lördag, maj 24, 2008

Samtal med Guru Hashi Mashi om linjär tid och meningslöshet

GHM (Guru Hashi Mashi): Tidigare idag satt jag på tågstationen och tittade på förbipasserande människor. Jag såg att alla dessa människor var på väg till sin egen förestående död. Vissa hade bråttom, andra tog det lite mer makligt. Jag tryckte på snabbspolning framåt i hjärnan och såg hur de blev äldre och äldre, såg hur de till slut hamnade i en sjuksäng och fick dropp. Såg hur deras nära och kära kom för att ta farväl. Några fick inga besök. Några fick fick många. Jag såg hur deras grepp om livet mot slutet blev mer krampaktigt för vissa, allt mer avslappnat för andra. Jag såg hur några dog knall och fall. En plöstlig stroke eller infarkt. Jag såg hur vissa dog i olyckor. Missförstå mig inte. Jag har ingen aning om vem som skall dö hur eller när. Sånt är inte intressant för mig att spekulera i. På det hela taget spelar det ingen roll. Det enda som spelar roll är om någon av alla dessa vaknar upp ur tidens dröm medan de fortfarande är i livet. Sannolikheten för detta är svårt att sia om i varje enskilt fall. Några kanske vaknar upp en kort stund för att sedan somna in igen, somna in i tidens dröm. Andra kanske vaknar upp sakta men säkert.
Förmågan att snabbspola tiden framåt och inte backa för döden är en underbar men samtidigt skrämmande förmåga vi alla har. Jag rekommenderar er att använda den så ofta ni kan.

Det blev tyst en stund medan Hashi Mashi lutade sig tillbaka i sin stol och tycktes anse att han sagt det som behövde sägas den kvällen. Men jag var inte överens med honom på den punkten.

B: Det viktiga är väl vilka spår man lämnar efter sig. Vilka frön man sår. Vilka träd man planterar. Vilka frukter som våra barn, barnbarn och barnbarns barn kan skörda tack vare oss? För mig känns sådana där mentala utflykter i framtiden inte så intressanta. I alla fall om dom inte pekar på något kreativt, på skapande, på medkänsla och kärlek och på det viktigaste av allt - Hur vi kan bidra. Ett tag läste jag med förtjusning Henry Miller och en sak han skrev har etsat sig fast i mitt minne. Jag vill göra ett sår på jordens yta, ett sår som visar att jag varit här. Ungefär så skrev han. Det fastnade, för det var så uppriktigt och osminkat. Att så frön är lite gulligt sådär, inget man fäster sig vid. Men såret som vi alla längtar efter att göra. Det tog tag i mig.

GHM: När jag satt där på stationen tryckte jag länge på snabbspolning framåt och såg hur solen til slut skulle dö. Även solen skall dö. Det vet vi och den kunskapen, och vår förmåga att uppleva den är en av de största väckarklockor som finns.

B: Men väckarklockan borde väl ändå vara att vi kan välja att skapa medan vi är här. Och det är bara nu vi kan skapa. Vi kan välja skönhet, lycka och frihet NU. Vad människor behöver är att se att de kan skapa mening NU. Att de kan välja godhet och glädje. Ditt perspektiv kan leda till en överväldigande känsla av meningslöshet. Du är säkert medveten om det. Men vad kan vi vinna på att gå in i dessa mörka känslor?

GHM: Livet skapar oss hela tiden. Vi behöver inte skapa någonting. Denna fixering vid framtiden och vad vi behöver skapa, vad vi kan välja att skapa, gör oss blinda för livets mirakel. Det gör oss blinda för den skönhet, godhet och kreativitet som hela tiden strömmar genom och ur varje atom i hela Kosmos.
Att se att även solen skall dö, att allt vi gör eller inte gör i långa loppet är totalt meningslöst, att se det är helt nödvändigt för att se den MENING som redan är här. Projiceringen i framtiden är död, den distraherar oss från skönheten i NUET.
Poängen är att Intellektet har förmågan att göra oss fria från sina egna begränsningar. Det är nämligen möjligt, tvärtemot vad många hävdar. Många säger att intellektet är en åtevändsgränd. Hela nyandligheten är genomsyrad av en ensidig fixering vid hjärtat, vid känslor, vid intuition. Det är inget fel med hjärtat, det är sant att mycket visdom kan komma ur hjärtat, men att säga att intellektet inte kan göra oss fria är helt enkelt inte sant. Nyandligheten här i sverige har hamnat i den återvändsgränd som heter Anti-intellektualism.

B: Okej, så har jag inte sett på det tidigare. Det var intressant det där med att insikten om en total meningslöshet i den linjära tiden gör att vi vaknar upp för det faktum att meningen redan finns här och nu. Vill du säga att linjär tid till sitt väsen är meningslös men lurar oss att tro att den kan inrymma mening?

B: Låt oss komma ihåg att språket arbetar med motsatser. Mening - Meningslöshet. Det är totalt "meningslöst" att önska sig att meningslösheten skall försvinna. Enda sättet att förinta meningslösheten är att förinta det meningsfulla. Allt vi kan tänka på och tala om är polariteter, allt kräver sin motsats.

B: Tog du upp det här bara för att provocera mig till att glömma bort att allt är polariteter?

GHM: Det kan man säga. Never forget Yin AND Yang.

B: Men förstå mig rätt här - Jag arbetar som Coach. Om jag säger till mina kunder att dom behöver ha både mening och meningslöshet i sina liv då känns det krystat. Det känns då som om jag måste bevisa nån filosofisk dogm. Det känns inte som att jag hjälper någon med det. Det känns som att ju mer mening kunden kan hitta desto större flöde och ljus. Jag menar, skall jag säga till dom som är gifta att det är bra att dom är trogna, men att dom behöver vara lika mycket otrogna som trogna för att hitta en balans?

GHM: Haha, ja det där var ju faktiskt väldigt fyndigt. Det tycker jag du skall prova! Säg till dom gifta att vara otrogna. Du kommer bli en väldigt populär coach. Du är ganska roligt ibland Björn, vet du det?

B: Nej, men jag är seriös här. Skall vi säga till våra barn att det måste vara krig ibland för att det skall kunna bli fred?

GHM: Det tycker jag! Det är inte mer än rätt! Inte skall du väl lura i dina barn att man håller på att avskaffa natten? Vi vill ha ett samhälle där det bara är dag hela tiden. Bara ljus. Inget mörker.

B: Men det här känns inte bra längre. Det känns som att det här håller på att förvandlas till en väldigt abstrakt lek med ord utan verklighetsförankring. Självklart skall vi inte försöka utrota natten. Det är ju inget fel med att det blir mörkt på natten. Ingen tar skada av det. Men krig tar vi skada av. Elakhet tar vi skada av. Skall jag säga till mina barn att vara lite snälla, lite elaka, så att det blir en bra balanserad mix?

GHM: Men kom igen! Se dig omkring! Get real! Se på dina barn, är dom inte redan sådana, lite snälla, lite elaka. Var realist - eller titta på dig själv om du vill förhärliga dina barn in absurdum, tänker du aldrig elaka tankar?

B: Jo men det är skillnad på att tänka elaka tankar och på att agera ut dom.

GHM: Det håller jag med om. Men titta på mänskligheten. Släpp dig själv nu och din egen förträfflighet. Världen ser ut precis så som du säger - lite elak och lite snäll. Ibland är balansen rubbad. Men utslaget över jorden och över en längre tid så ser du att mänskligheten har varit ungefär lika mycket snäll som elak.

B: Men kom igen! Du kan väl inte säga att balansen är rubbad i ett samhälle där det är fred, där människor tar hand om varandra, visar respekt och är - ja just det, snälla! Jag tycker det är så underbart att Stefan Einhorn håller på att göra snällhet rumsren igen. Men inte jobbar väl han för att rubba balansen?

GHM: Jag har inte läst Einhorns böcker men dom är säkert jättefina. Och jag tycker det är otroligt viktigt att man arbetar FÖR snällhet och MOT elakhet. Det har vi gjort i alla tider och tack vare det är vi ju lite snälla. Det är ju det jag säger. Se dig omkring. Se hur världen ser ut. Den är lite snäll och lite elak. Men nu börjar det här bli tjatigt. Du vet ju det här med att språket alltid jobbar med motsatser, att vi alltid tvångsmässigt tolkar världen i gott och ont. Men du vet ju också att det vi söker ligger bortom motsatserna. Eller hur?
Jag började med att säga att det viktigaste är at vi vaknar upp ur tidens dröm. Jag visade på att det är intellektet som skapat denna dröm MEN också samma intellekt som kan få oss att vakna upp ur den. Vilket egentligen är ganska logiskt. Den nyckel man låser med brukar man också kunna låsa upp med.

B: Jo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1