söndag, februari 03, 2008

Föredrag om Apotekets Hälsocoaching - utkast nr. 1

På fredag skall jag hålla en halvtimmas föredrag om Hälsocoaching. Det ingår i min tjänst på Apoteket i Lerum att arbeta som Hälsocoach. Vad innebär det i all korthet och enkelhet.

Jo, säg att någon har varit hos doktorn och där fått höra att han behöver gå ner i vikt för att minska risken för Diabetes typ2, hjärt-kärl-sjukdom m.m. Säg att doktorn skrivit ut en bantningsmedicin som t.ex. Acomplia och samtidigt uppmuntrat patienten att göra något åt sina kost och motionsvanor. Nu är patienten inne på apoteket och pratar med mig som farmacevt.

- Vet du om att du kan få hjälp av oss på apoteket med att formulera individuella mål för dina hälsa och göra en individuell handlingsplan, som vi sedan kan följa upp?
- Nej, det visste inte patienten.
- Jodå, berättar jag, vi hjälper dig gärna, det kan vara bra att ha någon att bolla med när man funderar på att genomföra en eller flera livsstilsförändringar.
- Ja, absolut, håller patienten med.

(Det intressanta här är att detta är precis vad tillverkaren av Acomplia erbjuder sina kunder - GRATIS. Man går in på http://www.livstilsguiden.se/login/ eller ringer ett gratisnummer för att få kontakt med sin personliga livsstilsvägledare.)

Men som hälsocoach på apoteket erbjuder jag ett mycket intressantare alternativ, därför kan jag också med att ta betalt - för 340 kr får man träffa mig 3 gånger, först 45 min. sedan 2 uppföljningsmöten på 30 minuter vardera. Det gör ett timpris på 195 kr. I det priset ingår också att man kan kontakta mig via mail och telefon om man behöver råd eller stöd mellan gångerna.

Så långt låter det hela som en trist reklamsnutt. Jajaja, tänker du, målformulering, handlingsplaner och uppföljning. Det låter lite som ett service-avtal för bilen. Och den där Hälsocoachen på Apoteket är nån sorts cerfifierad servicesnubbe som går in och skruvar och justerar lite i programvaran för mina kost och motionsvanor. Jo, allt är ju datastyrt nu för tiden ... jo.

Jo, så kan det se ut utifrån, det är den yttre ramen. Men ärligt talat, behöver vi verkligen träffa någon som sitter och talar om för oss vad vi skall äta, hur vi skall motionera och leva våra liv i största allmänhet. Är det inte istället så att goda råd och tips står oss upp i halsen???

Men ändå lyssnar vi, för det handlar ju om vårt liv, vi vill inte bli sjuka, det är liksom den hållhaken som experterna och förståsigpåarna har på oss, dom köpslår med vår rädsla. Ät inte för mycket tårta för då blir du för mätt - jaha, åh, tack för tipset.... eller förresten ... var inte det nåt jag kunde räknat ut själv. Nej, allt kan vi inte räkna ut själva. Det hela är alltför komplicerat, nu kan vi inte längre äta frukt och grönt hur vi vill, förr visste vi ju att vi kom till himlen och fick guldstjärna av Sankte Per om vi åt mycket frukt och grönt, men så är det inte längre. Nu får vi smäll på fingrarna om vi äter tomater mitt i vintern. - Hallå där, vad sysslar du med din miljöparasit!? Vet du inte att det produceras lika mycket koldioxid av att driva upp din tomat som det produceras för att att köra en oljetanker halvvägs över Atlanten ... ?? Visste du inte det??? Nej, det visste jag inte, och inte orkar jag kolla om det är sant heller, för det vet man ju att allt är farligt numera. Hur man än vänder och vrider sig gör man fel.
Man kanske skall sluta vända och vrida sig så mycket då och börja använda sunt förnuft. Det där ordet hör man ofta när det diskuteras livsstil och hälsa. Sunt förnuft. Det är något man brukar släppa när förvirringen blir för stor. När olika motsägande råd virvlar runt och ingen vet någonting längre, då brukar någon säga den förlösande meningen - i slutändan får man nog använda sitt sunda förnuft - Mmmm, säger dom andra och känner sig lite lugade. Men bara så länge man inte ifrågasätter vad det där sunda förnuftet egentligen är för något. Jag menar, om det fanns något sådant så borde väl någon kunna bevisa att "sunt förnuft" är det bästa. Någon borde skriva en bok om sunt förnuft.

Det finns dom som pratar om balans också. Det är dom som är lite mer avancerade. För det låter ju så himla bra. Är det nu bäst att följa den senaste trenden som dammar av dom gamla goda animaliska, mättade fetterna, fram för smör och feta såser eller skall man kanske bara äta flytande fetter (räknas smält smör dit) eller handlar det om att äta i överenstämmelse med sina blodgrupp eller med sitt stjärntecken eller med börsens uppgång och fall? Eller är det viktigast att det är biodynamiskt och vad är skillnaden på ekologiskt, logiskt och ologiskt?

Jo, säger någon, jag tror det handlar om balans, man skall äta lite ekologsikt, lite logiskt, och lite ologiskt, det säger sig självt, det gäller att hitta sin balans. Mhmmm... säger de församlade, förvirrade obalanserade åhörarna. För det låter ju väldigt balanserat att prata om balans. Så vad är då bra balans? Skall man balansera mellan transfetter och andra fetter också? Hur ser en sådan balans ut? Eller är transfetter helt förkastliga? Tja, det handlar väl också om balans ... eller så gör det inte det. Nej just det. Det gäller att hitta en balans mellan sunt förnuft, balans, obalans och att helt enkelt skita i alla råd och rön som gäller vad vi skall stoppa i oss.

För det är en väldig massa snack, en väldig massa verkstad och en väldig massa överdoser av hälsoprat helt enkelt. Folk blir hälsoprats-stressade. Man drabbas av hälsoprats-utmattnings-syndrom.

Och mitt i denna hälsoprats-utmattade tid träder jag ut på scenen och skall prata om hälsa. Det är ju för komiskt. Som om det inte räckte med att svensken i genomsnitt plöjt igenom ett antal tusen hälsobilagor och hälsobiblar.

Apoteket har varit rätt bra på det sättet. Dom har sålt sina piller och hållit tyst. Förutom att dom talat om vilket hål man skall stoppa pillren i. Och hur ofta, och hur många åt gången. Men det är ju ok, det kan man stå ut med. Svälj ett, två, tre eller flera piller och sen är det bra ... det är nåt skönt och okomplicerat med det. Så varför skall nu även apoteket stämma in i den öronbedövande hälsokakafonin?

Jo, för att piller är ute och livsstilsförändringar är inne. Att äta piller är som att sätta svart tejp över dom varningslampor som börjat blinka.
- Nåt är fel i min kropp,
- inga problem, det fixar vi säger pillermaffian och så klistrar dom tejp över varningslampan, eller skruvar ur den. Bort med det problemet!

Nej, så enkelt är det ju inte. Även om det vore skönt. Faktum är att många piller är en välsignelse för mänskligheten, - och för aktieägarna. Det går hand i hand det där. Fast många piller är också ren skit. Det kan jag säga som säljer piller hela dagarna. Alltså, pillren i sig är väl ok, läkarna är också ok, deras diagnoser är ok, deras förskrivning likaså, men hela systemet, hela tänket är skit. Eller nej, förlåt, det var ju inte svart-vitt. Det var ju mycket som var bra. Men något är skit. Stressen t.ex.. Det är ju för synd att vi har det så bra, vi har så mycket, vi har så snabba bilar och snabba spisar, tänk vad tid vi sparar med en induktionshäll, vi har så fantastiskt snabba uppkopplingar och ändå mår vi skit. Varför? För at vi inte hinner med. Jamen hallå eller!!?? Nu får ju nån ta och skärpa sig. är det här klokt eller?

Nej, det är det ju såklart inte. Det vet vi alla. Vilket i sig är ännu en stressfaktor. Att jag börjar svamla om hur sjuk stressen är , hur fast i ekorrhjulet vi är, ja det i sig bidrar ju till ännu mer stress. På min 17 km långa att-göra-lista skall jag nu också skriva till - korta ner din att-göra-lista....

Det är det här vi behöver prata med varandra om.

Jo men det är angeläget. Och vi behöver inte prata TILL VARANDRA om det här. För det duger inte. Vi måste PRATTA MED VARANDRA. Och det går inte om någon sitter på en hög häst medan den andre står på marken. Då får man ont i nacken och måste ropa och det känns inte bra liksom. Nej, vi som tar initiativ till såna här viktiga samtal, vi måste kliva ner från våra hästar. Vi måste lägga våra goda råd och våra sanningar i en byrålåda, låsa och kasta bort nyckeln.

Det enda vi kan göra är att fråga varandra vad vi vill, egentligen. Vart är du på väg? Varför har du så bråttom? Vad är det som är bättre på andra sidan? Dom säger att gräset inte är grönare, det ser grönare ut men det är det inte säger dom som varit där. Dom som tjänat sina miljoner eller varit med i TV. Vad kan vi dra för slutsatser av det? Sen finns det en och annan medelsvensson som går runt och ser lycklig ut? Fast dom inte varit med i TV eller tjänat några miljoner.

Vad är det som dom inte har fattat?
Eller vad är det som vi inte har fattat att dom har fattat?

Varför har ordet förnöjsamhet hamnat i skamvrån? Varför säger dom att allting antingen utvecklas eller avvecklas? stämmer det? Om vi lär våra barn att inte vara nöjda, hur skall dom då kunna bli nöjda? Borde vi inte vara nöjda över att dom är kroniskt missnöjda? För det är ju den läxan vi har lärt dom. Att vara nöjd är att vara lite korkad. Att inte fatta att man måste ta för sig, att inte fatta att man avvecklas om man inte utvecklas. .... bah, nöjd, korkat!

Varför kan vi inte acceptera att vi har tappat bort förmågon till acceptans? Att vi drivs runt i vårt eget kravhelvete, är det inte tydligt? Nej, det uppfyller tydligen inte våra extremt högt ställda krav på tydlighet. Och utan extremt högt ställda krav står vi oss slätt - det har vi lärt våra barn, det har vi krävt att dom skall lära sig, att den som inte kan ställa krav den är en grönsak, en helt vanlig sketen grönska, inte ens en KRAV-grönsak - en putslustighet som man kan kräva att någon skrattar åt. Annars känner man sig kränkt. Och det har man rätt att kräva att få slippa - att bli kränkt alltså.
Sånt behöver vi ha forum för samtal kring - vad vi vill - EGENTLIGEN - vart vi är på väg och varför. Vi behöver tid att reflektera kring såna saker. Vi behöver få dom frågorna. För visst kan man fråga sig själv. Det skall man göra också. Men det är nåt visst när en annan nyfiken människa frågar. En människa som inte har svaren. Som frågar för att han/hon vill veta - ärligt alltså. För att han/hon också är en människa som frågar sig samma saker. För att han/hon tröttnat på att låtsas veta svaren. En människa som insett att ett svar som jag fick igår inte gäller idag. Det som gäller mig gäller inte dig. Det som gäller på morgonen gäller inte på kvällen. Det förändras hela tiden. Det är en levande process, för det handlar om livet, så det är ju rätt naturligt egentligen när man tänker efter.
Och det är inte förebilder vi behöver! Dom har vi så vi kan gödsla med dom. Platta magar och lyckliga leenden som döljer så mycket. Duktighet i stora lass. Duktighet som kompenserar en isande skräck att inte ha rätt att finnas till om man inte är bäst eller perfekt. Så behöver det inte vara, men risken finns. Men det har vi ju börjat fatta nu. Så åt fanders med förebilder.

Skönt för mig som nu har börjat bygga på en kalaskula. Hur kunde det bli så? Jo se jag mår mycket bättre nu än då jag hade platt mage. Den platta magen hade ett pris, och det var jag inte längre beredd att betala. Massor med timmar ute på vägarna inför Marathonlopp. 7 mil i veckan. Tid jag nu har till annat, min familj t.ex. Och framför allt energi som jag nu har till annat. För hur pigg blir man av att träna Marathon? Är det någon som funderat över det? Jo, man blir lycklig så fort man ser en ledig stol. Åååhh vad skönt att få sitta, och man kan somna på några sekunder, så trött är man.

Jaja, visst behöver man inte träna marathon för att ha en platt mage. Det räcker med att inte stoppa i sig en massa mackor sent på kvällen när man blir så där himla sugen. Men ibland gör jag det ändå. Och det är så gott. Varför gör jag det mot bättre vetande? Varför prioriterar jag det kortsiktiga målet att bli lugn och lycklig av många mackor sent på kvällen - istället för det långsiktiga målet att ha platt mage??
För att jag faktiskt inte vet om det är ett mål att ha platt mage. För att jag ibland tänker att livet vore rätt behagligt om jag tillät mig att ha en liten kalaskula. För att jag ibland tänker att ett begagligt liv med kalaskula gärna får vara lite kortare än ett obehagligt liv med platt mage. Så tänker jag. Och så tänker många andra. Det är bara att konstatera och erkänna. För det finns kanske viktigare mål. Som att ha en passionerad livskänsla t.ex. Att känna att man brinner - för någon, för något. Det tycker jag är viktigt. Att känna det där bubblet i blodet. Kolsyra i blodet. Det är mitt mål. Det smäller 10 gånger högre än platt mage.
En dag med kolsyrat blod är värd mer än 100 marathon-tränings-trötta dagar.
Jag söker allt som gör att jag håller livs-förälskelsen levande. Jag vill känna WOW minst en gång var 10:e minut. Det är mitt mål. Hur ser handlingsplanen ut?
Oj, den är fin. Jag slipar på den varje dag. Den innehåller mycket mindfulness-träning, mycket träning i hur man styr uppmärksamheten med frågor. Hur man bestämmer vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att man skall hoppa jämfota av glädje och livslust. Jag arbetar med att fördjupa insikten om att det är jag själv som sätter ribban för lycka. Det handlar mycket om tacksamhet - tacksamhet över -
att känna blodet pumpa genom ådrorna -
att kunna se färger. -
att kunna uppskatta skönhet -
att lära sig se, höra, smaka, lukta och känna nya sorters skönhet varje dag -
att glömma vad jag tidigare tyckte var fult -
att få dela med mig av passionen och livsförälskelsen -
att den räcker åt alla och blir över -
att den blir större ju mer man delar den - wow häftigt
att jag inte längre bryr mig om att det här låter extremt amerikanskt, äppelkäckt och nyfrälst
Skit samma, jag kanske är amerikansk, äppelkäck och nyfrälst,
Men det är inget jag prackar på någon under en hälsocoachning. Jag är inte med i någon sekt. Jag är bara förbaskat glad över att få leva. Och det hjälper mig att se vad den jag pratar med har inom sig. Den hjälper mig att se passionen som ligger där och bubblar under historien om varför jag inte gör det jag borde göra och gör det jag inte borde göra ... En historia jag känner så väl därför att jag har en likadan själv.
Det handlar inte om att göra sig av med borden och måsten och mål och utveckling och uppföljning och svart-vita uppfattningar och förvirring och fan och hans moster - man blir inte av med allt det där, det är en "package deal". Det gäller bara att varje dag, helst hela tiden, påminna sig om att livet är här och nu, att det bubblar i blodet och att det fyller en med glädje, OAVSETT om vi gör det vi inte borde göra eller inte gör det vi borde göra....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1