tisdag, november 11, 2008

Vad är det för fel på solipsism?

Vet inte varför, men jag googlade lite på kritiska grejer om Byron Katie. En gammal vana. Leta fram kritik. Hitta nya vinklar. Jag vet, rädslobaserade taktiker. Men nu hände det.
Och vad fann jag? Jo, som väntat - Byron Katie är solipsist. Den filosofi som ligger till grund för The Work är ren solipsism. Det var iofs inget nytt. Advaita brukar ofta likställas med solipsism. 

Men nu känner jag. Vad sjutton, då kan jag väl bli solipsist då. En gång för alla. Spelar roll. Så länge det känns sant. Och det gör det. 

Jag vet ju ändå att den tacksamhet och intimitet med världen som växer fram genom mig inte har ett dyft att göra med solipsism. 

Idag antecknade jag det här - som bevis på min solipsism

Everything appears IN me. People appear AS me - IN me. A great intimacy is experienced.

Tid för mig själv - det är ju galenskap! Vem jag än pratar med så pratar jag med mig själv. Vem jag än hjälper så hjälper jag mig själv.

Jag kan ju tillägga nu.
Vem jag än skadar så skadar jag mig själv. Och nu blir det solipsism. Håll i er - Om någon har en nedlåtande attityd mot mig - vad handlar det om? Om mig själv. BARA om mig själv. Personen ifråga uppstår ju inom mig. Som en del av min värld. Som en röst inom mig. Som en skådespelare i det skådespel jag kallar "världen" som hela tiden uppstår inom mig som mig. 
Jag ser det så tydligt. Ingen kan någonsin lura i mig att det finns en värld utanför mig. MEN detta förutsätter att jag är klar över VAD jag är!!!! 

Frågan - finns det en värld utanför min hjärna är inte längre intressant!
Vet ni varför?
Svaret är en story. Helt utan betydelse. Utan storyn finns svaret där. Hur klart och enkelt som helst. 

NU Björn. Nu är det dags att lämna filosofin bakom dig och verkligen lämna plats åt kärleken. Intimiteten med skapelsen. Tacksamheten över att vara allt detta. ALLT DETTA. Och samtidigt ingenting. En sådan frihet. 
SKRATT

Läs även andra bloggares åsikter om

7 kommentarer:

  1. Solipsismspöket ja. Solipsism kan bara definieras på ett meningsfullt sätt om man separerar sig från verkligheten, så det blir ju av naturliga skäl lite svårt att bemöta sådan kritik. Jag gillar ditt sätt att istället omfamna "solipsismen".

    SvaraRadera
  2. Ett nytt begrepp jag fick slå upp; gillar inte fikonspråk *hrmpf* ;) Ökar inte känslan av separation med en åsikt grundad i solipsism? Är det inte så att vi alla egentligen är i samma medvetande - och illusionen är att vi är separerade? Hur kommer det sig annars att så många t ex skriver samma sak eller gör samma sak, framför samma åsikt osv samtidigt utan direkt vetskap om den andre? Skulle solipsism därmed utesluta telepati? Och ändå, spelar ens denna kommentar någon roll - är det inte bara känslan av lycka, kärlek och frid du längtar efter?

    SvaraRadera
  3. Anton!
    precis, det var orden, "separera sig ifrån verkligheten" - det är vad man måste göra för att säga något vettigt om solipsism. För att "jag" skall kunna säga något om "icke-dualism" måste jag liksom "drömma in mig" i en dualistisk dröm. Typ....
    Tack Anton, dom där små orden satte spiken i nån typ av kista. Måhända att den var tom ... men ändå:-)

    SvaraRadera
  4. Telluselle! själv slår jag upp Solipsism varenda gång jag stöter på det :-)
    Visst är filosofi kul!! Men så fort man börjar tro att filosofi är viktigt börjar man lida. Det har jag upptäckt. Då bildas knuten i magen. Det är inte viktigt - MEN det är väldigt vackert. Filosofi är lite som en dans kanske. En dans med ord. Vad tror du om det?
    Jo du har rätt, jag längtar efter en känsla av lycka, kärlek och frid! Och jag vet nu att det är just denna längtan som tar mig bort från lyckan. För jag ÄR den. Jag ÄR allt jag längtar efter. Inte Björn såklart. Men det jag är. Du förstår.

    SvaraRadera
  5. Jag förstår och visst är det en dans med ord.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Är inte solipsism en logisk paradox? Den motsätter sig själv i existens kontra icke-existens. Jämför med att beskriva "ingenting". Fullkomligt omöjligt.

    SvaraRadera
  7. Jonathan! Antagligen har du glömt den här kommentaren. Jag hade glömt att svara på den och framför allt glömt inlägget jag skrev. Svårt att säga något om det nu. Nåja, om du svarar på detta så kan vi ju se om det kan bli en intressant diskussion.

    SvaraRadera

UA-3343870-1