tisdag, maj 20, 2008

Hälsa - Mening - Sammanhang ... en oskiljaktig triad

Hälsa är ett begrepp som ingår i triaden - Hälsa - Mening - Sammanhang. Plockar man ut hälsa ur denna triad står man bara och trampar vatten och knappt det, man tenderar att snabbt förlora orienteringen i den dimma som kallas meningslöshet och alienation. Man mår inte bra av att ingå i ett meningslöst sammanhang men inte heller av att hitta en mening som inte kan ingå i ett sammanhang. Det här är inte ordlekar. Det är kalla fakta. Det är den här typen av frågor som spökar i bakgrunden medan människor tror att det handlar om vilka fetter man skall äta, hur man skall motionera eller hur man skall hantera stress. Varför skall jag äta bra fetter och utöva rätt motion om mitt liv i grunden är meningslöst? Svaret på den frågan har länge varit - Jo, för att DU skall må bra, för att DU ÄR VÄRD att må bra. Det svaret stillar oron för en liten stund. - jaha, det var ju snällt, det var ju trevligt att någon säger att jag skall satsa på mig själv. Men det håller inte i längden. För vad händer när alla satsar på sig själva? Jo, vi får ett samhälle fyllt av självupptagna människor som odlar sin hälsa som vore den en sällsynt frukt. Det intressanta är att alla dessa hälsosamma narcissister inte har en clue om vem som skall äta denna frukt. Jo, men fattar ju att näringslivet vill anställa friska arbetare som aldrig kostar onödiga pengar. Ingen har väl missat att friskvårdsarbete är en hjärtefråga för näringslivet. Men det är ju inte direkt något som inspirerar så där överdrivet mycket. Är man ung och har rätt gener kan man bli idrottsstjärna eller fotomodell, eller skådis eller artist av något slag. Men hur skojigt det än vore så kommer vårt samhälle inte att fungera särskilt länge till om allt fler blir artister eller idrottsstjärnor.
Konklusionen så här långt i min lilla tirad är att "Ett Liv i Hälsa för Mig" är ett projekt som riskerar att stranda om det någonsin lyckas lämna bryggan. De flesta människor är nämligen alldeles för smarta för att inte genomskåda hälsoprofeternas ytliga och i grunden meningslösa svar på frågan VARFÖR. Ingen kan unvika att se att dessa hälsoprofeter eller bara förnumstiga experter, backas upp av näringslivets företrädare, ja inte bara näringslivet, pappa staten är inte heller överdrivet entusiastisk över att behöva betala kalaset när vi hamnar på sjukhus.
Vem har inte hört en överviktig människa som mellan blossen på ciggaretten säger att - något skall man ju ändå dö av. - Jamen så kan man inte resonera utbrister hälsoprofeterna indignerat. Tänk på dina barn! Vill du inte kunna leka med dina barnbarn? Även detta banala moraliserande är ett sätt att undervärdera människor. Det finns väl ingen som har missat att våra utmaningar är av global karaktär. Det handlar inte om att fixa till ett shysst liv för mig och min familj, mig och min by eller ens mig och mitt land. Än mindre motiveras vi av att göra något för det företag vi är anställda i där vinsterna håvas in av någon annan än mig. Meningen står att finna på en global nivå. Vad är min uppgift ur ett globalt perspektiv? - det är vad människor frågar sig - och det är ju inte så konstigt då media ju hela tiden matar oss med hela världens problem - vad kan jag göra för VÄRLDEN - det blir ju frågan. Vad jag kan göra för mina barnbarn blir inte oviktigt, men det räcker inte för att motivera mig att leva ett långt liv.
Eftersom vi lever i ett sekulariserat samhälle finns inte längre det stora sammanhang och meningskapande apparat som religionen utgjorde. Visst är många idag fortfarande religiösa, men det blir allt svårare att leva kvar i ett religiöst sammanhang som på många andra vis är hopplöst föråldrat och för många omöjligt att känna samhöringhet med.
Så frågorna vi behöver ställa oss när vi diskuterar hälsa är GIGANTISKA men oj så spännande. Hur kan vi ge människor en känsla av "global mening" och hur kan vi i denna splittrade värld utan en enande mytisk Gud uppleva sammanhang?

4 kommentarer:

  1. Jag tror att det är svårt att försöka hitta en global mening (mer än kärlek). Tvärtom måste nog var och en hitta sin grej - hur han/hon kan tillföra något globalt. Om du inte redan har läst Antonovsky så gör det, som myntade begreppet KASAM - Känsla av Sammanhang - för hälsan). NÄr vi "trattar" ned våra mål till dagliga göromål förankras vår mening på ett lätt sätt.

    SvaraRadera
  2. Tratta ner till vardagen får jag inte glömma. Jag har givit mig ut på en skrivodysse nu där jag skall försöka få ihop lite olika bitar som ligger och skramlar på olika ställen - hitta sammanhangen och meningen typ... Jag har glömt berätta vad dom här texterna skall leda till - man slarvar ju med sånt när man bloggar - det skall leda till ett föredrag om Hälsocoaching i Apotekets regi. Det skall landa i konkreta verktyg och motiverande idéer och allt som har med religion och andligt uppvaknande får nog skalas bort. Men när jag spånar måste jag ha med dom bitarna. Antonovsky har jag läst men det var inget jag fastnade för mer än att det var vettigt i största allmänhet. Vad är dina största inspirationskällor när det gäller coaching?

    SvaraRadera
  3. Åh, Cheryl Richardson, Laura Berman Fortgang, Debbie Ford och Wayne Dyer är mina förebilder inom coaching. Dyer har jag dessutom träffat :) Bra bok är "Co-Active Coaching" av Whitworth mfl som är på en rätt "akademisk" nivå. Sen finns ju alltid mer info på ICF's hemsida: www.coachfederation.org. Och ooops, höll på att glömma - världens första (?) coach var i mitt tycke Sokrates!

    SvaraRadera
  4. okej, flera nya namn för mig, skall kika på dom. Igår var jag med på en Workshop med Carl Lindeborg, känd coach inom näringslivet. Köpte hans bok - Ditt brillianta jag - som jag nu läser med stor behållning. Fantastiskt inspirerande person med suveränt tonläge, inte väckelsemötes-prylen som min idol Anthonly Robbins kör med, utan lågmäld, mjuk svensk framtoning men med samma kraft, klarhet och skärpa. Kolla in hans hemsida - www.carllindeborg.com

    SvaraRadera

UA-3343870-1