tisdag, januari 08, 2008

Handlar det om att uveckla godhet/storhet eller avtäcka en redan befintlig godhet/storhet?

För er som inte är bekanta med den del av nyandligheten som brukar klassas som Neo-Advaita/Zen kan jag berätta något märkligt - där finns ett sorts "förakt" för människors ansträngning att utvecklas till det bättre. Jag väljer ordet förakt för att provocera lite, jag var själv helt inne i dom här tankebanorna. Argumenten är förrädiska, dom talar till vår fåfänga, vår lathet och vår narcissism. Eller? Kanske inte, kanske talar argumenten till vår intuition om att vi är barn av evigheten, att vi är större än tiden. Läste ett inlägg (Då Bodhidarma Skrattade) på Roshis blogg där han citerar Osho. Vad Osho försöker säga här är som alltid lite oklart, men samtidigt otroligt inspirerande på något vis. Jag klistrar in det här:

Det finns ingenting att ge, det finns ingenting att få. Allting är helt okej –
som det är. Det finns inget behov av givande och tagande. Du är helt perfekt som
du är.
Denna lära från öst har missförståtts mycket i väst, ty de säger, ”vad
slags lära är det här? Då kommer folk inte att sträva och då kommer de inte att
försöka komma, nå högre. De kommer inte att anstränga sig att ändra sin
karaktär, att ändra sitt onda beteende till gott. De blir djävulens offer.
I väst är slogan :” förbättra dig själv ”; antingen i denna världens termer eller
i termer av den andra, men förbättra dig. Hur skall man förbättra sig?
Hur blir man mer storartad, större? I öst förstår vi det djupare, vi förstår att just
denna ansträngning att bli är barriären – ty du bär redan ditt varande med dig.
Du behöver inte bli någonting – förverkliga bara vad du är, det är allt.
Förverkliga det som är redan dolt inom dig. När du förbättrar dig, vad det nu må
vara du skall förbättra, så kommer du alltid att vara i oro och vånda därför att
själva ansträngningen att förbättra sig leder dig på fel stig.
Den gör framtiden meningsfull, idealen meningsfulla och ditt medvetande blir åtrå. När du åtrår bommar du målet. Låt åtrån lägga sig. Bli en stilla damm av icke-åtrå och plötsligt överraskas du, oväntat är det där. Och du kommer att skratta med hela magen, precis som Bodhidharma skrattade.
Osho

Osho har alltid en agenda med det han säger, det är jag övertygad om, även om det ibland bara är pur förtjusning över att provocera inskränkta människor och kasta in dom på nya tankebanor. När han, som i detta citat, angriper vår kulturs självförbättrings-raseri, gör han det som alltid med finess, det finns alltid en knorr i det han säger, han har alltid en räv bakom örat vilket gör honom till tidernas mest underhållande andlige lärare. Man vilken effekt får hans ord? Varför uttrycker han sig som han gör?
Låt oss lämna det som kan anföras som kritik mot den här typen av retorik, - att det föder eller när en redan befintlig narcissism av stora mått. Detta är något som Ken Wilber har fått mig att bli uppmärksam på. Något som gör Roshis blogg intressant är att han varvar Osho och Wilber citat. Låt oss titta ut genom den öppning Osho river upp här i vår tankeväv.
Han flyttar fokus från blivande till varande. I min modell kan man säga att han lämnar "Människans sex första behov" som alla handlar om blivande eftersom de är tidsbundna, och riktar in sig på Människans Sjunde behov - Närvaro i Nuet ...... det eviga nuet, själva närvaron, själva varandet. Om vi tänker oss att varje punkt på tidsaxeln är ett nu, kan vi enas om det? ja då omsluter vi hela tidsaxeln då vi är närvarande i Nuet. Då är vi redan det vi vill bli. (okej, okej, det här blir väldigt filosofiskt, men det är faktiskt tekniker som används inom coaching, tro det eller ej.

Visst tror man att Coaching är självförbättringsraseriets flaggskepp? Så man kan missta sig! Coaherna har fattat det här. Var det du vill bli. Tänk att du redan klarar höjden. Du har höjden i kroppen. Såna tillrop har ju blivit klyshor som vi inte ens funderar över. Vadå har höjden i kroppen? Vad menar coacherna med såna påståenden? Det är ju absurt, Man kan väl aldrig ha höjden i kroppen, man kan tvinga kroppen att hoppa över höjden, men ....
Jo, det är precis det här det handlar om. Succéfilmen - The Secret - handlar om just det här. Där säger man om och om igen att man skall agera som om man redan är eller har det man vill ha - för då attraherar man det man vill ha. Hmm.... knepigt, men det funkar, säger alla som figurerar i filmen. Dom kallar det för "The Law of Attraction".
Det finns ett annat uttryck man ofta hör inom personlig utveckling -"uncovering you true potential". Avtäcka din sanna potential. Detta antyder lite vad det är Osho är ute efter.

Avtäcka ditt sanna jag (potential) .... hmmm. det sanna jaget kan man ju greppa kanske, men VAD exakt är det som ligger över och som skall tas bort? Kanske är det inte så att det ligger över, kanske är man inkapslad inuti sin sanna natur. Kanske gömmer sig inte sanningen någonstans långt borta, kanske är det vi som gömmer oss inuti sanningen. Hur gömmer vi oss? Jo, vi kapslar in oss i tidens väv. I vår lilla tidskapsel sitter vi och tror att vi behöver en massa saker. Behoven kan bara existera där inuti tidskapseln. Sen kommer Osho och andra och river ett hål i tidsväven, vi tittar ut och tänker, .... scary ... och så glömmer vi bort det hela och återgår till behövandet. De sex första behoven. Men sedan kommer det nån och säger att vi har ett Sjunde Behov. Ett behov av närvaro i Nuet. Och vad upptäcker vi då? Jo, evigheten. Och för en kort sekund tror vi att evigheten är allt som finns. Att tiden bara är en hägring, en illusion. Men efter ett tag ser vi att tiden faktiskt finns, det är bara det att den inte längre är allt. Och när något går från att vara ALLT till att bara vara en liten del, då blir vi ganska omtumlade. Det tar ett tag att landa.

Innan jag själv landade tyckte jag att evigheten var ALLT. Då hade jag skrivit att människan har ETT ENDA BEHOV: Behovet av Närvaro i Nuet. Det skulle vara alfa och omega behovet. Dom andra sex behoven skulle upplösas som skuggor i ljuset av DET ENDA behovet. Men idag skriver jag att Behovet av Närvaro i Nuet är nr. 7. Inte nr. 1.
Vad indikerar detta? Jo, utveckling. Man föds inte med detta behov. Och man kan inte uppfylla nr. 7 på ett riktigt sätt innan man uppfyllt nr. 1-6. Man kan inte heller meditera innan man tillämpat mindfulness. Först måste man landa i det som uppträder i Nuet innan man kan landa i själva nuet.

Och här, som slutkläm, kommer själva ansträngningen in. Man kan inte tillämpa mindfulness utan att anstränga sig. För tankarna drar och sliter i vår uppmärksamhet. Tankarna har så hög energi, dom har en grym dragningskraft, vi måste kunna tillämpa disciplin och koncentration för att ta oss ur tankarnas trollbindning. Vi är trollbundna av intellektet, av framtiden, av det förflutna, av abstraktioner, av teorier, av strategier, av analyser, av visioner, av koncept m.m. .... och det är inget fel med något av detta .... men om vi skall komma åt evigheten måste vi komma åt nuet, nuet är öppningen till evigheten, och för att komma åt nuet måste vi landa i det som uppträder i nuet,

Så problemet är inte ansträngningen, det är att vi anstränger oss med fel saker. Att landa i nuet kräver ansträngning. Att fortsätta drömma tidens dröm sker utan ansträngning.

Jag vet, jag vet, Osho försöker bara ruska om oss lite ... men tänk om något hamnar snett ...


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1