tisdag, januari 22, 2008

Jag längtar hem ...

Dagboksanteckning 2008-01-22

Den här djupa smärtan, den här tunga sorgen, den finns ju inte bara i mig, jag ser så få som verkligen dansar fram med lätta steg, som skrattar sådär kvittrande och befriat, det är så ofta som glädjen är kryddad med sorg, så också i mig. Men idag ser jag plötsligt igenom all min längtan efter mer ljus och glädje, det handlar inte om det. Idag känner jag att jag lika gärna kan vara riktigt ledsen, äkta ledsen, äkta lidande, för lidandet är bottenlöst, kylan och hårdheten är så utbredd, våra skal, mitt skal så tjockt, vi måste ju för att undvika att bli sårade, vi måste gömma vår längtan, längtan efter att bli sedd, att vara välkommen, att bli villkorslöst älskad och respekterad, vi längtar så, men vi kan inte tillåta oss det, så vår längtan lever där nere i glömskan, i mörkret.

Men idag dyker en helt annorlunda sorts längtan upp, som ett ljus i mörkret, det är inte en längtan efter att göra slut på sorgen och smärtan, det är inte en längtan efter att dansa och skratta, allt det där kan vara som det är, människans villkor här på jorden är att gråta, att skrika och att såra och såras, så är livet beskaffat ... blandat med kramar och ömhet och skratt, men det ena kan inte finnas utan det andra, det är svårt att leva tillsammans i ett samhälle, en kultur, det måste få göra ont, vi måste ju slipas, skarpa kanter huggas av. Nej, jag längtar inte egentligen efter en ljusare framtid, ett bättre samhälle, jag kan lika gärna lida. Men ärligt talat, se på alla som lider, dom går där och ser ut som sju svåra år fast dom har allt. Det är ju för att dom vill, för att det känns mer äkta, mer verkligt än lyckan - en lycka som bara tjänar som kontrastverkan till smärtan, en smärta som tjänar som kontrastverkan till lyckan.

Nej, nej, allt detta är bara på ytan, hur ont det än gör, hur kvittrande glad jag än blir, det är bara på ytan, krusningar på ytan, det finns nåt djupare, något oändligt mycket sannare och friare. Det är så det känns. Idag längtar jag som en galning efter SANNING. Men inte bara sanning utan FRIHET. Och jag anar var detta finns, det finns hemma. HEMMA. Jag längtar hem ..... Något fruktansvärt starkt längtar jag hem. Inte ett hem på ytan, utan HEMMA djupt, djupt inne i mitt innersta väsen.

Jag längra HEM TILL KÄLLAN. Källan till sorgen och glädjen. Dom är samma sak egentligen, ljus och mörker, båda behövs, båda kommer från källan, samma källa. Jag känner det, jag känner att det finns ett gemensamt hem för alla mina känslor och tankar.

JAG VILL HEM. Jag längtar så jag blir tokig. Men jag måste släppa det här bruset, det bruset vi kallar ett liv. Jag måste djupare. JAG MÅSTE!!!

Jag är en främling i den här världen. Så himla vilsen. Jag känner mig inte vilsen på ytan. Jag vet min plats, min roll och jag har koll, ganska hyfsad i alla fall .... Men jag har tappat bort källan, inte helt, men nästan, den är som ett svagt minne bara, men jag har varit på besök några gånger de senaste åren. Det är väl därför, hade jag inte vetat vad HEMMA PÅ RIKTIGT känns som så skulle ju inte denna galna längtan kunna finnas där. Då hade jag sovit sött i det ytskikt av verkligheten vi kallar livet, jag hade trott att det gick ut på att vända smärta till njutning, gråt till skratt, uppgivenhet till hoppfullhet, misstro till entusiasm, jag hade trott stenhårt att detta var syftet. Men idag ser jag att det inte spelar någon betydande roll. För vad som verkligen betyder något idag är att jag vill HEM. Och där, där är jag FRI, för där ryms allt, Där är den totala öppenheten, den totala transparansen, ljuset flödar ohämmat och sången och dansen pågår för evigt.... Nej .... det är inte himlen jag pratar om ... jag pratar om SANNING, FRIHET, HEMMA, DJUP, .... vakna upp ur tankedrömmen, ur känslodrömmen och återvända hem. punkt.

4 kommentarer:

  1. Reser runt bland dina tidigare texter, och finner en beskrivning jag själv kunde skrivit.

    Så har har jag känt sedan tonåren med olika intensitet.

    Molande hemlängtan.

    Som en vandrare, främling på besök.

    De senaste månaderna är jag ngt på spåren, en slags kompassrikning, känningar, aningar, hem har en magnetisk dragningskraft på ett nytt sätt.

    Häromveckan började jag skratta bara så där när jag cyklade hem på morgonen från sonens dagis. Jag sken upp, skrattade högt och inom mig ropade något: Jag känner det, jag är på väg hem. Det är på väg.

    SvaraRadera
  2. Något håller på att släppa. Jag känner igen det. Tacksamheten flödar.

    SvaraRadera
  3. Jag är verkligen glad över internet och möjligheten till kontakt. Tidigare har det varit något som jag och min fru talat om (hon är lika Adya-frälst som undertecknad), men det är såååå fint att läsa dina rätt öppna och själsligt utelämnande texter. De blir liksom balsam för en medresenär. Jag är inte galen. Eller är jag det, finns andra också.

    Du hade en bok du skrivit, kan du möjligtvis skicka den?


    Tröskeldans och verklighetstrans,

    lämnar nu galenskap och normalitet

    återvänder hem till sans och balans,

    mitt i en väv av klar stabilitet.

    SvaraRadera
  4. Jag skrev ett manus 2006 som du gärna får läsa. Jag skickade in det till ett förlag, Energica, som refuserade det. Idag är jag tacksam för det:) Det fyllde någon sorts funktion att få skriva av sig på det sättet, idag är det oklart vilken. Jag minns att jag skrev och upplevde, fullt ut, att sökandet var över, där och då, under den månad jag höll på med manuset. Det var fyra år sedan.
    Idag ser jag på detta med "MITT sökande" på ett annat sätt. Det är mer som att det finns sökande, men det är egentligen opersonligt, sökartankar som drar fram genom mänskligheten. Sökartankarna tillhör ingen. Dom bara är där. Lidandet kommer väl när man hakar tag i dom och säger att det är mina... eller när man, som jag gjorde då, håller dom på avstånd och säger att dom inte längre är mina....
    Nä, nu börjar jag svamla här. Det är något med det där manuset, jag satt och skummade lite i texten, som för mig tillbaka till ett tillstånd som var mindre klart, även om det såg klart ut på ytan.
    Jag mailar filen i vilket fall.
    Vi hörs!

    SvaraRadera

UA-3343870-1