torsdag, februari 21, 2008

Nihilism och anarkism föklädd till Zenbuddhism

Jed McKenna har skrivit en trilogi om andligt uppvaknande - den flyter fram i den andliga fåra som brukar kallas Zen och Advaita Vedanta. Jag vet att Zen och Advaita är begrepp som behöver definieras men de har tänjts ut till att idag rymma allt mer. Nåväl, det som McKenna släpper ut i denna fåra består till 90% av anarkism och nihilism. De resterande 10% är saker som i en annan kontext skulle räknas som guldkorn av visdom, men när dom hamnar i en kontext av "skit" blir inte heller dessa guldkorn av något värde. Jed McKenna skriver med humor, han skriver lättläst och för den som blivit lite övergödd på böcker i samma genre känns hans stil till en början ny och fräsch. Han är den "upplyste" killen som spelar tv-spel halva dagarna. När han tröttnar på tv-spelen hoppar han fallskärm eller är ute med sin mountainbike. Den andliga undervisningen är inget han gör för att väcka de andliga sökare som kommer till honom, nej, det är något som "bara händer". Helt i linje med det vedantiska påståendet "There is no Doer". Han skulle lika gärna kunna skita i det. Uppfriskande till en början men deprimerande i längden. Apropå depression säger han till sina elever att det är i våra mörkaste stunder, när vi känner att allting är totalt meningslöst som vi börjar närma oss sanningen. Anledningen att vi känner oss så deprimerade och nedslagna i dessa mörka stunder är att vi "vet" bortom alla tvivel att allt verkligen i grunden är totalt tomt och meningslöst, det är en del av hans budskap. Medicinen han ordinerar mot dessa dippar är inte att som han säger - möblera om däckstolarna på Titanic - utan att vakna upp. Och när man vaknat upp är man - vadå? Enligt McKenna är man upplyst. Men jag kände mig tvungen att läsa de två första böckerna i trilogin "Spiritual Enlightenment - the damnedest thing" och "Spiritually incorrect Enlightenment" två gånger för att försöka förstå vad denna upplysning egentligen innebär. Han säger själv att han avråder de flesta andliga sökare från att bli upplysta eftersom dom tycker om att drömma, dom har en trevlig dröm, så varför vakna. Nej, han ser ingen anledning för dem att vakna. Han undervisar ju inte heller för att väcka upp någon. Snarare finns han där för att servera sanningen om andlig upplysning.
Ju mer jag läst och försökt smälta McKennas budskap desto mer övertygad blir jag om att det saknar värde. Man kan också se att han blir allt mer sur och gnällig i sina böcker. Den sista "Spiritual Warfare" har jag inte läst och tänker inte läsa. Där går han till attack mot en rad olika andliga lärare och läror. Hallå eller? Om det är det som kommer ut av "andlig upplysning à la McKenna" stannar jag mycket hellre kvar i min dröm. Det hela påminner lite om vissa teman i den första Matrix-filmen - Ignorance is Bliss. En av killarna på Nebudkanezzar (stavning?) tigger om att få komma tillbaka in i the Matrix. Han avskyr sitt liv utanför The Matrix. Jag tror det är lite samma sak med McKenna. Varför skulle han annars bli mer och mer gnällig.
Jag skall försöka vara rättvis mot McKenna och erkänna att han i vissa partier beskriver Maya - motsvarigheten till The Matrix - som ett underbart vackert och dyrbart uttryck för enheten. Han har sina ljusa stunder, det är guldkornen jag talade om, men för mig väger det inte upp den grundkänsla som genomsyrar böckerna. Han vet helt enkelt inte hur han skall hantera sitt liv utanför "the matrix" och väljer cynism och nihilism vilket är ganska logiskt. Ok, det kanske funkar för honom, men man kan ju undra över varför han måste mångla ut sina böcker om hur man skall leva som "uppvaknad", kan det vara för att den han egentligen försöker övertyga är sig själv. Jag misstänker det.
Kanske är McKennas böcker rätt för några. Men för mig känns dom nästan som "pubertal" zenbuddhism.

Andra bloggar om: , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Vad menar du med "pubertal" Zenbuddhism?

    SvaraRadera
  2. det jag saknar hos JMcK är fler nyanser, fler perspektiv, mer medkänsla helt enkelt. Det är en känsla jag har och jag kan inte nu på rak arm hitta exempel som belyser vad jag menar. Men hans budskap har såklart en genomslagskraft just för att det är så "pang på". Ju äldre man blir desto mindre pang på blir man tror jag ... Om det är bra eller dåligt är en annan sak.
    Vill tillägga att jag är ambivalent när det gäller JMcK:s böcker. Har ändrat mig nu och skall läsa Spiritual Warfare. Har du läst den?

    SvaraRadera

UA-3343870-1