torsdag, september 25, 2008

Låt allt bli vad det blir - den absoluta meditationen.


Jesus sade: Ske din vilja, såsom i himmelen så och på jorden.
Det var inte dumt.
Det var icke-dualistisk visdom komprimerad till 10 ord.
perra j, som kommenterade förra inlägget, skrev att de 6 orden - låt allt bli vad det blir - fungerade optimalt när han mediterade en gång för många år sedan.
Så här tänker jag kring detta. Himmel och jord är ett och samma mynt. Vi är ett och samma mynt. Vems vilja menade Jesus när han sade - ske Din vilja? Jag antar att han menade Gud. Men inte Gud som ett dualistiskt koncept - typ - jag arma syndare här nere och allsmäktige Gud fader där uppe bland molnen. Men det spelar ingen roll vad han menade. Jag menar att Din vilja syftar på Myntets vilja. Med myntet menar jag här Universum.
För den som har svårt att tänka sig ett mynt som ett helt universum rekommenderar jag studiet av supersträngar. Den som trodde att en enda atom är ett helt universum inser snart att en enda liten elektron är ett helt universum. Det finns ingen gräns för hur mycket en enda atom kan öppna sig. Och ett mynt består av rätt många atomer. Typ fler än vi kan räkna till under hela vår livstid. Det borde räcka till för att vi skall kunna föreställa oss ett mynt som ett helt universum.
Ok, om man nu säger till Universum att allt får bli vad det blir, då litar man på Universum. Man litar på att det är stort och fantastiskt och oerhört intelligent. Då låter man bli att hacka sönder detta hela och oerhörda. För om jag går in i meditationen och säger nåt "superandligt" i stil med - jag skall låta all världens smärta komma in i mig med min inandning för att där transformeras och med utandningen vända tillbaka som hela världens helande och läkande välsignelse (vilket låter ganska "kocko" om jag skall vara ärlig) då litar man inte på Universum. Då inbillar man sig att man fått ett uppdrag av Universum som går ut på att laga något som inte är trasigt.
Att laga något som inte är trasigt är vad 99,9 % av all andlighet går ut på. Hur lyckas man med det? Jo, först måste man göra sönder det man sedan skall laga. Vilket är ganska onödigt om jag får säga vad jag tycker. Låter mest som ett sorts tidsfördriv.
Inte för att det är fel med tidsfördriv. Men varför inte välja nåt som är lite mer - hur skall jag säga - lukrativt. Som att plocka sönder bilar i dess beståndsdelar och sedan sätta ihop dom igen. Då kan man laga grannens gamla Volvo och få 500 spänn för det.
Men grejen är ju den, inser jag nu, att det andliga sönderplockandet också är lukrativt. Jag glömde det. Man tar in en stackars andlig sökare på verkstan (allas retreat eller workshop eller samtal) och hackar sönder henne i olika delar och får henne att känna sig riktigt förvirrad och lost. Det vore helt ok om man kunde sätta ihop henne igen. Men det kan man inte. Men man låtsas att man kan. Jag snackar om alla dåliga Gurusar här. Dom har inte en susning om vad dom sysslar med. Men dom utger sig för att ha en susning. Och då kommer den stackars sökaren tillbaka och vill bli fixad. Så man skruvar och grejar lite, kanske blir det lite bättre. För att sedan paja ihop totalt. Då kanske man får ge upp och lämna över henne till en annan verkstad (jag menar Guru eller Retreat eller vad det nu är) Nu får den nya mekanikern (Gurun) ge den stackars sökaren en omgång. Hacka sönder henne lite mer och skruva lite mer. Och sådär håller det på.
Det är lukrativt.
Samma sak med böcker. Instruktionsböcker. Verkstadshandböcker. Kallas andlig litteratur. Köper man i närmaste New Age bokhandel. Man får lära sig att skruva sönder sig själv men anvisningarna för hur man skall sätta ihop bitarna är ofullständiga eller felaktiga. Och tur är väl det. För då måste man köpa en bok till.
Nej fy satan vad jag lackar ur på hela den här Andlighetsbusinessen.
Låt allt bli vad det blir. Det är ju allt som behövs. Vi är redan hela. Kolla på små barn. Dom är hela. Finns det något underbarare och helare än barn? Det enda barnen behöver lära sig är att förstå andra och andras behov. Då blir dom underbara människor. Men det kallas psykologisk utveckling och är något helt annat än andlig utveckling. Det är en kognitiv kapacitet. Min mamma behöver vila nu för hon har jobbat och är trött. Om jag låter henne vila en stund blir hon pigg och då kan vi leka. Jag måste vänta. Lära sig att vänta. Sånt är bra. Sånt skall vi lära oss.
Eller, om vi är fyra personer och det bara finns två kycklingfiléer så måste vi dela dom. För om jag äter en hel då blir dom andra inte mätta. Och om dom inte blir mätta blir dom griniga och då har jag inte så mycket glädje av att sitta här och vara mätt. Det är roligare om alla är någorlunda mätta. Då kan vi alla leka nåt kul sen efter maten. Sånt skall vi lära oss.
Jo, och sedan skall vi lära oss att se upp för "andliga mekaniker" som skruvar sönder oss utan att veta hur dom skall sätta ihop oss igen. Om dessa "andliga mekaniker" dessutom har mage att ta betalt skall vi sky dom som pesten. Det skall vi lära oss.

3 kommentarer:

  1. Hej
    Tack för svaret (ny post ser jag nu...).
    Jo jag vet, vi måste ju resonera. Men vi resonerar gärna i formens värld och vi måste vara medvetna om det...

    Allt handlar om att inte göra motstånd.

    Det här är SÅ enkelt! Tolle nämner det i sin andra bok: ”Att inte göra motstånd är nyckeln till den största kraften i Universum. Genom
    det befrias medvetandet (anden) från sin fångenskap i formens värld”.’

    Det är grundläggande i Zen: ”Framför allt, tveka inte”
    (tvekan är en form av motstånd!)

    Jesus menar det här när han säger att ”vända andra kinden till”.

    ”Att låta allting bli vad det blir” var säkert också något jag lärt mig ur den där TM-boken… Maharishi hade sina poänger han också.

    Att inte göra motstånd löper som en röd tråd genom alla andliga läror?

    Men du vet, egot känner sig hotat!

    Att vända andra kinden till ställer egot INTE upp på. NO WAY. Men det här är säkert det häftigaste han (Jesus) har sagt?

    Det är så lätt att missförstå det här, men det finns en rent fysikalisk aspekt på det också: Motstånd är något vi skapar i sinnet.

    Detta motstånd är energi. Ett energiblock som vi själva håller fast vid. Och det betyder att det (vi!) löper risk att dras ner i
    formens värld!

    Gravitation har jag jiddrat om tidigare, men det är vad det är! Eller om vi ska använda ordet magnetism? Vi skapar
    något för denna nedåtgående kraft att verka på!
    Perra

    SvaraRadera
  2. ok, ditt tänk har återigen tuttat eld på mitt. Hur motverkar man gravitationen? Genom att inte göra motstånd säger Tolle. Typ lägga sig ner på marken då eller? Blows my mind! Kanske det som är vitsen. Kanske är det bara en koan?
    Vad tror du?
    Nu skall jag ta en ny dust med Maya - Jätte-äckel-spindeln som är så läcker och förförisk i sin förklädnad att jag blir darrig i knäna och får fjärilar i magen.

    SvaraRadera
  3. Vi ska bara sluta göra motstånd. Men du måste förstå vidden av dessa ord. All resistans du sätter upp mot den här gravitationen bygger ett energiblock, som kan falla ner.

    Det är det här som gör lögn till lögn. En tanke som dragits ner till det dualistiska sinnestillståndet.

    Här kan vi inte se någon sanning, här blir sanningen ett objekt, föremål för evig argumentation!

    Vår diskussion är ett exempel! Vad vi gör här är i grunden bara att generera en massa missförstånd!Alla orden här har sin resistans!
    Alla tankar här är energiblock som fallit ner! Är du med?

    För den delen: Är det inte så här Zen-munkar lever? De gör inget motstånd! Tillämpar det i sitt dagliga liv. Men jag tror inte vi behöver bli som dom ;-)

    Bara att FÖRSTÅ den här principen är ett stort steg framåt, tror jag.
    Perra

    SvaraRadera

UA-3343870-1