söndag, februari 24, 2008

Jed McKenna, en ”andlig” anarkist som visar vägen till förvirringens träskmarker

Nu har jag verkligen gett McKenna en ärlig chans. Han förordar klart och tydligt att vi skrotar alla våra kartor över verkligheten. Very well. Good luck to you who follow this advice!
Men McKennas väg är inte min väg. Jag tror mig ana vad han är ute efter. Upplevelsen av att alla konceptuella kartor över verkligheten är ofullkomliga, att dom aldrig håller i längden, att terrängen alltid överraskar, är liksom ledmotivet. Han menar att vi bör ta denna upplevelse på allvar. Ingen karta är tillräckligt bra. Jag håller med. Alla kartor måste skrivas om, förr eller senare. Jag håller med. Vi löper risken att klamra oss fast vid våra otillräckliga kartor och börja försvara dem som om de var terrängen. Risken finns. Jag håller med. Känslor som äventyr, magi, passion och förundran kommer när vi släpper vår karta och släpper in verkligheten som den är – jag håller inte med. Det finns ingen absolut verklighet per se. Allt är tolkningar. Allt som når vårt medvetande måste processas, måste sättas in i en kontext. Må denna kontext vara – wow, det där var nytt. Jovisst, men är det bra? Är det farligt? Vi ställer alltid dessa frågor. Även McKenna. Hans ”vakna” tillstånd som sägs vara bortom alla koncept är i sig ett koncept. Jag måste erkänna att jag inte blir klok på hur han tolkar det, men han tolkar det i alla fall inte som sinnessjukdom. Han uppsöker inte någon psykiater och ber om att få medicin. Alltså är hans ”frihets-extas-upphöjdhet-nånting” något han tycker är ok. Att säga att det är ok är i sig en tolkning. Tolkningarna upphör när hjärnan upphör att fungera. Jag måste säga att det är smått löjligt att påstå sig stå bortom och över all konceptuell förståelse av verkligheten. Som alla andra sysslar han med trippar … skillnaden är att en del av hans tripp är att om och om igen slå fast att alla andra är ut och cyklar, att det bara är han som fattat galoppen.
Nej, jag är klar med Mr Jed McKenna. Han kan ta sin ”spiritual autolysis-metod” och sälja den till alla dom som misslyckats med att hitta en fungerande karta och gett upp allt hopp. Jed McKenna är de uppgivnas guru.
Jag har ju hittat en karta som funkar för mig. Ken Wilbers Integrala Teori. Men att lära sig kartan och försöka komma underfund med hur man navigerar är en konst. Det kräver arbete och det tar tid. Och man blir trött. Att man kan klara sig utan någon karta är inte sant. Jed McKennas andliga anarki är en karta som alla andra. Men en ganska dålig karta. Den passar liksom bara för de uppgivna, för de som väljer att sjunka ner i ett upphöjt navelskådande.
Då var det sagt. Jag är klar med min undersökning. Jag vill bara runda av med att böckerna absolut är tankeväckande och såklart innehåller guldkorn. Men det håller inte för mig. Integral Teori är bättre. Nu läser jag för andra gången ”Sex, Ecology, Spirituality” av Ken Wilber. I am back on track.

Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1