torsdag, januari 10, 2008

Säg att jag är OK som jag är! Låt mig slippa utveckling!

Här är Människans sex behov enligt Anthony Robbins. Nedanstående reflektion är ett försök att exemplifiera hur behov nr. 1 och nr. 5 kan behöva identifieras och tas om hand.

1. Säkerhet/Bekvämlighet
2. Osäkerhet/Omväxling
3. Att vara betydelsefull
4. Att känna förening/Kärlek
5. Personlig utveckling
6. Att bidra

Låt oss titta på en central fråga för alla som jobbar med organisationsutveckling, både på individnivå och mer övergripande. För ett företags ledning och ägare är behovet av verksamhetsutveckling solklart. Marknaden utvecklas ju, kundernas behov och krav ändras, man kan inte sitta still och "göra sin grej". Ok, vad göra? Jo, man utvecklar en plan på hur man skall förändra verksamheten och sen skall den implementeras i verksamheten. Här börjar utmaningen, hur får vi de anställda att ställa upp på att göra det man har tänkt ut? Jo, man börjar förklara hur man tänkt, hur marknaden ser ut, hur förändringarna skall tillgodose ändrade krav osv. De anställda lyssnar och förstår - intellektuellt. Ok, men vad innebär det för mig. Vad får jag ut av detta? Jo, om du förändras på det sätt vi har bestämt så får du behålla jobbet (fast det sista säger man inte, det är underförstått). Missnöje uppstår, tröghet, problem. Vad gör man? Jo, nu inträder fas två, som går under många fina namn men som i slutändan går ut på att man manipulerar de anställda att under ordnade former arbeta med frågeställningar som gör att dom kommer till samma slutsats som ledningen, som gör att dom anställda känner att dom själva kommit på nyttan med förändringarna. Men när även detta falerar, vad gör man då? I värsta fall inte så mycket... man kör på och försöker ro det hela i land så gott det går. I bästa fall går man över till mjukare frågor, försöker se och lyssna på de anställda och bygga på med trygghet, ta ansvar, ge, kärlek ... Det funkar ibland, men allt för sällan. Hur vet vi det? Jo, den mentala ohälsan ökar. Hur vet vi vad det beror på, varför peka ut företagen som syndabockar? Det kanske beror på att samhällsklimatet ändrats på ett ogynnsamt sätt, informationsstress, högre tempo, ökade krav på fritiden, en skola som inte funkar för barnen, osv osv. Det kan ju finnas hur många orsaker som helst till mental och fysisk ohälsa, varför skall det skyllas på arbetsgivarens förändringskrav?

Jo, vi har en klasch här mellan en grupp människor, de anställda, där behov 1. Säkerhet/Bekvämlighet är prioriterat och en annan grupp, ledarna, där behov 5. Personlig utveckling är prioriterat. Nu är det så att alla människor har alla nedanstående sex behov. En fördjupning av varje behov får du här.

1. Säkerhet/Bekvämlighet
2. Osäkerhet/Omväxling
3. Att vara betydelsefull
4. Att känna förening/Kärlek
5. Personlig utveckling
6. Att bidra

Varje mänsklig handling bör, för att vara tillfreställande på ett djupare plan, tillgodose alla behoven, mer eller mindre. Låt oss säga att en aktivitet som sker i "flow" har ett värde på 60 (6x10). En annan handling, t.ex. satsa sparkapitalet på travbanan, har värde 10 på tvåan - osäkerhet/omväxling men låga värden på alla dom andra. Möjligen bidrar man, om man förlorar, till andras ekonomi. Om man vinner får man kanske 10 på nr. 3. att känna sig betydelsefull. Men detta förutsätter en viktig sak - att personen prioriterar nr. 2 - osäkerhet/omväxling. För någon som prioriterar nr. 1 säkerhet/bekvämlighet, kan scenariot på travbanan vara den värsta stunden i deras liv. Blir det för mycket omväxling åker värdet ner på minus. Systement kraschar.

Låt oss se på de anställda och ledningen. De som sitter i ledningen, eller bolagets ägare, är säkerligen inte personer som prioriterar nr. 1 - säkerhet. Jag skulle tippa att de har nr. 5 - personlig utveckling högt upp, möjligen också nr. 3. att känna sig betydelsefull som innefattar makt och prestige.
De anställda däremot kanske behöver väldigt lite av både nr. 3 och nr. 5. Det krävs inte så mycket för att dom skall känna sig betydelsefulla, det räcker kanske att någon berömmer deras barn eller deras trädgård. Blir dom för betydelsefulla kraschar systemet, dom tolkar det istället som att dom är utsatta, att dom inte pallar trycket. När det gäller nr. 5 - personlig utveckling, behöver dom kanske inte heller så mycket då det kolliderar med deras behov av säkerhet. Saker skall vara som dom alltid har varit. Man vet vad man har men inte vad man får o.s.v.

När nu ledningen kommer med en retorik som förutsätter att alla är som dom, att alla tycker det är viktigt att utvecklas, så funkar det inte. För vad dom inte förstår, eftersom dom inte upplevt det själva, är att de anställda har ett så stort behov av säkerhet/bekvämlighet. Dom har aldrig känt den där ångesten inför förändringar. Säkerligen har dom gått kurser och fått lära sig det, dom har fått höra om värdet av att låta förändringar ta tid och att backa upp dom med trygghet och bekräftelse, men det hjälper liksom inte eftersom dom inte kan mötas på punkt 5. Behovet av personlig utveckling. Ledningen kan helt enkelt inte fatta hur någon kan vara nöjd med att leva ett liv på sparlåga dag ut och dag in.
Det finns ett ord som heter förnöjsamhet, att vara tacksam, att vara glad för det lilla. Det är otroligt fina och värdefulla kvaliteter, men inte för alla. Ord som tacksamhet och förnöjsamhet var viktiga bland vanliga, enkla och fattiga människor. Förr var det värden som fick människor att stå ut. Gud skulle löna dom som var förnöjsamma, dom hade en belöning att hämta i himlen. Men nu är Gud död för dom flesta. Så det finns ingen belöning. Det finns bara tröst här på jorden. Och det är att tro på turen, en dag vinner jag, eller tro på tabletterna, eller spriten eller något annat missbruk. Det tröstar för stunden. Det är en trygghet i det. En stor säkerhet. Varje gång jag blir full glömmer jag vad jag har för problem. Varje gång!!! Man skall inte underskatt det höga värdet på behov nr. 1 som spriten ger.

Men allt detta är obegripligt för ledaren, för den som drivs av behov nr. 3 och 5. Vadå säkerhet utbrister dom, dom får man i graven. Dom tycker säkerhet är tråkigt, outhärdligt.

Så när ledaren på PU-samtalet säger till den anställde - vad har du för mål, hur kan jag hjälpa dig att utvecklas, får han/hon ingen respons. Vadå utvecklas, jag är väl bra som jag är? Fast det säger inte den anställde, hon vet ju att man skall utvecklas, så hon spelar med, litet halvhjärtat. Men vad hon med hela sitt hjärta vill höra är - DU, precis som du är, med alla dina fel och brister, är OK. Jag älskar dig vad du än gör! Jag, (företagsledaren) är din trygga hamn, till mig kan du alltid komma...

Alltså, ibland undrar man om inte folk mådde bättre när dom gick i kyrkan. Gud älskar Dig vad du än gör! Jo men de flesta hungrar och törstar efter att höra det! Dom tröttnar aldrig på det. Villkorslös kärlek. Finns det något bättre?

Ja för tusan, säger ledaren, det är jakten som gör livet värt att leva. Om man har vunnit utan att ha ansträngt sig är det väl inget roligt, då försvinner ju poängen med livet, för livet är en tävling.

Nej, nej, livet är grymt, och kallt och farligt, säger den anställde, det gäller att skaffa sig säkerhet, bygga en trygg borg, där jag och dom jag älskar kan ha det bra och där vi i lugn och ro kan planera våra liv.

Med den här typen av modell för analys borde det gå lättare att kommunicera. Jag tror att ledarna tar miste när dom tror att alla människor vill utvecklas. Så är det inte. Vill man ha ett företag som kan förändras snabbt och lätt får man anställa människor som har behov nr. 1 långt ner på sin lista. Det borde vara enkelt att utveckla tester som plockar fram folk som har behov 5 och 3 högt upp. nr. 4 är också viktigt. Och nr. 6. Men nr. 1 .... nej, det är ingen hit att ha det behovet högst upp på framtidens arbetsmarknad.

Om inte ....

... man börjar fokusera på behov nr. 7 - Närvaro i Nuet. Läs mer här.

För när man börjar få upp värdet på nr. 7 - då uppnår man större frihet från de andra sex behoven, då kan en människa med nr. 1 högt upp börja släppa på det och våga mer. Men det funkar åt andra hållet också. De som jagar omväxling och utveckling kan lugna ner sig och börja fylla på med mer av de andra behoven. För inget behov är fel. Alla sex behoven behövs. Det är bara det att de kan komma i konflikt med varandra om man inte kan identifiera dom, ta dom för vad dom är och försöka göra det bästa möjliga för varje individ.

Men om värdet på nr. 7 stiger, då blir man friare. Då är man hemma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1