tisdag, juni 17, 2008

"You are not the doer"

Om man googlar på frasen ”you are not the doer” får man 2008-06-17 så många som 4630 träffar. Vad kan denna märkliga fras betyda och vad betyder det att så många människor intresserar sig för detta påstående – ett påstående som är minst sagt absurd då det strider mot en av våra mest grundläggande mänskliga erfarenheter?

Gudstroende människor kan tolka det som att vi är Guds redskap även om tanken på den fria viljan är central inom Kristendomen. Å andra sidan finns det ateister som menar att den fria viljan är en illusion, en efterkonstruktion vi gör då vi inte står ut med att leva i ett helt och hållet deterministiskt universum. Är det kanske så att insikten om att vi saknar fri vilja skulle ta bort allt det roliga? Vi skulle aldrig kunna slå oss för bröstet när vi gjort något bra men inte heller, vilket många glömmer, skämmas då vi gjort något dumt.

Tvisten om den fria viljans vara eller icke vara har pågått länge och det verkar osannolikt att mänskligheten kan enas om en lösning inom överskådlig framtid. Problemet är nämligen att vi inte bara vill ha en fri vilja, vår direkta erfarenhet talar också för att den existerar. Då hjälper det inte hur många vetenskapliga bevis man lägger fram för att den omöjligt kan existera. Det intressanta är också hela vår kultur bygger på idén att vi har en fri vilja. Om man verkligen accepterade att man inte har noll inflytande över händelserna i sitt liv, hur skulle man leva då? Skulle man tappa livsgnistan eller skulle man bli en frånkopplad observatör av sitt eget och mänsklighetens drama?

Få har något svar på hur man verkligen kan finna livet värt att leva utan tron på en fri vilja.
Jag tänkte att vi kan låta dessa frågor få stå obesvarade och istället titta på var den fria viljan kan passa in i TIMID® kartan över uppvaknande-processen.
Mitt antagande är att det enda som TIMID®-programmet, också kallat egot, kan påverka är var vi skall fokusera vår uppmärksamhet. Friheten finns hos Uppmärksamhets-fokus, ingen annan stans. Detta är bara ett antagande men det hjälper mig att förstå hur uppvaknande-processen går till och hur de olika mystika lärorna med sin specifika terminologi belyser samma fenomen från olika perspektiv.

Det adaptiva undermedvetna.
Ett intressant ämne som psykologerna på senare år börjat intressera sig för är något de kallar det adaptiva undermedvetna. Det är inte samma sak som psykoanalysens undermedvetna. Det adaptiva undermedvetna (AU), beskrivs i Malcolm Gladwells bok – Blink – som en jättelik dator i vår hjärna som hela tiden hjälper oss att tolka verkligheten och fatta beslut. AU arbetar mycket snabbare än vårt s.k. medvetna tänkande och torde vara det vi ofta kallar för vår intuition eller magkänsla. Vår känsla av att vi är rationella varelser som styr vårt liv med hjälp av våra tankar är i mycket en illusion då det istället handlar om eftertolkningar av impulser och beslut som redan fattats av AU. Gladwell visar hur vi har mycket att vinna på att ta vår intuition på allvar, att se hur AU ofta kan lösa problem mycket snabbare och bättre än det rationella tänkandet. Men han visar också hur vår intuition i många situationer måste korrigeras av vårt rationella tänkande. Fördomar och förhastade slutsatser kommer t.ex. från AU vilket är en av anledningarna till att vi i vår kultur har en så utbredd misstro mot intuition. Men Gladwell varnar oss för att kasta ut babyn med badvattnet. Visst är fördomar produkter av AU men nyckeln är att vi lär oss kombinera AU med rationellt tänkande.

För att vi skall kunna få rationellt tänkande och AU att stödja varandra krävs en tredje komponent och det är Uppmärksamhet. Om vi inte är uppmärksamma blir vi som robotar. Då flyter livet på som i en dröm, AU skickar upp en massa information som sedan det rationella tänkandet mal sönder enligt mönster som är helt och hållet vanemässiga. Men vi kan lära oss uppmärksamma både AU och rationellt tänkande som kan sägas vara två nivåer inom TIMID®-programmet.
Att vara Uppmärksam är inte att styra TIMID®-programmets arbete. För att använda en liknelse kan man säga att Uppmärksamheten är som ett ljus - och ljus styr inte – ljus belyser. Genom att lysa upp programmets inre kan funktionerna där inne arbete bättre. Det är som skillnaden mellan att ha ljuset tänt eller släckt i en verkstad.

För att kunna dra några, i detta sammanhang relevanta, slutsatser av ovanstående resonemang måste vi göra några antaganden som är vanliga inom mysticismen. Vi antar att vårt sanna subjekt är Uppmärksamhet. Vad uppvaknande-processen gör är att den lär TIMID®-programmet att det inte är ett subjekt utan ett objekt. Mystika läror fungerar som ett virus som lär programmet att det bara är ett program och inte ett subjekt. Vissa säger att viruset lär programmet att förstöra sig självt men det håller jag inte med om. Många NonDuality-lärare pratar om uppvaknandet som en process av självdestruktion – då i betydelsen ego-destruktion. Men det är ju inte riktigt sant. Det enda som förstörs hos TIMID®-programmet är känslan av subjekt. En känsla som då kan flyttas över till Uppmärksamheten. Som vi tidigare sagt består uppvaknandet av två delar

1. TIMID®-programmet vaknar upp till insikten att det är ett objekt och inte ett subjekt

2. Uppmärksamheten vaknar upp till insikten att det är subjektet

Här bör tilläggas att Uppmärksamheten kännetecknas av frihet från tid, mening & identitet. Det gör att vi såklart inte kan säga att Uppmärksamheten säger – aha, jag är ett subjekt!. Det handlar mera om att Uppmärksamheten vaknar till ett vetande som inte kan fångas av varken tid, mening eller identitet – ett vetande som snarare präglas av en känsla av Enhet & Evighet. Språket är som vi vet fångat i "duality". Om man då skall säga något om "NonDuality" får man använda sig av "duality".
Ett sätt att förstå uttalande ”You are not the doer” blir då som följer.
”You” syftar på Uppmärksamheten. Du – som uppmärksamhet – kan inte göra någonting annat än uppmärksamma. Men det behövs inte heller. Resten sköts av TIMID®-programmet. Däremot kan Du – som uppmärksamhet – ”lysa” in i programmet vilket gör att det kan arbeta bättre. Du – som uppmärksamhet – kan inte ens åstadkomma ditt eget uppvaknande. Du är redan vaken. Uppvaknandet sker genom att det som låtsats vara du, nämligen programmet, lär sig att det bara är ett program – ett objekt.

Här måste jag flika in vikten av att se Uppmärksamheten som ett subjekt, inte i betydelsen – ett avgränsat subjekt som förhåller sig till andra avgränsade objekt. Uppmärksamheten som subjekt kan inte begränsas av varken tid, mening eller identitet. Det handlar om ett subjekt som inte har en gräns. Vissa mystiker försöker uttrycka detta genom att säga att Du är ett subjekt som är Allting. Ett subjekt som är Enhet & Evighet. Många mystika läror väljer att avstå från att försöka definiera Uppmärksamheten. De värjer sig mot allt som går att säga om den. De säger att alla ord, alla tankar, alla känslor vi kan ha om Uppmärksamheten, det sanna subjektet, begränsar något som inte kan begränsas. Jag håller delvis med men väljer ändå att använda både orden Uppmärksamhet och subjekt, eftersom det är till hjälp i uppvaknande-processen.

Påståendet att ingenting kan sägas om ”DET” är kontraproduktivt även om det är sant. För TIMID®-programmet kommer ändå att försöka säga saker om ”DET”. Då tycker jag att det är lika bra att acceptera hur TIMID®-programmet arbetar och mata det med en karta som så bra som möjligt stämmer med mitt perspektiv och mina erfarenheter. En karta som jag delar med mig i förhoppning om att den kan vara till nytta också för andra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag, juni 11, 2008

Känslan av att vara otillräcklig

Här kommer en liten kommentar till allas våra känslor av otillräcklighet - sedda utifrån Är du TIMID-processen för uppvaknande.
Att känna sig otillräcklig kan tolkas på olika sätt. För vissa är det en oangenäm känsla som skapar stress. Den får oss att tänka på allt vi borde göra - eller ännu värre - borde gjort. Problemet med denna känsla är att den har en benägenhet att bita sig fast. För om vi gör allt (eller nästan allt) det där som står på våra att göra listor, ja då känner vi oss fortfarande otillräckliga på något vis. Hur kommer det sig? Att inte veta svaret på den frågan spär ytterligare på otillräcklighetskänslan och får oss att skriva upp nya saker på våra att-göra-listor. Saker som att gå i terapi eller läsa personlighetsutvecklande böcker och göra alla fantastiska övningar som ofta finns i dessa självhjälpsböcker. Men de flesta av oss orkar inte göra övningarna, även om författaren påpekar vikten av att göra övningarna....
För andra skapar otillräcklighetskänslan driv, en känsla av att vi måste fortsätta kämpa, fortsätta utvecklas. Vissa tycker livet är skittrist om det inte finns något att förbättra. Att sitta och vara nöjd med det som är - som det är - ja, det ses som nästan omoraliskt. Att se andra som lutar sig tillbaka och trivs med livet utan att ha åstadkommit någonting kan driva sådana här människor till vansinne.

Men det finns ytterligare ett sätt att se på känslan av otillräcklighet. Tänk om denna känsla är en inbjudan till att ta reda på sanningen om vad vi egentligen är?
För så länge vi tror att vi är vårt ego - det där TIMID-programmet i hjärnan, det program som löpande skapar illusionen av att verkligheten är något annat än Enhet & Evighet - så länge denna missuppfattning har oss i sitt grepp lever vi ju i en illusion som är just precis - OTILLRÄCKLIG.
Tänk om vi är Uppmärksamheten som lägger märke till egot? Tänk om vårt sanna subjekt är Uppmärksamhet, för alltid fri från allt vad tid, mening och identitet heter? Tänk om vi är Enhet och Evighet?

lördag, juni 07, 2008

Är du TIMID ? - en karta över mysticismens uppvaknande-process


Inledning
Många som är andligt intresserade pratar om att ”vakna upp” – men vad menas egentligen med det? Det flesta böcker i ämnet bjuder på undersköna dikter av mystikern Rumi som väcker vårt intresse för mystiken genom att öppna hjärtat på vid gavel. Det är ett väl beprövat grepp och eftersom så många andra gjort det före mig väljer jag en annan väg. Av samma skäl avstår jag från att hela tiden referera till det som uppvaknandet handlar om med ord som mysteriet eller ”det man inte kan säga något om”.
Begreppet ”vakna upp” är ju som bekant inte begränsat till mysticismens domäner. Det kan handla om allt ifrån
- hur man får en bra start på dagen
- att inse vad som är viktigt i livet - typ – familjen före jobbet
- lära sig om vad som pågår bakom kulisserna i maktens korridorer
- inse vikten av att göra något för miljön – NU
- hitta Jesus, Gud, Allah m.fl.
- upptäcka att man har mediala förmågor
- drabbas av en mystik upplevelse av att allt är ETT.
m.m.
(eller varför inte allt på en gång … )

Listan kan bli hur lång som helst. Men jag tänker ta fasta på det där med att allt är ETT, låt oss kalla det för Enhet. De flesta mystiker kan enas om att uppvaknandet är att plötsligt se att intellektets sätt att dela upp verkligheten i subjekt och objekt är roten till all vår förvirring och allt vårt lidande. Det må ligga mycket i detta men låt mig göra klart att vi inte skulle kunna gå vidare med detta ämne om vi inte fick ägna oss åt den här typen uppdelningen. Mystikerna är liksom fångade i ett Moment 22 här. De ser att denna uppdelning av verkligheten är grundproblemet, men kan inte säga något om sin insikt utan att själva föra problemet vidare. Visserligen finns det många mystiker som aldrig givit sig tillkänna just för att dom insett omöjligheten att klä sina erfarenheter i ord. Men låt oss konstatera att jag tillhör de dumdristigas skara och att jag på grund av ovan nämnda grundproblem kommer säga emot mig själv otaliga gånger i denna text. Jag tycker att Eckhart Tolle och andra inom dagens NonDuality-rörelse är ganska tydliga när dom hänvisar till ett zenbuddhistiskt talesätt – förväxla inte fingret som pekar på månen med månen. Följdriktigt kommenterar Eckhart Tolle och andra NonDuality-lärare det mesta dom säger med att – detta är bara en fingervisning, ta det inte bokstavligt.

Den här typen av enhets-upplevelser ges stor vikt inom österländsk andlighet och går under namn som Nirvana eller Satori. Men också inom den kristna traditionen finns liknande upplevelser beskrivna av mystiker som t.ex. Meister Eckhart och Teresa av Avila. Dock har den mystika delen av kristendomen genom historien kommit att hamna i skymundan. Inom religionsvetenskapen kallas den här typen av andlighet för mysticism, upplevelserna för mystika upplevelser, och de som har dem för Mystiker. Inom österländska läror finns en terminologi som skiljer på tillfälliga glimtar av denna Enhet och mer permanenta tillstånd av insikt om alltings Enhet. De som lever i ett mer permanent tillstånd brukar kallas för ”upplysta” eller ”uppvaknade”.

Men hur är det att vara uppvaknad och hur går uppvaknandet till? Dessa frågor har intresserat mig i många år och jag har hört många olika förklaringar. Den vanligaste förklaringen, jag kallar den ”anti-förklaringen”, är att ”uppvaknandet” är något man inte kan förstå med intellektet, det är en oförklarlig upplevelse som bara händer, man drabbas, eller så sker det genom att man tar emot en viss sorts energier från en ”uppvaknad” lärare. Andra säger att uppvaknandet sker när man mediterat länge eller övat s.k. Mindfulness länge.
Jag har många gånger frågat mig om jag själv tillhör de ”uppvaknades” skara. Anledningen till denna undran är mångfalden av definitioner på uppvaknande. Enligt några läror är jag uppvaknad, enligt andra är jag långt ifrån uppvaknad.
Vilken lära är då rätt? Hur vet man att man vaknat upp? De flesta hävdar faktiskt, något förvånande, att ens personlighet förblir den samma efter uppvaknandet. Uppvaknandet handlar alltså inte primärt om personlig utveckling. Andra säger att ens personlighet blir gladare, lyckligare och snällare. Det finns också de som säger att man inte längre upplever sig vara en personlighet på det gamla välkända sättet, de säger att personligheten efter uppvaknandet kan liknas vid några gamla klädesplagg man tvingats ta på sig för att kunna kommunicera med andra människor.
Behovet att söka efter svar på existentiella frågor borde väl vara en bra markör för att avgöra om någon är uppvaknad? Borde inte detta behov försvinna då man vaknat upp? Inte heller här har jag hittat någon samstämmighet bland de mystika lärorna. Några hävdar faktiskt att intellektet har ett eget liv som rullar på i samma hjulspår även efter uppvaknandet. Enda skillnaden lär vara att den uppvaknade inte känner att hon är identifierad med intellektets aktivitet.
Vem har rätt?
Det är inte lätt att veta eftersom dagens mysticism blandats upp med många olika idéströmmar från New Thought och New Age. Många har slutat tala om Mysticism och talar istället om NonDuality som kan sägas vara en sorts fusion av Taoism, Zen, Advaita, kristen mystik och sufism m.m. För att göra bilden ännu komplexare har man ofta blandat in idéer från modern västerländsk psykologi som t.ex. Gestalt Terapi, Transpersonell Psykologi, NLP m.m.
Den mångfald böcker som skrivits i detta ämne och framför allt den djungel av information som finns på internet har gjort att jag hittat alldeles för många svar på mina frågor.
Flera år gick åt till att vandra runt mellan olika lärare och läror i en ständig jakt på ordning och struktur. Mina favoriter var och är fortfarande Eckhart Tolle, Adyashanti, John Sherman, Gangaji, Nukunu m.fl. Detta sökande efter någon typ av struktur och ordning gjorde bara att min förvirring ökade. Till slut insåg jag att vad jag behövde var en karta. När jag hittat Ken Wilbers böcker och Integral Teori kändes det som att jag äntligen hittat den karta jag letat efter. Det var en fantastisk känsla. Integral Teori hjälper mig mycket och jag kommer fortsätta studera området och hålla mig uppdaterad om vad som händer inom denna rörelse. Men Integral Teori är inte en karta som handlar specifikt om Mysticism och uppvaknande-processen. Som Ken Wilber säger behövs ingen karta över Nirvana, hans kartor beskriver Samsara. Integral Teori kan också ses som en karta över andra kartor – en sorts meta-karta som inkluderar en lång rad olika läror ur olika traditioner, både österländska och västerländska. Så där var jag tillbaka på ruta ett igen. På jakt efter kartan med stort K som skulle bringa ordning och reda bland mina alltför många svar.
Till slut insåg jag vad jag behövde. Jag behövde inte någon annans karta utan min egen. En karta som stämde överens med mina erfarenheter, mitt perspektiv och min läggning. Lösningen var lika enkel och uppenbar som den var svår att finna. Men det var först när en liten detalj föll på plats som bilden klarnade. Detaljen var att jag inte förstod det rätta värdet av det bokhav som hotar att dränka New Age bokhandlarna. Alla dessa böcker inom andlighet och personlig utveckling är oändligt värdefulla – inte nödvändigtvis för sökaren som går där och letar efter svar – utan för författarna själva.

Om du som läsare kan ha glädje av min karta vet jag förstås inte, men om du gillar Eckhart Tolle och andra i samma fåra, så är chansen stor att du, precis som jag, kan börja rensa upp i den andliga röran. Vad sägs om lite Fenh Shui för hjärnkontoret?

Programmet TIMID® skapar tid, mening och identitet
Namnet TIMID® valde jag av tre olika anledningar.
Först är det en förkortning av tid, mening och identitet, vilket jag anser är tre viktiga komponenter i den process som skapar det vi brukar kalla egot eller illusionen – det som avskärmar oss från den Enhet & Evighet som vi under vissa omständigheter kan få glimtar av och som med hjälp av rätt träning kan bli vår verklighet.
TIMID® visar också på att vi blir timida då vi klamrar oss fast vid den mentala konstruktion som i mycket liknar dröm. Alla klamrar sig inte fast utan försvarar istället med näbbar och klor, ofta med hjälp av våld, den konstruerade identitet och drömlika verklighet som de djupt inom sig misstänker är en illusion. Jag misstänker att ett aggressivt förhållningssätt kan vara ett sätt att kämpa emot och försöka dölja en grundläggande timiditet.
Slutligen tror jag att det kan vara ett bra grepp att kalla vårt ego för något annat, ett namn som samtidigt antyder vad egot skapas av. Att kalla egot för något TIMID® tror jag kan hjälpa till att bryta vår identifikation med denna bräckliga mentala konstruktion. En identifikation som man inom Mysticismen tror är roten till det mesta av vårt lidande, vår oro, ångest och känsla av att något fundamentalt fattas. Jag vill tydliggöra antagandet att vårt sanna subjekt är något annat än egot. Ego låter alldeles för mycket som ett subjekt – som ”jag”. Jag vill med namnet TIMID® skapa associationer till ett dataprogram, ett objekt som finns i vår hjärna, lite i stil med idén bakom filmen The Matrix. En gemensam nämnare för alla läror inom Mysticismen är just den vikt som läggs vid att vakna upp ur illusionen att jag är mitt ego. Vi har ett ego men är inte vårt ego.

Hos några är detta program mer utvecklat och avancerat, hos andra är det enklare. Det är skapat med och opererar med hjälp av symboler som talspråk, bilder, musik m.m. och styr sedan kroppen med hjälp av bl.a. känslor.
Mitt antagande är att TIMID® har som sin huvuduppgift att säkra vår kropps överlevnad och i en vidare mening vår ras överlevnad. Funktionerna i programmet är utvecklade för att ta reda på vad som hotar vår överlevnad och vad som gynnar den.
Eftersom sammanhållningen inom familj, större grupp, nation o.s.v. är en stark överlevnadsfaktor för oss, försöker programmet identifiera och oskadligöra allt som hotar denna sammanhållning. Det riktar då in sig på allt som är avvikande vilket kan handla om kultur, religion, ras, kön, sexuell läggning m.m. Individer och grupper som kan identifieras som avvikande och därför hotfulla förtrycks därför och utses till syndabockar vilket samtidigt stärker den befintliga sammanhållningen inom gruppen.
Programmet försöker också ta reda på om något kan gynna eller skada vår hälsa. Det ägnar mycket kraft åt att ta reda på bästa sättet att säkra sin fortplantning vilket förklarar vårt aldrig sinande intresse för sex.
Ovanstående är några exempel på de sätt TIMID® försöker hjälpa oss.
För att klara sin uppgift har programmet, som namnet indikerar, funktioner för skapande av tid, mening & identitet. Dessa funktioner samverkar för att säkra vår överlevnad.
Tidsskaparens uppgift är att matcha inkommande data med lagrade data i sin minnesbank. När tidsskaparen får en träff kan den snabbt och utan ansträngning avgöra om något gynnar eller hotar vår överlevnadsförmåga. När den inte får några träffar får den, med hjälp av Meningsskaparen konstruera en mening åt den nya företeelsen. Tidsskaparen har också förmågan att värdera olika handlingsalternativ genom att skapa olika framtidsscenarier. Tidsskaparen rör sig mellan nuet, minnesbanken och olika framtidsscenarier och skapar därmed en tidsupplevelse som inte finns när denna funktion är inaktiv. Jag antar att det som finns under och bakom tidsupplevelsen är det vi kan kalla Evighet eller tidlöshet. Härmed ansluter jag mig till de som tror att tiden är illusorisk och därför inte finns där som en objektiv sanning. Jag ställer mig överlag frågande till alla former av objektiva sanningar och allt som i denna text låter som påståenden är i själva verket antaganden som det är upp till var och en att pröva.
Grundbulten i programmets konstruktion är det vi kallar Identitetsskaparen. Om den inte avgränsar kroppen/ familjen/gruppen som en separat identitet – ett illusoriskt subjekt – finns ingenting som kan hotas av yttre, illusoriska objekt. Då finns bara Enhet. Det går däremot inte att säga att identitet kommer före tid och mening. Dessa tre funktioner samverkar.

TIMID® är kopplat till våra fem sinnen, syn, hörsel, lukt, smak och beröring. Det finns många funktioner i programmet och alla har varsin röst. Dessa röster uppfattar vi oftast som tankar som vi hör inom oss, men till vissa människor kommer rösterna oftast som bilder och till andra huvudsakligen i form av känslor. Några funktioner hos TIMID® som är viktigare än andra i uppvaknande-processen är Uppmärksamheten, Uppmärksamhets-fokus och Frågeställaren. Vi skall nu utröna hur dessa funktioner kan samverka för att vara till hjälp i Uppvakande-processen?

Uppmärksamhet – fri från tid, mening & identitet
Först något om varför jag valt att ge namnet Uppmärksamhet åt DET som enligt många mystiker varken kan eller får namnges. Dock förekommer det inom mysticismens olika läror diverse namn på DET som inte kan ges något namn. Några kallar det för Gud. Den kanske vanligaste benämningen i dagens NonDuality-rörelse är Medvetande. Andra benämningar är engelskans Awareness som kan översättas med Uppmärksamhet, men också närvaro, nuet, stillhet, energi, intelligens, kärlekskraft, m.fl. Jag väljer Uppmärksamhet, inte för att det är vackrast eller mest ”rätt”, utan därför att det är praktiskt. Det går att relatera till, inte bara när man mediterar eller fylls av förundran över världens ofattbara skönhet och komplexitet, utan i alla vardagssituationer. Jag har valt att inte, som många gör, växla mellan olika benämningar för att använda det som passar bäst i respektive sammanhang. Jag tror att alla dessa olika synonymer och hoppande mellan olika begrepp bidragit till min förvirring och drivit mig till ständiga, tidsödande och fruktlösa jämförelser mellan olika mystika läror.

DEFINITION AV UPPMÄRKSAMHET: Jag kommer senare att hävda att allting, t.o.m. stenar, atomer och subatomära partiklar har funktionen Uppmärksamhet. Jag är medveten om att denna definition inte är allmänt accepterad. Men för att vi inte fortsättningsvis skall haka upp oss på definitioner vill jag här förtydliga lite vad jag menar. Låt oss anta att allting har någon sorts förmåga till perception – även stenar. Jag menar, även saltkristallerna ”lägger ju märke till” att dom hamnar in vattnet. Om dom inte gjorde det skulle dom inte lösa upp sig. När det gäller skillnaden mellan uppmärksamhet och medvetande tolkar jag det som att medvetande uppstår när vi blir uppmärksamma på vår perception. En fisk kan se men frågan är om fisken säger till sig själv. - Vad glad jag är att jag har synsinnet i behåll, jag tycker så synd om min gamla farmor som inte längre kan se.
Jag är övertygad om att fisken inte kan relatera till sin egen förmåga till perception. Detta relaterande kräver funktioner i hjärnan som fiskar saknar. Därför kan man säga att fisken har Uppmärksamhet men inte medvetande – i alla fall med de definitioner jag använder. I detta sammanhang är det lite konstigt att så många mystiker pratar om att allt är medvetande. Söker man på internet på frasen ”everything is consciousness” för man 2950 träffar. Av detta måste vi dra slutsatsen att dom helt enkelt definierar medvetande på ett annat sätt än jag. Jag har insett att det viktiga inte är hur man definierar begrepp utan ATT man definierar dom.

Vårt kanske viktigaste antagande är att Uppmärksamhet är någonting som de andra funktionerna inte kan få grepp om. Uppmärksamhet är fri från egen identitet och gränser men kan uppfatta de identiteter som skapas av TIMID®.
Uppmärksamhet kan lägga märke till vad fenomen betyder, vad TIMID har givit dom för mening, men de andra funktionerna kan inte se vad Uppmärksamhet i sig själv har för mening.
Eftersom Uppmärksamhet är fri från identitet och mening kan den heller inte placeras i tiden, det går inte att skapa en tidsupplevelse av Uppmärksamhetsfunktionen. Uppmärksamhet kan lägga märke till former, färger och ljud men är själv fri från dessa attribut.
Vi antar att Uppmärksamhet bäst kan beskrivas med orden Lyssnande/Stillhet, Öppenhet/Rymd. Vi antar vidare att funktionen Uppmärksamhet, då den varseblir världen utanför programmet, använder sig av sinnena. Uppmärksamhet har också förmågan att genom självbespegling/självreflektion, lägga märke till det som händer inuti programmet – den kan m.a.o. iaktta de andra funktionerna om man fokuserar den mot dessa. Denna förmåga är något alla vuxna människor behärskar mer eller mindre väl och är förmodligen en egenskap som skiljer människan från övriga djur.

Data som når Uppmärksamhets-funktionen i TIMID® är i olika grad hög grad manipulerade av funktionerna för tid, mening & identitet. De är:
1. identifierade, avgränsade
2. tolkade, kopplade till en mening samt
3. integrerade med en tidsupplevelse,
Dessa förvrängda data är det man inom NonDuality kallar för illusionen eller Samsara eller – varför inte – helvetet...
Vissa indata är mindre manipulerade, till dessa hör t.ex. kroppsförnimmelser som t.ex. andningen men också den svårdefinierade känslan av liv och energi i kroppen.


Plötsliga och spontana uppvaknanden
Ibland händer det att funktionerna som arbetar med tid, mening & identitet stannar av. Det kan ske när vi befinner oss i stor yttre fara, t.ex. i samband med olyckor, under en s.k. peakexperience eller under Meditation. Då kan funktionen Uppmärksamhet ta in intryck, både yttre och inre, som är fria från tid, mening & identitet. Följden av att ta in världen på detta direkta sätt blir för TIMID® en upplevelse av Enhet, av att det inte finns någon gräns mellan mig och världen eller mellan de olika objekten ”jag” uppmärksammar. Följden blir också en upplevelse av Evighet, att tiden upphör att existera. Denna upplevelse är något nytt och ovant för programmet men trots det tolkas den förvånande ofta på ett positivt sätt. När programmets alla funktioner arbetar som vanligt fokuserar vi på illusionen vilket gör att Enhet & Evighet, som visserligen finns där mitt framför våra ögon, blir otydlig och glöms bort – en glömska som kan antas vara grunden till allt mänskligt lidande.

Här skall vi i förbigående nämna den distinktion mellan smärta och lidande som ofta betonas inom NonDuality. Smärta kan vi inte undvika, varken fysisk eller psykisk, men vi kan, när vi vaknat upp, låta bli att förvandla smärtan till det man kallar lidande. Lidande uppstår när man förlänger och förstärker smärtan genom att låta TIMID® gå in förvränga den. Att Uppmärksamhets-funktionen inom TIMID® upplever sig som ”ett med”, som ”samma sak som” omvärlden, när de andra funktionerna stannat av, leder oss till antagandet att Uppmärksamhet inte bara existerar inom TIMID® utan också utanför. Vi antar att Allting är genomsyrat av uppmärksamhet. Vi kan också säga att allt är olika former av Uppmärksamhet. Denna slutsats drar vi till följd av vissa iakttagelser. Eftersom Uppmärksamheten kan antas vara fri från både tid och rum existerar den inte bara hos andra djur och organismer utan ända ner på subatomär nivå. – t.ex. antar vi att vatten har Uppmärksamhet eftersom det märker när solen lyser på det. Vi vet att atomerna i vatten börjar röra sig snabbare och snabbare ju mer värme dom uppmärksammar och till slut rör sig atomerna så snabbt att de blir till det vi kallar gas eller vattenånga. Samma sak gäller för nästan allting. Ta t.ex. ett träd. Löven måste ha Uppmärksamhet eftersom dom reagerar på både solljus och vatten. Man kan dra många exempel som visar på att saker vi antar är livlösa faktiskt har Uppmärksamhet. Utifrån dessa antaganden är det begripligt att Uppmärksamhets-funktionen i TIMID® kan uppleva att den är ett med allting den uppmärksammar. Vi kan också uttrycka detta på ett lite annat sätt för att göra det tydligare. Vi kan säga att Uppmärksamhet kan uppmärksamma sig själv i allting - eftersom allting har funktionen Uppmärksamhet i någon grad.
Eftersom Uppmärksamhet finns överallt utanför TIMID® är det ju inte konstigt att Uppmärksamhets-funktionen inom programmet är fri att röra sig som den vill, flöda som den vill - in och ut ur TIMID®. Här kommer vi till en punkt där många missförstånd uppstått kring vad Uppmärksamhet är i samband med det som antas hända vid andligt "upplysning eller "uppvaknande". Dessa missförstånd har att göra med de språkliga hinder som finns när man skall beskriva dom här sakerna.

Jag vill här flika in att vår förenklade karta över uppvaknande-processen självklart bara är ett av de många verktyg som krävs för att få en känsla för vad det här handlar om. Många anser med rätta att vårt språk, även i form av metaforer och poesi, är alldeles för trubbigt för att kunna närma sig vad uppvaknande handlar om. Vår kartas syfte är att hjälpa till att strukturera de olika begrepp och perspektiv som skapar förvirring, eftersom vi, även om vi vet att språket inte kan få grepp om det här, faktiskt inte kommer runt språket.

Vi skall nu, med ledning av vår karta, titta närmare på några påståenden som ofta upprepas inom NonDuality. Anledningen till att de upprepas är att de pekar på något värdefullt men risken är att ofta upprepade sanningar blir till klichéer. Något man drar till med för att slippa titta djupare – något vi nu skall våga oss på.

Satsang-kliché nr. 1 - Nyckeln är att ge upp sökandet - du är det du söker - du är redan uppvaknad
Något man ofta hör på Satsanger är att det största hindret för att vakna upp är själva sökandet efter uppvakande. Det ligger en hel del i detta och vad man pekar på är två saker som är viktiga att klargöra.
För det första pekar man på det faktum att Uppmärksamhet är fri från TIMID®, - alltså fri från identitet och avgränsning, vilket gör att man inte kan säga att ”någon” eller ”något” skall vakna upp. Visst ligger det något i detta men det är för mycket filosofiskt hårklyveri i det och det är varken användbart eller klargörande.
För det andra menar man att det vi skall vakna upp till, nämligen Uppmärksamheten som är vår sanna natur, redan är vaken och finns både i och utanför programmet TIMID® - hos alla människor. Den finns framför våra ögon hela tiden, vi tittar på det just nu.
Trots dessa påstående skiljer man i Satsang-kretsar på ”uppvaknade” och icke uppvaknade människor. Det verkar paradoxalt men med hjälp av fig. 1 på sid. 1 kan vi bringa lite mer klarhet i det här. I figuren ser man att samma Uppmärksamhet finns både inuti och utanför TIMID® och att ingenting behöver eller kan göras för att skapa en enhet som redan finns där. Att ge upp sökandet kan därför vara en bra ledtråd men den kan också leda till förvirring. Vi ser av figuren att Uppmärksamhet med öppna ögon hela tiden tittar på den Enhet & Evighet (som består av Uppmärksamhet) som finns bakom den illusion som skapas av TIMID®. Illusionen är transparent, den är inte verklig och solid och döljer inte Enheten & Evigheten där bakom.

För att förstå hur det här hänger ihop kan vi ta hjälp av en liknelse från Science Fiction. De robotar som finns med i filmen Terminator har en sorts display i synfältet som hela tiden visar transparent text med viktig information. Lite så kan vi se den illusion som löpande skapas av programmet TIMID® när det är aktivt. Vad som kännetecknar en människa som inte vaknat upp är att hon hela tiden fokuserar på denna transparenta text i tron att den utgör en sorts objektiv verkligheten. Hon ifrågasätter inte den information som visas utan identifierar sig med den. Om TIMID® t.ex. talar om för henne att hon är dålig på att hålla föredrag, ja då blir detta en del av hennes identitet, det hon felaktigt tror är hennes subjekt – ”jag” är dålig på att hålla föredrag.
En uppvaknad person däremot har förmågan att flytta fokus - från den transparenta text som hela tiden visas i hennes synfält – till den verklighet av Enhet/Evighet som finns bakom. Så det stämmer inte att det inte finns något man kan göra för att vakna upp – man kan och måste flytta fokus till det som är bakom illusionen. Först då ser man att den transparenta texten i synfältet är en illusion. Det betyder inte att den information som visas är oviktigt om man vill leva ett normalt liv. Det betyder bara att man tar illusionen för vad den är. Det betyder att man genom att ändra fokus kan gå in i och ut ur programmet TIMID®

En annan sak man faktiskt kan göra är att flytta fokus från företeelser i TIMID® som stimulerar och aktiverar programmet - till saker som får programmet att gå ner på sparlåga. Ett exempel på något som lugnar ner TIMID® är att observera sin andning som man gör inom Meditation och Mindfulness. I takt med att mängden transparent information i synfältet (för att använda Terminator-liknelsen) minskar blir det lättare att flytta fokus - från den transparenta informationen - till verkligheten av Enhet & Evighet där bakom. Mindfulness-övningar och Meditation är alltså fler exempel på saker vi kan göra för att lättare flytta fokus från TIMID®


Satsang-kliché nr. 2 – Egot (TIMID® ) kan aldrig vakna upp - Egot kan aldrig förstå vad uppvaknande är.

För att förstå vad Uppvaknandet är kommer TIMID® göra samma sak som det alltid gör. Det kommer att ge det tid, mening & identitet. Vi anser inte att detta saboterar uppvaknandet utan att det är en nödvändig aspekt av uppvaknande-processen. De Satsang-lärare som anser att TIMID® då missar vad det handlar om blandar ihop begreppen. Vi anser att Uppvaknandet har två sidor.
1. Uppmärksamheten vaknar upp till insikten att det är subjektet och
2. TIMID® vaknar upp till insikten att det är ett objekt – och inte det illusoriska subjekt det först trodde att det var.

Läraren Adyashanti säger ofta att när man ser att 2+2=4 och inte som man tidigare trodde 3, ja då behöver man aldrig mer bli förvirrad och osäker. På samma sätt menar han att det är med Uppvaknandet. När Uppmärksamheten en gång insett att det är subjektet kan TIMID® aldrig mer låtsas att det är subjektet. Det är vår erfarenhet att det tyvärr inte fungerar så för alla. Adyashanti skulle kanske säga att det beror på att Uppvaknandet inte varit tillräckligt djupt och äkta. Kanske har det varit av karaktären:
… jo, 2+2 skulle kunna vara 4. Det verkar faktiskt mer rimligt att det är 4 än att det är 3… Den typen av halvdana insikter - som baseras mer på intellektuellt resonemang än på direkta känslomässiga erfarenheter - duger inte enligt Adyashanti. Men det är vår erfarenhet att man kan se att 2+2=4 hur tydligt och klart som helst, men ändå, p.g.a. den omgivande kulturens påverkan och djupt ingrodda mönster i ens eget TIMID® -program börja tveka. Om alla runt omkring fortsätter att hävda att 2+2=3 krävs det mycket kraft att inte, p.g.a. bekvämlighet, åter stämma in i lögnen om vilka vi är. Det är lättare för Adyashanti och de människor som är med i hans Open Gate Sangha att stanna kvar i sitt uppvaknande då de stödjer varandra. Vi anser att det är svårt för många att hitta en gemenskap som stödjer dom i deras Uppvaknande men att det finns minst lika bra alternativ. Ett sätt att stödja uppvaknandet är att på ett klart och tydligt sätt lära TIMID® -programmet att genomskåda sig självt. När TIMID® har lärt sig att det bara är ett objekt kan vi säga att programmet har vaknat upp. Då är vi oberoende av stöd utifrån och ingenting kan hota vårt uppvaknande.
Låt oss upprepa:
Den ena och centrala sidan av Uppvaknandet är alltså när Uppmärksamheten ser att den är det enda sanna subjektet, för alltid fritt från tid, mening & identitet.
Den andra sidan av Uppvaknandet (en sida som många Satsang-lärare undervärderar) är när TIMID® -programmet vaknar upp till insikten av att det endast är ett objekt. För att denna insikt skall bli stabil behöver TIMID® få en tydlig och enkel karta över uppvaknande-processen som är präglad av tid, mening & identitet. Vår karta är tänkt att fungera som ett sådant stöd.
TIMID® behöver också lära sig att uppvaknandet är ofarligt och dessutom gynnsamt för kroppen/familjen/gruppen. Så länge TIMID® misstänker att Uppvaknandet betyder fara kommer det göra allt för att sabotera ett Uppvaknande som då aldrig får chansen att slå rot och börja blomma. Vi har kommit fram till vikten av uppvaknandets två aspekter genom att fråga oss varför uppvaknanden för så många människor aldrig blir något mer än glimtar som glöms bort. Vi antar att glimtarna aldrig fått möjligheten att slå rot och blomma eftersom TIMID® inte fått lära sig vilken mening det skall tolka in i upplevelserna eller vad det skall GÖRA med dom. För att sammanfatta kan vi säga att det inte handlar om att skapa en Enhet/Evighet som redan finns "under" TIMID®:s vanliga aktivitet. Det är sant att man inte kan lära programmet att förstå vad Enhet/Evighet är, men man kan lära programmet två saker.
För det första att upplevelsen av Enhet/Evighet är ofarlig och t.o.m. gynnsam för kropp/familj/grupp.
För det andra kan man lära TIMID® att fokusera uppmärksamheten på ett sådant sätt att upplevelsen av Enhet/Evighet kan få tid och utrymme att slå rot och växa. Den nödvändiga fokuseringen av Uppmärksamhet sker med hjälp av en annan funktion i TIMID® , nämligen Uppmärksamhets-fokus.
Satsang-kliché nr. 3: "Allt är en Illusion".
Med illusion menar vi här en sorts mental konstruktion, fantasi eller dröm. Vi har sagt att Uppmärksamheten, vårt sanna subjekt, genom att ändra fokus kan se igenom illusionen. Men finns det delar av illusionen som är lättare att se igenom än andra? Med andra ord, varierar graden av transparens?
Vi antar att det är så. Man kan säga att allt som skapas av funktionerna för tid, mening & identitet (TIMID) är illusoriskt. Men vi menar att röster inom TIMID® kan vara mer eller mindre illusoriska. Tankar kring det som händer här & nu kan antas vara mindre illusoriska än tankar kring något som skulle kunna hända i framtiden. Visst är alla tankar illusoriska p.g.a. att de består av symboler. Men symboler kan i sin tur vara mer eller mindre illusoriska beroende på hur komplexa de är. T.ex. är symbolen postmodernism mer illusorisk än symbolen hand. Ingen kan ta på postmodernism men alla kan ta på en hand. Meningsskapande/tolkning kan vara mer eller mindre illusorisk. Att säga att någon har brunt hår är en tolkning som är mindre illusorisk än att säga att någon är tråkig. Det har med graden av allmängiltighet att göra. Man kan utan ansträngning få nästan alla att enas om att någons hår är brunt men det är omöjligt att få lika många att enas om att en person är tråkig. Det vore mer rätt att säga att "Allt är grader av Illusion" än att "Allt är en Illusion".
Några exempel på hur Uppmärksamheten kan flytta fokus till mer lägre grad av illusion med mer transparen:
Från tänkbara framtidsscenarier → det som händer här & nu
Från komplexa symboler (t.ex. postmodernism) → enkla symboler (t.ex. hand)
Från hur det borde vara → hur det är
Från tankarna → kroppen
Från vad det jag ser betyder → vad jag ser
o.s.v.

Vi antar att TIMID® skapar den illusion som döljer den bakomliggande verkligheten av Enhet/Evighet. Vi antar vidare att programmet kan lära sig ställa in Uppmärksamhets-fokus på Enhet & Evighet så att programmet ser ”igenom” illusionen.


Från 100% Illusion till "Frihet från Illusion".
Uppmärksamhets-fokus är TIMID® -programmets viktigaste funktion. Den kan inte bara ändra fokus från illusionen till Enheten & Evigheten bakom, den kan också flytta Uppmärksamheten mellan olika grader av illusion och transparens inom TIMID®.

Vi skall nu med några vardagsexempel visa hur Uppmärksamhets-fokus kan flytta Uppmärksamhet mot Frihet från Illusion. Exempel på hur Uppmärksamhets-fokus fungerar. Anta att TIMID® -programmet (ditt illusoriska subjekt) sitter och kör bil. Programmet skapar tankar på vad det skall handla när det kommer till affären. Automatiskt dras Uppmärksamheten (ditt sanna subjekt) till dessa tankar. Uppmärksamhet är nu riktad på något med en hög grad av Illusion - det fokuserar inte på här & nu utan på en illusorisk framtid. Säg att programmet känner att det inte vill handla men måste - programmet har tolkat situationen som en konflikt mellan sig själv, sina behov av vila och avslappning gentemot resten av familjens behov av mat. I den här situationen är Uppmärksamhets-fokus en oersättlig funktion i programmet. Den tar nu hjälp av Frågeställaren för att styra Uppmärksamheten. I det här fallet kan Frågeställaren skapa frågan - Hur känns mina händer mot ratten, hur känns min kropp mot bilsätet och hur känns andningen?
Resultatet blir att Uppmärksamhet flyttas från en hög till en lägre grad av illusion. Men det krävs mer arbete än så för att fokus-ändringen skall ge utdelning. Anta att Uppmärksamheten noterar att andningen är ytlig, att händerna håller krampaktigt i ratten, att kroppen är spänd och oförmögen att vila avslappnat mot bilsätet. Risken är då att TIMID® -programmet genast går in ökar graden av illusion. Det flyttar fokus från ”hur det är” till ”hur det borde vara”. T.ex. – jag borde vara mer avslappnad, jag borde andas djupare, jag borde inte ha ont o.s.v. TIMID® kan nu, vilket tyvärr är troligt, flytta Uppmärksamheten till en ännu högre grad av illusion genom att börja berätta en historia om att dom här sakerna beror på att det är så stressigt på jobbet (vilket det inte borde vara) vilket leder vidare till att chefen är så inkompetent (vilket han inte borde vara) o.s.v. Uppmärksamhets-fokus kan då gå in och låta Frågeställaren upprepa ovanstående frågor med tillägget att
- inte fästa sig vid de tolkningar som kommer upp,
- inte döma dessa tolkningar eller försöka förhindra deras uppkomst,
- inte försöka ändra på någonting alls i situationen,
utan bara låta Uppmärksamheten vila i det som är - här & nu - som det är
- vilket är en av de snabbaste och säkraste vägarna till uppvaknande – men inte den enklaste. Det paradoxala är att denna acceptans med största säkerhet kommer öka chanserna för att situationen skall förbättras – kroppen kommer bli mer avslappnad, det kommer kännas mindre stressigt på jobbet. Om chefen kommer bli mer kompetent är osäkert men det kommer i alla fall inte hindra dig från att göra det bästa av situationen. Det kommer hjälpa dig att inte ödsla din energi på att försöka ändra på andra människor och saker som inte kan eller vill ändras.

Detta är ett exempel på hur Uppmärksamhets-fokus kan styra Uppmärksamhet till lägre grader av illusion och högre grader av transparens. Detta påminner mycket om den metod som kallas Mindfulness. En metod vars positiva effekter på hälsan blir allt bättre vetenskapligt underbyggda. Men huvudsyftet är inte att förbättra hälsan utan att göra det lättare för Uppmärksamheten (ditt sanna subjekt) att flytta fokus från illusionen till den Enhet & Evighet som finns där bakom. Anta nu att Mindfulness, d.v.s. styrning av Uppmärksamhet till det som är - här & nu - som det är -gör att graden av illusion minskar från 100% till 5%. Hur kan Uppmärksamhets-fokus ta Uppmärksamhet de sista 5 procenten till frihet från illusion?
Följande bild visar på de redskap Uppmärsamhets-fokus (UF) använder sig av för att - steg för steg - ”tränga igenom” TIMID, d.v.s. flytta fokus från programmet till Enhet & Evighet (E/E). UF använder sig av Mindfulness, viruset Derealisation och Poesi. Vi skall nu gå vidare med att titta närmare på dessa redskap.

Figur 2.


Det sista stegen till frihet från illusion
Total frihet från illusion, d.v.s. tid, mening & identitet uppkommer oftast spontant och varar en kort stund. Ibland uppstår dessa tillstånd genom att yttre omständigheter får de funktioner i programmet som skapar illusionen att stanna av. Det kan handla om akut yttre fara, långvarig meditation m.m. Det kan också handla om att en stroke slår ut det område i hjärnan där egot (TIMID) är lokaliserat. Detta hände hjärnforskaren Jill Bolte Taylor men hon fortsatte att vara medveten under hela sjukdomsförloppet och berättar i boken ”A Stroke of Insight” om hur frånvaron av egot (TIMID) var ett tillstånd hon kallar för Nirvana.
Men de flesta av oss varken kan eller vill få en stroke, ägna en vanlig vardag åt 8 timmars meditation, eller åt att uppsöka livshotande situationer. Däremot kan vi i alla våra vardagsaktiviteter öva Mindfulness som gör det sista hoppet ut i total frihet mycket enklare. Genom att illusionen blir mer transparent slutar vi klamra oss fast vid den med samma kraft och kan lättare ”hoppa” ut i total frihet.

Vad innebär då det där sista ”hoppet” ut i friheten? Innebär det att vi, som i filmen The Matrix, måste slita loss alla sladdar som sitter fästade vid TIMID® -programmet (vår version av The Matrix)?
Nej, absolut inte. Om vi inte har tillgång till programmets information kommer vi snart bli överkörda av en buss och missar chansen att vakna upp i den här kroppen i det här livet.

Låt oss istället komplettera våra mindfulness-övningar med att smitta TIMID® med ett hjälpsamt virus. Det är en enkel textrad som är kraftfullare än man kan tro: Om något har tid, mening eller identitet är det inte verkligt.
Men även om det är overkligt kan det vara information som behövs för att säkra kroppens överlevnad och i förlängningen familj, grupp, samhälle.
Tillägget i blått garanterar att viruset inte skadar oss utan för oss ännu närmare total frihet från illusionen.


Ett Virus som gör illusionen genomskinlig
Jag vill börja med att säga att det finns två tillstånd som inom psykiatrin kallas för derealisation respektive depersonalisation. De åtföljs ofta av ångest och andra former av lidande. Gränsen mellan den känsla av overklighet vi vill lära programmet och nämnda psykiska problem är hårfin och vi skall nu försöka klargöra skillnaden. Det som lyser igenom den känsla av overklighet vi skall lära TIMID® är Enhet & Evighet som är en upplevelse präglad av stillhet, glädje, frid och öppenhet. Det är raka motsatsen till den ångest och oro som åtföljer andra former av derealisation och depersonalisation. Men för att Uppmärksamheten skall hitta Enhet & Evighet då viruset gör illusionen ännu mer transparent behöver Frågeställaren ställa rätt sorts frågor.

Här kommer exempel på frågor som hjälper Uppmärksamhet att flytta fokus till något ”bakom” illusionen, något Uppmärksamhet upplever Enhet & Evighet, något Uppmärksamheten upplever som sig själv. - VAD ÄR DET FÖRUTOM (bakom) - öronen och hörseln som lyssnar till alla yttre ljud? - den inre hörseln som lyssnar till alla inre tankar? - ögonen och synsinnet som ser alla yttre färger och former? - den inre förmågan till visualisering som ser alla inre färger och former? - huden och känselsinnet som känner all yttre beröring? - den "inre känseln" som känner alla inre känslor? - näsan och luktsinnet som luktar alla lukter? - tungan och smaksinnet som smakar alla smaker? Svaret på dessa frågor kan inte fångas med ord och måste upplevas av var och en för att upplevelsen av Enhet & Evighet skall infinna sig. Ett sätt för programmet att lära sig detta nya är att använda sig av poesi, liknelser och metaforer vilket vi nu skall försöka oss på. Man kan säga att det är med hjälp av poesi och metaforer som vi kan ta språnget ut i total frihet.

Från vågorna på ytan till Enheten i djupet
Vi kan tänka oss Uppmärksamhet som ett hav. När havet får frågorna om vad som finns bakom lyssnandet, seende o.s.v. vänder det sig tillbaka ner i sitt eget djup där Enhetens och Evighetens stillhet råder. När havet är inuti programmet TIMID® uppstår vågor på ytan, vågor som kan skapa illusionen av separation, av separata vågor, vågor med andra egenskaper än det hav det är en oskiljaktig del av. Denna lek på ytan har så till den grad fascinerat havet att det glömt bort sitt eget djup, sin sanna natur. Men det är som att havet behöver denna ”våglek” på ytan för att skapa den kontrast som behövs för att havet skall förstå att uppskatta sitt eget djup.


Att se igenom transparent text i synfältet.
Ytterligare en liknelse, som vi redan tittat på men som vi tar upp igen därför att den är så klargörande, skulle vi kunna ta från filmens värld. Robotarna av modell Terminator, i filmen med samma namn, har en display i synfältet som löpande visar information i form av transparent text om alla inkommande data. Vi kan tänka oss att vårt programm TIMID® på samma sätt visar sin information som transparenta symboler som lägger sig över verkligheten – en verklighet som är Enhet & Evighet och som består av samma Uppmärksamhet som den som finns inuti programmet. Vuxna människor tenderar att fokusera mer och mer på dessa transparenta symboler, så till den grad att de till sist tror att symbolerna är verkliga. De fokuserar så hårt och länge på dessa transparenta symboler att de inte längre uppfattar det som finns bakom – Enhet/Evighet = Uppmärksamhet.

Låt oss nu rekapitulera något av det vi skrev om Uppmärksamhet. Vi antog att Uppmärksamhet är en funktion inom TIMID® som inte kan fångas av de övriga funktionerna. Uppmärksamhet kan inte identifieras/avgränsas, därför kan den heller inte ges en mening eller sättas in i tiden. Uppmärksamhet är en funktion inom programmet som alltid är fri från illusionen och framför allt fri från avgränsning vilket gör att den kan flyta fritt ut och in ur TIMID® . Också när Uppmärksamheten är inuti programmet är den ”ett med” den Uppmärksamhet som finns bakom illusionen utanför programmet.


Nödvändigheten av kontrast
För att förstå detta med att Uppmärksamhet, för att uppleva sig själv, behöver de objekt den uppmärksammar som en kontrast kan vi använda en enkel liknelse. Om det inte existerade några andra färger än blått skulle vi inte veta att blått var blått. Samma sak med den Enhet & Evighet och frihet från illusion som präglar Uppmärksamhet - om inget annat existerade skulle vi inte veta att Enhet var Enhet eller att Evighet var Evighet. NonDuality behöver Duality för att upptäcka sig själv.


Spegelliknelsen
Nu går vi över till att använda spegeln som liknelse. En vanlig spegel har ingen egen form förutom konturerna. Formen behöver spegelns formlöshet för att upptäcka sig själv. Vi antar att precis som Form behöver det formlösa för att kunna spegla sig så behöver det formlösa form för att kunna spegla sig.Vi antar att Uppmärksamhet är Formlös - därför behöver den Form för att se sig själv.


Vad är jag?
Nu kommer vi till den klassiska frågan som använts av många andliga lärare för att bryta igenom illusionen och vakna upp. Låt oss nu, utan att bli för filosofiska introducera begreppen subjekt och objekt. Vi kan börja med att anta att programmet TIMID® måste vara ett objekt eftersom den är ett objekt för Uppmärksamheten. Trots detta är vår normala erfarenhet av livet och vardagen att programmet utgör vårt subjekt. När någon ber oss berätta om oss själva börjar vi berätta om allt det som programmet matar oss med. I själva verket berättar vi ingenting om vårt subjekt, allt det vi benämner ”jag” är i själva verket objekt. Visst är det lite konstigt trots att det är en överenskommelse mycket få ifrågasätter? Vårt upplägg här med att kalla alla dessa objekt för TIMID®-programmet är ett försök att tydliggöra avsaknaden av subjekt i något vi ”felaktigt” förutsätter är vårt subjekt.
En enkel tumregel när vi skall säga något om oss själva blir därför att om något av det vi kallar ”jag” är ett objekt som Uppmärksamheten kan lägga märke till – då är det INTE jag. Om vi skall följa antagandet att vi inte kan vara något objekt som Uppmärksamheten kan lägga märke till, blir slutsatsen att vårt sanna subjekt måste vara Uppmärksamhet.

Vi har skrivit under på en lögn om vad vår identitet är.
Som vi tidigare antagit är Uppmärksamhet något som omöjligt kan fångas av programmet. Vi kan alltså inte fångas av programmet. Vi är redan fria men vi har skrivit under på en lögn som säger att vi är en samling objekt vi kan lägga märke till. Inom NonDuality brukar man säga att vi identifierat oss med vårt ego.Det är nu också uppenbart att inget av det vi skrivit så här långt om VAD-vi-är kan vara DET-vi-är eftersom vi kunnat uppmärksamma varje ord som ett objekt. Detta för oss osökt in på Satsang-kliché nr. 4.

Satsang-kliché nr. 4 - Inget av det vi kan säga om sanningen är sanningen.
Här går många Satsang-lärare i en fälla då de därmed underskattar betydelsen av ledtrådar på vägen till sanningen. I sanningen kan inga objekt finnas men Uppmärksamhet behöver objekt i form av symboliska ledtrådar på sin väg tillbaka till sin egen källa. Vägen ut ur illusionen går man ett steg i taget även om det är sant att man plötsligt, till följd av speciella omständigheter, kan kastas ut ur illusionen. De ledtrådar vi behöver kan vara mer eller mindre effektiva för varje TIMID® beroende på hur det är programmerat. Ibland kan det vara effektivt med ledtrådar från en annan kultur, som t.ex. den japanska Zen-traditionen eller den indiska Advaita Vedanta traditionen, men är kulturen för annorlunda kan det bli svårt att anpassa ledtrådarna till den kultur programmet verkar i.

Vem/Vad skall vakna upp – och var skall uppvaknandet ske?
Här är det av största vikt att få klarhet. Det är då olyckligt när Satsang-lärare är otydliga här - vilket är vanligt. Man glömmer ofta att betona att det är två funktioner inom programmet som vaknar upp – Uppmärksamhet och programmet självt. Förenklat kan man säga att
1. Uppmärksamhet vaknar upp till insikten att det är subjektet och
2. Programmet/illusionen vaknar upp till insikten att det är objektet.
Båda dessa uppvaknanden är lika viktiga. Man glömmer ofta att prata om programmets uppvaknande vilket kan leda till att man får två subjekt som strider om tronen – det gamla, väletablerade men illusoriska subjektet och det nyfunna subjektet som är baserat i vårt djup. I det läget brukar programmets illusoriska subjekt vinna (i det korta loppet) därför att denna illusion har stöd av kulturen och språkbruket vilket det äkta subjektet inte har. Det illusoriska subjektet har också ett övertag eftersom det byggs upp och vidmaktshålls av en massa högljutt prat - medan det sanna subjektet vilar i stillheten i vårt djup, en stillhet som mycket lätt överröstas i vår kultur.
Här ser man också risken med att nedvärdera intellektuell kunskap om uppvaknandeprocessen till förmån för känslomässig upplevelsebaserad kunskap. Visst är den intellektuella kunskapen endast relativ och kanske inte lika tilltalande som den känslomässiga, men har man inte intellektuell kunskap kommer varje uppvaknande att kvävas i sin linda av den omgivande kulturen.
Vi måste också definiera vad vi menar med Uppmärksamhetens uppvaknande respektive TIMID®-programmets uppvaknande .

Uppmärksamhetens uppvaknande
Uppmärksamheten är på ett sätt redan är vaken – allt som behövs är att den flyttar fokus från illusionen av tid, mening & identitet till den Enhet & Evighet som ligger bakom. Denna omfokusering av Uppmärksamheten kan övas upp genom en rad olika övningar som vi kommer presentera längre fram.

TIMID®-programmets:s uppvaknande
När det gäller programmet betyder uppvaknande att programmet lär sig att genomskåda sig självt, lär sig att det endast är en illusion, en mental konstruktion. Programmet kan då sluta motverka Uppmärksamhetens uppvaknande i tron att det betyder fara. För att använda en liknelse här kan man säga att programmet endast är en skugga och att en skugga aldrig kan hotas eller skadas. Däremot kan man se igenom skuggan, man kan se marken under skuggan och de vackra blommor som växer där.
Det är också vikigt att programmet, när det genomskådat sig självt, inte glömmer bort att ge sig själv credit för det arbete det utför för att skydda kroppen.

Här skall vi också klargöra var uppvaknandet äger rum. Uppvaknandeprocessen är omhöljd av mystik och det sägs ibland att när Uppmärksamheten vaknar upp i en människa så påverkar det hela universum. Man säger att alla uppvaknade människor i hela världen, i alla tider, jublar varje gång en människa vaknar upp för första gången. Vad man menar med det är att Uppmärksamheten visserligen finns inuti programmet och kroppen men att den inte kan fångas av TIMID® som ju opererar med tid, mening & identitet. Det gör ju att Uppmärksamhet inte kan identifieras/avgränsas i varken tid eller rum och förklarar varför man säger att alla uppvaknade människor igenom alla tider jublar när Uppmärksamheten vaknar upp i en enskild kropp och ett enskilt program.

Var sker alltså ett uppvaknande, låt säga ditt? Svaret är att det sker inuti ditt TIMID®-program och i din kropp. Så enkelt är det men samtidigt är uppvaknandet obegränsat av tid och rum.


Satsang-kliché nr. 5 - Vi måste döda vårt ego
Vad uppvaknande handlar om är att låta Uppmärksamheten lägga märke till sig själv genom att via programmet spegla sig i de former den via programmets koppling till sinnena uppmärksammar.
Då Uppmärksamhet är formlös till sin natur behöver den former att spegla sig i - som en kontrast.
Då Uppmärksamhet är fri från Identitet och Avgränsning behöver den spegla sig i Identitet och Avgränsning - som kontrast.
Då Uppmärksamhet är fri från meningskapande behöver den spegla sig i meningsskapande - som kontrast.
Eftersom Uppmärksamhet är fri från tid behöver den spegla sig i tid - som en kontrast.
Av detta följer att programmet TIMID® är en absolut förutsättning för att ett uppvaknande skall kunna ske.


tisdag, juni 03, 2008

DET-du-är = Uppmärksamhet

Nästa gång Olle kom till Satsangläraren Lila så var det bara hon och Olle i rummet. Olle frågade:- Nu är det som att den där tystnaden som lyssnar till allting, det som du sade var jag, det är som att jag inte hittar tillbaka dit igen, jag hittar inte tillbaka till den fantastiska känslan i kroppen som jag fick på Satsangen. Hur skall jag göra för att hitta tillbaka dit?

L: Har du hört talas om att man kan bli ”andligt upplyst”?
O: Ja, men jag vet egentligen inte vad det betyder.
L: Har du hört talas om ”andligt uppvaknande”?
O: Jaa, betyder det samma sak?
L: Ja, men dom flesta vet inte riktigt vad det betyder. Många tror att det är DET-du-är som plötsligt vaknar och börjar lysa.
Kommer du ihåg Satsangen, att du sade att DET-du-är alltid hade funnits där men att du inte lagt märkte till det. Kommer du ihåg?
O: Ja, jag kände igen känslan, jag visste att jag många gånger, speciellt som barn hade den känslan.
L: Då ser du att DET-du-är inte var något som plötsligt vaknade och började lysa!
O: Ja. Det förstår jag.
L: Det finns många som inte förstår det. Det finns många Satsang-lärare som jag, som säger att Ego01 aldrig kan bli upplyst. Att Ego01 aldrig kan förstå DET-vi-är.
O: Vad konstigt.
L: Dom säger att Ego1.0 alltid försöker räkna ut vad saker betyder. Och DET-du-är går inte att förstå. (Det är vad dom tror men det stämmer inte riktigt, bara nästan). Dom säger att man måste försöka få Ego01 att sluta arbeta för att upptäcka DET-du-är. Sedan lär dom folk hur man kan få Ego01 att använda funktionen Uppmärksamhet på saker som är så enformiga och tråkiga att Ego01 nästan stannar. Det kan handla om att sitta i flera timmar och räkna andetagen från 1 till 10 om och om igen. Det är ju så att alla funktioner i programmet använder sig av röster, och när alla funktioner i programmet slutat arbeta utom Uppmärksamheten och den som räknar andetagen, då tystnar alla rösterna och programmet blir nästan helt tyst. Och när Ego01 tystnar upptäcker funktionen Uppmärksamhet att det finns något mer än Ego01. När programmet jobbar för fullt har vi inte en chans att lägga märke till något annat. Men nu, när det är tyst, märker vi att det finns något mer. Och vad är då detta som blir kvar när Ego01 tystnat?
O: Är det DET-jag-är?
L: Precis! Men det du upptäckte på Satsangen var att Ego01 inte alls måste gå ner i viloläge för att Uppmärksamheten skall lägga märke till DET-du-är.
O: Nej, precis. Så varför måste man göra alla dom där tråkiga övningarna som dom lär ut? Är det förresten det som kallas meditation?
L: Ja, det är en form av meditation och det kan vara bra att kunna det också.
O: Men behöver jag börja meditera nu?
L: Du kommer att upptäcka att det ibland kan vara bra att få Ego01 att bli lite tystare. Funktionen Uppmärksamhet har ofta väldigt många olika saker att välja på och då blir vi splittrade och okoncentrerade.
O: Kan Uppmärksamheten inte lägga märke till DET-vi-är när vi är splittrade?
L: Jo, men det är svårare.

Dom satt tysta en stund och Olle funderade på det Lila sagt. Han insåg att Uppmärksamheten var den funktion i Ego01 som alltid var igång. Så det handlade alltså om hur man skulle få Uppmärksamheten att lägga märke till DET-jag-är. Men hur?

O: Är det någon annan funktion i Ego01 som hjälper Uppmärksamheten att lägga märke till DET-jag-är?
L: Jaa, det är en funktion som kallas Frågeställaren och den riktar Uppmärksamheten på DET-vi-är.
O: Men vad är det som styr vilka frågor Frågeställaren ställer?
L: Bra fråga! Det är The Controller. Man kan säga att Uppmärksamheten och The Controller är dom två viktigaste funktionerna i Ego01. Vad du nu behöver göra är att lära The Controller att så ofta som möjligt ställa frågor som gör att du kommer ihåg VEM-du-är. Det fanns en väldigt duktig lärare som hette Gurdieff, han lever inte längre men han var en av dom bästa, han sade att det viktigaste som fanns var REMEMBER YOURSELF!
Men idag vet vi mer om hjärnan och hur allt fungerar så du skall lära dig en annan fråga som är mer precis. Den lyder såhär:
- VAD är det som lyssnar på Ego01 just nu?
Och kom ihåg att ALLTING, precis allting du tänker, känner eller gör är Ego01 som arbetar.
O: Allting?

Lila svarade inte. Olle började undra om också frågan som han lärt sig – VAD är det som lyssnar på Ego01 just nu? – var Ego01.
Och så insåg han att det såklart var det. Det var ju funktionen Frågeställaren i Ego01 som ställde frågan.

L: Man kan se det såhär:Innan Ego01 hade börjat växa fram i din hjärna så betydde saker ingenting. Allt var bara olika former av samma sak. Allt var SAMMA SAK. Men allt eftersom Ego01 växte så började saker betyda olika saker. Vissa saker betyder något bra, andra något dåligt. Vissa saker betyder vackert och andra fult. Det finns liksom ingen gräns för hur mycket olika betydelser det finns. Ego01 kan hitta på miljoner olika betydelser. Har du tänkt på att allting som vackert och fult, bra och dåligt, en gång betydde samma sak?
O: Nej, det har jag inte!
L: Har du tänkt på att när din hjärna dör, när det inte längre kommer blod till den, då slutar Ego01 att fungera?
O: Eh, jo, eller nej. Inte på det här sättet.
L: Och när Ego01 slutat fungera, då finns inte längre vacker och fult, bra och dåligt. Då är allting samma sak. Har du tänkt på det?
O: Nej.
L: Det finns hur många motsatser som helst som Ego01 skapat. Glad – ledsen till exempel.

Olle satt en stund och funderade. Glad och ledsen finns väl utan att Ego01 måste hitta på det tänkte han. Men sedan kom han på att det såklart inte fanns några motsatser utan Ego01. Han funderade på hur det skulle vara att leva i en värld där allting är samma sak. Men sedan kom han plötsligt att tänka på något annat. Om hjärnan dör, då kan ju uppmärksamheten inte lägga märke till DET-jag-är.

O: När Ego01 slutar fungera, kommer DET-jag-är att finnas kvar då?
L: Ja, men DET-du-är kommer inte veta om att det finns. Det kommer bara finnas. Precis som det gjorde innan Ego01 växte fram i din hjärna.
Nu skall jag berätta något för dig om Ego01 som jag du kanske inte tänkt på. Till största delen är Ego01 programmerat med hjälp av Svenska och även andra språk som du kan. Men det är också programmerat med t.ex. Musik och Bilder. Nu skall jag berätta för dig hur du kan lära Ego01 det här med hjälp av bildspråk. Då kanske du förstår en del saker som du inte förstått innan.Om du skulle rita upp det här vi har pratat om, hur skulle det då se ut?

O: Ego01 kan vi rita som ett hus inuti hjärnan. Huset har många olika fönster och det är The Controller som bestämmer vilket fönster Uppmärksamheten skall titta ut genom. Varje fönster symboliserar en fråga och vi ser olika saker beroende på vilket ”frågefönster” vi tittar ut genom. Det finns olika frågefönster för krig och konflikter, för gemenskap och fest, för möjligheter, för problem, för fula saker, för vackra saker, jaa, för ALLTING.
L: Det låter bra. Ego01 är ett hus. Uppmärksamheten bor där inne. Fönstren i huset är frågor som ger oss olika svar, olika delar av verkligheten. Det är The Controller som bestämmer vilket eller vilka fönster vi skall välja att titta ut genom. Hur vet The Controller vilka fönster den skall låta Uppmärksamheten titta ut genom?
O: Det har den lärt sig andra Föräldrar och Lärare och Media m.fl.
L: Bra. Men var finns DET-du-är?

Olle funderade länge länge. Fanns det fångat inuti huset? Eller stod det där utanför och lyssnade på rösterna som kom inifrån huset? Det var ju så dom hade sagt, men det verkade konstigt nu. Men så plötsligt kom han på det.

O: Ja men DET-jag-är är ju det jag är…. Alltså, allting är ju utanför det där lilla huset inuti hjärnan. Min kropp är utanför, mina sinnen, ja hela jag är ju utanför Ego01. Programmet är ju bara en liten liten sak inuti min hjärna.
L: Det stämmer. Det finns en hjärnforskare som kan mycket om det här, hon heter Jill Bolte Taylor och hon säger att egot är en liten samling celler i vänster hjärnhalva som är liten som en jordnöt.
O: Jaa, det är det jag menar. Men jag är ju mycket större.
L: Var går din gräns?
O: Eh, vid min hud kanske?
L: Du började jättebra och du är på rätt spår. Nu skall jag hjälpa dig med fortsättningen.
Det är Uppmärksamheten som är hemligheten. Uppmärksamheten är inte som de andra funktionerna i Ego01. Dom har röster men det har inte Uppmärksamheten. Den är alldeles tyst. Den har ingen form heller. Den är som ett ljus som lyser på allting. Nu kommer vi till hemligheten här. Det som förklarar din upplevelse på Satsangen där du kom ihåg DET-du-är.
Vad Uppmärksamheten i ditt Ego01 gjorde då, var att den slutade titta ut genom fönstren i Ego01. Uppmärksamheten upptäckte att dörren stod öppen (det har den alltid gjort) och för första gången på länge gick den ut ur Ego01 och såg världen utifrån. Då såg Uppmärksamheten också huset den trott att den varit instängd i.

Lila gjorde en lång paus och Olle började fundera.

O: Men … är Uppmärksamheten samma sak som DET-jag-är?
L: Bulls eye!

Nu började saker falla på plats, saker Olle läst i böcker av andra Satsang-lärare. Dom hade kallat DET-du-är för Ren Uppmärksamhet. Det hade gjort honom fundersam. Uppmärksamheten var ju en funktion i Ego01. Men nu föll allting på plats. Det var så fantastiskt.

L: Jag kunde ju inte förklara allting på en gång. Att förstå att Uppmärksamheten både är en funktion i Ego01 och att den är DET-du-är kan vara svårt att tro på. Det bästa är att komma på det själv. Uppmärksamheten kan både vara i Ego01 och utanför
samtidigt.Hur trodde du att DET-du-är kunde lyssna på Ego01 utan uppmärksamheten?
O: Nej, det är sant, jag hade lite svårt att få ihop det. Men nu, nu förstår jag vad dom menar när dom säger att allting är uppmärksamhet. Den finns överallt. Den är som ett ljus och den saknar gräns.
L: Precis. Nu svarade du på min fråga. Du har ingen gräns eftersom uppmärksamhetens ljus finns överallt, det finns i allting, det lyser genom allting. Nu skall jag fråga dig. Vad är skillnaden mellan en person som är uppvaknad (dvs någon som har insett det vi pratat om) och en som inte är det?
Kan du rita upp det?

O: Uppmärksamheten är som ett ljus som finns inuti Ego01 i hjärnan. Hos en icke uppvaknad person tror Ego01 att det är Uppmärksamheten som lyser på dom olika sakerna där utanför Ego01. Det kan symboliseras med pilar av ljus som strömmar från Ego01 och ut mot världen där ute.
När man vaknar upp händer följande:
Ego01 upptäcker att Uppmärksamheten också finns utanför Ego01. Det kan symboliseras med att det strålar ut Uppmärksamhet från allting som finns utanför Ego01 som ju är som en liten jordnöt i vänster hjärnhalva. Det strålar uppmärksamhet från Trädet du ser, från fågelsången du hör, från vinden du känner mot huden, från andra människor, från djur, från byggnader, från stenar, från allting.
L: Hur kan det vara så?
O: Jo, allting lyser. Allting lyssnar. För allting är samma sak. Allt är uppmärksamhet. Det är ju det barnet upplever innan Ego01 växer fram – att allt är samma sak. Ego01 är också samma sak. Det är klart att uppmärksamheten bor där inne också.
Nu faller ännu fler saker på plats. Nu förstår jag det där med identiteten också. Det känns ju som att jag är Ego01. Men det är ju inte fel. Uppmärksamheten är gränslös men Ego01 har en gräns. Så du kan vara både begränsad och gränslös samtidigt.
L: Precis. Att vara uppvaknad betyder att Uppmärksamheten kan välja mellan att vara inne i Ego01 och känna en identitet – och att vara fri och röra sig utanför Ego01 och känna att Den är ett med ALLTING. Uppmärksamheten är både och. Den är ALLT. Och allting som verkar vara något annat än uppmärksamhet är bara olika former av Uppmärksamhet

måndag, juni 02, 2008

Ego1.0 kommer och går och Stillheten består

“There is a great space in which this moment takes place. There is a great silence that is listening to all thoughts. (Adyashanti)

Jag har här försökt skriva om uppvaknandet av vår sanna natur så att det kan förstås av en 10 åring. Nu är det alldeles för tidigt att hanskas med dom här frågorna när man är 10, tror jag, men tänk om jag har fel. Jag minns att det var en tjej på 13 eller 14 som ringde in till programmet med Oprah och Tolle.

När Olle var liten, en pytteliten bäbis, så kunde han inte säga eller förstå ett enda ord. Men i Olles hjärna skulle det, precis som i allas hjärnor, växa fram ett program som var skrivet på ett språk som i Olles fall var svenska. Ett språk består av vissa ljud som man kan använda istället för att peka på något. Om man vill berätta för någon om ett träd man klättrat i, men det inte finns något träd i närheten som man kan peka på, ja då är det himla bra att kunna säga ett ljud som alla har bestämt betyder träd. Olle upptäckte som alla vi andra att man kan ha stor nytta av detta program – inte bara nytta utan också mycket nöje. Det här programmet, som vi kan kalla Ego1.0, styr vad Olles kropp skall göra och vad den skall säga. Hur detta fungerar är ganska komplicerat men man kan säga att grunden är att programmet Ego1.0 skapar tankar som i sin tur gör så att Olle känner antingen bra eller dåliga känslor i sin kropp, framför allt i magen.
Om Olle tänker en tanke som ger en dålig känsla i magen så betyder det att något är farligt, antingen för honom själv eller för andra. Då ser programmet till så att Olle undviker det som känns dåligt, då rör det kroppen bort från det farliga.
Om Ego1.0 gör så att Olle tänker en tanke som ger en bra känsla i magen, ja då ser programmet till så att han stannar kvar där han är och fortsätter med det han gör så länge som det är bra för honom. En bra känsla i magen betyder att Olle är utom fara men också att Olle kan växa och bli starkare och gladare.
Så där funkar det där programmet Ego1.0 som växte fram i Olles hjärna och ett tag var allt frid och fröjd, i stort sett i alla fall. Det är klart att det blev lite fel ibland men Olle tyckte att det var rätt ok att leva med det där programmet i hjärnan som styrde och ställde med hans kropp hela dagarna. Han hängde med och tänkte inte så mycket på det.

Olle är vuxen nu och skall snart fylla 40 år. Eftersom han lever nu, i vår tid på 2000-talet e.Kr. så finns det en hel del som har ändrats sedan det där programmet Ego1.0 växte fram i människorna för en massa tusen år sedan. T.ex. blir vi mycket äldre idag jämfört med för 10 000 år sedan. Då, när Ego1.0 var nytt, dog människor unga. Antingen dödades dom av vilda djur, dog i krig eller svalt ihjäl. Inte heller hade dom så bra mediciner som vi har idag, vilket gjorde att dom ofta dog av bakterier. Allt detta gjorde att folk dog innan dom hann upptäcka att Ego1.0 kunde ställa till med en massa problem.

Det är vad som har hänt Olle nu. Han känner att något är fel med hans liv, han kan inte sätta fingret på vad det är. Vad som har hänt är att Olle börjat misstänka att det är nåt skumt med det där programmet i hjärnan. Men han vet förstås inte att det är programmet Ego1.0 som är skumt, han känner bara att något är skumt

Nu skall jag berätta om en grej som är väldigt konstig med det här programmet, men som Olle inte har upptäckt ännu. Som jag berättade skapar Ego1.0 tankar. Ibland tänker Olle dom tyst och ibland säger han det han tänker. Det finns en speciell röst som styr vad Olle skall säga högt och vad han bara får tänka tyst. Den rösten är en väldigt viktig funktion i programmet och kallas för ”The Controller”. Men det är sånt Olle inte är medveten om. Han har bara råkat ut för någon gång att The Controller inte kunnat göra sitt jobb och då har han sagt saker han fått ångra både länge och väl. Men det är en annan historia. Nu till det konstiga. Dom där tankarna som Ego1.0 skapar låter oftast som en röst som säger något till Olle, men dom säger inte alltid du till honom, istället låtsas dom att dom är Olle. Dom säger inte
– Olle, du är jättedålig på fotboll, så det är bäst att du hittar på en ursäkt så att du slipper spela, säg att du har ont i foten. Istället säger dom så här.
- Jag är jättedålig på fotboll, det är bäst att jag hittar på en ursäkt så att jag slipper spela , jag tror att jag skall säga att jag har ont i foten.
Det här tycker inte Olle är något konstigt. Det heter ju att man hör sig själv säga saker. Man kan ju lyssna på sig själv när man pratar.
Men det är en grej som Olle inte tänker på. Han tänker inte att i andra länder, som t.ex. vissa afrikanska länder, är det vanligt att människor blir besatta av demoner. Dom här demonerna gör saker och säger saker som ofta är dåliga för dom. Då finns det speciella Medicinmän som kan driva ut demonerna. Men det är en annan historia hur det går till. Det viktiga här är att Demonerna bosätter sig inuti deras huvud och säger till dom vad dom skall göra eller gör så att dom blir sjuka.
Nu är det så att dom här människorna kanske också har glömt vissa saker, eller så är det saker dom inte vet eller förstår. Precis som vi heller inte vet eller förstår allting. Dom vet inte att dom här rösterna kommer från programmet Ego1.0, som ju har funnits där hela tiden. Ja, inte hela tiden, men ända sedan det växte fram då dom var små barn. Det är alltså inte frågan om några Demoner som flyger omkring och bosätter sig i människors huvuden.
Men även om dom som tror på demoner inte förstår allting så bra så förstår dom något som Olle inte förstår. Dom förstår att tankar och röster i huvudet inte är samma sak som dom själva. För det är ju dom som hör tankarna. Dom säger ju
- Jag har en demon i mig som säger att jag skall göra en viss grej. Det är nästan rätt. Helt rätt skulle det vara om dom sade.
- Jag har ett program i min hjärna som heter Ego1.0 som säger att jag skall göra en viss grej.

Om Olle visste att dom här tankarna som Ego1.0 skapar luras när dom säger
- Jag är dålig på fotboll, så skulle Olle slippa en massa problem. Om Olle visste hur Ego1.0 fungerade skulle han tänka:
- Jag gillar inte den där tanken som säger att jag är dålig på fotboll. Jag vill bli bättre på fotboll. Hur skall jag göra för att bli bättre? Det är nämligen så att det här programmet går att ändra genom att ställa nya frågor till det. Det finns en speciell funktion i programmet som heter, Frågeställaren, och om man lär sig använda den funktionen så kan man få en massa nya svar som gör så att man fungerar bättre, t.ex. när man skall spela fotboll. Ett nytt svar skulle kunna vara.
- Om du säger till några kompisar att du vill bli bättre på att spela fotboll och frågar om du får vara med och spela fast du inte är lika duktig, så kommer du bli bättre.

Men Olle tror på allt programmet säger till honom. Det kanske inte ens är sant att han är dålig på att spela fotboll. Han kanske i verkligheten är medelbra. Det finns kanske flera klasskompisar som är sämre än han. Ego1.0 har kanske jämfört honom med dom i klassen som är bäst och dragit slutsatsen att han är dålig i jämförelse med dom som är bäst. Eller så hade Olle otur en gång när dom spelade fotboll och stod och tänkte på något annat, kanske på att han var hungrig och att han undrade vad dom skulle få för mat i Bamba, och just medan han stod och tänkte på det var det någon som passade till honom och så missade han den passningen. Då kanske någon av dom som var superbra på fotboll skrek åt Olle,
- Vad dålig du är Olle, hur kan du missa en sån passning, du hade ju kunnat göra mål.
Och då räknade Ego1.0 ut att han som skrek till Olle hade rätt, fast han inte hade det.

Som jag sade är Olle snart 40 år nu och det tråkiga är att han tror på allt Ego1.0 säger till honom. Dessutom har Ego1.0 börjat låtsas att det är Olle hela tiden. Ego1.0 har börjat säga att Olle är dålig på det mesta, inte bara på fotboll. Programmet har börjat säga mycket som inte är sant. T.ex. att andra människor inte tycker om Olle, att Olle borde skämmas och stanna hemma och gömma sig, att det inte är någon ide att göra någonting för Olle kommer ändå misslyckas vad han än gör – precis som han missade den där passning i fotboll när han var liten. Jag behöver inte räkna upp allt elände som Ego1.0 har ställt till med men jag kan säga att Olle är rejält trött på att leva. Så han vet inte om han orkar mer. Då säger en kompis till Olle att han kan prova att gå till en Terapeut som hjälpt kompisen att må mycket bättre. Eftersom Olle inte vet vad han skall ta sig till så går han till Terapeuten.

När han är hos Terapeuten säger hon till honom att han måste börja lyssna på dom där rösterna som pratar inuti huvudet på honom och fråga sig om det dom säger verkligen är sant. Tänk om det mesta som rösterna säger är ljug. Tänk om Olle faktiskt kommer lyckas med en massa saker om han bara lär sig använda den där funktionen som kallas för Frågeställaren, som kan få honom att ställa bättre frågor till Ego1.0. Terapeuten förklarar att en bättre fråga alltid ger ett bättre svar. Och ett bättre svar ger alltid bättre resultat.
Olle testar och det roliga är att hans liv blir bättre och bättre för varje dag. Han blir jätteglad och tackar Terapeuten så mycket för hjälpen.

Olle lever lycklig i flera år men så börjar han återigen känna på sig att något är skumt med hans liv. Eftersom han lever i ett land där det inte finns några farliga djur att vara rädd för, där det inte pågår något krig, där det finns bra mediciner som gör att man inte dör av att få i sig bakterier, så har Olle tid att fundera, eller rättare sagt, programmet Ego1.0 har tid att skapa en massa tankar. En vanlig tanke är:
- Vad är det för mening med någonting när jag ändå skall dö?
Olle pratar ibland med en kompis om det här och då säger kompisen att Olle har en existentiell kris. Han säger att Olle grubblar för mycket och borde hitta på något kul, som att köpa en motorcykel eller gå ut och dricka öl.
Men så en dag träffar Olle en person som frågar om han vill följa med på en Satsang. Olle tycker det verkar spännande och följer med.

På Satsangen sitter det en Satsang-lärare, en vacker ung kvinna, och pratar och svarar på frågor. Olle som aldrig varit på en Satsang förut vill gärna fråga Satsang-läraren om det där med döden. Han tar mod till sig och frågar.
- Vad är det för mening med någonting när jag ändå skall dö?
Då säger Satsang-läraren:
- Ställ frågan igen och lyssna på dig själv när du frågar?
- Hur då? Undrar Olle?
- Jo, säg bara frågan igen och lyssna samtidigt till din röst!
Olle gör som hon säger. Det känns lite konstigt att lyssna på sin egen röst. Men lite coolt också.
- Vad är det i dig som lyssnar när du pratar? Frågar den vackra unga kvinnan.
- Menar du vem, typ om det är jag eller?
- Jag menar vad. Beskriv det i dig som lyssnar när du pratar. Vilken färg har det, vilken form, är det stort eller litet, hur känns det?
Olle känner efter, han vänder sig inåt.
- Det känns ljust, säger Olle
- Bra, hur låter det?
- Det är alldeles tyst.
- Vilken sorts tystnad?
- En jätteskön tystnad.
Satsang-läraren nickar och sitter tyst ett tag, sedan säger hon
- Hur länge har den tystnaden funnits där inom dig?
- Alltid, men jag har inte lagt märke till den, säger Olle
- Är den evig?
- Ja
- Kommer den någonsin att försvinna.
- Nej, den är evig!
- Är du den tystnaden som lyssnar till allting, till alla tankar alla ljud?
- Ja
Dom sitter tysta.
Länge länge.
Olle känner hur tårarna börjar rinna. Det är som om alla spänningar släpper. Han har aldrig känt en så skön känsla i hela sitt liv. Det är som om det har funnit en massa hård is i hans kropp som nu börjar smälta. Det är som om han varit ett isflak i havet och nu smälter han och blir ett med hela havet. Solen glittrar i honom och han känner sig oändligt stor, oändligt fri. Han vill börja skratta. Han vill dansa. Han vill tacka den vackra Satsang-läraren men han hittar inga ord.
- Du behöver inte säga något Olle, säger hon. Du är större än alla dina ord, alla dina tankar. Du är evig. Ord och tankar kommer och går men det du är finns alltid där. Dina tankar kommer en dag försvinna. Den kropp du nu upplever kommer en dag vara försvunnen, men det du är har alltid funnits, det du är kommer alltid finnas.
Olle gråter så han skakar. Han gråter av lycka och tårarna är isen inom honom som börjat smälta.

Olle gick hem och bar med sig den här fantastiska upplevelsen som han skulle komma ihåg hela sitt liv. Men snart började den där Satsangen bli ett minne som bleknade för varje dag. Han bestämde sig för att han måste söka upp läraren som heter Lila och fråga henne några saker. Och det kommer nästa kapitel handla om.

Rösterna i mitt huvud som utger sig för att vara jag

- Det här skall bli kul, det här kommer bli en intressant bok!
- Jo, men kommer jag klara av det, kommer jag inte tröttna och upptäcka att jag har för lite kunskaper?
- Jag tror att jag kommer fixa det, det handlar inte bara om hur mycket kunskaper man har, det handlar om hur man strukturerar dom.
- Jo, men jag har aldrig varit bra på att strukturera mina tankar.
- Är det verkligen sant, min förra bok, Minfulness, blev ju ganska bra.
- Det var vad jag tyckte, men var det någon annan som tyckte det?
- Jag tror flera personer tyckte den var bra, dom sade ju att dom gillade den!
- Jo, men det sade dom säkert bara för att vara snälla.
- Tänk om dom verkligen menade att dom gillade boken!
- Jag tror inte det.
- Hur kan jag någonsin få reda på om dom verkligen gillade den?
- Spelar det någon roll?
- Egentligen inte.
- Varför inte?
- Jo, för huvudsaken är ju att det var en positiv process för mig att skriva den.
- Ja, men om jag bara skrev den för min egen skull hade jag väl inte behövt dela ut den till höger och vänster och dessutom lägga ut den på nätet!
- Nej, det är klart. Det är nog viktigt för mig att bli bekräftad.
- Ja, eller så är det viktiga att kunna dela med mig av det som betyder något för mig!
- Ja, men om jag skall lyckas med det får jag nog lära mig att skriva lite bättre.
- Många säger spontant att dom tycker jag skriver bra.
- Jo, så förutsättningarna för mig att skriva en ny, riktigt bra bok är goda!
- Ja, men det är många som skriver bra böcker inom området personlig utveckling och andlighet. Konkurrensen är stenhård.

- Se där, ett underbart exempel på inre dialog. Är denna inre dialog funktionell? Gynnar den mig?
- Det kanske jag borde fråga en KBT-terapeut. Dom är ju experter på att trimma andras inre dialoger.
- Jag kanske rent av borde läsa in mig på KBT, eller gå till en KBT:are?
- Nja, behöver jag det? Jag tycker jag fungerar ganska bra som jag gör.
- Ja, men fungerar jag tillräckligt bra för att uppnå det jag vill?- Det beror på vad jag vill. Vet jag egentligen vad jag vill?- Det är väl det som är problemet.

Hjälp så rörigt det här låter. Vem är vem här? Det är olika röster som pratar men alla säger att dom är jag. Hursomhelst är alla rösterna inom mig, i mitt huvud. Men vem är jag?
Fel fråga.
Vem är mest jag?
Konstig och svår fråga.
Jag har kommit fram till att ingen av rösterna är jag, dom bara låtsas vara jag. Det handlar om enkel logik. Om jag kan höra rösten, så måste ju JAG vara den som hör rösten. Det kan inte finnas två jag. Det är omöjligt.

Det här är hur enkelt som helst egentligen om man bara reder ut några få missförstånd. Mycket av förvirringen skapas av talesätt som vi inte ifrågasatt. Här kommer ett exempel på ett talesätt som skapar förvirring:

- Jag brukar säga till mig själv att slappna av. Ta det lugnt Björn, du kan det här! Du har lyckats många gånger tidigare och den här gången är du väl förberedd. Håll dig bara kall och fokusera på det du skall göra så kommer det gå vägen!

Om jag hör den här peppande rösten i mitt huvud så kan det ju inte vara jag, subjektet som pratar. Eller hur? Det är väl självklart. Jag måste vara den som hör rösten och rösten måste vara någon annan. Det finns ett annat talesätt som är mer klargörande.

- Då hörde jag mig själv säga något som jag ännu ångrar. Orden bara kom ut ur munnen på mig och jag skulle göra vad som helst för att kunna backa bandet och låta det där hemska förbli osagt!

Detta talesätt indikerar att det finns ytterligare en aktör här. För det första finns det en inre röst som genom tal uttrycker något opassande, för det andra finns där någon som lyssnar och för det tredje, någon som inte gör sitt jobb. Någon som annars brukar gå in och bestämma vad som skall sägas och inte sägas. En kontrollant. Men den här kontrollanten har av någon anledning inte kopplats in.
Min slutsats är enkel. Kontrollanten är en av de röster vi ofta hör. Om man är en spontan person hör man kontrollantens röst mera sällan, är man kontrollerad och kanske blyg och osäker, hör man den ofta. Den kan låta såhär

- Jag borde säga till henne att hennes att … Nej, tänk om hon missuppfattar mig. Tänk om jag ställer till det. Jag säger det inte nu i alla fall. Kanske imorgon.

Den rösten är en av många röster som utger sig för att vara jag. Men det kan det inte vara eftersom JAG kan höra den.

När JAG säger att JAG hör ”mig själv” menar jag i själva verket att jag hör en röst i mitt eget huvud. Att klargöra dom här sakerna för sig själv är fundamentalt om man vill lära känna rösterna för vad som är – nämligen objekt i mitt medvetande på samma självklara sätt som min kropp är ett objekt. Jag säger MIN kropp. JAG (subjektet) och MIN kropp (subjektet)

Många människor tror att bara för att rösterna säger ”jag” så är dom rösterna. Men dom är inte rösterna utan HAR rösterna precis som dom HAR kroppen.

På precis samma sätt som man kan välja om man vill rikta sin uppmärksamhet mot kroppen som helhet, valda delar eller på t.ex. andningen, så kan man välja om man vill rikta sin uppmärksamhet mot rösterna i huvudet.

Många människor har sin uppmärksamhet riktad mot rösterna i stort sett hela tiden. Dom har nästan glömt bort sina kroppar. I vårt samhälle stimuleras vi (våra röster) intellektuellt på så många sätt att det är nästan omöjligt att vila från rösternas oavbrutna kommentarer, diskussioner, analyser, frågor och åsikter m.m. Det är prat, prat, prat i huvudet hela tiden.

Ett underbart sätt att få en liten paus från detta är att ägna sig åt någon fysisk aktivitet som kräver stor närvaro eller som är så krävande att vår uppmärksamhet måste riktas mot kroppen eller aktiviteten.

söndag, juni 01, 2008

Jag och mina röster

En annan ide som jag skall börja jobba på direkt utgår från något visuellt. Jag och mina röster.
Där skall vara en stor cirkel som heter Närvaro = stillhet, uppmärksamhet, fokus
Inuti denna stora cirkel skall finnas mindre cirklar som representerar olika röster. De viktigaste rösterna är
Den tacksamma och accepterande
Den skapande visionären
Historikern
Realisten
Kritikern
Fixaren (terapeuten, världsförbättraren m.m.)
m.fl.
Jag kan välja vilken av rösterna jag skall lyssna till. Vem är då ”Jag”, den som väljer vem som skall lyssnas till, vem som skall få uppmärksamhet och fokus?
Jo, det är den stora cirkeln – Närvaron.
Det hela går ut på att så ofta som möjligt ”lära” hjärnan att identifiera sig med Närvaron. Jag är inte någon av alla de röster jag hör inuti mitt huvud. Jag som uppmärksamhet kan välja att inte lyssna till någon av mina röster och istället lyssna till fågelsång eller vindens sus. Jag kan lyssna till min egen andning eller till känslan av liv i kroppen. Jag kan också välja att lyssna till andra människors röster MEN inte glömma att andra heller inte är sina röster. Andra människor är SAMMA NÄRVARO. I NÄRVARON är vi alla EN.
Så ungefär ser en väldigt grov skiss ut till något som kan bli en bra och användbar bok. Användbar inte minst för mig själv.
Idén till detta kommer från olika håll men framför allt från Voice Dialogue och Genpo Roshis Big Mind Process.
Skall bli spännande att jobba vidare på detta ihop med följande röster
Den tacksamma & accepterande
Den skapande visionären
Realisten
Kritikern
Fixaren (terapeuten, världsförbättraren m.m.)

Visionären: Kanske kan boken skrivas som ett samtal med dessa personer där Närvaron är ordförande?Kritikern: Kanske, men det kan bli lite jobbigt att läsa och folk kan komma att tycka att det är konstigt, dom kan tro att du lider av någon sorts sinnessjukdom.
Den Tacksamma: Jo, men nu är det den här idén jag fick så jag tycker vi håller till godo med den nu. Varför alltid jaga en bättre idé? Vi kanske hinner dö innan vi kommer till skott med en ny bok om vi bara skall jaga efter bättre och bättre uppslag.
Realisten: Ok, låt oss börja. Vad blir första steget – blir det en inledning där vi ritar upp riktlinjerna? Jag tycker det. Vi identifierar målgruppen – talar om vad vi vill med boken, får läsaren att känna igen sig genom att ge några exempel som skapar igenkänningens avslappning.
Kritikern: Ok, jag godkänner den planen.

Hälsad vare backlashen på make-over-hysterin

Det är märkligt hur vissa teman, vissa perspektiv återkommer i cykler. Ett tag kretsade allt mitt tänkande runt acceptans, sedan tog andra teman över. Nu har temat acceptans återkommit. Jag inser att där finns en intim koppling till tacksamhet. Jag håller nu på och skriver om tiden och varför människor upplever att de inte har någon tid till det viktiga. Det slog mig att "make-over-kulturen" är själva antitesen av både tacksamhet och acceptans. Hur skall man kunna känna tacksamhet när man hela tiden matas med stimulans till att förändra och förbättra. Hur skall man kunna acceptera det som är om det i nästa stund skall göras om. Jag pratar om allt ifrån yttre make-over som hus, trädgårdar, klädstil, kroppens muskler och fettlager osv till inre make over som handlar om att utveckla sin personlighet, rätta till fel och brister i sin karaktär m.m. Om man inte passar sig kan detta med att acceptera och känna tacksamhet lätt förvandlas till ännu ett inre make-over-projekt. Men det behöver inte hända.
Med en dåres envishet känner jag att det är viktigt att påpeka att det inte är fel med make-over. Om det gör vissa lyckliga att ägna all vaken tid åt make-over så go for it!
Men när den inre oron, rastlösheten och otillfredställelelsen växer ju mer man mejkar-over, ja då kanske man skall använda vår allra mest fantastiska egenskap - att flytta uppmärksamheten genom att ställa nya frågor.
Man kan byta frågan - vad kan göras bättre - till - vad kan jag känna tacksamhet för. Man kan byta frågan - vad är inte bra nog - till - vad kan jag älska villkorslöst, utan att döma?
Om vi inte kan svara på den frågan är det något i vår grundläggande mänsklighet som håller på att dö, nämligen vår förmåga att älska villkorslöst. Vår längtan att bli älskade villkorslöst kan vi också glömma bort eftersom vi blivit så hypnotiserade av make-over-hysterin. Varför skall vi mejka-over? Är det för att det är roligt eller för att vi tror att vi då äntligen kanske blir värda respekt och kärlek. Jaja, jag vet, det är låter som värsta psychobabblet, men det är faktiskt en intressant fråga. För make-over är nämligen inte bara roligt som det framstår på TV när man kan klippa ihop en illusion av att det går på en halvtimme. Make-over är skitjobbigt och dyrt och om man inte vet vilken belöning man är ute efter och att den belöningen verkligen är mödan värd, ja då har man problem - vilket många har idag.
Jag tror att make-over-hysterin kommer få en backlash i form av en rörelse som handlar om att känna tacksamhet över det man har, det man är, det andra är, det världen är. En rörelse där vi upptäcker vår förmåga till villkorslöst accepterande av oss själva, av andra och av livet som det är Här och Nu. Och jag välkomnar en sådan rörelse. Den är redan på väg. Jag ser hur den sipprar in med sin livgivande saft i en torra döda jord som make-over-hysterin lämnat efter sig.
UA-3343870-1