lördag, augusti 30, 2008

Att vara i ett förvirrat tillstånd och vilja stanna där... FRITT FALL... fram för anti-gurusarna

Gång på gång dyker en känsla upp:
- Jag måste bli klar över vad som händer med mig, bli klar över vad det här uppvaknandet "handlar" om.
- Jag måste få ordning på alla begrepp som flyter omkring i mitt huvud, bestämma vad som betyder vad. Sortera bort alla onödiga förvirrande begrepps-överlapp.

Det var i ett sådant tillstånd av förvirring jag gjorde den där kartan över TIMID-processen. Jag ville ha en modell som jag kunde hålla mig fast i.

Nu ser jag hur komiskt det var. Jag ser hur totalt inkompatibel en karta över uppvaknande-processen är med själva uppvaknandet. Uppvaknandet handlar ju om att vakna upp ur ALLA modeller. Det handlar om att släppa taget om ALLA mentala konstruktioner som man kan hålla fast sig i. ....

..... FRITT FALL ....

Att vakna upp är fritt fall. Jag har börjat fall så många gånger. Och så har jag ångrat mig. Klamrat mig fast vid något. Något som stoppar upp fallet. Att vakna är att falla. Att somna in är att hålla sig fast vid en mental konstruktion.

Nu har jag det. Förvirring är en försmak av det uppvaknade tillståndet. Jag vet det. För jag har varit där - bortom förvirringen alltså - i en totala friheten. Men sedan har jag stoppat fallet. - Vad händer med mig nu, har jag frågat mig. Jag har varit rädd för att bli tokig. Jag har hört på alla dom som säger att det är viktigt att ha en lärare som styr en rätt så att man inte går och blir tokig i skallen och behöver käka mediciner. Jo men många säger det. Förmodligen lärarna själva. Så att dom skall ha nåt att göra.

Och just där, när vi har börjat släppa taget om våra trossatser, just när vi är på väg ut i friheten och möter den där förvirringen, suger de andliga lärarna tag i oss. Förvirringen är lite obehaglig, men inte värre än att vi står ut med den. Man kommer inte runt den om man vill bli fri. Det är som sagt förstadiet till frihet. Och då är vi som mest benägna att klamra oss fast vid en ny uppsättning mentala konstruktioner. Då är vi riktigt motiverade. Men vi köper såklart inte vad som helst. Nej, vi är mycket kräsna. Vi köper bara sånt som har med andligt uppvaknande att göra - vad det betyder - vad som egentligen händer när vi vaknar upp. o.s.v.

Dom vet VAR och NÄR dom skall ragga lärljungar, dom kära gurusarna.

Oj vad många gånger jag fallit i deras fällor. Inte mer än att jag köpt deras böcker, lyssnat på deras smarta säljsnack, förklätt till nåt väldigt subtilt - som att öppna sig för sanningen. Det är inte deras snack. Nejdå, det är bara det att dom flyttar sina egon åt sidan och släpper igenom sanningens ljus.

Vilka menar jag? Vilka gurusar?

Ja alltså, typ alla. Även mina allra käraste. Det fungerar så. Jag tror att jag behöver deras ord. Anti-gurusarna är egentligen de bästa. Men även dom är luriga. Även U.G. Krishnamurti. Men han är troligtvis en av de bästa. Fast jag aldrig gillat det han säger. Det är ju det som är meningen. Att jag INTE skall gilla det han säger utan bli FRI.

Men det här ligger såklart hos mig. Det här med att jag somnar om. Det är jag som vill klamra mig fast vid ord och idéer. Det är jag som gärna fyller stillheten med prat om stillhet.

Det där var läckert.

Jag fyller stillheten med prat om stillheten.

Så sant och så pinsamt.

Tja, Jed McKenna är nog inte så dålig ändå. Men oj vad jag kommer sakna alla idéer. Kanske är jag inte tillräckligt intresserad av frihet. Kanske vill även jag ägna mig åt fängelseinredning. Fylla min fängelsecell med kloka ord av Eckhart Tolle, Adyashanti, Ken Wilber & Co.
Eller rättare sagt. Bygga en ny sorts fängelsecell med hjälp av deras visdomar.

Måste läsa vidar i Jed McKennas bok nu. Och stanna i förvirringen. Den lockar mig. Den kallar på mig. Den har mer att erbjuda. Mer förvirring. Totalt fritt fall.

5 kommentarer:

  1. *LOL* Well, jag behövde tydligen falla på riktigt och slå knäet blodigt, för att vakna. Du behöver kanske öva på din Tillit?
    Ha en bra vecka!
    /A

    SvaraRadera
  2. :-)
    eh, jaa, kanske det, kanske jag behöver öva på tillit. Eller så hoppar jag ändå, utan tillit. Kanske är tillit nån grej man kan hålla fast sig i också. Nej, nu hoppar jag bara.
    ...eller så väntar jag lite till, och funderar på det där med tillit...
    Ha en bra vecka du med och sköt om ditt knä.

    SvaraRadera
  3. Ha ha, "öva på din tillit", ja den var rätt bra, kan säkert funka...

    Men ibland krävs det nog rentav att vi dör i avgrundsjup förtvivlan utan hopp ("min gud, min gud, varför har du övergivit mig?") för att återuppstå i det klara vita ljuset inom vilket allt skapas och förstörs. Och då kanske vi äntligen, slutligen, med absolut klarhet, kan se vilka vi är och var vi befinner oss, och inse att vi aldrig någonsin kommer att kunna glömma igen.

    SvaraRadera
  4. Jed McKenna uppmanar oss att begrunda den djupa sanningen i t.ex. filmcitat som detta.
    Från filmen About Schmidt.
    Här skriver den gamle mannen till sitt fadderbarn i afrika.
    "Dear Ndugu, relatively soon I will die. Maybe in twenty years, maybe tomorrow, it doesn't matter. Once I'm dead and everybody who knew me dies too, it will be as though I never existed. What difference has my life made to anyone? None that I can think of, none at all. - Warren Schmidt.

    Behöver Warren antidepressiv medicin eller hurtfriska tillrop om att hans liv visst gör skillnad, om inte annat för fadderbarnet i afrika som han skriver till. Men Jed ser det inte så. Han ser denna djupa depression som ett förstadium till ett uppvaknande. Intressant. Mycket intressant. Jag läser Jeds Spiritual Warfare nu med stigande intresse.

    SvaraRadera
  5. Anonym: Been there, done that... behovet av tillit har vi väl oavsett om vi gått igenom "själens mörka natt" eller inte?

    SvaraRadera

UA-3343870-1