söndag, september 07, 2008

Om vi skall hålla fast vid något - varför inte känslan av OVERKLIGHET

När någon när och kär har dött, då känns allting overkligt. Det är något som alla i chock och sorg kan intyga. 
Nej, nej, nej, det här händer inte. Det här är en dröm. Man nyper sig. Jag vill vakna. Det här är inte verkligheten. Trådar har klippts av, eller så har det som satt i andra änden slitits bort. Trådarna kanske är nog kvar (vet inte så noga, dom är ju typ osynliga...), men dom fäster inte i något. Dom bara hänger där, slappa och livlösa. Overkligt. Overkligt.
Men det går över. Psyket omgrupperar sig. 
Sedan sorgen, det blöder, i hjärtat, hjärtat verkligt, känslan påtaglig. Verklig. Men sedan ....
Sedan ett nytt litet mindre anfall av overklighet. Som att sväva fritt. "blows your mind". Man håller i den dödes jacka. Den satt på den döde, för två veckor sedan. Den döde var då så levande. Gick runt och gick och hade jacka på sig. Ofattbart. Overkligt. Man tar på jackan. Den hörde ihop med någon. Men nu är trådarna klippta. I mig. Trådar klipps av. Det blir ett litet hål i drömvägen. DET är verkligt. Men det tolkas som overkligt. Den där känslan. Som en övergående förvirring. Det som är kanske vårt livs ögonblick av vakenhet tolkas som tillfällig förvirring. Eller?
Frågan är retorisk eftersom jag är besatt av detta med uppvaknande. Jag är besatt av frågan vad som är verkligt och sant och vad som inte är det. Min djupa magkänsla säger mig att det tomrum den döde lämnar efter sig är verkligare än något annat. Eller så är det som Eckhart Tolle säger, som ett hål i drömväven. Verkligheten lyser in för ett kort stund. Några klara strålar av verklighet. 
MEN gott folk, vi är snabba att laga det där hålet. Otroligt snabba. Efter några månader, kanske ett år, av sorgearbete är hålet lagat. Vi är tillbaka i The Matrix igen. 
Som en bugg i The Matrix. En bra metafor faktiskt. 
För vi vill tillbaka in..... jag också. 99,9999999% av alla vill laga det där hålet. Men det finns vissa som inte kan laga det. Där det slits upp och blir större och större tills den drabbade badar i ljus och klarhet. Så vill jag i alla fall tro att det är. Så säger dom som vaknat upp. 
HÅLET
OVERKLIGHETS-HÅLET
HÅLET i drömväven
BUGGEN i The Matrix
Det måste fixas!
Eller?
Vem vill vakna upp?
Jag vet inte om jag vill. Vi är programmerade att automatiskt reparera sådana där hål. Vårt psyke omgrupperar sig automatiskt. Men om vi vet vad som pågår. Om vi förstår hur vi är konstruerade. Fungerar det också?
Inte så bra. Inte för mig. Jag söker mig nu alltmer till känslor av overklighet. Utsätter mig för platser, miljöer, minnen och annat som kan trigga igång känslan av overklighet. Kanske jag vill vakna upp i alla fall.

TRÅDAR som hänger löst.
Vad är det för trådar som satt fast i den nära och kära människan. Vad är dessa trådar gjorda av? Jed McKenna säger något märkligt. Han säger att sådana där emotionella trådar är inget vi har. Trådarna är inget som förbinder OSS med det vi älskar eller är bundna till. Trådarna ÄR DET VI ÄR. När dom försvinner försvinner en del av oss. När alla är borta, ja då är vi borta. Stämmer rätt bra med Advaita och Zen. Men det är inte filosofi. Man kan pröva detta själv. Jag prövar det själv. Det handlar om subjekt och objekt på ett existentiellt plan. Något vi alla kan relatera till och pröva. Vad är subjektet? Objektet vet vi ju vad det är. Det är den där personen vi älskar. Men subjektet. Har någon någonsin sett det. Är det en viss tankestruktur i hjärnan? Är det en dröm? Är det den bottenlösa oceanen som har en relation med en av vågorna på ytan?
Den där sista frågan känns rätt.
Är det havet som har en relation med en av vågorna på ytan? Det är en RUSKIGT bra fråga.

3 kommentarer:

  1. Jag tycker nog att när min mamma dog blev allt så mycket VERKLIGARE. Att komma tillbaka in i Matrix skulle vara enklare men jag har sedan 9 års åldern förstått att det inte är min väg och ju mer jag strävar tillbaka desto svårare blir mitt liv - alltså är det bara att GILLA LÄGET och även om det har varit en enormt jobbig, påfrestande process, ett vattendroppe från psykosbägare osv ÄR UPPVAKNANDET INGET JAG VILL VARA UTAN. Alla färger blir så mycket starkare, alla dofter mer påtagliga, interkationerna mer närvarande och passionen så mycket mer eldig. För mig är det ett "icke-tänkande" som är svaret på Friden.

    Var och en får finna sin egen väg ;)

    SvaraRadera
  2. nej, jag kan heller inte gå in i det vanliga Matrix. Men det känns för mig som om sökaren Björn och den andliga arena där han söker och finner och sedan söker igen ... är som en ny dröm. En sökardröm. Ett ANDLIGT MATRIX. Det är det som är så läskigt. Och jag tror att det är därför den känsla av att ha funnit som jag haft i flera omgångar, liksom glider undan, för den var också en dröm.
    Men kanske är det ändå bättre att vara i det andliga Matrix. Man har roligare där - det verkar så i alla fall. De vanligaste problemen i vanliga Matrix har jag svårt att relatera till. Jag slipper dom liksom. Skönt och kul. Men det finns ju problem i andliga Matrix istället.... :-)

    SvaraRadera
  3. *skrattar* ibland är du bara lite för mycket... ;)

    SvaraRadera

UA-3343870-1