tisdag, september 16, 2008

The end of Mind-Fucking

Tycker ändå att Buddhas Diamant Sutra ger den enklaste och vackraste förklaringen på vad Icke-Dualism är.

- form är inget annat än tomhet och tomhet är inget annat än form.

Knivskarpt och klockrent och jag tackar Ken Wilber för den. Den passar en "sekulär-andlig" person som mej. (En etikett jag fick på mig häromdagen)
Vad har detta med andligt Uppvaknande att göra? Varför fastnar vi här? Jag försöker komma fram till det med intellektet och jag tror inte på att fråga hjärtat i det här läget för detta har jag att säga till alla som sjunger hjärtats lov!
Med all respekt: Hjärtat vill ha en sak! Kärlek! Och vad är bästa sättet att få kärlek? Jo att älska!
- Ge och du skall få.
- Är det så enkelt. Vad smart!
- Du, det är dirty business. Som allt annat. Hjärtat handlar med kärlek. Inte mycket att ha. Den värsta återvändsgränden man kan tänka sig för den som är på jakt efter sanningen. Den som tror på hjärtats visdom har sålt sig till en hallick som heter LOVE.

Nej men allvarligt talat! What's the deal här?
- Jo, OM jag älskar ovillkorligt så får jag så mycket igen.
- Jaha, och vad var den ovillkorliga biten?
- .....Eeh, oj då, jag menade inte så. Jag älskar alla även om jag inte får nåt tillbaka. Jag älskar alla för att vi alla är EN. Det är så underbart och sant och mysigt och andligt och sånt... . du vet.
- Jaha, och vem har lovat dig en fet bonus för att du tänker så osjälviskt och andligt???
- Ingen. Jag lovar. Ingen alls!
- Du, mej lurar du inte. Jag tror jag vet vem det är. Det är en kille som heter GUD som har lovat dig en fet jävla bonus om du älskar utan att begära något tillbaka.

TÄNK såhär: Tänk om GUD när du kommer till himlen inte ens bryr sig om att hälsa på dig! Behandlar dig som luft bara. Hej Gud säger du, känner du inte igen mig? Det är ju jag som har älskat så ovillkorligt och andligt utan att begära något tillbaka!!!
- Jaha, säger Gud bara och går förbi.
- Men hallå där Gud, tycker du inte att jag varit jätteduktig!?
- Va!? Vadå duktig? Det låter mest som att du varit lite korkad tycker jag. Vem ger bort något värdefullt utan att begära något tillbaka? Du får skärpa till dig lite. Jag skickar ner dig en gång till och nästa gång får du försöka vara lite smartare. Kärlek är inte gratis vet du. Men för många av er är kärlek klart överskattat. Ni är så himla sentimentala ni människor. Ni får strama upp er lite. Upp med hakan. Var inte så förbannat kärlekskrank! Du är som en hundvalp som vill ha godis för att du varit så snäll och dukig och inte kissat på mattan.

Efter denna lilla utvikning om hjärtats väg återgår jag till frågan om varför det är viktigt att med HJÄRNAN få ordning på begreppen dualism och icke-dualism. Jo, en anledning är just att inte fastna i egots låtsas-kärlek. För den får oss att känna oss så levande. Så verkliga. DU ser mig. Lilla mig. Då finns jag alltså. På riktigt. Du rör vid mig. Jag är verklig. Jag är ingen illusion. Det här är ingen illusion. Det här är livet. Livet på ett rosa moln. Och när du överger mig så känner jag mig också levande. Tragisk och sargad. Det river och sliter och moler i mig och min kropp finns på riktigt och mitt hjärta ÄR ett riktigt hjärta, det blöder ju, och alltså inte en ego-fantasi.

..... tror vi ....


Men vi är sååååå lurade... Shit! Det är inte klokt. Jag blir så arg att jag hoppar upp och ner och skriker rakt ut när jag tänker på det. Detta är Maya, den vidrigt smarta spindeln som väver in oss i dualismens nät, när hon är som bäst. Hon lockar oss med riktigt riktigt smaskiga godbitar. VEM kan stå emot en riktigt passionerad romans!!?? Det går bra att snacka om himmelriket men där finns inte han/hon. Han/hon finns bara här och nu och skall vi våga, att mot allt sunt förnuft, ge fullt och flödande uttryck för våra brinnande känslor???? åh, ÅÅHHH.

Ni får gärna kalla mig en empati-störd nörd som verkar ha en major issue med sina förnekade känslor. Spelar mig ingen roll. Jag vet ju att jag gråter när jag ser romantiska komedier....
Romantisk kärlek känns gött men det känns inte som THE REAL DEAL. Det vet alla som smakat på THE REAL DEAL. Det vet alla som doppat sig i den. Eller hur?
Och anledningen är enkel. THE REAL DEAL är utanför dualismfängelset... eller ... är det verkligen utanför. Har börjat fundera på om man skulle få orden rätt här. För det gör skillnad faktiskt.
Det här med banden till egot. Hur kommer dom in här?

En liten knastertorr mini-teori

Form är ingenting annat än tomhet och tomheten är ingenting annat än form.
Där uppe finns tomheten - Gud - THE ONE
Där nere finns formen- Människorna - THE MANY
Människorna längtar efter Gud. Denna längtan är en kärlekskraft som kan kallas för Eros (eros som befriaren) Det är en längtan efter frihet från formen.
Gud längtar efter människorna. Denna längtan är en kärlekskraft som kan kallas för Agape. Det är en längtan efter att skapa form ur tomheten.

För att människorna skall bli till behövs det mer Agape än Eros. Är ni med? Men för att formen skall komma tillbaka till tomheten behövs mer Eros än Agape. Vi måste alltså längta mer efter gud än vi får längta efter människor. Låter så där lagom gammalkyrkligt strängt och livsförnekande, eller hur? Det låter inte som en andlig bestseller. Men kommer man runt det?

Människan är en form av tomheten.... Form som förtätad tomhet... en frukt av agape... tomhetens längtan efter form
En form som består av kropp och hjärna... som producerar tankar och det mest centrala komplexet av tankar kallas ... EGO
När längtan efter Gud (tomheten) vaknar i Egot (formen) kommer det s.k. andliga lärare och säger att Egot aldrig kan komma tillbaka till Gud. Varför då undrar egot?
Jo, det ser vi ju på den här kartan. När egot (formen) återgått till tomheten så finns ju inte egot mer. Det är en anakronism att egot kan återgå till tomheten (Gud). Det är en closed loop.
Men vad kartan också visar är att formen inte är något annat än tomheten. Egot är alltså ingenting annat än Gud. (Icke-dualism enligt Buddhas Diamant Sutra)


Då är sökandet över. Då förstår vi vad Gurusarna säger när dom säger saker som at vi bär sanningen inom oss,
eller att vi redan är upplysta,
eller att vi är det vi söker.
Då ser vi också att det inte finns någon anledning att döda egot.

MEN DETTA ÄR HELT JÄVLA DÖTT!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är inget annat än Mind-Fucking!!!

Knastertorr, mental upplysning.

Been there, done that. PERIOD

Vad jag ser nu är följande. Det handlar om en enda liten detalj, men den är dynamit. När man köpt det här konceptet med att egot är gud och gud är egot och sitter där och känner sig lite halvljummet blissad över att rapa upp någon horse-shit som nån GO-ROO sagt. (för att tala som Brett i Jed McKennas Spritual Warfare) Då glömmer man en sak.

Egot är tomhet. Vad innebär det? Det innebär att det inte är verkligt.
NOT REAL.
Och att ta till sig det på mer än ett mentalt plan innebär att ta till sig det med kroppen. Och varenda cell i kroppen är programmerad att se verkligheten som verklig. Det är inbyggt i språket. Det är inbyggt i allting. Det är kodat. Det är The Matrix.

Att fatta detta med att verkligheten INTE ÄR VERKLIG i kroppen gör ont. Det tar emot överallt. I varenda cell. T.om. hårstråna ställer sig på ända.
Då krävs kraft. Ilska. Våld. Raseri. Därav alla fula ord. Kraftord. Som jag lusat ner den här bloggen med på sistone. Det är därför jag måste vända på allt. Slåss mot allt och alla. Slåss mot mig själv. Vad är det jag slåss mot. Det är viljan att tro på det jag ser. Hur svårt är det???

Skitsvårt.


Nu spottar jag i nävarna och tar nya tag. Jag skall inte döda egot. Men jag skall döda verkligheten i egot.

9 kommentarer:

  1. Otroligt intressant. Läser med spänning.

    SvaraRadera
  2. Svårt att säga. Kan inte påstå att jag tagit detta "first step", och jag vet inte om jag kommer att göra det.
    Saken är väl bara att trots alla försök så känner jag mig egentligen inte ett dugg mer hel eller klar. Leds på att inget tycks ge något på riktigt.
    Eller så har jag bara inte försökt nog mycket, varit nog "duktig", jag vet inte.
    I alla fall skönt att stöta på lite riktig rock´n´roll här.

    SvaraRadera
  3. Efter alla försök är du tillbaka på ruta ett, eller så har du inte rört dig ur fläcken. Känner på precis samma sätt. Känner mig grundlurad. Jag tror att det är för att det sista ord man vill ta i sin mun inom andligheten är krig. Och om man är andlig och pratar om krig så gör vår hjärna likhetstecken med nån Wacko-sekt-armageddon. Och då backar vi ur. Så tror jag det är. Men att besegra illusionen av VERKLIGHET är ett "inre" krig. Krävs inga vapen och dom som gjort det har inte blivit galna. Inte vad jag vet om.
    Vad har du försökt? Inte för att det spelar nån roll men det kan alltid vara intressant att veta.

    SvaraRadera
  4. Yep, och Egot är superduktig på att lura fröken Telluselle om och om igen; så jag försöker ge det nåt att leka med - som att ge lite godis till ett barn så det är tyst ett tag och blir lugnt när allt annat stormar.

    Agape = Aloha!

    Riktig kärlek bränner och gör mig naken, hjärtat vänds ut och in; alla känslor (även de mindre trevliga) städas ut för att efter ett tag... sakta blomma och vara Berörd....

    Jag känner, alltså lever jag!

    SvaraRadera
  5. Angående galenskap så finns det ett intressant citat från 'The Damnedest...' (s. 141):

    "Insane? It's about time somebody asked. Well, let's think about it. I basically believe that I know everything and nobody else knows anything. I think I'm sane and everybody else is INsane. I've never met another like me and I have to search through centuries and civilizations to find anyone similar. The greatest men and women who have ever lived are just children on a playground to me. I think that I know the mind of God, that the universe does my bidding, and that all of creation exists for my amusement. By what possible definition of the word am I NOT insane?"

    SvaraRadera
  6. Hej Anonym!
    Jo du, oj oj oj....
    :-)

    SvaraRadera
  7. Tja, en hel del div. andliga tekniker, en hel del vipassana och mindfulness, mer fysisk yoga, healingmetoder etc. Det enda jag nog kan härleda mer konkreta resultat ur är djupandning och psykedeliska resor, om det nu inte bara är inbillning. Vad gäller allt i övrigt så nog har det säkert gett något, men jag sitter tydligen fortfarande här och känner att saker inte är som dom ska, att jag vill bli hel och fri. Får se vad som händer.

    SvaraRadera
  8. Hej David!
    Vad betyder surrender för dig? I Satsang-världen mässar man om att släppa taget om rodret. Vad väcker sånt i dig. Är det bara en klyscha?

    SvaraRadera

UA-3343870-1