torsdag, juli 17, 2008

Meditation är inte distanserat iakttagande - meditation är en dans

Hur gör man när man mediterar på ett bra sätt, vilket sätt är bra och vilket resultat eftersträvar man? Basala frågor för nybörjare men minst lika viktiga för de som mediterat i flera år.
Om vi börjar med målet så kan man säga att det är "to fall in love" ... with everything. Det engelska uttrycket fungerar mycket bättre. Hur gör man då för att falla in i kärleken. Ja, ett bra sätt är att dansa tillsammans. Hur gör man för att dansen skall bli njutbar. Jo, man lyssnar. Lyssnar in takten, pulsen. Det handlar om att LYSSNA.
Det man riktar uppmärksamheten mot skall man dansa med. Det vanligaste meditationsobjektet är andningen. Först lägger man märke till andningen. Sedan lägger man märke till när uppmärksamheten drar iväg till tankar, känslor och sinnesintryck. Man styr tillbaka uppmärksamheten till andningen. Så där håller man på. För att lyckas med det behöver man ta ett steg tillbaka. Det är detta steg tillbaka som är den första nyckeln. Men den leder oss inte ända fram till målet. Att ta ett steg tillbaka kallas också för att vakna upp, att sluta identifiera sig. Men sedan måste man börja dansa - för att slutligen falla in i kärleken. Hur vet man hur man skall dansa? Man lyssnar, man försöker hitta rytmen, lyssnar in rytmen.
Man kan faktiskt träna på att dansa med sin egen andning. Sedan kan man träna på att dansa med sina tankar. Inte hålla fast. Inte försöka ändra. Inte skjuta bort. FÖLJA. FÖLJA. LYSSNA, LYSSNA.... bli ett med ... fall in love.

söndag, juli 13, 2008

The Trance of normal consciousness

Adyashanti pratar ofta om risken med att "go into trance" när man väl kommit in i ett uppvaknat tillstånd. Vad menar han?
Ordet "trance", på svenska "trans", bär många olika betydelser men att vårt normala medvetandetillstånd skulle vara ett trans-tillstånd torde vara vedertaget endast inom NonDuality-kretsar. Hittade därför en intressant grej på wikipedia

Beta brain waves designate the general state of waking consciousness. As a consequence, this state has been 'normalized'. This normalization is a challengable value judgement. This consciously awake beta state may still be considered as a trance because it involves the selective filtering of information and utilizes cognitive, awareness and mentation resources in specific ways.
William James (Neophytou, 1996):

Our normal waking consciousness is but one special type of consciousness, whilst all about it by the flimsiest screens, there lie potential forms of consciousness entirely different…. No account of the universe in its totality can be final, which leaves these other forms of consciousness quite disregarded.

Gurdjieff (Neophytou, 1996):

Consciousness [normal waking] is a state of light Hypnosis and few people are ever truly awake.

Aldous Huxley (Neophytou, 1996):

Normal consciousness is a narrow segment of our potential consciousness. He regarded the brain and sense organs as a kind of reducing valve thru [sic] which experience was funneled to protect us from being overwhelmed.

Jag tycker ju att NonDuality-rörelsen har alldeles för mycket värdefullt att bidra med för att ha råd att hålla sig med ett språk som skapar förvirring. Jag tycker fortfarande att TIMID-modellen är klargörande och hjälper mig att hålla styrfart genom djungeln av läror inom NonDuality. Enligt TIMID-processen är den "trans" Adyashanti pratar om ett tillstånd där vi inte längre kan se igenom illusionen. På sistone har jag insett att detta inte alls är "andligt" eller konstigt. De insikter vi behöver för att hålla oss vakna finns inbyggda i många kulturella kontexter som är långt mer spridda och accepterade än det smala lilla perifera segment som NonDuality-rörelsen utgör.
Ta t.ex. hela det postmoderna "mindsetet" där absoluta sanningar inte längre har någon plats helt enkelt för att man sett igenom dom. Man ser hur varje så kallad sanning endast utgör ett av oändligt många perspektiv och att antalet möjliga tolkningar av detta ynka lilla perspektiv också är oändligt.
Ett annat språk för att uttrycka samma sak är det som används inom KBT, den terapiform som vinner allt större spridning och erkännande. Där handlar det helt enkelt om att se att våra sanningar, i form av tankar och automatiska handlingsmönster, kan ifrågasättas och ersättas av sådana som fungerar bättre. Man kallar visserligen inte dessa våra dysfunktionella tankar och mönster för "illusioner" men betydelsen är densamma. De är relativa och inte absoluta. Och detta är väl en annan, bättre definition av "illusionen" eller "egot", något som är relativt.

torsdag, juli 03, 2008

Vad går Satsang ut på?

Det är att vara tillsammans med andra människor som flyttat fokus från brist och behov till överflöd, tacksamhet och dela med sig.
Är det för att denna samling människor är miljonärer och söndagsbarn?
Nej, inte alls! Dessa människor som samlas i Satsang har fortfarande brister och behov. Deras "bodyminds" drivs fortfarande av samma gamla behov. Men dom har flyttat fokus till något annat.
I Satsang samlas människor som inte längre behöver en framtid, som inte längre hoppas på saker, som inte längre behöver förverkliga några drömmar.
Betyder det att Satsang är en samlingsplats för självmordsbenägna deprimerade stackare?
Inte alls!
Deras bodyminds har fortfarande hopp och drömmar och behov av framtid. Men dom fokuserar på något annat
Vad är detta NÅGOT ANNAT?
Det är TAO
Det är det som inte låter sig begränsas av något språk.
Men säger man Enhet/Evighet kommer man nära.
Säger man tacksamhet kommer man nära.
Säger man livets mirakel kommer man nära
Säger man att det är ofattbart att något finns överhuvudtaget - då är man otroligt nära...

onsdag, juli 02, 2008

MiY = Musik Instrument Yoga


Jag har hittat tillbaka till min fiol. Har inte känt passionen för mitt violinspel på länge, på flera år och jag har inte förstått varför. Nu vet jag. Det handlar om att jag tappat det som var min främsta drivkraft - PERFEKTION
Jag har i för hög grad lyssnat till vad jag tycker borde vara mina främsta drivkrafter - t.ex. att få musicera, att ha roligt och känna sig fri att skapa och forma musiken, att spela tillsammans med andra, att spela för publik och känna samspelet med publiken, att få bekräftelse, att känna mig duktig, att känna att jag kan ge något vackert och njutbart o.s.v. - m.a.o. en massa mer eller mindre fina drivkrafter som var långt ifrån det viktigaste - nämligen att få uppleva perfektion - att få uppleva att jag och instrumentet och tonen blev en Enhet. Med andra ord varken mer eller mindre än meditation och yoga.
Men det lät inte fint att säga att perfektion var det jag sökte. Framför allt lät det jobbigt. Varför skulle jag ägna timmar och åter timmar för att något skulle bli perfekt?
Faktum är att man inte behöver tänka så! Man kan välja ut en enda takt, ett litet motiv på låt säga tre toner och sedan jobba med det tills det blir perfekt. Då är målet redan nått. Och vad är övning om inte att dela upp verken så - i mindre portioner.
Jag har fått ett helt nytt förhållande till långsam övning. Till skalor. Till enkla fingerövningar. Det är fantastiska verktyg för att snabbt komma till Perfektion. En enkel skala som spelas långsamt - där man hela tiden lyssnar fram den perfekta intonationen, den perfekta klangen, den perfekta känslan av balans i kroppen, axeln, armen, handen fingrarna. Det är ren och skär Yoga- fast bättre.
UA-3343870-1