söndag, september 28, 2008

Hur länge kan Björn undvika sanningen? Vad är sanningens pris?

The root cause of all human suffering, misery, aggression, hatred and self-betrayal everywhere is a false belief about what I am. The only solution for this problem is the truth.
John Sherman

A: Du tror att du är något du inte är. Det är problemet. Inget annat. Dina metafysiska kartor och patetiska tirader om inbillade livslögner är ditt sätt att undvika sanningen. Det är inte "andligare" eller finare än att spela nätpoker eller jobba övertid eller dricka för mycket vin. När skall du fatta det?
Q: Vad menar du?
A: Jag menar att vartenda inlägg på den här bloggen, ända från starten är obegripligt med tanke på att du hela tiden andats sanningen, ätit den och druckit den. Ditt blod har varit fyllt av den och spridit den till varenda cell i din kropp. Hur har du kunnat undvika den? Din första lärare Nukunu serverade den till dig på silverfat. Du har hört den från x antal olika lärare. Varje gång du hört den uttalas har du känt hur den skurit rakt igenom dig som en kniv i mjukt smör. Hur har du lyckats med att gömma dig för sanningen så länge?
Q: Jag har kallat sanningen för anti-intellektuell. Jag har insett att sanningen inte passar in i vår kultur och har tänkt att jag måste hitta ett sätt att förstå sanningen som passar ihop med allt annat jag lärt mig genom livet.
A: Har det lyckats?
Q: Ett tag trodde jag det. Jag hittade Ken Wilbers böcker och i början trodde jag att dom förmedlade ett sätt att förstå sanningen som passade in i den värld jag uppfostrats i, den värld jag lever i och den värld alla mina nära och kära lever i.
A: Jag frågar igen - har det lyckats?
Q: Nej, ännu inte.
A: Tror du att det kommer att lyckas?
Q: Jag vet inte.
A: Du ljuger! Du vet att det inte kommer att lyckas. Du vet att du inte är dum, du vet att du satsat all din kraft och energi på detta projekt under flera år och DU VET att du inte kommit en millimeter närmare den förståelse av sanningen som du söker. Du vet att du istället har förflyttat dig flera mil ifrån sanningen. Eller hur?
Q: ..... inget svar ....
A: Och du vet att den sekund du erkänner detta för dig själv så kommer det här underbart spännande sökaräventyret att vara över. Men du vill inte att det skall ta slut. För du gillar att söka sanningen. Du är en sökare. Det är din identitet. Och denna identitet kan din omgivning acceptera. Du vet att du kommer att brännmärkas den dag du säger att du vet sanningen. För du vet att den postmoderna kultur vi lever i inte erbjuder plats för någon sanning. Den postmoderna kulturen lämnar bara plats för olika perspektiv och olika tolkningar. Eller hur?
Q: Jo, det är vad Ken Wilber säger och han pratar mycket om Upaya = skilfull means. Det är något han har från Buddhismen där man säger att om man vill hjälpa andra att vakna upp till sanningen måste man ta till olika tekniker, knep och knåp, för att lura på andra sanningen. Om man inte gör det så lyssnar folk inte.
A: Jo, men bryr du dig om det? Är det verkligen viktigt för dig att frälsa eller omvända andra? Är inte det vad du skrivit mycket om på sistone - att du inser att mycket få vill vakna upp och att de flesta bara vill få en bättre dröm.
Q: Jo, jag börjar inse det.
A: Struntprat! Du har redan insett det. Du försöker bara gömma dig.
Q: Ok.
A: Vadå ok? Vad skall du göra åt det då? Skall du fortsätta gömma dig och skriva här på bloggen om drömmar när du kan skriva om verkligheten.
Q: Men jag kan inte skriva om verkligheten och sanningen på ett sätt som känns .... jag vet inte.
A: Du menar att du inte kan skriva om sanningen på ett sätt som "säljer". Men måste du sälja något? Du har ju redan skrivit många gånger nu att du inte vill sälja något. Du skrev en gång att sanningen inte har något pris. Att det därför inte finns någon som kan sälja den - lika lite som någon kan köpa den. Så vad är problemet?
Q: Nej, du har rätt.
A: Så bra, sätt igång då!
Q: Med vadå, att skriva om sanningen?
A: Just det. Bry dig inte om ifall nån postmodern kultur regel säger att det inte finns någon absolut sanning, bara olika perspektiv och tolkningar. Du vet lika bra som jag att det bara gäller i drömmen. I drömmen finns ingen absolut sanning, i drömmen finns bara en oändlig rad perspektiv och tolkningar. Men när man är vaken och ser verkligheten finns inga perspektiv och inga tolkningar. Och du vet varför - eller hur?
Q: Därför att det inte finns någon som kan ha ett perspektiv eller en tolkning.
A: exakt. - now we are talking! Vad mer kan du skriva om ifall du ger blanka fan i om någon köper det eller inte?
Q: Jag kan skriva om hur jag varje gång jag letar efter den separata entitet jag brukar kalla "jag" - misslyckas kapitalt med detta. Det enda jag hittar är en massa olika tankar och känslor som flyter omkring som en stor myggsvärm över mänskligheten. Några myggor kallar jag mina, andra kallar jag dina. Men det är helt haphazard. Ena dagen knyter jag an till vissa myggor, andra dagar till andra. Plötsligt har några myggor dött eller flugit sin kos och så knyter jag an till andra istället. Det är ett moln, ett mänskligt tanke- och känslo-moln och inget av detta är mitt eller ditt. Mitt eller ditt eller vårt eller deras är bara fantasier och vi håller liv i dessa fantasier så länge vi tror på dom. Ägandet av - eller bindningen till en tanke eller en känsla är en tro. När tron upphör så upphör bindningen.
A: och vad är det som har dessa bindningar?
Q: Det finns inte "någon" eller "något" som har bindningar till vissa tankar, känslor eller minnen. Det är bindningarna i sig själva som vi kallar för någon eller något. Det är INGENTING som binder till vissa tankar och känslor. ALLT är fantasier. "jag" är ingentings bindning til ingenting.
A: Nu börjar det klinga rent om dig. För försa gången på flera år. Hur känns det?
Q: det känns otroligt skönt att inte behöva bry sig om vad andra tycker och tänker om det jag säger.
A: Om inte "du" finns, hur kan då andra finnas?
Q: Det kan dom inte.
A: Hur känns det att få säga detta rakt upp och ner.
Q: Det känns fortfarande som att man inte kan säga sånt här utan att förklara och linda in och leverera en lång lista med disclaimers.
A: Du kommer vänja dig. Och det är vad ditt skrivande kommer hjälpa dig med framöver. Skit i vad andra tycker. Så länge du känner att det spelar någon roll vad andra tycker om dig så ljuger du. Då tror du på fantasier. Man vänjer sig inte så snabbt vid att tala sanning. det är väldigt ovant i början. När du gjorde det förra gången på ert forum så var du inte beredd på vad priset skulle bli. Du var inte mogen att betala priset. Du hade inte det som krävdes.
Q: Vad kommer priset att bli då?
A: Att du kommer bli väldigt ensam. Och det är vad människan är mest rädd för. Men istället för att backa från sanningen tillbaka in i gemenskapens lögn kan du låta sanningen bränna bort lögnen. Men då måste du orka stanna kvar i elden och inte backa ur. Det är ensamhetens eld du går in i min vän.
Q: Ok, den här gången är jag beredd att stanna. Kosta vad det kosta vill!
A: Och när du står där, mitt i ensamhetens eld, ser du att "du" inte finns och aldrig har funnits.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1