måndag, juni 02, 2008

Ego1.0 kommer och går och Stillheten består

“There is a great space in which this moment takes place. There is a great silence that is listening to all thoughts. (Adyashanti)

Jag har här försökt skriva om uppvaknandet av vår sanna natur så att det kan förstås av en 10 åring. Nu är det alldeles för tidigt att hanskas med dom här frågorna när man är 10, tror jag, men tänk om jag har fel. Jag minns att det var en tjej på 13 eller 14 som ringde in till programmet med Oprah och Tolle.

När Olle var liten, en pytteliten bäbis, så kunde han inte säga eller förstå ett enda ord. Men i Olles hjärna skulle det, precis som i allas hjärnor, växa fram ett program som var skrivet på ett språk som i Olles fall var svenska. Ett språk består av vissa ljud som man kan använda istället för att peka på något. Om man vill berätta för någon om ett träd man klättrat i, men det inte finns något träd i närheten som man kan peka på, ja då är det himla bra att kunna säga ett ljud som alla har bestämt betyder träd. Olle upptäckte som alla vi andra att man kan ha stor nytta av detta program – inte bara nytta utan också mycket nöje. Det här programmet, som vi kan kalla Ego1.0, styr vad Olles kropp skall göra och vad den skall säga. Hur detta fungerar är ganska komplicerat men man kan säga att grunden är att programmet Ego1.0 skapar tankar som i sin tur gör så att Olle känner antingen bra eller dåliga känslor i sin kropp, framför allt i magen.
Om Olle tänker en tanke som ger en dålig känsla i magen så betyder det att något är farligt, antingen för honom själv eller för andra. Då ser programmet till så att Olle undviker det som känns dåligt, då rör det kroppen bort från det farliga.
Om Ego1.0 gör så att Olle tänker en tanke som ger en bra känsla i magen, ja då ser programmet till så att han stannar kvar där han är och fortsätter med det han gör så länge som det är bra för honom. En bra känsla i magen betyder att Olle är utom fara men också att Olle kan växa och bli starkare och gladare.
Så där funkar det där programmet Ego1.0 som växte fram i Olles hjärna och ett tag var allt frid och fröjd, i stort sett i alla fall. Det är klart att det blev lite fel ibland men Olle tyckte att det var rätt ok att leva med det där programmet i hjärnan som styrde och ställde med hans kropp hela dagarna. Han hängde med och tänkte inte så mycket på det.

Olle är vuxen nu och skall snart fylla 40 år. Eftersom han lever nu, i vår tid på 2000-talet e.Kr. så finns det en hel del som har ändrats sedan det där programmet Ego1.0 växte fram i människorna för en massa tusen år sedan. T.ex. blir vi mycket äldre idag jämfört med för 10 000 år sedan. Då, när Ego1.0 var nytt, dog människor unga. Antingen dödades dom av vilda djur, dog i krig eller svalt ihjäl. Inte heller hade dom så bra mediciner som vi har idag, vilket gjorde att dom ofta dog av bakterier. Allt detta gjorde att folk dog innan dom hann upptäcka att Ego1.0 kunde ställa till med en massa problem.

Det är vad som har hänt Olle nu. Han känner att något är fel med hans liv, han kan inte sätta fingret på vad det är. Vad som har hänt är att Olle börjat misstänka att det är nåt skumt med det där programmet i hjärnan. Men han vet förstås inte att det är programmet Ego1.0 som är skumt, han känner bara att något är skumt

Nu skall jag berätta om en grej som är väldigt konstig med det här programmet, men som Olle inte har upptäckt ännu. Som jag berättade skapar Ego1.0 tankar. Ibland tänker Olle dom tyst och ibland säger han det han tänker. Det finns en speciell röst som styr vad Olle skall säga högt och vad han bara får tänka tyst. Den rösten är en väldigt viktig funktion i programmet och kallas för ”The Controller”. Men det är sånt Olle inte är medveten om. Han har bara råkat ut för någon gång att The Controller inte kunnat göra sitt jobb och då har han sagt saker han fått ångra både länge och väl. Men det är en annan historia. Nu till det konstiga. Dom där tankarna som Ego1.0 skapar låter oftast som en röst som säger något till Olle, men dom säger inte alltid du till honom, istället låtsas dom att dom är Olle. Dom säger inte
– Olle, du är jättedålig på fotboll, så det är bäst att du hittar på en ursäkt så att du slipper spela, säg att du har ont i foten. Istället säger dom så här.
- Jag är jättedålig på fotboll, det är bäst att jag hittar på en ursäkt så att jag slipper spela , jag tror att jag skall säga att jag har ont i foten.
Det här tycker inte Olle är något konstigt. Det heter ju att man hör sig själv säga saker. Man kan ju lyssna på sig själv när man pratar.
Men det är en grej som Olle inte tänker på. Han tänker inte att i andra länder, som t.ex. vissa afrikanska länder, är det vanligt att människor blir besatta av demoner. Dom här demonerna gör saker och säger saker som ofta är dåliga för dom. Då finns det speciella Medicinmän som kan driva ut demonerna. Men det är en annan historia hur det går till. Det viktiga här är att Demonerna bosätter sig inuti deras huvud och säger till dom vad dom skall göra eller gör så att dom blir sjuka.
Nu är det så att dom här människorna kanske också har glömt vissa saker, eller så är det saker dom inte vet eller förstår. Precis som vi heller inte vet eller förstår allting. Dom vet inte att dom här rösterna kommer från programmet Ego1.0, som ju har funnits där hela tiden. Ja, inte hela tiden, men ända sedan det växte fram då dom var små barn. Det är alltså inte frågan om några Demoner som flyger omkring och bosätter sig i människors huvuden.
Men även om dom som tror på demoner inte förstår allting så bra så förstår dom något som Olle inte förstår. Dom förstår att tankar och röster i huvudet inte är samma sak som dom själva. För det är ju dom som hör tankarna. Dom säger ju
- Jag har en demon i mig som säger att jag skall göra en viss grej. Det är nästan rätt. Helt rätt skulle det vara om dom sade.
- Jag har ett program i min hjärna som heter Ego1.0 som säger att jag skall göra en viss grej.

Om Olle visste att dom här tankarna som Ego1.0 skapar luras när dom säger
- Jag är dålig på fotboll, så skulle Olle slippa en massa problem. Om Olle visste hur Ego1.0 fungerade skulle han tänka:
- Jag gillar inte den där tanken som säger att jag är dålig på fotboll. Jag vill bli bättre på fotboll. Hur skall jag göra för att bli bättre? Det är nämligen så att det här programmet går att ändra genom att ställa nya frågor till det. Det finns en speciell funktion i programmet som heter, Frågeställaren, och om man lär sig använda den funktionen så kan man få en massa nya svar som gör så att man fungerar bättre, t.ex. när man skall spela fotboll. Ett nytt svar skulle kunna vara.
- Om du säger till några kompisar att du vill bli bättre på att spela fotboll och frågar om du får vara med och spela fast du inte är lika duktig, så kommer du bli bättre.

Men Olle tror på allt programmet säger till honom. Det kanske inte ens är sant att han är dålig på att spela fotboll. Han kanske i verkligheten är medelbra. Det finns kanske flera klasskompisar som är sämre än han. Ego1.0 har kanske jämfört honom med dom i klassen som är bäst och dragit slutsatsen att han är dålig i jämförelse med dom som är bäst. Eller så hade Olle otur en gång när dom spelade fotboll och stod och tänkte på något annat, kanske på att han var hungrig och att han undrade vad dom skulle få för mat i Bamba, och just medan han stod och tänkte på det var det någon som passade till honom och så missade han den passningen. Då kanske någon av dom som var superbra på fotboll skrek åt Olle,
- Vad dålig du är Olle, hur kan du missa en sån passning, du hade ju kunnat göra mål.
Och då räknade Ego1.0 ut att han som skrek till Olle hade rätt, fast han inte hade det.

Som jag sade är Olle snart 40 år nu och det tråkiga är att han tror på allt Ego1.0 säger till honom. Dessutom har Ego1.0 börjat låtsas att det är Olle hela tiden. Ego1.0 har börjat säga att Olle är dålig på det mesta, inte bara på fotboll. Programmet har börjat säga mycket som inte är sant. T.ex. att andra människor inte tycker om Olle, att Olle borde skämmas och stanna hemma och gömma sig, att det inte är någon ide att göra någonting för Olle kommer ändå misslyckas vad han än gör – precis som han missade den där passning i fotboll när han var liten. Jag behöver inte räkna upp allt elände som Ego1.0 har ställt till med men jag kan säga att Olle är rejält trött på att leva. Så han vet inte om han orkar mer. Då säger en kompis till Olle att han kan prova att gå till en Terapeut som hjälpt kompisen att må mycket bättre. Eftersom Olle inte vet vad han skall ta sig till så går han till Terapeuten.

När han är hos Terapeuten säger hon till honom att han måste börja lyssna på dom där rösterna som pratar inuti huvudet på honom och fråga sig om det dom säger verkligen är sant. Tänk om det mesta som rösterna säger är ljug. Tänk om Olle faktiskt kommer lyckas med en massa saker om han bara lär sig använda den där funktionen som kallas för Frågeställaren, som kan få honom att ställa bättre frågor till Ego1.0. Terapeuten förklarar att en bättre fråga alltid ger ett bättre svar. Och ett bättre svar ger alltid bättre resultat.
Olle testar och det roliga är att hans liv blir bättre och bättre för varje dag. Han blir jätteglad och tackar Terapeuten så mycket för hjälpen.

Olle lever lycklig i flera år men så börjar han återigen känna på sig att något är skumt med hans liv. Eftersom han lever i ett land där det inte finns några farliga djur att vara rädd för, där det inte pågår något krig, där det finns bra mediciner som gör att man inte dör av att få i sig bakterier, så har Olle tid att fundera, eller rättare sagt, programmet Ego1.0 har tid att skapa en massa tankar. En vanlig tanke är:
- Vad är det för mening med någonting när jag ändå skall dö?
Olle pratar ibland med en kompis om det här och då säger kompisen att Olle har en existentiell kris. Han säger att Olle grubblar för mycket och borde hitta på något kul, som att köpa en motorcykel eller gå ut och dricka öl.
Men så en dag träffar Olle en person som frågar om han vill följa med på en Satsang. Olle tycker det verkar spännande och följer med.

På Satsangen sitter det en Satsang-lärare, en vacker ung kvinna, och pratar och svarar på frågor. Olle som aldrig varit på en Satsang förut vill gärna fråga Satsang-läraren om det där med döden. Han tar mod till sig och frågar.
- Vad är det för mening med någonting när jag ändå skall dö?
Då säger Satsang-läraren:
- Ställ frågan igen och lyssna på dig själv när du frågar?
- Hur då? Undrar Olle?
- Jo, säg bara frågan igen och lyssna samtidigt till din röst!
Olle gör som hon säger. Det känns lite konstigt att lyssna på sin egen röst. Men lite coolt också.
- Vad är det i dig som lyssnar när du pratar? Frågar den vackra unga kvinnan.
- Menar du vem, typ om det är jag eller?
- Jag menar vad. Beskriv det i dig som lyssnar när du pratar. Vilken färg har det, vilken form, är det stort eller litet, hur känns det?
Olle känner efter, han vänder sig inåt.
- Det känns ljust, säger Olle
- Bra, hur låter det?
- Det är alldeles tyst.
- Vilken sorts tystnad?
- En jätteskön tystnad.
Satsang-läraren nickar och sitter tyst ett tag, sedan säger hon
- Hur länge har den tystnaden funnits där inom dig?
- Alltid, men jag har inte lagt märke till den, säger Olle
- Är den evig?
- Ja
- Kommer den någonsin att försvinna.
- Nej, den är evig!
- Är du den tystnaden som lyssnar till allting, till alla tankar alla ljud?
- Ja
Dom sitter tysta.
Länge länge.
Olle känner hur tårarna börjar rinna. Det är som om alla spänningar släpper. Han har aldrig känt en så skön känsla i hela sitt liv. Det är som om det har funnit en massa hård is i hans kropp som nu börjar smälta. Det är som om han varit ett isflak i havet och nu smälter han och blir ett med hela havet. Solen glittrar i honom och han känner sig oändligt stor, oändligt fri. Han vill börja skratta. Han vill dansa. Han vill tacka den vackra Satsang-läraren men han hittar inga ord.
- Du behöver inte säga något Olle, säger hon. Du är större än alla dina ord, alla dina tankar. Du är evig. Ord och tankar kommer och går men det du är finns alltid där. Dina tankar kommer en dag försvinna. Den kropp du nu upplever kommer en dag vara försvunnen, men det du är har alltid funnits, det du är kommer alltid finnas.
Olle gråter så han skakar. Han gråter av lycka och tårarna är isen inom honom som börjat smälta.

Olle gick hem och bar med sig den här fantastiska upplevelsen som han skulle komma ihåg hela sitt liv. Men snart började den där Satsangen bli ett minne som bleknade för varje dag. Han bestämde sig för att han måste söka upp läraren som heter Lila och fråga henne några saker. Och det kommer nästa kapitel handla om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1