fredag, december 26, 2008

Den stilla rösten i djupet av hjärtat

Jag finner att allt till syvende och sist handlar om just detta - min vilja eller Guds vilja?
Häromdagen skulle jag förklara för en vän detta med den femte turen i livsdansen - 

5, Embodiment - Att alltmer låta personlighetens handlingar bli ett uttryck av KÄLLAN. Att allt oftare låta KÄLLANS perspektiv dominera. Att allt oftare låta KÄLLANS vilja gå före personlighetens vilja.

Adyashanti säger om detta - It's tricky business - very dangerous business. Very very dangerous.

Vad menar han med det? Jag har funderat mycket över det. Det låter ju så härligt. Let go! Bli ett redskap för något högre, något visare, något mycket större och kärleksfullare. Släpp dina egna futtiga önskningar! Släpp behovet av kontroll! Bli Guds verktyg på jorden, hans tjänare!
Det låter helt sagolikt skönt. Varför säger Adyashanti att det är dangerous business?

Det kom som en julklapp! Insikten om varför detta är farligt. Plötsligt såg jag i blixtbelysning  alla de människor som sagt sig ha utfört Guds vilja ... men som skapat bottenlöst lidande, elände eller bara futtig pinsamhet. Det var inte jag - det var Gud som ville att jag skulle göra så. En röst i mig sade - gå dit, gör si eller gör så ... 
Listan blir oändligt lång. Sexuellt utnyttjande, ekonomiska oegentligheter, våld, krig. I Guds namn. Det var inte jag. Gud sade att jag skulle göra så. Jag VET när Guds röst talar till mig ... när han handlar genom mig. Jag känner det - i hjärtat.

Vänta lite nu ... sakta i backarna. Är det min rädsla som talar här? Är detta måhända ännu ett listigt drag av egot för att hålla mig tillbaka? Är det egots sätt att hindra mig från att släppa kontrollen?
Jag skall ta reda på det här och nu.

Det finns ett bra ord i svenskan - SEKTVARNING
Jag googlade på olika kombinationer - "gods will" "guds vilja" o.s.v. Och vad fick jag upp?
Sekt efter sekt. Farliga sekter. Konstiga sekter. Förvirrade människor. Och alla gjorde dom Guds vilja. 

Dangerous business. Nu fattar jag. Både det ena och det andra. För jag fattar också hur otroligt nära alla dessa fanatiska sekter är något oerhört ... oskattbart ... oändligt. Dom rör vid Gud. Dom håller sanningens eld i sin hand. Och dom tänder på. Dom brinner. Dom överlåter sig. Dom släpper kontrollen. Dom låter Guds ord lysa igenom deras rädsla. ..... men det blir så jävla fel ... så in i helvete fucked up!
Och det, det är farligt. 
Vad göra?
Skall man blunda. Skall man säga. Nä nä nä, nu är det egot som talar, nu är det rädslan som tar struptag på mig. Jag ÄR Guds verktyg. Tillit Björn. Tillit.

Hur vet vi?
Ett vanligt svar är att vi VET. Vi bara vet. 
Ja men hur?
Det känns i hjärtat. En röst, en liten stilla röst längst in i hjärtat säger oss att DETTA ÄR GUDS VILJA. Så säger dom... alla dessa underbara människor som sprider ljus och glädje, ... så säger alla de underbara människor som gör vår värld lite bättre varje dag ... OCH så säger dom  - tokstollarna ... allihopa. 

Jag ÄLSKAR Adyashanti för att han vågar ta i det här. Jag litar på honom till 100%. Inte personen Adya - jag känner inte karln och jag tänker inte söka upp honom heller. Kanske korsas våra vägar en dag.... eller inte. 
Nej, det är frågan som jag älskar. Och skärpan. Och modet. För alla när vi en djup längtan att få bli Guds redskap. Eller Källans som jag föredrar att uttrycka det. Alla blir vi trötta på att dutta hit och dit med våra små personliga perspektiv på saker som ur ett annat perspektiv är så mycket större och rikare. Vi vet ju det. Vi vill koppla upp oss till detta "något större". Till något oändligt. Och vi vill att detta "oerhörda" skall verka genom oss. Vi VET att det kan bli så. Vi vet att det ur ett perspektiv redan är så. Men vill ju också att det skall få mening på ett personligt plan. Att det skall bli existentiellt, praktiskt och grundat i vardagen.

Och vi är alla rädda för att ta det steget. Några är inte rädda och jag säger att den som inte är rädd - hon eller han är fan inte klok i huvudet. För ur vårt personliga perspektiv kan vi lära oss av andras misstag. Vi kan göra kilometerlånga listor över sjuka grejer som uträttats i Guds namn. Grejer som är sprungna ur den där stilla rösten i djupet av våra hjärtan. 

Vad kan vi alltså lära oss av det här?
Lita inte ENBART på den där stilla rösten i djupet av hjärtat!!!!

Lita inte heller på den stilla rösten i kombination med nån skruvad teori som säger att - det kanske ser konstigt ut sett från vårt personliga perspektiv - (att prästen i församlingen har sex med alla tonårsflickorna) - men det finns en högre mening med detta som vi inte kan förstå med vårt analytiska sinne. Vi kan bara lita på att Guds röst alltid leder oss dit vi skall....

Eller skall vi alltid lita på den stilla rösten i djupet av hjärtat?
Tänk om det ALLTID finns en plan med det som händer även om vi inte förstår?
Min fråga är uppriktig! 

Jag vet inte!
Jag vet banne mig inte!

Men jag tänker ta reda på det. Jag tänker inte döma tokiga sektledare som säger sig göra det Guds röst dikterar.  Jag tänker gå till botten med det här. För det är den mest centrala fråga jag någonsin stött på. Och min guide på vägen skall vara Adyashanti och alla andra som säger något vettigt. 

För vi får ALDRIG ALDRIG ALDRIG sluta lyssna på den stilla rösten i djupet av hjärtat. Hur farligt det än är. För det är där det bränns. Det är där öppningen finns. 

Jag ser också hur klokt det är att dansa den tredje turen - fixering vid källan
3. Fixering vid KÄLLAN
Behovet att undvika det delade tillståndet och upprepa de personliga intrycken av KÄLLAN
Den här fasen följer på det första personliga uppvaknandet. I mitt fall dominerade den mitt liv från år 2004 fram till nu, december 2008. Man tenderar att undvika manifestationen - man blir "världsfrånvänd". Enhetstillstånden riskerar att försvinna när man börjar relatera till omvärlden utifrån det delade tillståndet av - personligheten gentemot omvärlden. Eftersom man vill hålla kvar enhetstillståndet och slippa lidandet undviker man både relationer med andra människor och med sina egna tankar och känslor. Men längtar efter meditation och stillhet eftersom de kan erbjuda ett gömställe från omvärlden.

Jag ser hur klokt det är att dansa den turen varje dag. För att tanka på. Men klarhet och skärpa. För som Adyashanti - vi måste ha ett ankare. Vi måste ju ha något att "förkroppsliga". Varje dag. Och när vi inte är 101% säkra på att den stilla rösten i djupet av hjärtat - är Källans - ja då går vi tillbaka till Källan igen. Drar oss tillbaka. I stillhet. I andningen. 

Så där ungefär ser jag processen. Och så fort vi fattar eld - och med sektmedlemmens brinnande blick - börjar tala om att rädda mänskligheten - ja då är det dags att backa. Tillbaka till källan. Fram och tillbaka. Som en dans. 

När vi skall ut i världen - när vi skall låta källan handla genom oss - då skall vi vara uppladdade - AV KÄLLAN - inte av egot. Och vi lär oss (tror jag) skillnaden genom meditation, genom mindfulness, genom att komma tillbaka till andningen - gång på gång på gång på gång.
Vi blir sansade. Det är ett fint ord. SANSAD. Säg det till en galen sektmedlem. Undrar om han/hon vet vad det betyder?
Sansad. Jag gillar det ordet och vad det betyder för mig.

17 kommentarer:

  1. Björn... kanske frågar jag dig... kanske egentligen mig själv...

    Vill du verkligen vakna upp? Jag menar slutgiltigt. Så att det inte finns nån du längre.

    Jag kanske skulle vilja det om jag visste hur det blir sen :-) Jag har ett svar till mig också :-) - Som en lycklig idiot.

    Så frågan är Vill du? Vill jag?

    Jag citerar lite Byron Katie:

    "Människor lärde mig gradvis, genom sitt exempel, hur man kommunicerar. I början kunde någon säga "Vackert väder idag", och jag började nästan fnissa. Sådana vardagliga uttalanden var som de roligaste skämt jag någonsin hört. "Haha! Den var bra. Hon tror att en dag är möjligt!" Om någon frågade efter mitt namn kunde jag svara: "Det har jag inget." De sa: "Vem är du?" Och jag svarade: "Jag vet inte." De sa: "Du heter Katie", och jag sa: "Nej, det gör jag inte." De sa: "Du är en kvinna", och jag sa: "Det är inte vad jag upplever." De frågade: "Vad tänker du?" och jag svarade: "Jag tänker inte."

    Du ser poängen...?

    Nu sitter hon ju inte inlåst :-) Men jag kanske blir det? Fast då spelar det ju ingen roll :-)

    Fortsättnig på Katies story:

    "Varje år blir det jag kallar "det stora skämtet" allt mer oigenkännligt. Jag vänder mig bort från sanningen och säger: "Det där är ett träd. Där är himlen. Jag är en Katie" - för kärlekens skull, för att möta människor där de är."

    Tillbaka till ruta ett. Varför ens göra resan? Varför inte börja här och nu? I ruta ett.

    Undrar Pirjo, som så klart har ett alternativ till att vakna upp :-) Ååå jag älskar mitt ego. Den är så listig.

    SvaraRadera
  2. Det sägs att varje individ har en sk Divine Plan.
    Sylvia Browne skriver mycket om det. Tolle berör det hos Oprah (om jag minns rätt). De kallar det mera "True Purpose" eller nåt.

    De flesta av oss kommer inte i närheten av denna plan under vår levnads dagar, utan - föds om...

    Hur vi vet om det är Guds vilja som talar inom en? Hur vet vi att det inte bara är egot som gör en kanonroll?

    Det är det här jag har haft så förbannat svårt med: Hur GÖR man?
    Men då säger alla gurus "Stop doing!"...
    Och du, jag tror det ligger en rejäl hund begraven här...

    Om man kan vara med sig själv i det vacuum som uppstår då, och vara där med sin frustration, så dyker det upp nåt, som visar VAD du ska GÖRA.
    Stop Doing är så svårt för oss i västerlandet att förhålla oss till.

    Så jag kan inte säga exakt vad man ska GÖRA. Mera än att leva med Stop Doing. Och läsa Tolle under tiden...

    Det kommer nåt ur stillheten, ser du...

    SvaraRadera
  3. Björn! Har läst ditt mail till Oprah. Det är superbra! Skriver under på varenda bokstav i det du skriver om Adyashanti. Håller tummarna stenhårt att du når fram till självaste Oprah nu. :-)

    Och du. I'm breathtaken vad gäller Adya. Ja jisses, bara att läsa honom, lyssna på honom.. vad kan jag säga.. Han har nåt jag inte hittat hos andra. Jo Tolle är bra, sanslöst BRA. Men Adya har nåt som hjälper mig ännu mer just nu. Har lyssnat om och om igen på The Full Embrace Vol 3. Det ÄR nåt med den där meditationen han håller i där början. Varje gång jag lyssnar på den, hamnar jag i ett tillstånd som känns väldigt nära Källan. Jag får drömmar efteråt som ger otroligt vis vägledning och djup frid på samma gång. Därefter har jag fått andra drömmar som visar var jag fastnar och hur mitt ego spjärnar emot. Så det pågår något inombords och det är både skitjobbigt och häftigt på samma gång. Och the Origin point of experience som han talar om.. varför man över huvud taget började söka.. jädrar vad intressant.. för att inte tala om alla tankar och grejer man snöar in på som försätter en i trance.. ojojoj..

    Boken, ja.. I'm totally absorbed.. återkommer i frågan.. :-)

    SvaraRadera
  4. Hej igen :-) Har lyssnad på Adyashantis Full Embrace Vol 1. Han är så bra!

    Hur kommer man "dit"? -Just say YES.

    Hur är det "där"? -Du kan inte veta. Ingen kan. För det är livet som lever, inte du eller jag eller någon annan. Kanske ingenting ändras, kanske allting ändras. Eller nåt emellan dessa ytterligheter. Du kan inte ens veta vad som kommer att hända i nästa sekund.

    Mera Byron Katie :-)

    "Nu är jag på väg till vardagsrummet, tror jag. Jag tror att jag ska öppna fönstret. Jag har ingen aning om vart verkigheten egentligen tänker ta vägen. Jag vet inte om fönstret ens existerar eller om det faktiskt finns ett vardagsrum. Mirakulöst nog dyker vardagsrummet upp, och fönstret, och jag känner mig lika spänd på händelseutvecklingen som om jag hade varit en liten flicka, i bubblande förundran. Ska det gå fram till fönstret? Det är vad som verkar hända, och jag kan aldrig vara säker. Jag känner nästa steg, kroppen som rör sig framåt, och jag hör ett klick från ena skon. Ska jag öppna fönstret? Är det så verkligheten ser ut? Jag lägger märke till en hand som sträcks ut, och när telefonen ringer upplever jag hur mitt inre brister i skratt samtidigt som kroppen vänder sig om och går åt andra hållet."

    Jag tolkar det som att Katie är inte the doer. Hon gör ingenting. Livet (Gud, Källan) gör. Och då kan det inte bli fel.

    SvaraRadera
  5. Pirjo!
    Jag känner igen dom där Katie-citaten, visst är dom från Tusen ord för glädje? Jag skall gå tillbaka till dom. Det är sådan kraft i Katies vardagsbeskrivningar. Magnifikt!!!
    Och eller hur, vad kan gå fel för Katie? VAD???
    Jag kan inte se det. "Rädd" som jag är har jag scannat nätet efter kritik mot Katie men det lilla jag hittar håller inte, det är slag i luften. När jag läser sådana saker eller träffar någon som är så ofattbart vaken som Katie, ja då förvinner de farhågor jag lyfter i inlägget bort. Då blir hela inlägget som en skugga som Katies vakenhet lyser på. Var är rädslan säger hon ... OCH JAG ... eller är det JAG alltihopa? Rädslan syns inte längre, den försvinner.

    Kanske Pirjo, är det så här det måste vara, vi tankar på genom att läsa Katie, Adya och Tolle m.fl., vi mediterar, vi övar Mindfulness och sedan prövar vi vingarna. Jag flyger inte så särskilt långt nu, men finns det något annat att göra än att gå tillbaka till Källan och tanka på med mer VAKENHET och sedan pröva vingarna igen ... och igen ... och igen??

    Till din fråga - vill jag verkligen vakna upp så mycket att det inte finns nåt "jag" längre? Det ÄR FRÅGAN! Jag lever med den hela tiden. Jag känner igen det du skriver på pricken. Mitt svar på frågan blir olika hela tiden. Det är ju tjusningen också, att man aldrig vet vad svaret blir från stund till stund ... eller hur?

    Just nu känner jag att det handlar om parallella perspektiv! Det personliga och källans, dessa perspektiv finns samtidigt. Och fanns inte båda perspektiven skulle det inte bli en dans. Katies beskrivningar är Källans perspektiv ! Helt och hållet. Men, och det är ett stort MEN, källan verkar ju genom Katie, genom hennes body/mind. Hon kallar alla för Honey och Dear och hon är så himla underbar på ett sätt som bara Katie kan vara. Detta underbara uttryck ser jag som hennes personliga perspektiv. Hon har ett sådant också. Det är paradoxen och samtidigt rikedomen. Kanske behöver det inte vara en paradox. Kan det inte vara både och? Kan det inte vara två sidor av samma mynt? Så ser jag det nu.
    Jag ser samtidigt att Björns perspektiv kan tonas ner mycket mer. Här behöver tankas på med massor av Källan. MASSOR!! :-)
    Tack för dina kommentarer! Tacksamhet och glädje dansar här:-)

    SvaraRadera
  6. Crystal!
    Tack för din kommentar och din uppmuntran! Och så oändligt roligt att du hittat till Adya och vi kan dela dessa skatter här! Jag läser alla dina ord som var det mina egna.
    Har du tänkt på en sak - när det liksom sjunger till inombords när man hör något Adya säger, man vet att det är Bulls Eye, man rör vid DET, då är det ens egna ord. Dom finns inte utanför utan inuti. I hjärtat. Det är lätt gjort att projicera för mycket på lärare som Adya. Han kan inte säga något som vi inte redan vet. Så är det faktiskt. Samtidigt, SAMTIDIGT kan denna insikt kapas av egot. Det är MIN insikt säger egot. Så fan heller ryter en stämma i mig då. Egot kan aldrig fatta att det vi söker redan finns här. ALDRIG. Samtidigt (oj, det här riskerar att bli invecklat...) samtidigt behöver egot se att det inte kan söka något det som inte redan finns här. Det finns här ... but it belongs to NO ONE.... typ :-)
    Väntar med spänning på "dina" fortsatta insikter:-)

    SvaraRadera
  7. Perra!
    Jag har inget att tillägga till det du säger ... mer än exactamente.
    Det är tufft som satan att leva med STOP DOING. Egot slingrar sig som en orm. En galen orm.
    Det är tricky business detta. Men jag känner att jag behöver samma sak som du. Vila i stillheten. Det är ju säkert som Tolle säger, gå till stillheten, gå till NU, om och om igen, våga stanna där och ALLA VÅRA FRÅGOR om hur och vad vi skall göra kommer tids nog upplösas. Vi måste ha tillit. Vi har inget annat val. Vi får stötta varandra. Men erkänn att det är svårt! För man vill ju att det skall vara mer action liksom :-)
    Jag inser just att du precis erkände detta, att det är svårt. Jaa, jag kan inte annat än hålla med. SVÅRT. Men easy come easy go... eller hur det heter.

    SvaraRadera
  8. Hej Björn.

    Ja, boken heter Tusen ord för glädje. Och tror man på henne "Du behöver inte fatta beslut. Det fattar sig självt. I rättan tid. I rätt ögönblick." så är vi precis där vi ska vara :-)

    Det där med Både-Och älskar jag. Har faktiskt valt det (om det nu var jag :-)) Att leva så.

    Och då kommer ju egot med i bilden. Vad säger om du detta:

    "Ett starkt ego behövs, men utan egoism. Du behöver stark vilja för att åstadkomma det goda. För att önska dig att du ska bli i stånd att hjälpa behöver du ett starkt jag, med ett svagt jag är en sådan avsikt omöjlig." ~Dalai Lama

    SvaraRadera
  9. Pirjo!
    Jag gillar Dalai Lama. Och jag tror han har rätt. Vi behöver ett ego - som en förklädnad för att inte skrämma skiten ur folk (som Jed McKenna säger). Och vi behöver vara hyfsat "funktionella" för att inte uppvaknandet skall göra oss till ... grönsaker eller helfnoskiga tomtar med Messiaskomplex.

    Ja, jag tror som du att nyckeln är Både-Och. Kan ibland undra varför Dalai Lama inte nämner det Opersonliga perspektivet/ Uppvaknandet. Han ruskar aldrig om folk. Kanske tror han att vi inte är mogna för det. Att det liksom kommer av sig självt.

    Jag "personligen" känner mig tacksam över att ha ruskats om ... det låter konstigt men det har att göra med en leda ... en upplevelse av att vara så utled på det här personliga perspektivet. Och ledan kommer lika mycket av roliga upplevelser. Det spelar ingen roll. När egot blåses upp som en ballong och jag känner mig som om jag äger hela världen ... så fånigt tänker jag, jag har vart med om det förr liksom ... som en sorts drogpåverkan, inte verklig. Jag känner att det inte är på riktigt - parallellt.

    Och då kommer längtan efter ett annat perspektiv än det personliga ... och den längtan är opersonlig ....
    .... oj, jag trasslar in mig här. Återkommer i frågan när jag får mer ordning på tankarna:-)
    P.S. svarade på din kommentar till "att blanda ihop mystika upplevelser och uppvaknande.

    SvaraRadera
  10. Min syn på detta hittar du i dagens blogginlägg under "Guds Nåd".... :) *ho, ho*

    SvaraRadera
  11. Björn. Du kanske kan skriva ett inlägg om egot. Människors olika åsikter kan helt enkelt bero på att man förstår ord olika.

    Jag är medveten om att egot inte är för många samma som för mig. För mig är det allt som är personligt. Inklusive det som kallas själen. För att inte tala om skuggor :-) Särskild dom ljusa!

    SvaraRadera
  12. Tänkte på en sak. Personligt... vad menas med det??? Är det personligt om det finns ett Jag?

    Och vem är detta Jag då? Om Jag upplever att Jag är Allt och Ingenting är det då personligt? Egots domäner?

    ps. Jag - Pirjo - spekulerar. Jag upplever inte att jag är allt :-)

    SvaraRadera
  13. "vi tankar på genom att läsa Katie, Adya och Tolle m.fl., vi mediterar, vi övar Mindfulness"

    Det finns inget att tanka på. Tvärtom. Töm tanken!

    SvaraRadera
  14. Har legat i hög feber sedan i går kväll - influensan. Intressant - kan inte skriva nånting vettigt, det är som att orden halkar och ramlar bort innan meningar hunnit formuleras.

    Det känns i alla fall lockande att göra klart vad jag - utifrån mitt personliga perspektiv - menar med EGOT. Men först skall flyta runt lite till i mitt flummiga feber-nånting...

    SvaraRadera
  15. Hej Björn,
    Jaså du ligger däckad i feber?
    Hoppas du kvicknar till nog för att skåla i det nya året.
    Det lär vara en sekund försenat i år (2009) alltså. Så du får alltså lite extra tid på dig att krya på dig ;-)

    SvaraRadera
  16. Björn!
    Influensan tog även min kropp i besittning. Helt ok, I surrender. ;-)

    Jo jag har tänkt mycket på det du skriver. När man stöter på nån som Adya, eller någon annan som t ex Tolle, så känns det bara helrätt. Det slår det an toner inom mig som redan bor/finns där, mitt inre börjar sjunga, svänga, vibrera. Vet inte om det kanske lät så när jag skrev tidigare, men det är inte Adya som person som är intressant för min del heller. Känner ingen längtan ens efter att träffa honom. Har gjort det där och är inte längre intresserad av att sitta vid någon lärares fötter, är bara intresserad av sådant som får mitt inre att sjunga och dansa.

    Jag tycker Tolle uttrycker det så bra, att man ska se det han säger bara som "vägskyltar" - typ hans ord som "aligned with Now", "A yes to what is", "The suchness of this Moment". Eller varför inte den här som jag gillar: "The Now is the exit door out of ego". Gillar det där förhållningssättet skarpt, att kalla det vägskyltar. Med risk för att upprepa det som upprepats många gånger förr - men allt finns ju liksom inom oss redan. Men vi blir mer medvetna om det när vi stöter på de här vägskyltarna på livets väg. Ja, när vi dansar turerna mellan det opersonliga/Källan och det personliga som du uttryckte så bra. Se där, ännu en "signpost" som jag tar till mig eftersom det slog an en ton hos mig. :-)

    Krya på dig! Jag är nästan frisk nu och läser vidare i Adyas bok. Mums! Återkommer... :D

    SvaraRadera
  17. Nu är jag tillbaka, gick en promenad denna första vackra dag 2009 och det kändes bra. Tankarna fäster bättre (om det nu är så himla bra :-)) och jag vill gärna skriva nåt. Tack för era kommentarer!

    Telluselle!
    Tack för ett underbart inlägg om nåden! Har egentligen inget att tillägga eller dra ifrån. Till inbjudan att "öppna hjärtat" kan jag möjligen reflektera över något jag hört (jag vet, inte first hand knowledge) om vikten att vara stabiliserad i närvaron, i nuet. Den specifika lärare jag tänker på här, Anadi, menar att det går snett när vi slarvar med detta - öppnar hjärtat innan vi är tillräckligt rotade i närvaron. Tänkvärt men som sagt, det är inte min insikt.

    Pirjo!
    Visst är det värdefullt att inför sig själv (och andra) definiera vad man menar med ordet ego. Jag antar utmaningen! :-) Precis som du lutar jag åt att definiera även vackra och ljusa begrepp som själen som ego. Som du säger, allt som är personligt. Men vad blir då kvar som inte är ego? Återkommer till det i mitt försök till definition.

    Anton!
    "Töm "tanken"" :-) Tack för den! Jag misstänker att jag får inrikta mig på att bli en så bra förlorare som möjligt i mina försök till definition av egot.

    Perra!
    Återkommer till din nya post! Den där extra sekunden satt fint. Jag hann skåla:-)

    Crystal!
    Jag tror det är mycket lättare idag, än för bara tio år sedan, att gå fri från Guruernas nät. Internet är ett fantastiskt forum. För det är något med vissa andliga lärares energier som är hur oemotståndligt som helst. Det skulle vara spännande att gå in i ett resonemang kring vad dessa energier egentligen är i syfte att känna igen dem för att kunna akta sig för dem, men jag avstår för jag vet att jag kommer gå vilse. Återstår att konstatera att man slipper dessa "farliga" vibbar när man möter lärare på nätet. Nu vet jag att Adya är känd för att "skjuta" människor ifrån sig. Han kan spelet och ser hur meningslöst det är. Säkert vet han att han skickar ut dom där energierna som många sökare fastnar i som flugor. Oerhört respektingivande att han är så klar och tydlig och håller så hårt på sin integritet. Jag läser också boken med stort B :-)
    Sen kan man naturligtvis diskutera om dom där energierna (shakti) inte bara är "farliga" utan också kan gagna oss. Jag vet inte. Jag vet ärligt talat inte. Tacksam för input!

    SvaraRadera

UA-3343870-1