söndag, augusti 03, 2008

"Mind-less-ness" kräver konstant träning

Att vara närvarande i Nuet, något som allt fler pratar om efter Eckhart Tolles samarbete med Oprah Winfrey, blir nästan per automatik till något av en färdighet, något man måste lära sig och sedan träna på.
Ojojoj, det sker så automatiskt men för mig är det nu uppenbart hur tokigt detta synsätt egentligen är. På ytan är det både klokt och praktiskt, men i grunden ser jag det som helt galet - VARFÖR?
Jo, för att närvaro i nuet är vårt naturliga tillstånd. I min terminologi handlar det om ett tillstånd av ENHET & EVIGHET. Det krävs mycket energi för att ta sig ur detta tillstånd. Att vi sedan blivit så vana vid detta hårda arbete att vi inte längre ser något annat alternativ är en annan sak, inte oväsentlig, MEN dock inte pudelns kärna. Faktum är att vi måste arbeta hårt för att skapa illusionen om separation och illusionen av tid. Vi offrar frivilligt vårt naturliga tillstånd av ENHET & EVIGHET - offrar det för att få uppleva separation & tid. Är det värt det?
Eftersom vi löpande lägger ner så mycket energi på att få förlora oss i fantasin om separation & tid borde det vara värt det.

Its' a divine play
It's a dance of love
A frightening leathal adventure.

God is amusing him/her-self

För såklart är separation & tid bara vågor på ytan av ENHET & EVIGHET. Att komma in i ENHET & EVIGHET kräver ingen energi. Det frigör en himla massa energi. Det får oss att dansa och jubla i djupet av vår sanna natur. Det enda som krävs är att vi släpper taget och sjunker ... sjunker ner i djupet av vår sanna natur. Då kan vågorna av separation & tid leka där uppe på ytan.
Det kan man säga är meditation.
Hur gör man rent praktiskt? Vad är tekniken?
Man ser helt enkelt att det är separation & tid OCH därmed lidande som kräver att man gör något, det är det som är svårt att åstadkomma, det är det som är en bedrift. Det är när man ser att vi är mästare på att skapa lidande för oss själva som det börjar klarna. Vi är alla mästare på det. Den som lider mest är den som är skickligast.
PROVOKATIVT
Ja.
Det är provocerande. Att vakna upp kräver provokation.
Den som lider väljer det inte. Det finns verkligen offer.
Må vara. Men det kräver likt förbannat att den som lider lyckas med något ofattbart svårt. Det svåra är att skapa illusionen av separation och tid och sedan lyckas tro på den. ATT SÄLJA IN LÖGNEN. Det är vi bra på. Vi förför oss själva. OCH varandra. Jo, på så vis är vi offer. Ingen runt omkring oss, eller åtminstone ganska få, pekar på möjligheten att vakna upp.
Många har aldrig hört talas om det jag nu skriver om.

2 kommentarer:

  1. Helt ok skrivet. Läst Spiritual Warfare ännu? ^^

    SvaraRadera
  2. Nu har jag börjat och första kommentaren finns i inlägget Enkel biljett till Friheten

    SvaraRadera

UA-3343870-1