lördag, augusti 30, 2008

Att vara i ett förvirrat tillstånd och vilja stanna där... FRITT FALL... fram för anti-gurusarna

Gång på gång dyker en känsla upp:
- Jag måste bli klar över vad som händer med mig, bli klar över vad det här uppvaknandet "handlar" om.
- Jag måste få ordning på alla begrepp som flyter omkring i mitt huvud, bestämma vad som betyder vad. Sortera bort alla onödiga förvirrande begrepps-överlapp.

Det var i ett sådant tillstånd av förvirring jag gjorde den där kartan över TIMID-processen. Jag ville ha en modell som jag kunde hålla mig fast i.

Nu ser jag hur komiskt det var. Jag ser hur totalt inkompatibel en karta över uppvaknande-processen är med själva uppvaknandet. Uppvaknandet handlar ju om att vakna upp ur ALLA modeller. Det handlar om att släppa taget om ALLA mentala konstruktioner som man kan hålla fast sig i. ....

..... FRITT FALL ....

Att vakna upp är fritt fall. Jag har börjat fall så många gånger. Och så har jag ångrat mig. Klamrat mig fast vid något. Något som stoppar upp fallet. Att vakna är att falla. Att somna in är att hålla sig fast vid en mental konstruktion.

Nu har jag det. Förvirring är en försmak av det uppvaknade tillståndet. Jag vet det. För jag har varit där - bortom förvirringen alltså - i en totala friheten. Men sedan har jag stoppat fallet. - Vad händer med mig nu, har jag frågat mig. Jag har varit rädd för att bli tokig. Jag har hört på alla dom som säger att det är viktigt att ha en lärare som styr en rätt så att man inte går och blir tokig i skallen och behöver käka mediciner. Jo men många säger det. Förmodligen lärarna själva. Så att dom skall ha nåt att göra.

Och just där, när vi har börjat släppa taget om våra trossatser, just när vi är på väg ut i friheten och möter den där förvirringen, suger de andliga lärarna tag i oss. Förvirringen är lite obehaglig, men inte värre än att vi står ut med den. Man kommer inte runt den om man vill bli fri. Det är som sagt förstadiet till frihet. Och då är vi som mest benägna att klamra oss fast vid en ny uppsättning mentala konstruktioner. Då är vi riktigt motiverade. Men vi köper såklart inte vad som helst. Nej, vi är mycket kräsna. Vi köper bara sånt som har med andligt uppvaknande att göra - vad det betyder - vad som egentligen händer när vi vaknar upp. o.s.v.

Dom vet VAR och NÄR dom skall ragga lärljungar, dom kära gurusarna.

Oj vad många gånger jag fallit i deras fällor. Inte mer än att jag köpt deras böcker, lyssnat på deras smarta säljsnack, förklätt till nåt väldigt subtilt - som att öppna sig för sanningen. Det är inte deras snack. Nejdå, det är bara det att dom flyttar sina egon åt sidan och släpper igenom sanningens ljus.

Vilka menar jag? Vilka gurusar?

Ja alltså, typ alla. Även mina allra käraste. Det fungerar så. Jag tror att jag behöver deras ord. Anti-gurusarna är egentligen de bästa. Men även dom är luriga. Även U.G. Krishnamurti. Men han är troligtvis en av de bästa. Fast jag aldrig gillat det han säger. Det är ju det som är meningen. Att jag INTE skall gilla det han säger utan bli FRI.

Men det här ligger såklart hos mig. Det här med att jag somnar om. Det är jag som vill klamra mig fast vid ord och idéer. Det är jag som gärna fyller stillheten med prat om stillhet.

Det där var läckert.

Jag fyller stillheten med prat om stillheten.

Så sant och så pinsamt.

Tja, Jed McKenna är nog inte så dålig ändå. Men oj vad jag kommer sakna alla idéer. Kanske är jag inte tillräckligt intresserad av frihet. Kanske vill även jag ägna mig åt fängelseinredning. Fylla min fängelsecell med kloka ord av Eckhart Tolle, Adyashanti, Ken Wilber & Co.
Eller rättare sagt. Bygga en ny sorts fängelsecell med hjälp av deras visdomar.

Måste läsa vidar i Jed McKennas bok nu. Och stanna i förvirringen. Den lockar mig. Den kallar på mig. Den har mer att erbjuda. Mer förvirring. Totalt fritt fall.

Our inner whatever

Lite mer Jed McKenna citat:

".... there is no getting around the fact that the transition Bob writes about is one that he himself has not undergone. Lisa has undergone it, or is undergoing it, and that's what it looks like, not the pretty picture Bob paints about how love is our true nature and all we have to do is to go into the silence and let go of our negative whatever and embrace our positive whatever so our inner whatever can ... whatever."

Jag säger ingenting. Bara :-)

torsdag, augusti 28, 2008

To be WHAT you are...

Här kommer ett citat från Jed McKennas bok Spiritual Warfare - ett citat jag råkar gilla alldeles förskräckligt mycket

If I get a pimple on prom night or find myself trapped in a burning car, my response is never fear or anger or disappointment or doubt, my response is always the same. It's thank you. It's always thank you.

THANK YOU JED!!!

Nej men det här är stort. Hur lever man det här? Nu? Om fem minuter? I morgon kl. 15.00??
Det är en sak att drabbas av sådana här visdomar, läckert förpackade, och en helt annan sak att LEVA dom.
Jag brukar tänka på miraklet. Att få gå ner i dom här cellerna. Att få vara alla dessa biljarder celler som kommer resa sig samtidigt när jag går upp ifrån den här stolen. Jag kan aldrig glömma det. Hur häftigt är. Att få vara i den här kroppen. Att få vara den här kroppen. Att få vara en liten skit i universum, så liten och obetydlig att den liksom smälter ihop med universum och blir gränslös. Samma energi som dansar samma dans. ALLTING.

Brukar inte gilla sådana där korta kloka ord nedklottrade på postit-lappar. Men ibland drabbas jag ändå av "klottra-ner-visdomar-på-postit-lappar-klåda". Som idag t.ex.

"It's all about HOW and nothing about WHAT.... okej??? ...

Men det slutade inte klia så jag klottrade ner mer.

"Freedom is not to do what you want. Freedom is to be what you truly are."

Det där hjälper mig. När man byter perspektiv och i varje ögonblick kommer från Enhet & Evighet och dyker ner i formen Formen av den här kroppen med dess hjärna och dess självalstrade känsla av separation och tid. Det är som att gå ner i en spökvärld, en dimma av hallucinationer där den vanligaste sortens förvirring kallas NORMALT och FRISKT medan mindre vanliga sorters vanföreställningar kallas för sjuka.

Men NU handlar det inte längre om att komma ur det här fängelset och leka fritt där ute i friheten. Det handlar om att friheten hittat vägen ner i en förvirrade kropp som inbillar sig att ENHET & EVIGHET är något som den här kroppen kan uppnå.
Hahahaha... vilket bullshit. Det är ju inte ens meningen. Det är ju helt poänglöst för den här kroppen att bli något annat än vad den är. VARFÖR???
Nej, det finns inget problem. ENHET & EVIGHET leker kurragömma med sig självt. Gömmer sig i den mänskliga formen ända till den "hittar sig". Kan man säga så? Jo, varför inte. Att att hitta sig själv i förklädnad av en människa är att vakna upp. Människan vaknar inte upp. Människan hittar ingenting. Aldrig. NEVER!
Men ENHET & EVIGHET hittar människan. Och har vi tur hittar hon sig själv i människan. Nej, det där är inget bra sätt att säga det. Det blir konstigt. Låt säga såhär istället. ENHET & EVIGHET hittar sig själv GENOM människan. Kontrasten behövs. Som att om det bara fanns en färg skulle ingen se den. Ingen skulle bli medveten om den. Människan finns där som kontrast. Separation och tid behövs som kontraster till ENHET & EVIGHET.
Typ....
Nej, orden är inte med mig ikväll. Dags att sova.

onsdag, augusti 27, 2008

Om att tapetsera om fängelse-cellens väggar, lägga nytt golv och måla taket

"The walls that enclose us are made of belief.... " Jed McKenna.
Jag tycker detta citat i sin enkelhet lyser väldigt vackert.
Det får mig att tänka ett steg längre också. 99% av alla självhjälps-böcker, -kurser, -workshops, -utbildningar o.s.v. Handlar om att tapetsera om och snygga till den lilla mentala fängelse-cell där vi lever våra liv.
"Elaka" killar som Jed ger blanka fan i hur vår fängelsecell ser ut. Han ägnar alla sin energi på att hitta ut. UT I LJUSET.

Uaaahhh, jag ryser när jag tänker på hur fängelseinredarna går omkring med en gloria av godhet och kärleksfullhet omkring sig. Satsangvärlden är kanske den värsta fängelseinrednings-businessen av alla.

FÄNGELSE-MAKEOVER

Där har vi det. Det är vad 99% av alla goda människor sysslar med. De som vill hjälpa oss. De som älskar oss och vill vårt bästa. Och vi vill ha ett mysigare fängelse. Det vill vi. Så vi säger ja och AMEN. Och så säger vi TACK!!! Och så betalar vi. Dyra pengar.

Varför är Satsang-fängelse-inredarna dom värsta?

Smaka på det ordet - Satsang-fängelse -

Jo för det farligaste bullshit vi kan utsättas för är det som har störst likhet med sanningen - MEN ändå inte är sanningen. Det är som att man tar sanningen och vänder den upp och ner. Då funkar det inte. Det är som att Satsang-lärarna ger oss nyckeln till friheten, den passar i låset ... men istället för att låsa upp ....
... visar dom oss hur vi skall vrida åt fel håll ...
... så vi vrider om låset en extra gång ...
... nu kommer vi aldrig ut ...

Jag är beredd att omvärdera Jed McKenna.
Han gör vårt fängelse mycket mindre trevligt. Och han lär oss följande
DÖRREN HAR ALDRIG VARIT LÅST. VI BEHÖVER INGEN NYCKEL. VI HAR REDAN ALLT VI BEHÖVER FÖR ATT KOMMA UT. DET ÄR BARA ATT GÅ UT.
och i all sin enkelhet är detta så sjukt svårt. Varför?
för att vi då blir ensamma. EN-SAMMA. Vi vaknar upp till vår ensamhet. Men inte bara ensamheten som en metafor för andlig insikt. Att allt är EN och den SAMMA. Nej, vi vaknar också upp till en bokstavlig ensamhet. En ensamhet bland bröder och systrar.

Vi leds ihjäl av att syssla med fängelseinredning.
Vi orkar inte låtsas längre att fängelseinredning är något behjärtansvärt.
Det hade varit behjärtansvärt om inte fängelsets dörrar stått öppna. Men nu står dom öppna. Varför vill ingen gå ut?
Jo, ingen vill börja. Ingen vill gå om inte familjen och kompisarna går med. För vi är så FÄSTA vid tanken på att gemenskap är heligt. MEN om det är en gemenskap som har sin grund i PROJEKT FÄNGELSE-INREDNING då kan den fara och flyga.
Så tycker i alla fall jag.

torsdag, augusti 21, 2008

Överflöd - detta är allt annat än woo-woo

Alla former, varenda litet grässtrå, varenda liten atom som finns under stortånageln på våra värsta förbrytare är ett MIRAKEL. Woo-woo, tänker ni OCH jag när jag skriver detta. Det är där utmaningen ligger. Det är där provokationen finns inbyggd som ett skydd. Det var en kryptisk mening men jag skall förklara ....
Mitt framför oss finns en värld så fantastisk att vi alla borde ägna resten av våra liv åt att FIRA, FESTA och TACKA. Mitt framför våra ögon hela tiden. När man ser det vill man hoppa upp och ner i ren förtjusning.
... men vi ser det inte ....
... varför?....
Vi ser istället brist.
Om någon börjar prata om hur dåligt allting fungerar börjar man lyssna intresserat. I vart fall slår man inte bort det hela med att personen ifråga har tomtar på loftet. Inte heller misstänker man att personen som klagar på ett eller annat lider av svåra vanföreställningar. Vi klagar ju alla på ett eller annat. Vi ser ju alla att det råder brist på alltifrån muffins med fiskbullesmak till Jetflygplan med läderbyxor... Jo men allvarligt talat. Det råder faktiskt brist på alltmöjligt. Varför kan man t.ex. inte köpa sköldpaddor på ICA? Jag bara undrar.
Vart ville jag komma? Jo. det här uppenbara miraklet, som vi så sällan ser, utom när vi är förälskade eller har ätit någon konstig svamp, detta MIRAKEL, är skyddat av en TOMTAR PÅ LOFTET-VARNING.
Om man börjar prata om detta, om hur fantastiskt mirakulöst det är att allting finns. Men hallå... alltså.... hur kommer det sig att allting inte bara ramlar ihop i en hög .. Jag menar, det håller ihop. Lyktstolparna och ICA-kundvagnarna. Dom håller formen... jajamen.. Dom skulle ju lika gärna kunna rasa ihop och bli en hög med atomer. Men det blir dom inte. Nej. Och det är fantastiskt. Det är något vi borde fira med att äta tårta. Men det gör vi inte. Vi oroar oss för att räntan skall gå upp istället.
GRATTIS HOMO SAPIENS SAPIENS..... :)
Du är ett mirakel. Och den som inte ser detta borde gå omkring med ett WOO-WOO, TOMTAR PÅ LOFTET varning i pannan.

måndag, augusti 18, 2008

Enkel biljett till Friheten...

"It's not that I have the ability to care but for some reason I don't, it's that I don't have the ability. I have no framework within which one outcome might be better or worse than another."

Jag läser för närvaranade boken Spiritual Warfare av Jed McKenna. Låt oss titta på det här uttalandet. Den här killen Jed, en Pseudonym, ingen vet vem författaren är, försöker sälja in en sorts "cool" upplysning som den enda sanna sortens upplysning eller "truth-realization" som han föredrar att kalla den.
Om man skulle invända att det här förhållningssättet saknar "hjärta" eller medkänsla skulle Jed kallt konstatera. "I'm not into heart-crap".
Vad skall man tycka om detta? Hans böcker säljer bra. Vilka gillar det här? Inte jag. Det kan jag säga. Min analys är enkel. Han sitter fast i Enhet & Evighet. Han sitter fast i det som Eckhart Tolle kallar Nuet. Eller med andra namn, the formless, stillness, the absolute, osv.

Jed McKenna sitter fast. Han har hittat sin frihet. Grattis Jed! Men tyvärr lyckades han bara lösa enkel biljett. Detta lilla citat, visserligen taget ur sitt sammanhang (ber om ursäkt) visar med absolut tydlighet hur han bara gjort halva resan. Det här är inte "NonDuality". Det är inte Nirvana OCH Samsara. Det är bara Nirvana.

Detta skadar Advaita och Zen. Enligt min uppfattning. Det uppmuntrar cynism och verklighetsflykt. Men det är bara vad jag tycker. Det har ingen med sanningen att göra. Eller?

Jag tycker synd om alla som läser det här och tycker det är superbra. Jag tycker också synd om dessa personers anhöriga. Hur kul är det att leva med någon som inte bryr sig och som gömmer sig i Nirvana? Hur kul är det att leva med någon som kallar medkänsla för "heart-crap"?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag, augusti 16, 2008

Have no preferences.... Yoga for beginners

Have no preferences!
En ofattbart radikal och omtumlande uppmaning. Det betyder egentligen - föredra inte gott framför ont. Föredra inte ljust framför mörkt. Föredra inte njutning framför smärta. Som en nog så viktig parentes kan ju tilläggas att ingen heller skall föredra smärta framför njutning, eller ont framför gott. Helt enkelt - VÄLJ INTE!!! Diskriminera inte.
Så börjar yoga-sutran. Grundbulten till all yogautövning. Undrar hur många av alla de miljoner människor som tränar yoga som känner till det? Kanske ganska många. Men hur många av dom lever denna uppmaning? Vet inte!
Gör jag det?
Nej.
Finns det någon enda människa som någonsin levt denna uppmaning, lever den eller kommer leva den???
Nej.

So what?

Jo, det här knyter an perfekt till det jag skrev om i förra inlägget. Det handlar om det 180 gradiga perspektivbytet. Det handlar om att komma från Enhet & Evighet till människan och hela den färgsprakande melodram som hennes existens utgör. Istället för att försöka komma från människan till Enhet & Evighet - försöka uppnå ett tillstånd av Enhet & Evighet - Som jag alltid gjort.
Fram tills för alldeles nyligen.
Inte förrän man ser klart att människor (och den människa jag är) ALLTID kommer att föredra det ena framför det andra kan man byta perspektiv. Männikan/människor kan aldrig sluta föredra. Sluta diskriminera. För att rensa ogräs i rabatten är att diskriminera - det är "to have preferences".
OCH VAD ÄR PROBLEMET?
Att det skall vara så himla svårt att förstå att man måste byta perspektiv. Att allt inom andligheten försöker lura i oss att detta nya perspektiv är något man måste uppnå. Det behövs inte. Det finns där alltid. Det är vårt naturliga tillstånd.
VÅRT NATURLIGA TILLSTÅND. Det pratar man ofta om inom Zen och Advaita.
Och då, när man kommer från Enhet & Evighet är inte människans naturliga tendens att diskriminera något problem längre Det är helt enkelt en överlevnadsmekanism. Och kan så förbli. För när man ser från Enhetens & Evighetens perspektiv kan man inte diskriminera. Men den människa man lever genom kommer att göra det. Mer eller mindre. Och att människan försöker bli mer tolerant och vidsynt är ju heller inget problem. Snarare en naturliga utvecklingsprocess.

Ok, hur passar detta in i vardagen. Hur lever man det här?
Ja det måste var och en upptäcka. Men det kan man först upptäcka när man drabbats av den passionerade, urskillningslösa kärlek Enhet & Evighet har till människan. Till alla människor, utan urskillning. Genom 6 miljarder ögon ser Enhet & Evighet det mänsklighetens färgsprakande, festliga och blodiga melodram. Enhet & Evighet älskar allt. Även vår strävan efter en mindre blodig och mer festlig värld.

torsdag, augusti 14, 2008

Den enda sant passionerade kärlekshistorien

Först trodde jag att spelet gick till såhär:
För att vakna upp måste varje separat individ söka efter Enhet & Evighet.

Nu ser jag att spelet är precis tvärtom!
Det är Enhet & Evighet som söker efter en separat individ. Punkt.

That's the game - the game of spiritual awakening.

Men det är mer än ett spel, en lek, ett äventyr. Det är en kärlekshistoria så passionerad att alla de passionerade kärlekshistorier vi känner till endast blir till skuggor i jämförelse. Freedom is in love with duality, in love with separation, in love with fear, in love with suffering.

Det var Adyashanti som väckte denna fråga i mig. Den bästa fråga jag någonsin ställt mig.
Varför väljer Enhet & Evighet att gå in i separation, rädsla och lidande??????

Varför valde Enhet & Evighet detta? För valet är redan gjort. Varför?
För att Enhet & Evighet älskar passionerat, utan urskillning.

Hur ofta hör man inte att andligt uppvaknande handlar om finna frihet. Det är inte sant, bara halva sanningen och en halv sanning är ingen sanning. Det handlar om att friheten finner begränsningen och lidandet.

Varför dog Jesus på korset? Varför valde han att lida? Det är en metafor om man vill som kan utvecklas. Men det behövs inte. Det ger en hint och det räcker. Däri ligger kristendomens essentiella storhet. En storhet som jag sällan eller aldrig hör om i kristna kretsar. För de kristna har missat, liksom nästan alla andra andligt sökande människor, att det hela handlar om ett perspektivbyte, ett turnaround 180 grader.

Det handlar inte om att vi är individer som försöker uppnå kristusmedvetande. Det handlar om att Kristusmedvetandet (en metafor för Enhet & Evighet) söker oss.

Människan söker inte Gud. Gud söker människan. Människan söker inte frihet. Friheten söker människan. That's what's really going on.

söndag, augusti 03, 2008

Den opersonliga dimensionen - om opersonlig kärlek

Ofta används det engelska begreppet "transpersonal" för att beskriva ett tillstånd, en dimension, som ligger bortom vårt vanliga fastklamrande kring egot och allt som cirklar kring det. Prefixet "trans" används har jag förstått för att visa på en evolutionär tendens. Allt detta är viktigt och förklaras på ett brilliant sätt inom Integral Teori. Men vad man lätt missar är att "transpersonal" faktiskt betyder O-PERSONLIG.

För mig är detta viktigt att banka in och att lyssna till Adyashanti hjälper mig med det. Det tar en himla tid för detta att sjunka in. Att vår sanna natur är opersonlig är svårsmält. Men uppenbar. Lika enkelt som att se att 1+1=2. Men om vi hela vårt liv lärt oss att 1+1=3 så blir det jobbigt. När jag nu lyssnar till samma Satsanger med Adyashanti som jag lyssnade till för 3 år sedan inser jag att jag hörde detta då också - att verkligheten, vår sanna natur är opersonlig - men att det helt enkelt inte gick in. Jag hörde det om och om igen men misstolkade det. Jag tänke att det handlade om att min personlighet skulle komma in i en dimension där saker inte längre var personliga... ungefär så. Jag skulle alltså få ett personligt förhållande till det opersonliga! Haha!
Skruvat va? Det är fantastiskt vad man kan skruva till saker när man inte förstår.
Men ENHET & EVIGHET är 100% opersonligt.
Separation & tid är personligt. Personligt så att det stinker om det.
Men hur lär man sig då att vara i ENHET & EVIGHET? Hur lär man sig att vara i det opersonliga.
Man kan INTE lära sig det. Punkt

Men det fantastiska är att ENHETEN & EVIGHETEN kan få ögon i mig. Och i dig. ENHETEN & EVIGHETEN har miljarder olika ögon. ENHETEN & EVIGHETEN kan använda våra kroppar, vår fantastiska hjärna och våra ögon för att titta på sig själv. När den gör det lyser det så starkt att den skugga vi kallar egot helt enkelt försvinner. Eller så ses det som just en skugga. Det vanliga perspektivet, egoperspektivet, syn för vad det är Ett "skuggperspektiv". Men det märkliga är att 99% av mänskligheten tittar på verkligheten utifrån ett skuggperspektiv.
Men när ENHET & EVIGHET ser på detta märkliga, absurda och kanske tragiska faktum, ser det helt annorlunda ut. Då strålar det av medkänsla och kärlek. ENHETEN & EVIGHETEN har valt att leka den här leken.

"Mind-less-ness" kräver konstant träning

Att vara närvarande i Nuet, något som allt fler pratar om efter Eckhart Tolles samarbete med Oprah Winfrey, blir nästan per automatik till något av en färdighet, något man måste lära sig och sedan träna på.
Ojojoj, det sker så automatiskt men för mig är det nu uppenbart hur tokigt detta synsätt egentligen är. På ytan är det både klokt och praktiskt, men i grunden ser jag det som helt galet - VARFÖR?
Jo, för att närvaro i nuet är vårt naturliga tillstånd. I min terminologi handlar det om ett tillstånd av ENHET & EVIGHET. Det krävs mycket energi för att ta sig ur detta tillstånd. Att vi sedan blivit så vana vid detta hårda arbete att vi inte längre ser något annat alternativ är en annan sak, inte oväsentlig, MEN dock inte pudelns kärna. Faktum är att vi måste arbeta hårt för att skapa illusionen om separation och illusionen av tid. Vi offrar frivilligt vårt naturliga tillstånd av ENHET & EVIGHET - offrar det för att få uppleva separation & tid. Är det värt det?
Eftersom vi löpande lägger ner så mycket energi på att få förlora oss i fantasin om separation & tid borde det vara värt det.

Its' a divine play
It's a dance of love
A frightening leathal adventure.

God is amusing him/her-self

För såklart är separation & tid bara vågor på ytan av ENHET & EVIGHET. Att komma in i ENHET & EVIGHET kräver ingen energi. Det frigör en himla massa energi. Det får oss att dansa och jubla i djupet av vår sanna natur. Det enda som krävs är att vi släpper taget och sjunker ... sjunker ner i djupet av vår sanna natur. Då kan vågorna av separation & tid leka där uppe på ytan.
Det kan man säga är meditation.
Hur gör man rent praktiskt? Vad är tekniken?
Man ser helt enkelt att det är separation & tid OCH därmed lidande som kräver att man gör något, det är det som är svårt att åstadkomma, det är det som är en bedrift. Det är när man ser att vi är mästare på att skapa lidande för oss själva som det börjar klarna. Vi är alla mästare på det. Den som lider mest är den som är skickligast.
PROVOKATIVT
Ja.
Det är provocerande. Att vakna upp kräver provokation.
Den som lider väljer det inte. Det finns verkligen offer.
Må vara. Men det kräver likt förbannat att den som lider lyckas med något ofattbart svårt. Det svåra är att skapa illusionen av separation och tid och sedan lyckas tro på den. ATT SÄLJA IN LÖGNEN. Det är vi bra på. Vi förför oss själva. OCH varandra. Jo, på så vis är vi offer. Ingen runt omkring oss, eller åtminstone ganska få, pekar på möjligheten att vakna upp.
Många har aldrig hört talas om det jag nu skriver om.

lördag, augusti 02, 2008

Jag får inte mina problem gratis - måste jobba hårt för att skapa dom....

Varför alla dessa former? Varför illusionen om separation? Varför skapar vi problem i form av mentala luftslott som vi sedan löser upp? Om och om igen? Jag har börjat sammanfatta alla dessa lekar med ordet TIMID som är en förkortning av TID - MENING - IDENTITET. Många kallar dessa lekar för Illusionen - då med en negativ klang. Varför då? Det är en skapelse helt enkelt. Form ur det formlösa. Allt detta måste vi fortlöpande konstruera. Om vi inte skapar illusionen så finns den inte. Då finns endast den rena verkligheten. Och den är EN och DEN SAMMA och EVIG.
Det som fascinerar mig är insikten om hur mycket arbete som hela tiden krävs för att vi skall upprätthålla vår illusoriska verklighet. Vi jobbar hårt hela dagarna på att hålla vid like den där mentala konstruktionen som vi kallar JAG. Och tack vare allt detta arbete kan JAG drabbas av alla dessa problem. Men problemen kommer inte bara till mig, jag får dom inte serverade på ett silverfat ... nej, jag måste jobba hårt för att skapa dom. Puh!
Vilket slit.
Varför?
Ja se det är mysteriet.
It's a game.
It's a dance.
Even when it hurts like hell...
A dance in paradise.
A dance of suffering ... and a dance of joy ... a dance between opposites.

Jo visst. Det där har vi alla sett. Och vi har alla undrat. Vi har lärt oss att bevittna. Att iaktta. Att allt går över. Meditation.
Men jag har aldrig tidigare frågat mig varför LIVET - DET FRIA - ENHET & EVIGHET - v ä l j e r att gå in i denna dans - förlora sig i dansen - offra evigheten för att få tiden - offra enheten för att få separation. VA!?
Det är ett vansinnigt högt pris vi alla betalar för att få dansa separationens och tidens dans.
ETT SJUKT HÖGT PRIS!!!
Hur kan det vara värt det?
Så har jag aldrig sett på saken. Och så började jag fundera, och lyssna på Adyashanti, och fundera lite till, och låta den här frågan leva sitt eget liv i mig och till sist såg jag att det alltid är samma sak som får oss att göra vansinniga saker - it's l o v e ....
Vi älskar den här dansen, vi älskar den här upplevelsen av att vara människa i den här makalösa skapelsen som vår kropp är. Och den här hjärnan som vi har. MAGNIFIKT.
Vi har förälskat oss, helt och fullt, hopplöst, i separationen och tiden. I vår egen skapelse. Och det är precis det vi skall göra. Älska.
Hjälp, hur styr jag undan för plattityderna nu, plattityderna om att "it's all about love" Åh nej, det blir så patetiskt och löjligt. Men så är det. Orden är så små jämfört med livets storhet. Åh nej, hör ni, förlåt mig. Jag skulle så gärna hitta några ord som reflekterar ljuskraften i den här uppenbarelsen. Jag lever med den varje dag nu.

Jag har så ofta undrat över vad det där med "shift of perspective" betyder när man pratar uppvaknande och upplysning. Vad menar dom? Dom säger att man inte längre upplever världen från egots perspektiv. Hur då? Vad betyder det?
Kanske betyder det att man upplever hur ENHET & EVIGHET liksom går in och genomstrålar vårt ego, vårt lidande, vår kamp, utifrån och in liksom. OMSLUTANDE. Är det ett omslutande, omfamnande perspektiv? Jaa, det är det. Det är kärlek. Man tar liksom den här eländiga lilla varelsen i sin hand och fullkomligt svämmar över av kärlek. Vårdar den ömt. Värmer den. Vaggar den. Håller om den.
Livet alltså.
Inte jag.
Det är ju bara så tydligt hur mycket livet älskar all denna separation och tid och allt det lidande som skapas. Livet i betydelsen ENHET & EVIGHET. Är detta ett stort steg att ta, att börja se på sig själv och andra utifrån ENHETENS & EVIGHETENS perspektiv?
Nej. Det är inte stort. Men det innebär för mig att jag inte längre längtar efter frihet. Jag undrar inte längre hur jag skall ta mig ut ur den här jämmerdalen kallad världen. Jag undrar inte längre över vem som skall befria alla dessa stackars satar från deras lidande. Det är inte längre en fråga jag ställer mig. Jag har slutat vänta på frälsningar och frälsare.
Det var Adyashanti som på en satsang sade något i stil med - frågan är inte hur vi skall kunna uppnå tillstånd av ENHET & EVIGHET (min favoritterm för Paradiset, GUD, Tao ... ) hur vi sedan skall lära oss stanna kvar i dessa heliga tillstånd, hur vi skall undvika att ramla tillbaka ner i vårt helvete av separation och tid. Nej, det är FEL fråga ... hmm... Istället är ju frågan varför ENHET & EVIGHET om och om igen väljer att skapa separation och tid och sedan offra sin frihet och så helhjärtat gå in i trance, gå in i glömska, gå ner i helvetet. Det är frågan. Och man kan tillägga, för att göra frågan ännu intressantare, hur vi kan lägga så mycket tid och kraft på att om och om igen skapa separation och tid.

Det är nu det blir fascinerande. Det är nu man så lätt kan göra det där perspektivbytet. Det måste vara av kärlek. Av leklust och kärlek. Nu upplever man löpande hur man om och om "går in i" den här kroppen, "går in i" den här hjärnan. Väljer det. Av kärlek. Och då plötsligt ser man att separation och tid ÄR ETT OCH DETSAMMA som ENHET och EVIGHET.
Vågorna är havet.
Dom är åtskilda men bara på ytan.
Vågorna är en dans på havet.
Separation och tid är en Dans på ENHETEN och EVIGHETEN.
En kärleksdans.
En omfamning.
Livet omfamnar mig och detta ses med livets ögon.
LIVETS ÖGON
Joo... så är det. Livet har ögon.
LIVETS ÖGON ser på den här människan, ser in i hennes ögon, in i egots ögon.
ENHETENS och EVIGHETENS ÖGON ser in i separationens och tidens ögon. Och flödar över av kärlek.
UA-3343870-1