söndag, maj 18, 2008

Oneness-rörelsen företräder en mytisk tolkning av en mystik upplevelse

Meditation är en väg till en tolkningsfri dimension vilket är ett annat namn och en viss aspekt av det mystika tillståndet där man upplever Oneness. Många fler vet idag vad man menar när man säger Oneness / Oneness-dimension än om man säger Det Mystika / en mystik dimension. Upplevelsen av att allt är ett, att allt hänger samman, men inte bara det, allt ÄR bokstavligen samma sak, nämligen … och här har kärt barn många namn … Energi, Kärlek, Kristusmedvetande, Buddhamind, Allah, Ren Uppmärksamhet, Medvetande o.s.v. För att förenkla väljer jag här att använda begreppen Oneness och upplevelsen av att allt är Medvetande.
Att ta fram den aspekt som har med tolkning att göra kan förhoppningsvis skapa lite klarhet inom ett område där stor begreppsförvirring råder.
Vi i västvärlden lever i en tid som formats av den –ism som kallas postmodernism, en inriktning som format både konst, filosofi och politik – eller kulturen i stort. Man kan säga att postmodernismen banat väg för det vi kallar pluralism, en annan –ism som präglar vårt samhälle – ofta nära förknippat med demokrati, med åsikts och religionsfrihet, med synen att alla är olika men därför inte bättre eller sämre – bara just OLIKA. Detta synsätt har på många sätt gjort västvärlden till en unik kultur med många fantastiska förtecken. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt inom ramarna av ett rättssystem som är tolerantare än alla sina föregångare. Några märkliga drag inom detta pluralistiska samhälle är att det onda och goda på något sätt börjar suddas ut vilket har att göra med just det jag nämnde ovan – människor är inte bättre eller sämre, onda eller goda, bara OLIKA. Vi har olika förutsättningar vilket ger olika resultat. En brottsling är inte ond, inte mindre värd för samhället, nej, i det pluralistiska samhället bryter han mot lagen därför att han haft andra förutsättningar än de som följer lagen. Här kommer ofta psykologin in, både som förklaringsmetod och ”reparationskit”. Brottslingen är där han/hon är pga bristande förmåga att hantera auktoriteter, vilket kan bero på avsaknad av trygg fadersfigur, men också en bristande känsla och förståelse av sammanhang vilket leder till utanförskap o.s.v. Men allt detta går att fixa med terapi vilket också erbjuds brottslingen. Här kan man definiera terapin som ett sätt att göra en ny tolkning av verkligheten. En tolkning som lär brottslingen att inkludera en ny förståelse för sammanhang, en tolkning som ger honom/henne en känsla av delaktighet vilket gör honom/henne kapabel att fungera på ett sätt som gagnar allas bästa.
Vi har bytt ut ondskan mot tolkningsmodeller som saknar förståelse för sammanhang. Vi har bytt ut straff mot terapi. Allt detta är positivt.

Hur knyter detta an till andlighet och det vi kallar Oneness?
Det knyter an på många olika sätt och jag skall här välja några beröringspunkter. Många menar att när vi bara inser att allt är Ett, att vi alla är bröder och systrar som lever på En Moder Jord, ja då kommer konflikterna att upphöra och paradiset på jorden att förverkligas. Det är sant att Oneness-upplevelsen kan öppna vägen till en bättre värld men vägen till förändring måste inkludera en omtolkning av världen. Vad jag vill visa här är att Oneness-upplevelsen i sig inte är en sådan omtolkning utan en tolkningsfri dimension. Hur menar jag? När man haft en upplevelse av Oneness kan den tolkas på olika sätt. Man kan t.ex. komma fram till det pluralismen hävdar, att alla är lika mycket värda, lågutbildade är inte sämre än högutbildade, offret är inte bättre än förövaren, de är bara olika, gör olika tolkningar av världen och handlar därför på olika sätt p.g.a. att de har haft olika förutsättningar. Men man kan också komma fram till att upplevelsen av Oneness är en gåva från Gud, en gåva som finns nedskriven i en helig bok, en nåd, något som ges till den som tror på denna specifika Gud. Då ser man en annan lösning, nämligen att få alla människor att tro på samma Gud och samma heliga skrift. Vad jag här hävdar är att Oneness-upplevelsen varit i stort sett den samma genom människans historia men att den tolkats på olika sätt. Och eftersom den tolkats på olika sätt kan man ju utgå ifrån att den i sig inte är en tolkning utan en direkt upplevelse av att alla faktiskt hör ihop.
Men varför och på vilket sätt hör vi ihop? Ja där går tolkningarna isär. Många tror att vi hör ihop därför att vi skapats av samma Gud, till Guds avbild, var och en av oss. Detta kan låta som en ålderdomlig tolkning för en sekulariserad västerlänning men faktum är att det är den idag dominerande tolkningen globalt sett. Den sekulariserade västvärldens tolkning är ganska ovanlig och även här vinner de mytiska religionerna nya anhängare bl.a. genom Kreationisterna i USA som under Bushregimen samlat många religiösa vetenskapsmän att föra ut sin tolkning.
Grundproblemet med en mytisk tolkning som samlar människor under en Gud och en Lära är ju att det finns så många olika läror av detta slag och ALLA kan inte ha rätt eftersom lärorna är motstridiga på så många punkter. Där har det pluralistiska samhället hittat en elegant lösning där de med sin religionsfrihet säger att alla religioner är olika tolkningar, inte mer eller mindre sanna eller rätta, utan bara OLIKA. Men de som inte känner sig hemma i en sekulariserad pluralism har svårt att förhålla sig till just mångfalden av motstridiga läror, något som blir allt svårare med tanke på den explosion av kulturellt utbyte som sker i en globaliserad värld. De som företräder en mytisk tolkning måste därför höja sina röster och stärka sitt försvar mot pluralismen som därför omtolkas till något ont, till förvirring och sönderfall. Min reflektion här är att det kanske är alldeles för krävande att orientera sig i en pluralistisk värld, det kräver att vi kontinuerligt ritar om våra kartor på ett intellektuellt plan och därefter även integrerar denna nya tolkning på ett känslomässigt plan, något som tar längre tid och då det inte går fort nog får oss att bryta samman och därför fly tillbaka in i en trygg och förenklad värld där Guds folk kommer till himlen och alla andra är syndare som kommer brinna i helvetet. Det blir så mycket enklare att se världen så. Och denna enkelhet frigör också mycket kraft. Vi behöver inte grubbla, vi behöver inte göra omtolkning på omtolkning utan kan i lugn och ro ägna oss åt livets bestyr. Med detta vill jag erkänna att det finns klara fördelar för individen att underkasta sig en mytisk religiös ”paketlösning” med enkelbiljett till himlen.

Det intressant är också att denna mytiska tolkning av Oneness-upplevelsen kan ta sig helt nya uttryck. Ett exempel på detta är den s.k. Oneness-rörelsen som sprider sig över världen från sitt högsäte i Indien. Jag talar om Oneness-university i Golden City som leds av de indiska Guruerna Amma och Kalki. Dom utbildar människor att ge Deeksha, eller shaktipat, en sorts överföring av gudomlig energi som skall leda till att alla människor blir upplysta så att de kan skapa ett paradis på jorden. Vad är denna gudomliga energi som överförs via handpåläggning? Är det en indisk variant av den Guds välsignelse som givit av den kristna kyrkan i alla tider som vi nu åter kan ta till oss efter att den paketerats om på ett exotisk sätt? Är en Satsang (religiöst möte där Gudomlig energi överförs till deltagarna via handpåläggning) mer lockande än en Gudstjänst eftersom denna form känns ny och fräsch för oss västerlänningar?
Vill man förenkla kan man självklart svara ja på dessa frågor.

Men jag skulle vilja föra in några andra aspekter av Oneness-rörelsen som är intressanta. Låt oss bortse från att rörelsen attraherar människor med behov av enkla lösningar, människor som varken kan eller vill hantera en pluralistisk kultur. Låt oss bara konstatera att alla rörelser med mytiska förtecken per automatik ger utrymme för maktspel som kan, och ofta blir, destruktiva. Oneness-rörelsen med ursprung i Golden City i Indien har så vitt jag förstått saken just dessa mytiska förtecken och riskerar därför problem med makt och destruktivitet.
Men låt oss lämna det negativa här och flytta fokus från det mytiska till det myStika. Ett litet S kan göra stor skillnad. Oneness-upplevelsen som medlemmarna av denna rörelse tar fasta på har alla de förtecken en utpräglat mystik upplevelse har, en mystik upplevelse som sedan ges en mytisk tolkning. Men anledningen till att många från början fångas av rörelsen är inte den mytiska tolkningen utan just att de för första gången finner ett sammanhang där deras mystika upplevelser ges en tolkning och tas på allvar. Finns inte utrymme för mystika upplevelser inom den kristna kyrkan? Jag tror säkert utrymmet finns men språket finns inte, de kristna mystikerna som t.ex. Meister Eckhart och Theresa av Avila har aldrig haft någon framträdande plats i kyrkan. Varken inom katolicismen eller inom frikyrkorörelsen. Visst har de alltid funnit med men de har inte lyfts fram. Samma sak gäller mystika upplevelser.
Viktigt att komma ihåg här för att förstå mitt resonemang är att den mystika upplevelsen kännetecknas av att den är bortom språket, bortom några namn och några former. Många ställer sig frågande till denna typ av upplevelser. Inte för att de inte haft dem utan för att de inte funnit ett sammanhang där de kan tolkas. Inom kyrkan, särskilt då frikyrkorna, har människor vittnat om sina upplevelser av att bli frälsta. Men denna frälsning har alltid varit knuten till Jesus-gestalten, det har handlat om att överlåta sig till Jesus nåd, kraft, kärlek, lära osv. Jag ifrågasätter inte denna upplevelse. Det är en sann upplevelse som ges en legitim tolkning. En tolkning som just innebär att det inte handlar om en tolkning utan om en absolut, objektivt sann perception av ett metafysiskt väsen eller energi. Det är intressant att vi människor så gärna vill att inre upplevelser skall vara något mer än tolkningar. Att de namn och former vi ger våra känslor inte är givna av oss människor utan av något annat, något högre, oftast en Gud.
Vad jag sett på några av Oneness-rörelsens forum där medlemmar berättar om sina mystika upplevelser är att de upplevt en dimension bortom namn och form. En dimension som föregår våra tolkningar. Vad jag kunde se togs dessa upplevelser på allvar, de kritiserades inte, ifrågasattes inte utan togs emot med glädje och igenkännande. Detta var något unikt. Det var något som tilltalade mig och gjorde mig nyfiken. Men jag kom aldrig iväg på någon av deras Satsanger och ser idag att det inte var någon förlust eftersom den mytiska tolkningen allt mer tar överhand. Det finns idag inom rörelsen endast en rätt tolkning och det är att det handlar om emottagande av en Gudomlig energi som kanaliseras via grundarna, Amma och Kalki och vidare genom de personer som utbildats på Oneness University. Detta är något jag finner vara en renodlat mytisk tolkning av en mystik upplevelse och därför inget för mig.

Jag är mer för en pluralistisk tolkning som kan utvecklas till en integral tolkning. Den pluralistiska tolkningen är den som företräds av t.ex. Eckhart Tolle som säger att Oneness-upplevelsen handlar om en dimension som står bortom tid, rum, form eller språk, med andra ord en tolkningsfri dimension som det sedan står oss fritt att tolka under förutsättning att vi inte identifierar oss med denna tolkning. Vad betyder det? Jo, att tolkningen ses som just en tolkning och inget absolut sant faktum. Vad blir resultatet av detta? Jo, det kan faktiskt, enligt Eckhart Tolle leda till en ny jord, (titeln på hans senaste bok), en jord där mänskligheten ser igenom alla tolkningar och därför kan förenas i det formlösa medvetande som är källan till alla former, den tidlösa dimension som är källan till all tid.

Att fler och fler är benägna att släppa taget om sina tolkningar har helt klart ett samband med den pluralistiska kultur som vuxit fram som en följd av postmodernismen och dekonstruktivismen. Detta nya metaperspektiv, som inte är metafysiskt utan en sorts genomlysning eller tolkning av människans inneboende benägenhet att tolka verkligheten. Detta perspektiv innebär att unik och fantastisk öppning för oss där vi blir fria att välja de tolkningar som passar oss. Det pluralistiska samhället ger oss en unik och aldrig tidigare skådad frihet att välja de tolkningar vi vill. Men i detta ligger också en jättelik fara. De som saknar förståelse för sammanhang och vilja att välja tolkningar som gagnar det gemensamma bästa blir också fria att välja egoistiska tolkningar som är mycket destruktiva. Ett exempel på detta är hur man inom näringslivet inte längre behöver anse att det är fult att tjäna pengar. Inom näringslivet har denna frihet från absoluta moralregler utnyttjats på ett sätt som skapat jättelika problem. Det är inte bara fördelningen av rikedomar som hamnat bortom all kontroll, även medlen att manipulera människor med hjälp av marknadsföring och lobbying. Näringslivet får göra vad de vill. Vart har moralen tagit vägen frågar vi oss? Jo, den har blivit en tolkningsfråga. Det är liksom frihetens pris. Frihetens baksida. Detta är en av anledningarna till att många människor känner stor rädsla och oro och därför söker sig tillbaka till moralregler stämda i gott och ont, regler som begränsar vår frihet.

Att vara fri är att kunna välja att uttrycka sin unika tolkning av världen. Det är att bli accepterad och välkomnad hur man än är. Denna frihet finns i det pluralistiska samhället. Detta har varit än välsignelse för svaga grupper i samhället. Men det har också varit en välsignelse för de som velat skaffa sig makt och rikedomar. Där står vi idag i den sekulariserade västvärlden. På tröskeln till en ny frihet vanmäktiga över de slagsidor som denna nyvunna frihet visat sig medföra. I det läget är det många som väljer att kliva tillbaka till en mindre fri världsordning. Men det finns också de som väljer att ta ytterligare ett steg. Ett steg in i en integral världsbild. Där ser man att det inte behöver vara en motsättning mellan följande ståndpunkter.
Å ena sidan ett mytiskt förhållningssät:
Det finns goda och onda krafter som slåss om att vinna över människan på sin sida. I denna värld finns det goda människor och onda människor och de goda skall belönas och de onda skall straffas. De negativa följderna av detta till synes konstruktiva synsätt har alltid blivit att människor är olika mycket värda beroende på hur mycket de ansetts bidra till det gemensamma bästa. Kristendomen i sin mytiska tappning har genom historien sanktionerat många olika sorters förtryck som byggt på att man ansett människor vara olika mycket värda. Det har handlat om förtryck av kvinnor som ansågs svagare och fulla av synd (vad nu det betyder), av homosexuella som inte kunde skapa familj, av etniska minoriteter som hade andra värderingar och en annan kultur. Kristendomen har sanktionerat utnyttjande av slavar.
Å andra sidan ett pluralistiskt förhållningssätt:
Det finns inget absolut gott eller ont eftersom dessa begrepp är kulturellt betingade. Det som är gott i en kultur kan vara ont i en annan. Människor är inte goda eller onda, bättre eller sämre, de är bara olika beroende på olika förutsättningar. Att se människor som lika mycket värda oberoende av deras förmåga att bidra till det gemensammas bästa förutsätter faktiskt att man tolkar det gemensamma bästa på ett radikalt nytt sätt. Det förutsätter en total tolerans och öppenhet. Och denna tolerans och öppenhet kan bara komma när man så att säga ”ser igenom” alla de tolkningar vi gör av världen, när vi tolkar tolkningar som just tolkningar och inget annat än tolkningar. Då kan vi välkomna alla.
Är inte motsättningen mellan dessa synsätt total? Nej, anser de integrala tänkarna med Ken Wilber i spetsen. Hur kan de undgå att se motsättningarna?
Integral teori vänder på frågan och undrar varför det behöver finnas en motsättning mellan form och det formlösa. Mellan sanning och tolkning. Här finner man stöd inom en viss form av Buddhism uttryckt i Diamantsutran – Form är inget annat än tomhet medan tomhet inte är något annat än form. De två inkluderar varandra. Det är två aspekter av samma verklighet. Man kan skriva om det här och säga att – Sanning är inget annat än tolkning medan tolkningar inte är något annat än sanning. Det är detta som brukar kallas det ickedualistiska synsättet. Och när vi pratar om form då finns faktiskt bättre och sämre, då finns gott och ont. Men ni vi pratar om det formlösa då finns inte bättre och sämre, gott eller ont. Därför kan en människa som inte bidrar till det gemensammas bästa anses vara mindre värd samtidigt som hon har samma värde som den som bidrar mycket. Vi kan alltså behålla det pluralistiska samhällets inkluderande förhållningssätt men samtidigt införa så mycket moral och struktur så att vi slipper den förvirring med påföljande kaos som riskerar att ta över människor och ”skrämma” tillbaka dem till en mytisk världsbild präglad av absoluta värden.
Men för att lyckas hålla båda dessa dimensioner, i detta fall insikten om att allt är kontextberoende tolkningar samtidigt som saker har olika värde i en given kontext, behöver vi stå i löpande kontakt med den dimension av medvetandet som lyser igenom alla tolkningar och visar att allt är tolkningar, som lyser igenom alla former och visar att allt i grunden är ljus. Många kallar denna dimension för Oneness-dimensionen eller ett mystikt medvetandestadium.
Utmaningen som få lyckas se, men som den Integrala Teorin uttrycker på ett så förnämligt sätt, är att inse att kontakt med Oneness-dimensionen, eller det mystika, i sig inte leder till en bättre värld. Samtidigt ser man att vi inte kan få en bättre värld utan kontakt med det mystika. Det är nämligen där som pluralismens abstrakta idéer om allas lika värde blir en direktupplevd erfarenhet.
Avslutningsvis kan man säga att det mystika måste ges en tolkning för att bära frukt. Inom Oneness-rörelsen finns en tolkning, men den är av mytisk karaktär vilket öppnar den för risker med maktmissbruk och förtryck, de ständiga följeslagarna till alla historiens mytiska rörelser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Med ett gurglande skratt kommer ur maggropen kan jag bara säga:

    Hallelujah!

    Du skrev det jag tänkte men inte visste att jag kunde. Tack.

    Ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  2. Så bra! Ha en bra vecka du också!
    /Björn

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg och kul att se att det finns fler här i landet som har samma tankegångar som jag själv stångas med. Läser mycket Wilber och tycker Integral teorin fungerar bra på många områden och borde provas mer bla i företagsledningar och politik

    SvaraRadera
  4. Hej Magnus!
    Jo, jag håller med om att Integral Teori är en underutnyttjad resurs. Vad kan det bero på? En gissning jag har är att kärnan är Buddhistisk. Det ser snyggt ut på ytan och kan nog tilltala många men ju närmare kärnan man kommer desto mer skrämd blir den som är främmande inför Buddhistiskt tankegods och praktik. Vilka andra anledningar tror du det kan finnas?

    SvaraRadera
  5. Så många ord så lite innehåll. Reklam för den andliga motsvarigheten till Macdonalds - Oneness-kulten och deras franchiseprodukt Diiikscha.
    Öppna era ögon. Bajs är gott men inte så särskilt nyttigt i längden

    SvaraRadera

UA-3343870-1