söndag, augusti 03, 2008

Den opersonliga dimensionen - om opersonlig kärlek

Ofta används det engelska begreppet "transpersonal" för att beskriva ett tillstånd, en dimension, som ligger bortom vårt vanliga fastklamrande kring egot och allt som cirklar kring det. Prefixet "trans" används har jag förstått för att visa på en evolutionär tendens. Allt detta är viktigt och förklaras på ett brilliant sätt inom Integral Teori. Men vad man lätt missar är att "transpersonal" faktiskt betyder O-PERSONLIG.

För mig är detta viktigt att banka in och att lyssna till Adyashanti hjälper mig med det. Det tar en himla tid för detta att sjunka in. Att vår sanna natur är opersonlig är svårsmält. Men uppenbar. Lika enkelt som att se att 1+1=2. Men om vi hela vårt liv lärt oss att 1+1=3 så blir det jobbigt. När jag nu lyssnar till samma Satsanger med Adyashanti som jag lyssnade till för 3 år sedan inser jag att jag hörde detta då också - att verkligheten, vår sanna natur är opersonlig - men att det helt enkelt inte gick in. Jag hörde det om och om igen men misstolkade det. Jag tänke att det handlade om att min personlighet skulle komma in i en dimension där saker inte längre var personliga... ungefär så. Jag skulle alltså få ett personligt förhållande till det opersonliga! Haha!
Skruvat va? Det är fantastiskt vad man kan skruva till saker när man inte förstår.
Men ENHET & EVIGHET är 100% opersonligt.
Separation & tid är personligt. Personligt så att det stinker om det.
Men hur lär man sig då att vara i ENHET & EVIGHET? Hur lär man sig att vara i det opersonliga.
Man kan INTE lära sig det. Punkt

Men det fantastiska är att ENHETEN & EVIGHETEN kan få ögon i mig. Och i dig. ENHETEN & EVIGHETEN har miljarder olika ögon. ENHETEN & EVIGHETEN kan använda våra kroppar, vår fantastiska hjärna och våra ögon för att titta på sig själv. När den gör det lyser det så starkt att den skugga vi kallar egot helt enkelt försvinner. Eller så ses det som just en skugga. Det vanliga perspektivet, egoperspektivet, syn för vad det är Ett "skuggperspektiv". Men det märkliga är att 99% av mänskligheten tittar på verkligheten utifrån ett skuggperspektiv.
Men när ENHET & EVIGHET ser på detta märkliga, absurda och kanske tragiska faktum, ser det helt annorlunda ut. Då strålar det av medkänsla och kärlek. ENHETEN & EVIGHETEN har valt att leka den här leken.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Det låter som om du placerar "Enhet/Evighet" utanför dig själv; både som fenomen och som att vänta förgäves på av utomstående "frälsare". För mig är det ett inre gudomligt tillstånd som oftast kommer i "glimtar" men som visst kan läras in och övas fram med träning, t ex genom att släppa taget, öppna, rensa ut, bli mer medveten osv - för mig är detta Upplysning. Är det inte så för dig?
    /A

    SvaraRadera
  2. med risk för att detta låter som om jag har tomtar på loftet.... det är som att jag kan välja ett perspektiv där jag går in i det personliga från det opersonliga. Och att ordet opersonlig funkar för mig nu är att det är den dimension där vi alla är ETT, vi kan också kalla det transpersonlig eller något annat tjusigt. Men opersonligt är det likt förbaskat och det som är så otroligt svårt att fatta är att detta opersonliga kan använda mina ögon och min hjärna för att genomlysa och dansa med just dom här generna, just denna DNA-uppsättning. OK - dansen blir personlig. Men det är det opersonliga som dansar med det personliga. Inte tvärtom. Vilket jag alltid trott att det skulla vara. Så är det också i det du kallar "glimtar". Då är det det personliga som får glimtar av det gudomliga. Men vi kan alla dansa med det personliga som det gudomliga. Allt som behöver hända är att vi vänder 180 grader. Vågar inta det där ofattbart enkla men annorlunda perspektivet. Kanske är det detta som kallas upplysning.

    SvaraRadera
  3. Även tomtar kan vara trevliga ;)

    Ju mer man försöker, desto sämre går det. För mig handlar det snarare om att bara släppa och våga ta emot mera.

    I "närheten/stillheten" upplever jag mig friare och större; som om jag fanns utanför min kropp samtidigt som jag känner den och är i den. Ser det dock inte som en dans utan mer som ett Varande. (Har även haft en riktigt starkt transpersonell upplevelse av att ha lämnat kroppen när jag dansade afrikansk dans 2004 och själen fyllde rummet och återtog en bit som försvunnit i ett tidigare överfall.)

    Ordrikedom kan ibland ställa till det. Tänk mera och processa mera först - så formulerar sig meningarna av sig själv sen - lovar!

    SvaraRadera
  4. jaa, ordrikedom ställer till det ibland. Har rört upp en massa ord nu och skall låta dom sjunka till botten. Släppa taget som du säger är nog den viktigaste nyckeln och den gäller även orden. Släppa dom och låta dom sjunka ner i djupet.

    SvaraRadera

UA-3343870-1