skräck, (det är i alla fall min tolkning) men de flesta hittar sätt att droga ner sig, om det inte är med kemikalier, så är det med underhållning eller arbete eller varför inte med något riktigt svårt problem, en riktigt jobbig konflikt, finns det någon bättre bedövning?

Tidens slöja
Hursomhelst, vart tar åren vägen? Det är en förbaskat bra fråga och vad succén med Tolles "The Power of Now" och det ökade intresset för Mindfulness visar på, är att vi västerlänningar kanske är mogna att göra det som mystiker från öst (och väst) gjort i tusentals år, lättat på tidens slöja för att se vad som finns där bakom ... ja och vad finns där bakom???
Det tidlösa så klart! Det är ju inte så konstigt egentligen men det är fantastiskt, det är hisnande, det är som att vakna upp ur en jobbig dröm, därför pratar också många andliga om uppvaknandet, upplysningen. Plötsligt ser man igenom tiden.
För att återigen citera Anthony Robbins - så handlar meditation just om att förena sig med evigheten.

Öppningen till evigheten finns i Nuet
Den här rubriken känns lite som en dogm, som att bara komma och påstå saker, men det är i alla fall min och många andras direkta erfarenhet. Nuet är evigt.
Hur då?
Varför då?
Jo, för att det alltid är nu. Det har alltid varit nu, om vi tänker tillbaka på våra liv, finns det då en enda gång som det inte var nu? Mesta delen av tiden har vi varit försjunkna i drömmar om framtiden och minnen av det förflutna, men dom har alla ägt rum Nu. Det är som om hela tidsaxeln är ett enda långt Nu. Har tidsaxeln någon början eller slut? Det vet vi inte, vad vi vet är att den liksom försvinner när vi lägger märke till Nuet.

(Ett metafysiskt krumsprång som en liten parentes)
Tillåt mig nu att kasta mig huvudstupa ut i några av de mest drastiska metafysiska spekulationer man kan tänka sig - är inte vitsen med tiden att vi faktiskt behöver den som kontrast för att kunna se evigheten, kunna uppskatta den strålglans och den magi som man liksom badar i när man lyfter på tidens slöja och släpper in det eviga Nuet. Vi har tiden att tacka för mycket. Om vi inte skulle sova tidens sömn skulle vi inte veta vad det är att vakna upp till evigheten. Tacksamhet ....

Ja och nu infinner sig frågan - hur i #%¤& passar dom sex mänskliga behoven in i evigheten?
Jo se dom passar in. Som handen i handsken. Evigheten omsluter tiden. Inga problem. Full acceptans. Tiden är välkommen att uppträda och vara precis som den är för att sedan försvinna. Ja men personlig utveckling och allt det där ... jo se det passar också in, i själva verket är det ju själva förutsättningen för att människor idag kan ägna sig åt Mindfulness/Meditation och upptäcka evigheten igen - Amöbor tycker inte att evigheten är något att förundras över, dom vet ju inte vad tid är. Inte heller fiskar eller hundar. Dom lever i det eviga nuet hela tiden (tror jag). Det är ju faktiskt först efter några år som människan uppnår den kognitiva kapacitet som krävs för att köra "tidsprogrammet". Barn lever i evigheten, ser man inte det i deras ögon?

isst, visst, finns det ett överlevnadsvärde i att kunna tänka och handla i tiden. Vi kan samla mat och planera på ett ännu bättre sätt en de andra djuren som gör detta på instinkt. Men måste man bara titta på det utifrån en nyttoaspekt. Kan det inte vara just detta, (jag kan inte släppa det) att tidens sömn gör uppvaknandet till evigheten möjligt.

Ok, och praktiskt då, vad har Mindfulness/Meditation med evigheten att göra?
Jo, det handlar om en process som sker i två steg.

Steg 1: Först kommer Mindfulness som innebär att man är närvarande i nuet genom att lägga märke till allt det som uppträder i nuet - andningen, andra fysiska förnimmelser, ljud, hörsel, smak, lukt och synintryck. Man lägger märke till hur tankar uppträder spontant för att sedan försvinna lika spontant, man lägger märke till hur känslor också uppträder spontant. Detta räknar många in i meditationen men jag väljer att kalla det Mindfulness för att tydliggöra att det handlar om två steg.

Steg 2: Vad är då Meditation? Jo, det är att gå från att lägga märke till allt som uppträder i nuet till att lägga märke till Nuet självt. Det är liksom en 180 graders inåtvändning. Men först måste man förbereda sig genom att landa i Mindfulness.
(Det här känns lite fel att svepa över som om det var nåt jäkla matrecept, det här är ju grejer som måste erfaras, måste växa fram och mogna, men jag skall skriva mycket om detta under ämnet Människans sjunde behov - övningar)

När man pratar om dom här grejerna tror jag man måste växla mellan olika ord, olika etiketter. Det var Adyashanti, en Californisk Zen-mästare, som gjorde mig uppmärksam på det. Han byter hela tiden ord på dom här grejerna. Istället för att prata om Att bli uppmärksam på Nuet kan man säga att bli uppmärksam på Närvaron, känslan av att vara här, man kan fråga sig hur man vet att man är här, man kan säga att det handlar om att bli uppmärksam på själva uppmärksamheten, o.s.v. Men vi återkommer till det längre fram. Så här långt kan vi bara konstatera att vårt sjunde behov kanske är behovet att inte ha några behov. Kan man ha några behov när man lever 100% i nuet? Förutsätter inte behov att man tänker sig en framtid?

Så kan man fråga sig men det passar inte med negationer här. För evigheten omsluter ju alla behov. Jag skulle säga att behov nr. 7 handlar om att se att man är oändligt mycket större än sina behov. Man är något oändligt mycket större än tiden. Man förnekar inte tiden eller behoven - man transcenderar dom. Där kom en dogm till men det är också mångas, inklusive min egen, erfarenhet.


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1