måndag, december 15, 2008

Att blanda i hop mysticism och andligt uppvaknande

Lyssnade på Jed McKennas bok "damndest" i dag. I de första tre kapitlen säger han egentligen allt han har att säga. Resten är nya ingångar till samma core message. Nya färger och perspektiv. Redan i första kapitlet släpper han bomben - den bomb som spränger sönder hela den värld av lögner som genomsyrar de former av nyandlighet som har något med andligt uppvaknande och upplysning att göra. Idag såg jag för första gången med vilken briljant skärpa Jed uttrycker sig. 

Vad är det då för bomb jag syftar på?
Jo, att mystika upplevelser och andligt uppvaknande är lika väsensskilda som ... jag vad skall vi dra till med ... hundar och människor. Det är faktiskt ingen dum liknelse när jag tänker på det. Det är Jed som myntat begreppet "dog-consciousness". Att en människa med alla sina sinnen upplever att allting är ett - att hon upplever en sagolik inre stillhet, frid, öppenhet, kärlek och tacksamhet - har ingenting med andligt uppvaknande att göra. Ingen har så klart som Jed uttryckt detta. 

Detta betyder inte att Jed McKenna på något vis förringar mystika upplevelser. Tvärtom! Han hyllar dom. Han säger att han själv ofta förunnas stunder av mystik och han uttrycker sin stora tacksamhet för detta. 

Hur vet jag då att Jed har rätt? Jag kan bara svara att jag känner det som ett slag av sanning i magen. Ett hårt slag. Omisskänligt. Det är ingen vag aning. Det är så jag kippar efter luft. Det är STARKT. Sanningen går inte att ta miste på. Det spelar ingen roll att mitt intellekt säger mig att detta språk är helt fel i ett postmodernt samhälle. Man kan inte prata om sanningen på det viset och behålla sin intellektuella heder. Med förnuftet vet jag detta. Men det rör mig inte ryggen. För jag VET - vad Jed säger här är sant. Punkt.

Jag kan väl också säga att jag själv kämpat mig fram till denna slutsats genom eget tänkande, kämpat mig fram på slingriga och sliriga jävla vägar. De senaste ledtrådarna fick jag av Adyashanti och det ledde till att jag formulerade det jag kallar - Livet är en dans mellan källan och manifestationen - Här skiljer jag på två sorters uppvaknande. Det personliga uppvaknandet och det opersonliga uppvaknandet.

Nästan alla pratar om andligt uppvaknande som "personligt". Och det är inte fel. Det är vad det är. Personligt. Det är dualism även om man är och badar i enhetstillståndet. Det handlar om vilket håll man är vänd. Det handlar om perspektiv. Även om man är i källan så kommer man från manifestationen, från personligheten. Det är det delade tillståndet. Jag och min upplevelse. Om det jag upplever är sagolik öppenhet, enhet, frid, glädje och tacksamhet - så underbart! Det är fantastiskt! Jag vill inte på något vis förkasta eller förringa sådana erfarenheter. Men det är dualism. Och de flesta är överens om att äkta andligt uppvaknande eller upplysning är ett tillstånd som inte är dualistiskt. 

Både känsla och förnuft säger mig då att detta med SANNT UPPVAKNANDE måste vara opersonligt. Det KAN INTE ha med mig att göra på något vis. Detta kan tyckas vara en paradox men jag har löst den.... Det finns två perspektiv. Manifestationens perspektiv (personlighetens) och KÄLLANS perspektiv. Dom är väsenskilda. Det ena är dualistiskt medan det andra är icke-dualistiskt. Båda perspektiven kan "uppstå" i en människa. Det är vad jag inser. Båda perspektiven kan finnas samtidigt. De är olika turer i dansen mellan källan och manifestationen. Den dans vi kallar livet. 

1.  Från enhetstillståndet till det delade tillståndet
Källan manifesterar sig som personligheten och omvärlden (från icke-dualism till dualism)
2. Det personliga uppvaknandet
Ett personligt intryck av KÄLLAN - enhetstillståndet ur ett personligt perspektiv
3. Fixering vid KÄLLAN
Behovet att undvika det delade tillståndet och upprepa de personliga intrycken av KÄLLAN
4. Det Opersonliga Uppvaknandet
Ett Opersonligt Uttryck av KÄLLAN - enhetstillståndet ur KÄLLANS perspektiv
5. "Embodiment"  
Att leva som ett opersonligt uttryck av KÄLLAN - att låta KÄLLANS opersonliga kärlek genomlysa det delade tillståndets skugglika natur

Mysticism kallar jag för dansens andra tur - det personliga uppvaknandet. Det som Jed McKenna kallar Enlightenment, äkta upplysning, det kallar jag för dansens fjärde tur - det Opersonliga Uppvaknandet. Äntligen har jag fått detta klart för mig. 

Många tillåter sig att skratta åt detta. Haha, vilken dårskap av tro att man kan formulera sådant. Sanningen låter sig inte fångas av ord. Intellektet förstör allting det kommer i kontakt med ... det är så många tror - och jag var en av dem. Idag ser jag vilken tur dom dansar. Dom är
i den tredje turen - fixering vid källan. Dom skyr manifestationen som pesten och knarkar på KÄLLAN. Söker sig till stillheten, till nuet, till det tomma sinnet och slår vilt omkring sig när de tvingas koppla in förståndet. DET GÅR INTE ATT FÖRSTÅ - är deras mantra. Jag säger inte att dom har fel. Dom är fixerade vid källan. Dom hålls som gisslan i Nirvana.

16 kommentarer:

  1. Jag är med dig...kanske...
    Är det sant för dig är det nog sant. Det där slaget i magen inger respekt.
    Det låter ändå som att du tänker ut i förväg, och skapar en bild av något som ligger på ett högre medvetandetillstånd än det du befinner dig i. Förväntan.

    Är absolut (andligt)uppvaknande nåt som inte har med dig att göra?
    Opersonligt alltså. Men du drar en gräns vid personen antar jag?

    Svårt det här...

    SvaraRadera
  2. Nu måste jag bara få tacka dig Björn. Letade upp Adyashantis sida som du skrev om och började lyssna på serien The Full Embrace 1-6. Lyssnar med stor glädje över att äntligen ha fått ord på vad som pågår. Det känns som om, ja jag vet inte... men som om något föll på plats... Adyas ord om att låta livet leva genom en och att sluta styra så förbannat, känns klockrena. Jag har ju märkt att det är det här som pågått under en längre tid inom mig. Jag har även märkt att jag får alltmer frid när jag lyssnar till livet och låter det använda mig och leva genom mig. Känns som sagt, som om något kom på plats, nåt jag känt och sett länge... Kan inte nog tacka dig för tipset. :)

    SvaraRadera
  3. Just ja, apropå att lyssna,
    även jag är mycket taxam för tipset om Adyas filer. Tack Björn!

    Nu säger du att du lyssnar även på Jed! Är det nåt man kan hitta på nätet oxå..?

    Perra

    SvaraRadera
  4. Perra! Det jag skriver kommer från mitt personliga perspektiv. Jag "låtsas" inte kanalisera. Vet ärligt talat inte hur man gör. Men jag känner heller inget behov av det. Jag ser ju att det jag skriver är vad det är - dualism. Och jag VET att något annat är på gång här ... parallellt ... har alltid varit.
    Just nu känner jag inte att jag behöver något mer. Ett genombrott för mig här är att jag kan vila i dualismen. Den är INTE fel. Varför skulle den vara det? För att den skapar lidande? Vad är fel med att lida? Tack vare lidandet kan frihet från lidandet finnas. Vi skall vara tacksamma för lidandet!
    Nej, jag leker inte med ord här. Detta är ju själva grejen. Dansen. Utan dualism ingen dans. Den första turen, från enheten till det delade tillståndet. Det är ju det som gör hela den här dansen möjligt. Hela spelet. All the fun. Vi är ju här för att leka, och dansa, OCH LIDA.
    Tack för din input och nu tyckte jag själv att jag var lite för mycket...,(ja, jag tog åt mig :-)) men som sagt, tack vare för mycket kan vi uppskatta lagom ...
    Dina frågor: Personligt uppvaknande har allt med mig att göra - det är vad man kallar för mystika upplevelser - dom blir man beroende av. Dom slår allt. Alla har haft sådana upplevelser.
    Det Adyashanti m.fl. kallar för "sant" uppvaknande är något annat. Det går inte att prata om annat än genom negationer. Men mystik går och prata om. Att leva i nuet, inre frid osv. det går att prata om.
    För min egen skull gör jag den där uppdelningen i personligt resp. opersonligt uppvaknande. Det klargör så oerhört mycket för mig. Det frigör så mycket energi att slippa den förvirring jag tidigare kände kring dom här bitarna.... säger jag utifrån det personliga perspektivet.
    JAG AVUNDAS DIG PERRA!!!! Att få möta Jed McKenna för första gången. Det är en grym upplevelse. GRYM.
    Skicka mig ett mail så skall jag berätta var man köper Jeds böcker!

    SvaraRadera
  5. Crystal! Om du känner så inför The Full Embrace så kommer du smälta totalt när du läser Adyas senaste bok - The End of Your World. Beställde den från hans hemsida och den landade i min brevlåda på mindre än en vecka! Där finns allt du drömt om och mycket, mycket du inte ens visst att du drömt om. Så kändes det för mig. Upptäckte idag att det finns en stor Adyashanti Facebook grupp. Gick med. Det finns så mycket fantastiskt på internet. Ibland känns det som att jag skulle vilja leva i 1000 år och att dygnet gärna fick ha 500 timmar. Så att man hann med allt härligt!!

    SvaraRadera
  6. Björn! Jag är fullkomligt med på vad du säger, hajar läget :). Har därför redan beställt den! 1000 år till, ja tack gärna. Om inte annat, vilken jul vi får, wow! Thanx again! :D

    SvaraRadera
  7. :D undrar just om något under granen kan slå boken du beställt!

    SvaraRadera
  8. När jag får sådana där slag i magen så känns det som om jag håller på att tappa andan. När sanningen slår mig känns det i hela kroppen precis som du säger Björn. Det kan vara en sanning av fysisk, praktisk karaktär och med tiden ser jag sanningen ur ett mer symboliskt perspektiv.

    När jag läser detta inlägg i övrigt finns inte mycket att invända. Är det bra eller dåligt, var befinner vi oss då i dansen. Enhet förmodligen och snart sker tudelningen igen. Men just nu verkar allt bara så klart och tydligt. Tack än en gång för att du tar oss från klarhet till klarhet.
    Jennyli

    SvaraRadera
  9. Risk för missförstånd här kanske.
    Ett förtydligande angående meningen: Är det bra eller dåligt...
    Jag menar alltså, är det bra eller dåligt att det inte finns något att invända.
    Jennyli

    SvaraRadera
  10. Jennyli!
    Det här med klarhet och var den kommer ifrån. Den är alltid opersonlig. Trots det ser jag det ofta som att den kommer från t.ex. en lärare som Adyashanti. Min "karta" livsdansens fem turer är ingenting annat än min personliga återgivning av Adyashantis ord. Men i dom stunder jag ger upp mina försök till personlig tolkning blir uttrycket klart och opersonligt. För mig som person återstår då bara att känna tacksamhet. Antar att detta är lite samma process som du genomgår när du "kanaliserar".

    SvaraRadera
  11. Jag förmodar att det är samma sak. Förmodligen har vi nått fram till det på olika sätt men kanalisering sker nog alltid när man ger upp kontrollen och låter det flöda ur källan.
    Jennyli

    SvaraRadera
  12. Jennyli! Kontroll är nyckelordet. Att inte försöka. Tyvärr har man ingen kontroll över bristen på kontroll. lika lite som man kan försöka låta bli att försöka ... too bad:-)

    SvaraRadera
  13. God morgon :-) Du och jag verkar ha/har haft liknande grubblerier :-)

    Nu har jag inte läst/lyssnat Jed men denna text av Adyashanti var som "slag i magen" för mig:

    "Enlightenment has nothing to do with states of consciousness. Whether you are in ego consciousness or unity consciousness is not really the point. I have met many people who have easy access to advanced states of consciousness. Though for some people this may come very easily, I also notice that many of these people are no freer than anyone else. If you don't believe that the ego can exist in very advanced states of consciousness, think again. The point isn't the state of consciousness, even very advanced ones, but an awake mystery that is the source of all states of consciousness. It is even the source of presence and beingness. It is beyond all perception and all experience. I call it "awakeness." To find out that you are empty of emptiness is to die into an aware mystery, which is the source of all existence. It just so happens that that mystery is in love with all of its manifestation and non-manifestation. You find your Self by stepping back out of yourself."

    SvaraRadera
  14. Pirjo!
    Ditt Adya-citat säger allt. Om det träffar dig i magen behöver du inte läsa Jed. Men du kan såklart göra det ändå, för ditt höga nöjes skull, för han skriver bra, och då snackar vi Bra med stort B.
    Men budskapet blir inte mer lättsmält för det. Snart hamnar vi i den givna frågeställningen - behöver vi alls personliga upplevelser av mystik natur? Kan vi hoppa över dom och leva som vanligt?
    Kan det vara så att mystika upplevelser i själva verket är i vägen? Att dom gör oss beroende och får oss att gömma oss för det Opersonliga Uppvaknandet, kan det vara så?
    Hur tänker du kring dom frågorna?

    SvaraRadera
  15. Hej Björn. Jag tror att mystiska upplevelser kommer när ens medvetande utvidgas. Att fatta mer än bara kroppen. För mig är dom inte mystiska alls, bara annorlunda. Jag låter dom komma och gå precis som med vanliga kroppsliga upplevelser. Fast det är inte alltid lätt! Tror också att det är skit lätt att fastna. Bli en knarkare. Jag har det bra på det viset, är ensamstående med två barn, jobbar. Finns inte så mycket tid till mysticism. Brukar säga att jag har båda fötterna på jorden, mina döttrar :-) Jag har inte sysslat med andlighet så länge, ca 1,5 år. Gjorde klart för mig själv när jag började att om jag inte kan ta med andligheten till mitt vardagsliv är det inget att ha. Så för mig är mystiska upplevelser inte i vägen för upplysning. Men skulle kunna vara det för mitt människoliv. För vem fan går hellre upp skit tidigt, tar barnen till skolan, jobbar hela dan, hämtar barnen, handlar och lagar mat, städar, diskar, tvättar osv när man kan meditera och uppleva allt man vågar och kan föreställa sig :-)

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  16. Pirjo!
    Jag håller med dig, andlighet som inte genomsyrar vardagen är noll värt! Visst är det en befrielse att inse att frihet INTE är beroende av medvetande-tillstånd!
    Vänta nu lite, har jag verkligen insett det, för det är detta som förföljer mig som en fluga, nåt jag inte blir av med, jag blir inte fri från idén att uppvakandets FRIHET kommer att manifestera sig som ett PERMANENT fantastiskt medvetandetillstånd. Men sanningen stirrar på mig nu, från de ord jag just skrev - när JAG blir fri, JAG som subjekt, då spelar inga objekt någon roll. Då kan mitt JAG (subjekt) iaktta vilka objekt det vill, det spelar ingen roll om de är positiva eller negativa, JAG (subjektet) är för alltid befriat från dem.
    Ok, detta var halva sanningen, det var sanningen från mitt personliga perspektiv, från det personliga uppvaknandet.
    Vad är då andra halvan av sanningen?
    Jag vet inte!
    Jag säger det rent ut såhär, jag kan formulera det på olika sätt, tänka mig det, känna det, ana det, men den här andra halvan av sanningen blir inte sann förrän jag LEVER den mer och mer. Att skriva om det och få olika perspektiv på det hjälper till, det känner jag. Så jag kommer fortsätta med det.
    Vilken lycka för dina döttrar att ha en mamma som inte flyr till häftiga medvetandetillstånd, såna mammor och pappor är vanligare än jag vill tänka på. Jag har mött dom. Som pappa har jag i flera perioder legat i riskzonen - riskzonen att se föräldrarollen som "bara" en roll. Men föräldrarollen, ja alla roller, är vad det opersonliga i oss älskar, det finns en djup mening i detta, inte i den vanliga betydelsen av mening, en annan sorts mening, en dans, en lek, en kärlekshandling.

    SvaraRadera

UA-3343870-1