måndag, september 08, 2008

Just nu behöver jag mentala kallduschar

Jed McKenna, himmel vad jag tjatar om den här gubben, eller vem det nu är som gömmer sig bakom pseudonymen, håller hela tiden på och jävlas med mig. Han petar i mina sår, (tvivel eller tendenser till självbedrägeri). Han säger att tvivel är bra. Det är den laser som vi bränner hål på lögner med. Ok, ok, jag vet allt det där med positiva energier, jag vet det där med fokus, med överflöd, med tacksamhet, med ständig förundran och lovprisning. Wow, wow, wow, shit vad det är häftigt att leva. Vad allt är magiskt. Jag vet det. Det är en dimension jag kan fokusera på. Det är en guldgruva. MEN det är också ett sömnpiller. En drog. Tacksamhet kan bli en drog. Tacksamhet är en stråle av klart ljus, ett livselixir, men ego-identifikation är ett överjävligt VIRUS. Det kan krypa in i allt, till och med i tacksamheten. Eller krypa in och krypa in, det behöver inte ens krypa in. Det har kapslat in sig i själva kärnan av det jag är - i det JAG är. Så länge JAG är tacksam så finns viruset där i detta jag. Kill it! säger Jed. Man kan vara tacksam för allt. Visst. Det kan man. Men man kan inte vara tacksam för detta virus. Man måste våga se det. Så säger han. Och det resonerar med mig. Nu. Just nu i min process. Kanske inte om en månad. Säkerligen inte för en månad sedan. Jo då, jag gjorde några försök för ett tag sedan. Jag skrev ett inlägg som jag kallade "my embarrasing spiritual search". Det var ett bra inlägg. Men så enkelt är det inte. Erkänn och ta fram skiten i ljuset - och så POFF - borta. Nej tyvärr. Se enkelt är det inte. Jag skriver en annan dagbok också. Med alla dom personliga detaljer som är intressanta för mig och ingen annan. Men här kan jag ha ett något mindre personligt perspektiv på detta med VIRUS-bekämpning. 
Egot är inte problemet. Såklart. Men det säger ju alla andliga lärare... nästan ... så det är inget nytt. Nej, det är ego-identifikationen som är problemet. Så vad gör man med den? Man kan inte göra något med den. För det finns ingen där som är identifierad med egot. Man kan inte bryta sin egoidentifikation. Så säger i alla fall Jed. Varför? Jo, för ego-identifikationen ÄR jag. Det är vad jag är. Grundkurs i den här sortens andlighet lär att vi INTE är egot. Helt rätt. Då är vi alltså något annat. Ett högre jag? Ett sant och äkta jag?
Jomen visst vore det härligt. 

.... attention, nu håller den texten på att köra ner i filosofi-diket.

Så jag styr upp det hela och tar till en av mina favorit-metaforer. Egot är en våg på havet. Är det något fel med vågor? Skall det inte finnas vågor på havet?
Jodå, som sagt, den här vågen är inte problemet. Problemet när man snöat in på den här sortens andlighet är att man vill tro att det finns något som skall sluta identifiera sig med den här särskilda vågen som heter Björn. Men hav-metaforen är dunder eftersom där inte finns plats för NÅGOT eller NÅGON som skall sluta identifiera sig med en våg. Det finns bara havet ... och så vågor på ytan. Nu är det frestande att dra till med Satsang-klichén - DU ÄR HAVET. .... Åh säger vi och fylls av glädje. Är jag, lilla jag, havet? Det låter härligt. Är jag allt som finns? Wow....
Och här gör de flesta Satsanglärare en dundermiss. För dom tillstyrker detta. Javisst är du havet. Du är gränslös. Så säger dom. Men det säger dom för att vi skall komma tillbaka och betala 150 kronor för nästa Satsang och kanske boka ett privat möte för 900 kronor med läraren där vi kan få veta mer om denna vår nya fantastiska och gränslösa identitet.
Bullshit!
Det är vad Jed säger till sådant. Länge, länge var jag skeptisk. Vadå, Satsanglärare måste ju ockå äta mat och betala hyra. Så tänkte jag. 
Men sakta, sakta har jag börjat tänka om. För rot-problemet i allt det här är inte egot. Eller identifikation av med något. Havet är inget problem heller. Problemet är att det inte finns NÅGOT som skall identifiera sig med det eller det andra. Saken är den att Satsang-lärarna egentligen lär ut att vi inte finns. Och ärligt talat. Hur frestande det än kan vara att leka lite med den tanken när vi inser att vi då inte behöver bekymra oss för någonting - så är det inget vi vill höra. Det är inget vi vill tänka på. Det är osäljbart. En produkt ingen vill ha. Ok, jag skall sluta prata för andra. Det är en produkt som jag inte vill köpa. Varför skulle jag vilja det? 
Jag vill ha en bättre dröm. 
MEN det som gör hela det här uppvaknande-dramat så fascinerande för Björn är att jag samtidigt känner det som att jag mot min vilja dras mot utplåning. Men det har jag inte kunnat se förrän nu. Först var jag tvungen att se mina lögner. 

Själva drivkraften att identifiera mig med något är viruset som finns inkapslat i var och en av mina miljarder hjärnceller. Jag vill vara någon, något. Och vad kan då vara härligare än att vara havet, eller himlen, eller "infinite cosciousness", "pure awareness", "The Eternal Now" eller något av alla de flashiga alternativ till identifikation som Satsang-lärarna säljer. 
Jag är ljus, jag är kärlek, jag är tacksamhet, jag är källan, jag är medkänsla, ja ni vet, alternativen är många. Vad kostar dom. Tja, priset i kronor eller dollar kan vara skit samma. Inre frid kan vara värt miljoner för en frustrerad sökare som jag. Nej, priset är sanningen. Och sanningen är att jag mot min vilja dras mot min egen utplåning. Jaja, det där låter melodramatiskt, det är inte menat så. Det har ingenting med dramatik att göra. Det har inte med den här kroppen eller det här egot att göra. Det här med identifikationen att göra. Det är själva identifikations-mekanismen som håller på att förstöra sig själv. 

Identification-suicide

Det skulle kunna förklara något. Egot kommer ta hand om den här kroppen, om den här personen. Jag är inte orolig. Det kommer ordna sig. Om egot Björn är patetisk är han i gott sällskap. Spelar det någon roll vilket ego det handlar om? Ego som ego. Mitt ego börjar smälta ihop med alla andra egon och bli ... helt enkelt ego. Och ego är som det är. Gör som det gör. 

När den här processen är över kommer Ego-Björn att vara kvar som Ego-Björn. Varken mer eller mindre. Nja, kanske lite mindre. Men det spelar ingen roll.

Processen skulle kunna kallas

"Avinstalleraren håller på att avinstallera programvaran Ego-Björn-identifikation. Är du säker på att du vill avinstallera det här programmet? Om du klickar på ja kommer alla spår av identifikation med Ego-Björn att sluta fungera".

Nåt sånt. Vad kommer det innebära. Ja det är det man kan läsa om i Spiritual Warfare av Jed McKenna. Han skriver om hur livet är efter att man gjort en sådan avinstallation. 

Och hur är det då?
Ja det kan jag tala om för er så ni inte behöver läsa boken. 

IT
IS
WEIRD

Bissart men coolt.
Typ.
En anna dimension. en dimensionslös dimension.

Pratar jag om något jag inte vet något om nu? 
Ja det gör jag. Så jag skall sluta
Men jag skall göra som Jed säger. 
- Go see for yourself.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1