torsdag, september 11, 2008

Kärleken är en ELD som inte är "kärleksfull"

Andlighet - vad är det? 
Är det farligt eller är det mysigt och soft? 
En gång för fem år sedan läste jag tre ord som gjorde djupt intryck på mig. - DIE TO LIVE - . Jag läste om fågel fenix, om att dö och återfödas. Allt det där lät tjusigt. Jag tänkte att även världens största religion Kristendomen pratade om att dö och återfödas. Jag funderade på hur det skulle vara att "dö" i andlig mening. Förmodligen inte så mysigt, men förmodligen skulle det vara mödan värt. Det är ju vad som sägs i andliga sammanhang. Men jag hade ingen aning om vad - die to live - var. Tre ord, en andlig lära sammanfattad i tre ord. Läckert. 
Vad innebär det att "dö" på det här sättet? Var hittar man svar på en sådan fråga? I New Age bokhandlarna? Det vore ju naturligt. För om the New Age skall kunna födas måste ju the Old Age dö. Men andligheten - med några få undantag - vill inte ta död på några lögner, vill inte riva ner några ruttna strukturer. Andligheten vill droga folk och tjäna pengar på det. Droga med ord, med teorier som mest liknar sagor för barn. Det är så att man kan tro att andligheten är något som sponsras av politikerna så att dom kan styra och ställa i lugn och ro medan befolkningen drömmer söta drömmar om en ny fantasivärld. Andlighet är helt ofarligt för makthavare och den enda legala formen av narkotika som kan köpas för pengar. 
Jag letade alltså på fel plats. Jag var intresserad av sanning. Inte av lögner. Hur får man fram sanningen? Det trodde jag man kunde få svaret på i New Age bokhandlarna. Men det kunde man inte. Jo, sanningen kommer fram när man tänder en stor jävla brasa och slänger in ALLT i den. Inklusive sig själv. Då vet man vad som är sant. Det som inte brinner upp är sant, det som brinner upp är lögn. 
Enkelt. Hahahaha. Ja, det skulle kunna bli en bestseller. En mirakelmetod. En enkel och bra andlig lära. En liten utveckling av Die to live. 
Tre punkter. 

1. Tänd en stor jävla brasa (en mental brasa, INTE fysisk)
2. Ta med dig allt du har en relation till och gå in i elden 
3. Det som inte brann upp var sant - resten var lögn.

Men den här metoden stöter man inte ofta på. Varför då? Hahahaha. For obvious reasons. Folk är skiträdda för eld. Och pyromaner skrämmer vettet ur dom. Håller dom vakna på nätterna .... Vem älskar en mordbrännare?
Ja men vad handlar Fågel Fenix om egentligen. Det låter andligt och djupt men vad gör man istället inom andligheten.

VAD MENAR JAG MED ANDLIGHETEN? VARFÖR GENERALISERAR JAG? För att jag ser det här NÄSTAN överallt. 

Vad gör man då inom andligheten?

1. Man tänder en liten mysig brasa och så sätter man sig i en ring runt den och berättar sagor för varandra
2. Sedan tar man några små saker som man inte tycker om, saker man tröttnat på, och slänger in dom i brasan. Därefter slår man sig för bröstet och säger att man vet precis vad SURRENDER handlar om.
3. Man har inte blivit ett dugg klokare. Snarare dummare. Man kan fortsätta berätta lögner för varandra. Lögner om sanningen. 

Jag känner några människor som blivit rejält vidbrända av livet. Mot sin vilja. Dom är andliga i mina ögon. Dom känner jag respekt för. Och jag ser ju vad som "renat" dom. Det är elden. Livet överjävlighet. DET är vad som funkar. ÖVERJÄVLIGHET är ett annat, kanske bättre namn på ELDEN. ÖVERJÄVLIGHET gör människor ödmjuka och kärleksfulla. Det är min erfarenhet.

Men det här skrämmer folk. För sagorna vi berättar för varandra handlar om att kärlek, acceptans och medkänsla skall "rena" oss. Det funkar inte så. Kärlek, acceptans och medkänsla drogar oss. Det är sanningen. ELD renar oss. 

Kärleken är en ELD och den är inte "kärleksfull". Jag tror vi fått kärleksfull om bakfoten. Kärleksfull betyder inom andligheten FULL OF SHIT


9 kommentarer:

  1. You got a point! Vidbränd var ordet. Förr var jag andlig och mkt god (trodde jag), mediterade, käkade örter, gjorde utrensningar o alla såna där fånerier som ingår i andlighetspaketet. Värsta renlevnadsmänskan! Men så blev jag svårt sjuk (ja inte av örterna då utan av helt andra orsaker :-), höll på att dö x-antal gånger. Livets la mig i stekpannan och stekte mig på högsta värmen. Blev inte mkt kvar av mig. Men lustigt nog blev jag friare inombords efter den trippen. No more örter, inte mkt till andlighet längre, leva rent minns jag inte längre hur man gör. Men jag lever - som bara den - och jag har fan så mkt roligare nu! :)

    SvaraRadera
  2. Jo, att bygga på sina godhet och sina renhet har något "skitnödigt" över sig. Man blir förstoppad (eller förstockad) på något vis. Men man måste nog igenom det stadiet och inser SJÄLV att reklamen inte stämmer. Visst är det ganska komiskt att se tillbaka på sig själv som den där "goda" och "rena" personen.

    SvaraRadera
  3. Det som förbryllar mig med den här intressanta texten, är att det känns som om du skjuter "den ytliga andligheten" ifrån dig samtidigt som det känns som att du framhåller den här "hardcore-överjävlig-eld-andlighet" som något sant och något du kan respektera. Det finns en väldig hårdhet i det där som jag känner igen i mig själv. En hårdhet som är en god indikator på att det finns en hel del brännbart gods kvar.

    De där New Age-sagorna är ju inte mer bullshit än någonting annat. Det spelar ingen roll om de utger sig själva för att vara sannare än allt annat. Det är ungefär som din text här. Den kan ju heller aldrig vara sann, och ändå verkar den så angelägen för dig.

    SvaraRadera
  4. Hej Anton!
    Vad jag är ute efter är inte att berätta en sanna sagor. Det bästa saga jag känner till, som jag ibland önskar var sann, är Integral Teori som den utvecklas i Ken Wilbers böcker. Jag är egentligen bara ute efter en enda specifik detalj här och det är att bryta identifikationen med egot. Mitt ego är ok som det är. Jag behöver det här. Vill inte bränna det. Vill bara bränna banden till det. För dom behövs inte. Det är identifikationen som ställer till med en massa elände. Om ingen var ego-identifierad skulle vi ju kunna sluta spela vår pjäs när den inte var rolig längre. När det trappas upp till storskaligt krig. Då kan vi ju sluta och säga att nej, nu spelar vi en annan pjäs. En komedi kanske.
    Alltså, jag har ett enda fokus just nu. Bränn bort banden till egot. INTE egot. Det är den processen som pågår här just nu. Och det händer saker. För första gången på 5 år. För första gången sedan jag hade mitt första uppvaknande. Vägen hit har varit en ny dröm. Den "uppvaknade" drömmen. The spritual ego-BASTARD BJÖRN

    SvaraRadera
  5. Hästar vet att de måste spring mot elden för att komma igenom och inte försöka springa ifrån den. Men efter att ha gått igenom ELDEN och alla gamla föreställningar brunnit upp, blir man RENAD.

    Bra poäng med identifikationen - det är ju den som ställer till det för oss, inte att vi har ett ego i sig.

    Endast den som kan härleda sina insikter till personliga, verkliga, upplevda erfarenheter är andlig för mig. Och därför är ett visst lidande nödvändigt; inte tycka synd om-lidande utan det verkliga mitt i elden...
    Fridens!
    /

    SvaraRadera
  6. Jag förstår dig nog i det här med elden.

    Jag tänker nog på det i termer av korta och långa andliga vägar (vem har myntat det, brunton?), och att det behövs både långa andliga vägar (de som du angriper faktiskt mer eller mindre) och korta (elden) och att de långa vägarna leder till den korta, men kan inte ersätta den.

    Man får respektera att det finns ett motstånd i oss, och att det tar sig olika uttryck för olika personer i olika faser, men att man vljer en "lång" väg är inget att jaga upp sig över, utan det är bara där man är, tänker jag. Även den som är villig/mogen/tvungen att gå en kort väg, har motstånd. Fanns det inget motstånd, skulle det vara instant enlightenment för alla redan.

    SvaraRadera

UA-3343870-1