fredag, januari 18, 2008

Bruksanvisning till Människan...

För att kunna arbeta praktiskt med Mindfulness/Meditation enligt modellen Människans Sjunde Behov (MSB) är det bra att ha en sorts modell av människan som grund - en modell som är så enkel, översiktlig, öppen och transparent att den kan integrera och kompletteras av alla de mer sofistikerade, gängse psykologiska modellerna. Nedanstående är ett försök till en sådan modell.

I centrum finns vår uppmärksamhet som man kan kalla subjektet.

Uppmärksamheten kan fokuseras på sinnesintryck, tankar och känslor.

Det finns två sorters uppmärksamhet, medveten uppmärksamhet och omedveten uppmärksamhet. Skillnaden kan illustreras med ett exempel.
Medveten uppmärksamhet: Om man sätter sig för att meditera genom att följa andningen upptäcker man snart att man lämnat andningen och följt med i ett tankeflödet. Då man uppmärksammar att uppmärksamheten lämnat andningen och flyttat sig till ett tankeflöde/associationskedja blir uppmärksamheten medveten. Man kan då flytta tillbaka den till andningen.
Omedveten uppmärksamhet: Strax innan man uppmärksammade detta var den omedveten, dvs, uppmärksamheten fanns ju där, den var fokuserad på tankarna men man var inte medveten om var var den var. Uttrycket - förlorad i tankar - är målande. Eller förlorad i drömmar. I denna kategori finns även sömn. I djupsömn finns en viss grunduppmärksamhet.

Man kan styra sin uppmärksamhet med hjälp av frågor. T.ex. I en folksamling kan man fråga sig, vilka personer har svarta skor?
När man över Mindfulness kan man styra uppmärksamheten från omedveten till medveten genom att hela tiden fråga sig var uppmärksamheten är nu?
Att fråga var uppmärksamheten är just nu handlar inte om att styra den till en viss typ av objekt utan om att styra uppmärksamheten från omedveten till medveten. Det är en viktig distinktion som skiljer Mindfulness-övning från andra typer av mental träning. Däremot är det bra om man vid Mindfulness-övning också har med en viss styrning från tankar till sinnesintryck eftersom det är lättare vara medvetet uppmärksam på sinnesintryck än på tankar och känslor.

Genom att vara medvetet uppmärksamhet flyttar man över sin identitet/sitt subjekt från "min story" till själva uppmärksamheten. Jag är inte min story (ego, etc), jag är uppmärksamheten. Man får på sätt och vis en ny identitet och får distans till sin story, som också innehåller alla de program som styr hur man fungerar i världen. När man får distans blir man också friare att ändra de program som fungerar dåligt och stärka de som fungerar bra.

Till denna sista punkt kan det finnas invändningar som att denna nya identitet också är en story, men låt oss återkomma till det. Här tror jag också att många psykologiska modeller får svårt att passa in, men jag tog ändå med det därför att:
Att uttrycka det som att man är själva uppmärksamheten och inte sin story är lite klumpigt. Kanske kan man säga att identiteten härmed utvidgas. Man ÄR sin story men också något mer, något större och öppnare som rymmer även "storyn".

När man lagt märke till att uppmärksamheten alltid finns där oavsett vad den fokuseras på ligger det när till hands att röra sig mot den teori som finns inom t.ex. Advaita Vedanta, nämligen (mycket förenklat) att allt är uppmärksamhet. Det finns inget annat än uppmärksamhet. Därmed upplöses dualismen och övergår till NonDuality, eller Advaita = inte två. Man är helt enkelt det man betraktar. Vad som händer (inom NonDuality-tänket) när man blir medvetet uppmärksam, är att uppmärksamheten blir uppmärksam på sig själv. Men det finns fortfarande bara uppmärksamhet vilket är något jag använder som arbetshypotes i min modell. Jag är medveten om att det är en grov förenkling men det är något att bygga på, en struktur som går att fylla på med otaliga nyanser och perspektiv. (Googlar man på "everything is awareness" får man 6780 träffar, vad nu det vill säga... det behöver ju inte betyda att det är sant ...)
Vad som är avgörande här är att skilja på två sorters uppmärksamhet - uppmärksamhet utan form (källan, tillvarons grund, osv) och uppmärksamhet med form (manifestationen, maya, illusionen, världen osv)
Finessen här, om man får säga så, är att utan skillnaden mellan form och det formlösa (tomhet) så skulle inte uppmärksamheten kunna bli uppmärksam på sig själv. Ett fenomen som inom NonDuality kallas uppvaknande/upplysning.

Här kan man bygga på, fylla ut och nyansera med hjälp av Ken Wilbers Integrala Teori men det behövs inte för att man skall kunna få en tillräcklig teoretisk grund till vad Mindfulness/Meditation är.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1