söndag, februari 03, 2008

Mentalt brus (the matrix of the mind) - vem tror att det fins någon sanning i det?

Så skönt att lyssna till Adyashanti såhär på morgonen. Kikade lite på senaste videon som ligger uppe på hans hemsida - http://www.adyashanti.org/index.php?file=watchvideo - Relationship with thought. Det är alltid uppfriskande att lyssna på den här mannen - men jag har också märkt att man lätt kan bli förvirrad, man både vaknar upp och blir förvirrad samtidigt. Antagligen behöver man rubbas ur sina cirklar, sina sanningar om hur man själv och världen fungerar, för att vakna upp. Det är fördelen med Adyashanti, hans medicin verkar snabbt men sen gäller det att ta hand om resultatet på något sätt. Det är lite så jag ser teoretisk förståelse av uppvaknandet, en förståelse som självklart inte är sann eller absolut eller till hjälp för alla, men den är till hjälp för mig, som ett verktyg för att ta hand om uppvaknandet och odla det - inte för att för att få fröet att börja växa. Hmm... blev det rörigt med den liknelsen?

Så därför kommer nu min tolkning av det Adyashanti säger i den här korta videosnutten. Jag försöker sätta mina ord på det han säger, sätta in det i min modell, det hjälper mig. Han pratar om att Silence (något jag skulle kalla ren Uppmärksamheten) inte är något man skall eftersträva, utan inse att man redan är. Man sitter alltså inte och mediterar för att uppleva sin rena uppmärksamhet, eller för att "rena" sin uppmärksamhet, nej, man sitter och mediterar för att komma ihåg att man redan ÄR denna rena uppmärksamhet - alltid har varit och alltid kommer förbli. Allt som uppträder i den, allt som den riktas mot, både yttre och inre fenomen, kommer och går, bara uppmärksamheten består. Den är evig, tidlös, den är NU, den är det eviga NUET.
Sen pratar han om det mental noice. Men kan kalla det för, hmm.... jag har inget bra svenskt namn på det, vad brukar jag använda? Tankebrus? Det är ju inte bara tankar, det är tankar och känslor som står på som en TV som någon glömt stänga av. Det bara pratar där inne i skallen, runt runt runt, med små obetydliga variationer går samma jäkla filmer runt runt. Eller hur skall man säga, nytt innehåll kan visserligen komma in men det mal runt i samma mönster, det mal runt i samma kvarn, tidens kvarn.
Som en parentes vill jag flika in här att jag inte begriper att inte fler människor har tröttnat på detta "mentala brus". Är deras brus så mycket mer underhållande än mitt? Är det bara jag som tycker det är småtrist och tjatigt. Hur länge måste vi stå ut med detta "mentala brus" innan vi tröttnar? Eller tröttnar vi aldrig eftersom vi inte ens tänt tanken att det finns "något mer", något bortom detta brus. Finns det verkligen människor som tror att detta surrande är allt som finns? Förmodligen.
Han pratar om att uppvaknandet innebär att man inte längre tar detta "mentala brus" för att vara sant. Man tar det för vad det är helt enkelt - mentalt brus - . Ofta har det ju inget med mig att göra, det kan vara tidningsartiklar jag läst, vänners tankar och bekymmer som kanske blandas ihop med en film jag såg nyligen. Det är en cocktail av mitt och andras, av skräp och saker med kvalité. Det är kort och gott - Mentalt Brus - och att tro att det är något mer är att ännu inte ha vaknat upp.

Att vara uppvaknad, (awakened) detta ord som är så laddat inom NonDuality, innebär inte att man fått tyst på det mentala bruset, att man uppnått ett tillstånd av stillhet och lycka. Nej, hjärnan producerar "mentalt brus" precis som tarmarna producerar ett gurlande ljud då dom smälter maten. Det är ingen större skillnad egentligen. Jo, en skillnad finns där, att tarmljudet är ganska ointressant att lyssna till men att det "mentala bruset" av någon anledning är väldigt intressant att lyssna till - ända tills man vaknar upp.

Adyashant pratar också om det han kallar compulsive thinking. Jag har kallat det tanke-missbruk. Vi kan inte sluta tänka, vi är beroende!
Undrar varför egentligen. Här kommer Adyashanti med en fundering. Kanske är det för att vi inte vet vad som händer om vi slutar ge tankarna uppmärksamhet. Tänk om vi slutar existera!!!

Och sen lägger han till ... ja det kanske vi gör. Den begränsade självbild som består av ett kluster av tankar och minnen, ibland kallad egot, slutar kanske att existera. Nja, jag skulle inte säga att den gör det. Den överlever. Men på något vis lär man sig "se igenom" egot. Det försvinner inte men det blir transparent. Från att vara "allt" övergår det till att vara en skugga... typ ...

Här kommer Adyashanti in på något som är lite knepigt ur språklig synvinkel. Han pratar om vad som är sant i absolut mening. Här kommer han in på att den rena uppmärksamheten (silence) är absolut sann eftersom den alltid finns där medan det mentala bruset inte är absolut sant eftersom det kommer och går och hela tiden förändras, (visst handlar mentalt brus mycket om upprepningar, men det glider hela tiden lite, med tiden förändras det till oigenkännlighet)

Men framför allt, känslan man får när man lyssnar på denna video är hur "mentalt brus" - allt det som normalt fyller vår uppmärksamhet är "drömlikt". Helt sjukt egentligen. Vi går omkring och drömmer och lider inuti drömmen. Jamen är det inte synd att inte fler vet att man kan vakna upp. Det är ju bara att vakna. Nåja, bara och bara är det ju inte. Vi har ju investerat en hel del prestige i tron på att vårt "mentala brus" faktiskt är verkliget, att det är sant. Det är svårt att släppa tron på jultomten. Men det är dags nu. Vi lider för mycket. Alldeles för många lider alldeles för mycket. Det är dags för ett globalt uppvaknande. De som skall hjälpa till med detta uppvaknande finns redan på plats. Dom är redan igång. Men det är ofattbart få som är intresserade. Om dom har tur finns det några tusen som lyssnar på dom. En av dom som ganska många lyssnar till är just Adyashanti.
Andra bloggar om: ,

2 kommentarer:

  1. Hej Björn!

    Jag ser att du redan har en bra samling av de andliga mästarna,men skickar dig länkar, du kanske har redan undesökt dessa!?
    Du skriver bra!
    bless/mimo listerfelt
    http://www.sriramanamaharshi.org/teachings.html

    http://www.prahlad.org/gallery/nisargadatta/I_Am_That.pdf

    SvaraRadera
  2. Hej Mimo!
    Tack så jättemycket för din kommentar och dina länkar. Jaa, dom här två - Ramana och Nisargadatta är Gudfäder åt alla som kommit efter. Inklusive giganter som Tolle och Adyashanti. Nåja, Adya kommer ju från Zentraditionen men ändå. Egentligen behöver man inte mer än I Am That av "The Niz". Men samtidigt är det svårt att tränga in i den kulturella kontext som färgar deras ordval och sätt att prata. Det är tur att det finns sådana som Adya och Tolle som kan göra det mer lätt-tillgängligt.

    SvaraRadera

UA-3343870-1