tisdag, januari 15, 2008

Behov nr. 7: Goal Free Living

Vem är den här VagabondSteve? Tydligen någon som läst mycket Eckhart Tolle! Sympatiskt med någon som inte bara citerar Tolle utan verkar ha smält budskapet, gjort det till en del av sig själv och sitt liv och sedan delar med sig av det.
Personligt. Bra. Håll till godo

Det är inget fel med att sträva efter att bli bättre säger Steve, och det är en viktig kommentar. För budskapet är annars väldigt hårdsmält. Hur skall vi kunna leva och må bra utan att sträva efter något. Är det inte ett djupt rotat behov. Jo, i Robbins modell "Sex mänskliga behov" (se inlägg om detta) är behov nummer 5 djupt förknippat med att sträva efter förbättring.

1. Säkerhet/Bekvämlighet
2. Osäkerhet/Omväxling
3. Att vara betydelsefull
4. Att känna förening/Kärlek
5. Personlig utveckling
6. Att bidra

Men vi står här med en paradox, hur löser Steve den? Han löser den inte. Han pratar om det lidande som har sin rot i vår strävan och vår oförmåga att bli nöjda. Så delvis sant, men det finns ju en glädje också i att sträva och bli bättre. Låt oss inte förenkla! Jag skall göra ett superambitiöst, pretantiöst men helthjärtat försök att lösa den här paradoxen.

Vad Steve gör, och även Eckhart Tolle, är att gå in på de 6 första behoven och säga:
- Ser du inte att du redan är omåttligt rik? Ser du inte att ditt liv är fyllt av gåvor och välsignelser?
- Nej, jag ser bara en massa saker jag inte hinner med, en massa problem och konflikter
- Det är för att du inte är närvarande i nuet, det är för att du inte ställer rätt frågor?
- Jo, jag är visst närvarande i nuet, och jag skall säga dig, mitt NU suger... Allt är skit, jag vill inte vara här, jag vill åka till en plats långt borta utan konflikter, utan problem, utan en massa måsten och borden!
- Men du är redan där, NUET är en sådan plats!
- Ditt Nu kanske är det, men inte mitt. Mitt är en plats jag inte önskar min värsta fiende att vara på.
- Det är för att du inte möter ditt NU på rätt sätt
- Det spelar väl ingen roll hur jag möter mitt NU, dygnet har fortfarande bara 24 timmar, hyran måste fortfarande betalas osv

Ja, vad svarar Tolle och Steve då?

Jo, vad Steve t.ex. pratar om är att vi skall flytta fokus från allt det vi inte har, (och ingen får väl någonsin allt, och då menar jag ALLT), till ALLT det vi redan har. Det är ingången till ett helt nytt tänkande!
Jag minns att jag läste en roman som handlade om en fackföreningskämpe som kom till Norrland på den tiden gruv- och verks-arbetarna verkligen behandlades som slavar. Fackföreningskämpen var alldeles förtvivlad för ingen ville lyssna på honom. Arbetarna där uppe var djupt religiösa och trodde på vikten av att vara tacksam och nöjd med den lott man tilldelats av Gud. Om dom var tacksamma för sin lilla lott skulle belöningen komma i himlen. Om dom var otacksamma skulle dom straffas och hamna i helvetet.
Som tur var tänkte inte alla på det viset.

Ibland tänker jag att detta med att odla förmågan till uppskattning är något man kan unna sig då man känner ekonomisk trygghet. Eckhart Tolles bok "The Power of Now" blev en bestseller av flera andledningar. En var att Oprah gillade boken och bjöd in Tolle till sin show. Och visst, Oprah strävar inte längre efter ekonomisk trygghet. Hon har uppnått och överträffat alla mål man rimligen kan sätta.

Men så enkelt är det inte. Tacksamhet och förmågan att uppskatta vad livet ger, stort som smått, kan man odla i vilken livssituation man än befinner sig.

Här nämner Steve i videon ett bra exempel:
- Att kunna se färger (för dom som kan det). Visst är det fantastiskt!?
Eh, okej, vad är det som är fantastiskt med det?
- Alltså, det är just det, vi kan inte uppskatta det vi är vana vid. Därför är vi fattiga, därför går vi omkring i en känsla av att något fattas, något måste hända för att vi skall kunna bli lyckliga, därför suger vi energi, suger från andra människor, från oss själva, detta kroniska missnöje.
- Jaha, så vi skall bara sätta oss ner och ge upp?
- Nej, vi skall sätta oss ned och stanna upp för ett ögonblick och vakna upp! Hur gör vi det? Vi kan fråga oss, vad finns det i mitt liv NU som jag kan vara tacksam för?
- Inte mycket!
- Nej, men något måste det väl finnas?
- Tja, jag vet inte, det spelar liksom ingen roll så länge så mycket annat är åt helvete.
- Jo men om du måste säga något du känner äkta tacksamhet för, vad skulle det vara?
- ok, det skulle vara att jag ....

Och därifrån börjar en helt ny horisont öppna sig, med den frågan:

- Vad kan jag känna äkta tacksamhet för just nu?

bryter man igenom den dimma av missnöje som vill sluka oss.

I början känns det lite pinsamt. Lite krystat och löjligt. Det är för att vi är ovana. Jag menar, den som aldrig brukar gå upp på dansgolvet tycker också det känns pinsamt första gången.
Konstigare är det inte. Man kan börja med löjligt självklara saker som att det blir ljust på dagen. Tänk om solen skulle slockna! Nej men allvarligt, visst är det fantastiskt att ha solen där varje dag, tänk att kunna lita på att den ger värme och ljus (mer eller mindre) varje dag. Och att den inte ger för mycket. Att vi inte brinner upp. Att jorden håller sig i sin bana. Visst är det ... (jag skall inte tjata ut ordet fantastiskt) häftigt ... :-)

Visst är det häftigt att kroppens alla miljarder celler kan kommunicera, att dom tillverkar alla livsnödvändiga proteiner utan att du behöver bry dig. Du kan ligga och glo på TV medan miljoner superinvecklade kemiska processer sköter sig perfekt. (ja, nästan i alla fall) Och när något går fel, när vi blir sjuka, ja då är det ju fortfarande en massa saker som funkar. Hur i ... #¤#¤%%¤... funkar det?
Det är ett mirakel!
- Ja men det där låter så Tomas DiLeva! Jag vill inte vagga in mig i nån sorts konstlad glädje som orsakas av att jag går och är tacksam för allt som är självklart! Jag vill lösa mina problem, jag vill nå mina mål!! Jag vill också hjälpa till och lösa andras problem. Det finns massor att göra, Jag har inte tid att sitta och vagga in mig i nåt löjligt tacksamhetsrus!!!

Och nu, nu börjar det brännas. För det är här det går fel för många. Det är här jag fastnade, länge, länge var detta en återvändsgränd på min "andliga" väg. Jag gick tillbaka till det vanliga tänket, fogade in mig i ledet. Jag brukade tänka - att hålla på med tacksamhets-trams är en flykt och inget annat. Det är för dom svaga som inte tar ansvar, som inte har modet att tackla livets hårda fakta. Någon annan får ta hand om dom när dom inte har pengar till mat eller hyra. Eller så handlar det om folk som är rika, som har sitt på det torra, som kan sitta därborta i Californien och flumma utan att behöva bekymra sig om något annat än sin egen lilla lycka. Men jag har saker att ta itu med ... och så var jag tillbaka i missnöjets dimma.

Det var när jag kunde göra en teoretisk modell som saker föll på plats, saker jag länge anat, saker som Eckhart Tolle m.fl. sagt men som dom inte förtydligat. Med min modell, Människans sjunde behov, blev det tydligt för mig, och förhoppningsvis kan det hjälpa någon annan, det är därför jag skriver här.

Tacksamhet är inte ett alternativ till strävan!
Tacksamhet är större än strävan och rymmer även strävan! Vad menar jag med det?
Jo, om vi tittar på de sex första behoven

1. Säkerhet/Bekvämlighet
2. Osäkerhet/Omväxling
3. Att vara betydelsefull
4. Att känna förening/Kärlek
5. Personlig utveckling
6. Att bidra

Då ser vi att tacksamhet troligen har förmågan att minska alla dessa behov. Tacksamheten kan ju bara handla om det som är här nu - som det är. Om nu dom här sex behoven är vår drivkraft, ja då förlorar man ju sin drivkraft om man odlar tacksamhet, kan det vara så? Ja, det trodde jag tidigare, men jag hade fel.
Tacksamheten handlar om nuet och vårt sjunde behov:

7. Närvaro i Nuet (leva i tacksamhet för det som är, uppskatta livet som det är)

Det finns många synononymer till NUET, en synonym är evigheten, en annan är tacksamhet.
Men låt oss nu hålla oss till tidsaspekten. Nuet är evigt, det är alltid nu, har alltid varit nu, kommer alltid att vara nu. Evigheten utesluter ju inte tiden, den är större än tiden och omsluter den. Samma sak med tacksamheten. Detta kanske är en ovan tanke, men tacksamheten är större än våra behov och omsluter dem.

Vi har ju behov, vi söker t.ex. ekonomisk trygghet, sedan blir vi uttråkade och behöver spänning, då satsar vi alla våra pengar i ett riskfyllt projekt.
Vi behöver känna oss unika, skilja ut oss från mängden, men sedan blir vi utanför och längtar efter gemenskap och förening.
Vi behöver utveckla oss själva, lägga tid på oss själva, men vi vill ju inte vara enbart egoister, vi längtar också efter att göra något för andra, för miljön, för djuren, för barnen osv.

Alla dom där sakerna, de sex mänskliga behoven, är en del av vår natur och skall tas på allvar. Tacksamheten för det som är i nuet, tar inte bort vår mänskliga natur. Tvärtom, att se att både och får lov att finnas tycker jag är stort. Ofta har jag anat att det är så, men när man sedan lyssnar på t.ex. Eckhart Tolle eller den här Steve, ja då känns det så futtigt att ha dom där sex första behoven. Men det är inte futtigt. Det sjunde behovet gör att vi faktiskt kan känna tacksamhet också över våra drivkrafter, vår strävan, andras strävan.

Den här bloggen handlar om vårt sjunde behov - att vara närvarande i nuet.
Men det härliga är att det finns många aspekter av detta sjunde behov. En är:

7. Leva i tacksamhet för det som är här Nu

Det finns flera sätt att svara an till behov nr. 7. Ett är att ställa frågan: vad kan jag vara tacksam för just nu? Ändra vägar är att praktisera Mindfulness och Meditation. Alla vägar går att kombinera och det är dom här praktiska vägarna som min blogg också skall handla om.

Andra bloggar om: , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1