måndag, maj 26, 2008

Tacksamhet och "Driv"

Om ens identitet är "jag är en mördare", ja då är det ok att mörda någon. Inte bra kanske, men ok. Men för oss som inte är mördare finns det inte på vår karta att mörda någon. Även om vi tänker tanken så kommer vi aldrig att göra det. Det är otänkbart. Varför?
Jo, för det är inte vår identitet, det ingår inte i den roll vi tror att vi är. Vi gör ALLT för att leva upp till den roll vi tror att vi är. OBS, inte den roll vi valt, för de flesta av oss ser det inte så, vi ser inte vårt liv som en roll vi spelar i en föreställning. Livet är på riktigt för det flesta av oss. Vi gör som vi gör för att yttre omständigheter, arv, miljö osv har fått oss att bli sådana. Men coaching handlar lite om att se att vi kan gå in och ifrågasätta vår roll för att sedan ändra den. Medvetet forma en ny roll, ny identitet för oss själva. Lustigt egentligen att likställa identitet med roll, men så gör man ofta inom coaching. Man säger att det handlar om att ta medveten kontroll över den process som för de allra flesta sker omedvetet.
Så hur gör man då om man vill förverkliga sin potential som det heter, föreverkliga sina drömmar, växa och blomma som människa?
Jo, man måste börja med rollen, ifrågasätta den och skapa om den. Då, när man bestämt att i min nya roll skall jag inte skjuta upp jobbiga samtal, i min nya roll skall jag ta den tid jag behöver för mig själv, eller vad det nu handlar om, då kan förändringen komma. Men först måste man säga att man ALDRIG mer tänker nöja sig med den nuvaranda situationen, att man skjuter upp. Det är helt enkelt inte OK. Det finns inte på min karta längre. Ungefär så. Nyckelordet är att INTE NÖJA SIG. INTE OK.
Det verkar logiskt, och inte bara det, det funkar. Det är en stor del av coaching. Det intresserar mig.
Sedan fascineras jag också över kraften i TACKSAMHET. Jag är en av allt fler människor som börjat föra Tacksamhetsdagbok. För dig som inte provat. Det är fantastiskt. Det skapar en inre rikedom. Det skapar överflöd. Det är ren och skär magi. Det ger energi. Och med denna energi kan man sedan växa och utvecklas, bidra och hjälpa andra. Jag kan inte längre tänka mig ett liv där inte tacksamhet står i förgrunden. Det finns fler varianter på tacksamhet. Det kan också handla om FÖRNÖJSAMHET. Att vara nöjd med det man har. Att tycka att det som är, det man gör, det man har är OK. Man behöver inte vara tacksam. Det ger kraft och harmoni också att vara nöjd, att tycka att något är OK.
Ser ni nu motsägelsen? Coaching handlar om att inte nöja sig, om att skapa det där drivet. Och det är OCKSÅ värdefullt. Men hur hänger dom ihop?
Jag har teorier om detta. Jobbar på det. Men vad tror ni? Någon som har erfarenhet av att jobba med båda förhållningssätten paralellt?

2 kommentarer:

  1. Ja du, en liten konflikt/paradox är det allt. Ser fram emot din teori om det :)

    Svårt docka att "byta roll" och bryta mönster om MAN INTE FÅR STÖD både privat, professionellt och av samhället för det är ju faktiskt inte förrän andra accepterar ens nya jag som det fungerar, eller?

    SvaraRadera
  2. Nej, att hitta på en roll som inte passar ihop med pjäsen blir lite konstigt. Därför menar jag att de beskäftiga tillropen - skapa det liv du alltid drömt om - måste kompletteras med ett kontext-perspektiv, annars blir det en narcissistisk manifestation som är hur destruktiv som helst.
    Ush, allt det här rollspelet får mig att längta tillbaka till Satsang-kulturen. Där säger man att "life is the player". Det ligger en del i det.
    Jag antar att de kristnas överlåtelse och bön ligger mer rätt i många lägen än vad en ensidigt ego-inriktad coachingkultur gör. Men det finns bra och dålig coaching. Och så finns det kanonbra coaching. Den som är kanonbra är nog den som är fokuserad på att bidra.
    Apropå att få stöd så tillåter jag mig att bli lite politisk här. Nyliberalismen har hjärntvättat Svenskarna ganska framgångsrikt så att solidaritet blivit ett mossigt ord som är lite pinsamt. Att få till en förändring där tror jag är möjlig nästa gång det blir val. Jag hoppas att vi då genomskådat det fascistiska förakt för ekonomiskt utsatta grupper som idag går omkring på gator och torg och sprider dynga i form av nyliberala vaggvisor - det skall löna sig att arbeta. Jo tjena. Det skall det göra men vad dessa fascister i nyliberala kläder egentligen vill är att det skall löna sig att att spela golf medan pengarna ynglar av sig på fastighets och aktiemarknaden.

    SvaraRadera

UA-3343870-1