söndag, september 14, 2008

RUTA ETT - det andliga sökandets alfa och omega

Jag tror på att intellektet trots allt är det enda vi har när vi skall GÅ VIDARE ut ur dualismens fängelse - ut i friheten.
Här bryter jag med hela raden av upplysta lärare som jag tidigare beundrat och kännt så djup och innerlig tacksamhet gentemot. För dom lär alla ut varianter av samma budskap - svaret finns inte i intellektet -.
Eckhart Tolle inbjuder oss att leta efter svaret i stillheten. Han säger att vi skall lyssna till mellanrummen mellan hans ord. Där finns hans riktiga budskap säger han. Och så pratar han så där långsamt och "magiskt" som bara Eckhart Tolle kan och man förlyttas in i en dimension och djup frid och kärlek.
Ibland skiter jag faktiskt i om Eckhart är uppvaknad eller inte för jag tror han begår ett major mistake där. Intellektet KAN användas på ett annat vis. Det kan användas för att av-installera allt det som skapar separation och lidande hos mänskligheten. Vad vore egot för en crappig programvara om det inte levererades med ett Un-Install program.

Hur vet man då att intellektet används på rätt sätt? Jo, genom att man alltid går VIDARE.

VIDARE är nyckelordet.

Är det inte helt sjukt egentligen att såna som jag, som läst så många andliga böcker, som har suttit vid mästares fötter och känt att jag själv sitter inne med svaret, att jag sedan kommer på mig själv med att vara tillbaka på ruta ett!! Vad handlar det här livet om?

Jag har nämnt flera gånger att Ken Wilber är den "andlige" kartritare jag har störst respekt för. Jo, han är bra men det finns en kille som är ännu vassare. Det är Adrew Cohen. När jag sitter och tittar på hans Power-Point presentationer av uppvaknande processen, hans helt glasklara process-beskrivningar av vad det är som EXAKT pågår. Vart vi är på väg, varför, hur. Rubbet. Fantastiskt. WOW, så känner jag.
MEN, sedan läser man böcker, jo det finns flera stycken, som handlar om hur fruktansvärt dåligt människor som hängt med Cohen mått efter ett tag i hans rörelse. Och det handlar inte om en klassiskt sekt. Nejdå, hans skötebarn, evolutionary enlightenment, är ett stort och fint förgrenat nätverk av sökare från hela världen. Sökare som huvudsakligen är intellektuella, högutbildade, makthavare, idealister. Inga vanliga sektoffer alltså. Men rörelsen gör folk förvirrade, vilsna, tomma, arga och besvikna.

HUR!!!!!?????

Hur kan dom bli förvirrade när dom fått alla svaren?. Dom hade ju allt klart för sig. Dom ingick i en fantastisk rörelse som skall höja världens medvetandenivå och skapa fred och lysa upp överallt. Dom har sina forum, sina lokala föreningar. Men visst är det konstigt att vi inte slår oss till ro. Oavsett vilken fantastisk rörelse vi verkat inom.

VARFÖR I HELVETE behöver vi fortsätta fundera, fortsätta söka när vi har lärare som Wilber och Tolle och alla dom andra stora lärarna.
Är det för att vi skall göra deras modeller till våra egna? Processa informationen så att säga och låta den sakta men säkert genomlysa varje aspekt av vårt varande och vårt liv och handlande??
Saknar vi tålamod, är vi för rastlösa, lider vi av informationsstress, lider vi av vanföreställningen att gräset alltid är grönare på andra sidan?
Är det för att vi saknar mod och beslutsamhet "to walk the talk"???

Nej!

Det där är bara bullhit-bortförklaringar som gurusarna tar till för att trösta sig när folk lämnar deras fantastiska rörelser!

Det är inte det det handlar om. Det handlar om att vissa vill VIDARE medan andra trivs bra med att slå sig till ro.

Hur många gånger har jag inte önskat att jag kunde slå mig till ro. Jag har läst om dom där jävla böckerna (med alla svaren) gång på gång. Jag har "levt" dom där böckerna. För dom erbjuder oss alla möjligheter att integrera budskapet i vår vardag. Om någon säger INTEGRERA I DIN VARDAG en gång till spyr jag. För det är bara bullshit för mig. Små fina vardagsmeditationer ni vet, hur man skall öva på tolerans och acceptans och stillhet och skapande och handlande och fan och hans moster.
Det låter så förbannat bra. ...
Bilda din egen lokala förening med likasinnade. Skapa ringar på vattnet. Gå med i vår fantastiska webportal och dela med dig och låt dig inspireras och ta del av det senaste, the cutting fuckin edge of bullshit.......
Jag har varit med i sånt. Jag skall inte rabbla upp dom olika forum jag varit med i. Det gör ingen skillnad. För dom består alla av härliga människor som vill varandra så väl. Det handlar inte om det. Det finns härliga människor överallt. Man behöver inte gå med i super-guruns klubb för att uppleva mysig samvaro. Mysig samvaro finns på jobbets golfklubb också. Goa människor finns det överallt.
Jo men inte människor som liksom en enad kraft verkar för att höja mänsklighetens medvetande, svarar lokala bullshitklubbens stjärnögda gloriaförsedda kärleksgud/gudinna - nej, och jag betackar mig numera för alla som skall höja mänsklighetens medvetande. Dom kan ta sitt medvetandehöjande bullshit och stoppa upp det i röven på den medvetandehöjande super-bullshit-guruns jättemedvetna superarsle... så det så...
I am done with that kind of kindergarten spirituality.

Men är det inte otroligt konstigt att alla dessa fantastiskt kloka och goda ord och handlingar som man låtit verka i sitt system tycks ha varit som piller som kommer ut oförändrade med avföringen. Allt som är medvetandehöjande verkar vara försett med nån sorts magsaftresistens dragering som gör att dom inte faller sönder på sin väg ner i toalettstolen.

Förlåt mig, jag tar tillbaka det jag sagt om bullshit. Det är inte ens det. Det är NADA. Det är luft. Ingenting. Det är drömmar. Fantasier. ILLUSIONER.

Det är inte ens knark. Jag tar tillbaka det också. Det är placebopiller. Magsaftresistena placebopiller som kommer ut i toaletten.

Jag hörde en andlig lärare som sade att han får många sökare som varit hos Eckhart Tolle, Adyashanti, Gangaji, Byron Katie m.fl. och dom är tillbaka på ruta ett. Dom är förvirrade. Dom är sökare.

JAMEN ÄR det inte helt otroligt. Är det bara jag som tycker det??????????
Ibland tror jag det och förresten spelar det ingen roll vad andra tycker.

Det ÄR ju för fan bevis nog. Bevis nog för att det är EN sak som fattas hos alla dessa placebopiller.

kraften i ordet VIDARE.....

Vi måste gå vidare. Fråga och fråga och fråga till vi är klara. Och alla som kommer med svar dom jävlas med oss. När skall vi lära oss förstå det?
Jaha, säger den kritiskt lagde. Hur vet du Björn då att det är så vikigt att gå vidare? Är det för att du läst det hos Jed McKenna och att du bara rapar upp den senaste boken du läst och att du lika lite som någon annan av oss kan tänka själv!!!???..........

.... eh, ..... ni har en poäng där men jag vet att jag vet. Hur otroligt det än kan verka.

Hur vet du Björn at den här andliga anarkismen är rätt för andra? Hur vet du ens att det är rätt för dig själv? Vem är du att komma och säga att alla andra är ute och säljer nåt dom inte har? VA!!!!?????

Är det inte Björns andliga ego som spökar nu igen?

Jo.

Det är det.

Men en sak kan jag säga till mitt försvar. Det gör fruktansvärt ont att säga det här. Jag vill verkligen inte dra ner någon annan från deras rosa moln. Men jag kan inte låta bli. Tror ni inte att jag mycket heller skulle vilja verka för att höja mänsklighetens medvetande så att alla människor snart kan få tillbaka den glädje och frid och fred och frihet och medkänsla som är deras födslorätt? Tror ni inte att det är vad jag helst skulle vilja?
Jo det är det!

Det är vad jag helst skulle vilja. Men jag kan inte ljuga om den grejen inför mig själv eller andra längre. Jag säger inte att jag inte kan ljuga om annat, men om det som berör mig mest kan jag inte längre ljuga.
Och det, DET kanske kan vara mitt bidrag till en bättre värld. Att jag avstår från att skriva ännu en andlig bok kanske är det bästa jag kan göra. Att jag avstår från att framställa mig själv som ännu en underbar andlig hjälpare och medskapare, kanske också är det bästa jag kan göra. Helt enkelt - sluta knarka.
Kanske kan det bli en andlig rörelse. Inte vet jag. Erkänna att man är helt lost. Om fler gjorde det kanske världen skulle bli lite bättre. Alla vet att Sokrates, denne superguru a la megalobombastico, sade att nu visste han att han intet visste. Alla citerar det där. Och det låter väldigt sweet och läckert. Och det betyder inte ett skit mer än att man kan citera Sokrates. Men tänk om vi faktiskt kunde börja leva det. INTEGRERA DET I VÅR VARDAG som jag svor på att jag aldrig någonsin skulle säga igen. Dessa vidriga ord.... :-) Men om vi skulle gör det där förbjudna med någonting så vore det kanske just detta. Leva visdomen i att veta att vi intet vet.
Ett litet förslag bara. Jag vet inte.

********************

Sitter just och leker med olika titlar och undertitlar på den där andliga självhjälpsboken jag lovat att aldrig skriva...


RUTA ETT
Det andliga sökandets alfa och omega

Beginners mind är ett begrepp man kör med inom Zen. Jag gillar det. På ruta ett är man genomsyrad av Beginners Mind. Där lyser solen utan att skymmas av ett mörkt moln av visdom. Ni skall bli som barn igen sade Jesus också. Nej, nu börjar det spåra ur... Beginners mind var det. Inga citat. Inte försöka måla på det perfekta med en massa citat.

Jag har haft en massa olika beskrivningar av mina bloggar genom åren. Ett nyckelord som alltid följt med mig har varit - FÖRUNDRAN -
Och hur kan man vara förundrad om man inte är på ruta ett. Nu måste jag flumma lite mer här. Ruta ett kan stå för enhet också. Ett som i enhet. Är det långsökt? Kanske. Nej, det blir ingen bok.
Det är mitt bidrag till New Age Bokhandlarna. Ett artikelnummer mindre att hålla reda på. Sen är det ju bra för miljön också. Mindre papper.

12 kommentarer:

  1. Fredrik Brändström14 september, 2008 19:55

    Hej Björn.

    Jag känner samma frustration som du; år har gått sedan jag första gången läste Neales böcker och fick en känsla av att jag var en sanning på spåren. Nu står jag här, många böcker och läror senare och börjar så sakteliga erkänna att det andliga inte tjänar mig mer än som snuttefilt.

    De tankar som jag bollar med mest nu kretsar kring egots varande och funktion. Kim Michales säger "höj din energi över egot, så dör det", Wayne Dyer säger "du kan dra till dig det du längtar efter (vilket jag tolkar som att man kan förändra egot)" och Tolle säger, "släpp identifikationen med egot".

    Ur alla dessa idéer känns det som att egot alltid finns som mitt förhållande till omvärlden. Hur mitt ego ser ut kan jag bli medveten om när jag kan betrakta mig själv utan att identifiera mig med egot. Kan jag se mig själv från det avståndet skulle jag alltså kunna förändra det jag ser. Hur kan jag ställa mig på sidan av mig själv? Det är väl det som är mysteriet. Ser du på det här på något annat sätt? Kommer det kunna vara något annat än en snuttefilt?

    Du är sjukt less på allt dravel, vilket jag också är. Jag aktar mig för att kalla mig andlig sökare, då det ger mig känslan av att vara en hamster i ett snurrhjul. Det är väl dock det som gör mig frusterad, att hjulet är det enda som erbjuds at the moment.

    hej

    SvaraRadera
  2. Well, jag kan ju bara prata för mig... men att vakna upp och uppleva mellanrummet mellan tankarna och hitta närvaro/kärlek/enhet i det man gör, har lett till att jag inte längre behöver söka. Jag vill vidare och utvecklas som människa, givetvis, men jag SÖKER inte längre. Det är Frid för mig.

    SvaraRadera
  3. Hej Fredrik
    Alltså, i den livskris jag ramlade in i för sju åtta år sedan valde jag helt rätt "knark". Andlighet är ju det överlägset billigaste och bästa knarket på marknaden idag om man kan styra undan för dom penninghungriga sekterna som t.ex. Onenessrörelsen.
    Jag menar, i backspegeln hade jag lika gärna kunnat åka dit på nätpoker, nån livsfarlig äventyrssport eller varför inte vanlig hederlig alkohol. Narkotika hade inte varit mitt förstahandsval men man vet aldrig.

    Jag vet inte vad jag skall säga mer.
    Jo, tack för att du läser min blogg!
    Skriver du något?
    Det hjälper mig att skriva och att veta att någon läser.

    SvaraRadera
  4. Telluselle!
    Du skriver - jag kan ju bara tala för mig själv - tänk om alla poängterade just detta! Då skulle mycket lidande och förvirring kunnat undvikas. Jag försöker komma ihåg att alltid utgå ifrån mig själv där just jag är just nu. Men ibland börjar jag svepa med för stora rörelser och mässa om vad alla andra borde göra och inte göra. Jag vet ju det, det här är MIN kris just nu. Nåt just jag skall igenom. Jag ser hur detta är just kärnan i problemet. Att vi så gärna vill tro att någon annans resa skall tjäna som modell för oss. För det vore ju så himla enkelt och bra. Och egentligen skall man väl inte klandra dom bästsäljande andliga lärarna, dom levererar det som efterfrågas. Standardlösningar för människor som inte orkar eller vågar tänka själva.

    SvaraRadera
  5. "Standardlösningar för människor som inte orkar eller vågar tänka själva."

    Hur fördömande låter inte det där? Kom ner från hästen Björn!

    Man kan ju lika gärna se det som medel för människor som väljer just den vägen, för att det är den enda rätta vägen för dem. Och det är heller ingen lätt väg, utan en där insikterna varvas med självbedrägeri och besvikelser. Precis som för alla andra vägar. Det finns ingen gyllene.

    SvaraRadera
  6. Ok, det var fördömande. Men jag blir tokig när jag tänker på hur andliga böcker sövt ner mig. Det är så bisarrt. Att läsa om andligt uppvaknande är liksom det största sömnpillret. Jag har lättare att tolerara bokstavstroende religiösa. Det är mindre bisarrt.

    SvaraRadera
  7. Förstod att det skulle bli en stor fin brasa av allt detta. Ut med det bara. Om du vill slippa tvivlande kommentarer från "läsare" så kan du ju helt enkelt strunta i att publicera det du skriver på din blogg (men ibland kan det ju onekligen hjälpa att adressera orden till någon annan, och jag antar att du redan lämnar ute det mest privata). Jag har själv skrivit tjogtals med sidor i den här stilen som jag sedan helt enkelt raderat. Till slut måste nog allt det där förnekade fördömandet och alla undertryckta impulser och instinkter äntligen få levas ut och avdunsta...

    SvaraRadera
  8. Jag förstår precis vad du menar. (Så har jag också fått en helt annan förståelse för bokstavstroende än jag var i närheten av för ett par år sedan.) Och visst är det bissart, livet.

    SvaraRadera
  9. hej anonym! jo, förnekat fördömande är väldigt bra att göra bomber av när man skall spränga sig en väg ut ur dualismfängelset.

    Anton!
    Jo livet är bisarrt. Och vackert. Och det svåra är att det är just det ljusa, goda och förunderligt sköna som binder oss. Nu låter jag som en gammal asket som förnekar livet i jakt på sanningen. Nej, men ibland måste man kanske styra lite mer åt det hållet för att sedan räta upp kursen.

    SvaraRadera
  10. Ahh... härligt att läsa. Kom att tänka på vad Jed säger i andra boken: "It looks like anger, but it's really something else."
    Mvh
    S

    P.S. Det du sa var inte fördömande. Det var bara fakta. Men även om det hade varit fördömande så är det okej. Processen är som processen är.

    SvaraRadera
  11. Hm :)... Jag förstår dig nog inte. Förstår nog inte var du kommer ifrån i detta. Men jag har inte heller varit någon andlig sökare tror jag. I o f s kan jag förstå det där med ruta ett, där måste man väl vara så gott man kan, och ge upp allt man tror att man vet. Jag har också nyligen retat mig på "integrera i din vardag" men då har jag tänkt att den som säger det itne litar på att andra har en andlig praktik, utan att de behöver "stöd" av någon annans program.

    SvaraRadera
  12. Hej Anonym!
    Jo, processen är som processen är. Det är slut på Mind-Fucking nu.

    Hej Moderna Munken!
    Nej, man vet aldrig varifrån någon kommer. Det är ju också en av anledningarna till att alla skolor och metoder är så ... hur skall jag säga nu, för att låta riktigt fördömande ... dödfödda.

    Vi kommer ju alla ifrån olika håll. Olika erfarenheter och olika kartor. Den plats jag varit på ett tag innan jag hamnade här i detta helvete var en underbar plats av ljusa och klara energier. Och det var det mest förljugna ställe jag någonsin varit på. Jag drömde att jag var vaken och jag sov så hårt att ingenting kunde ha väckt mig. Vad väckte mig? Jag tror nog det var Jed McKennas bok Spiritual Warfare. Ett litet boktips som kanske inte alls passar dig. Att tipsa om bra andliga böcker är nog också dödfött. Jag vet ju inte varifrån du kommer. Jo, lite vet jag, har kollat in din blogg. Mycket bra att läsa där. Skall kolla igen. Tack för att du orkar läsa sånt här negativt dravel.

    SvaraRadera

UA-3343870-1