torsdag, januari 17, 2008

Nukunu pekar ut den ultimata friheten - men vill vi ha den?

Nukunu pekar här ut den ultimata friheten. Jag fastnade för det här videoklippet, här är han som klarast tycker jag. Dimman skingras, det känns plötsligt helt absurt att klamra sig fast vid de vanliga föreställningarna om vad livet är och hur det levs.



På ett sätt finns det ingenting att kommentera här. Nukunu kör med hårda puckar - vakna upp eller fortsätt sova. Om man börjar tänka över det han säger så går man in i dimman - så tror jag han själv tycker - om man börjar tycka saker om det här, ja då är man helt enkelt inte vaken - sorry.

Jag tänker tycka här i alla fall och till och med tycka att mitt tyckande är viktigt, att det gör en skillnad, för mig och troligen för många andra. Vad man tycker om det här gör en otroligt skillnade för det liv som manifesteras i tiden, evighetsdimensionen må förbli oberörd, men jag tror att vi har många dimensioner och att alla räknas, att alla bidrar till att berika oss. Den här evigheten, källan, det formlösa som Nukunu pekar ut är det ju hans uppdrag att peka ut, allt för få gör det, allt för få lever i glömska om att evigheten finns i oss, att vi finns i evigheten, i varje evigt ögonblick.

Min fråga är - måste Nukunu måla upp allt som utspelar sig i tidsdimensionen, i formdimensionen, på ett sätt som gör det så - hur skall jag säga - futtigt, så skugglikt och meningslöst?
Kan man inte ha både och, illusionen om att tiden och formerna är verkliga OCH erfarenheten av det tidlösa och formlösa?
Är inte det tidlösa så oändligt och öppet att det kan omsluta det tidsbundna?
Är inte den formlösa källan så oändligt generös att den tillåter formerna och blomma, att locka och förföra?
Ryms inte förförelsen inom det formlösa?

Ta t.ex. detta med att vi så gärna vill tro att vi kan påverka våra liv i positiv riktning, t.ex. genom att välja glädje istället för cynism, välja det inspirerande framför det som skapar maktlöshet, osv. Det kallar Nukunu för ännu ett komplex av tankar som vi inte har någon kontroll över. Känslan av att ha kontroll kommer och går helt spontant ... vi kan inte kontrollera kontrollen ... hmm

Look closely - uppmanar han oss, så kommer vi vakna upp och se att vi inte kan påverka ett jota. Och visst, sätter man sig ner och iakttar hur tankarna poppar upp, hur konstiga våra associationer ibland är, ja då kan vi inte annat än hålla med. Det där är ett kärt ämne för mig, jag har tidigare fördjupat mig mycket i allt som motsäger teorin om att vi har en fri vilja, att vi kan välja och ta kontroll. Det finns t.om. vetenskapliga fakta som pekar på att den fria viljan är ännu en tanke som vi inte har någon kontroll över. Det finns mycket litteratur i ämnet för den som är intresserad, man kan googla på "free will" och ha fullt upp i flera år med att läsa allt intressant inom området, men jag tänkte ta in detta på ett nytt spår.

Kan vi inte låta det Nukunu pratar om vara kronan på verket och integrera allt det andra vi vet om livet. Kan vi inte gå in tidsdimensionen när vi behöver eller vill det och sedan vara fria att gå ur. Säker är det så Nukunu menar att vi skall göra. Det är ju så han själv lever. Vad jag vill göra är att lyfta fram det, ingenting är självklart och jag vet många som stänger av, eller stänger igen, när dom får höra att dom inte kan påverka någonting, att dom inte kan välja. Dom fnyser föraktfullt för sådana helt meningslösa filosofiska spetsfundigheter.
Så behöver det inte vara. Så är det inte för mig. Jag ser nu att den tidlösa/formlösa dimensionen bara är en av de dimensioner vi multidimensionella varelser lever i. Om vi envisas med att välja endast en dimension, om vi begränsar oss, ja då har vi en paradox här. Men vi behöver inte begränsa oss, visst är det härligt. Vi har sju behov - det sjunde: Närvaro i Nuet (det tidlösa/formlösa) är otroligt centralt och allt för ofta bortglömt, men vi har också de sex tid & formbundna behoven - låt oss hedra alla.
Jag har säkert upprepat mig här och understrukit sådant som Nukunu anser vara självklar - men jag tycker inte det gör något om vi pekar ut detta en gång för mycket - det är lätt glömt, (det tidlösa/formlösa) men när man väl vaknat upp och kommit ihåg, kommit hem, ja då är det lätt att glömma tid och rum. Det har hänt mig. Därför behöver jag modellen Människans Sjunde Behov. Jag behöver den för att inte glömma de sex första behoven.

Slutligen - frågan: vill vi ha den ultimata friheten? Ja, Nukunus erfarenhet är att väldigt få vill ha den.
Jag tror att det beror på att Nukunu och många inom samma tradition gör vårt sjunde behov till det första och enda behovet. Då riskerar man en annan sak också - nämligen att dra till sig människor som vill fly, som inte vill, orkar eller kan befatta sig med att tillfredställa de sex första tids och formbunda behoven.

Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1