måndag, februari 25, 2008

Varför jag mediterar.

Den senaste veckan har varit en mycket spännande resa för mig. Med hjälp av olika böcker och eget förutsättningslöst tänkande har jag lämnat mina invanda rutiner vad gäller meditation och kommit ut på djupt vatten. Vad sysslar jag med? Egentligen? Mot vad styr min kurs? Inåt, Utåt, framåt, bakåt, uppåt eller nedåt? Eller ingenstans? Trampar jag vatten?
Det var inte så att jag var tvungen att hämta mod för att ge mig ut på detta äventyr – jag hade inget val.
Jed McKennas böcker ledde mig in i meningslöshetens djup, ett djup som bjuder på mycket mer än mörker eller tomhet. Jag hamnade till slut på en mening med tre ord – på engelska eftersom all min litteratur är på engelska, alla resurser på Internet är på engelska – meningen blev till ett mantra, ett mantra jag tillägnade ett helt kapitel i min bok som finns på http://www.being.se/

THIS IS IT.

Punkt

För mig är detta ”mantra” mättat med djup och kraft vilket jag inser kräver sin förklaring. En mycket kort förklaring är att det har med här och nu att göra. Det har att göra med något bortom tid och rum, med varför jag mediterar, vad driver mig, vad är andligt uppvaknande eller ”andlig upplysning”, är det vad som driver mig, eller är det något jag gör för min fysiska och mentala hälsa? Alla dessa frågor måste klargöras. Inte en gång för alla utan löpande. Jed McKenna är en man med djup misstro mot både utövandet av meditation och själva existensen av andligt uppvaknande. Eller snarare ifrågasätter han alla de gängse uppfattningarna om vad andligt uppvaknande är och vad våra andliga discipliner syftar till. Mitt syfte, tror jag, var inte att ifrågasätta för ifrågasättandets egen skull, (något jag sysslat med till leda), nej, det handlade som sagt om att klargöra för mig själv vad det hela går ut på. Och resultatet blev lyckat. Det blev klarare.
Ett tag var jag tvungen att helt och hållet lämna det spår jag följt de senaste året, nämligen Ken Wilbers Integrala Teori, förmodligen för att byta perspektiv och se det hela (praktiserandet av meditation och mindfulness) med nya ögon.
Det hela fick sin upplösning ikväll när jag lyssnade på Ken Wilbers beskrivning av vad han kallar ”the causal fulcrum”.med andra ord, det rena bevittnandet, den rena uppmärksamheten som existerar före tid och rum. Alltså det som mina meditationsövningar lyfter fram. Att han kallar den rena uppmärksamheten för ”causal” beror på att han vill hitta ett namn som knyter ihop alla de olika religiösa och kontemplativa traditionerns olika beteckningar på vad jag kallar den ”rena uppmärksamheten”. Många kallar detta för Gud, eller ”The Unborn”, eller ”The Unmanifest” eller kreativitetens vagga, eller ”The Formless” eller ”Emptiness” osv. Gemensamt är att ”The Causal” liksom orsakar (the cause of) den manifesta världen, världen av former, det kreativa flödet, födelse o.s.v.
Det fina i kråksången är att Wilber inte stannar här, vid fulcrum 9. Nej, han går vidare till fulcrum 10 som han kallar ”The NonDual”. Och här möts Wilber och Jed McKenna. För i ”The NonDual” landar insikten om att, som det heter i Buddhisternas Diamantsutra, - Form is nothing but emptiness and Emptiness is nothing but Form.
M.a.o. This is it.
För mig är detta som att se något jag sett tusen gånger för första gången. Jag har på något konstigt vis sett det utan att se det. – This is it är ett helt meningslöst mantra om man kommer från fel håll. Man måste komma från ”den rena uppmärksamheten”, det är först då som det är en uppenbarelse. Om man inte mediterar, om man är helt inkapslad och fastspikad vid sina fixa idéer och förutfattande meningar och slår fast att – this is it – jag då blir det ju bara blaha blaha. Men kommer man från ”det rena bevittnandet”, från den rena uppmärksamheten, ja då är det en välsignelse att se att allting är fullkomligt precis som det är. Endast då har det en mening. Kommer man från ett läge där man är full av sina tankar om hur världen borde och inte borde vara – ja då är ”this is it” ett hån. Det kräver en otroligt frihet, en genomlysning av den rena uppmärksamheten.
Tja, det var min uppenbarelse. Stort för mig. Kanske obegripligt för andra. Men nu är jag reda att återigen ta upp meditationen och öppna mig för hur dess effekter kan genomlysa min vardag.

Andra bloggar om: , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1