måndag, december 22, 2008

Förneka att man förlorat

Har jag en fri vilja eller inte?
Mitt svar idag är att det beror på vilket perspektiv jag har. Och det är ett svar som misslyckas på bästa möjliga sätt. Vi kan inte svara på dom stora frågorna. Varje svar blir ett misslyckande. Det är min övertygelse. Men Adyashanti säger att vi kan misslyckas mer eller mindre bra. Kanske kan man säga att vi kan vara bra eller dåliga förlorare. En riktigt usel förlorare förnekar t.om. att han förlorat. Ungefär sån var jag. 

Sanningen är alltid mycket mycket större och rikare och komplexare och magiskare än vi någonsin kan komma i närheten av med våra ord. Ändå är vi beredda att investera så ruskigt mycket känsla i några ord vi sagt om sanningen. Våra ord är som urusla aktier och vi säljer hus och hem (och t.om. vår själ ... om vi har nån ... ) för att köpa dom här skit-aktierna. Så funkar vi. Fast inte alltid. Ibland klarnar det. Då ser vi att vårt personliga perspektiv aldrig kan fånga sanningen. 
Vad vi däremot kan se är att det finns ett perspektiv till - källans perspektiv. Hur kommer man dit? 
Det är knäckfrågan. För utifrån källans perspektiv har vi ingen fri vilja. Vi kan inte göra något för att komma till källan. Det är sanningen. Men inte hela. För att använda en analogi från Ramana Maharshi, vi kan använda en tagg för att dra ut en annan tagg.  Taggen skulle i detta full kunna symbolisera vårt personliga perspektiv. Med hjälp av personligheten kan vi släppa personligheten - eller - med hjälp av den fria viljan kan vi släppa illusionen om den fria viljan. 

Hur då?
Jo, genom att NU ta ett medvetet andetag. Det behövs bara ett. Eh .... jaha ... varför då? Jo, för att det bara finns ETT nu. När vi andas ett medvetet andetag skapas kontrasten. Konstrasten mellan vittnet och det bevittnade. Det är dualism. Absolut. Men här, precis här, kan vi falla in i vittnet (källan) och då händer miraklet. Just NU. Vi blir källan. Och manifestationen - i detta fall andetaget - är samma sak som källan. Flödar ut ur källan. Och då händer det. Vi ser att den fria viljan var en illusion. Vi ser att vittnet var en illusion liksom det bevittnade. Vi ser att allt är ett. Men dit kommer vi genom att dansa i dualismen. Vi använder en tagg för att dra ut en annan tagg. 

Idag, på jobbet, skall jag göra det fria valet, att ta det medvetna andetaget. NU. och nu och nu och nu. Inte sen. Det finns inte. Det finns bara ett nu. Det finns bara ETT. Ur källans perspektiv. 

Men ....
Vad är då personlighetens perspektiv? Jo, det är en manifestation av källan. Alltså samma sak. Alltså källan som dansar. Allt är en dans. En dans på rosor ... och törnen.

Nu har jag misslyckats med att säga någonting alls om sanningen. Men jag är ingen jättedålig förlorare just idag. För jag ser det. Jag låtsas inte att jag vunnit.

8 kommentarer:

  1. Björn, det är inte antingen-eller. Allt i livet är både-och. Enkelt va!

    SvaraRadera
  2. Ja hur kommer man till källan om vi inte har någon fri vilja? Och om vi ur det personliga perspektivet tror att vi har en fri vilja blir det nästan en omöjlig ekvation. Vi måste först inse att vi inte har en fri vilja, precis som du säger - med hjälp av den fria viljan släppa illusionen om den fria viljan.

    Så som jag ser det så kan vi aldrig gå upp i källan till hundra procent, vi kan aldrig komma till källan eftersom när vi gör det slutar vi att existera. När vi går upp i källan totalt slutar vi att existera som kännande och kreerande. Det är förmodligen samma sak med sanningen. Vi kan aldrig uppnå den totala sanningen i den form vi nu har för i det ögonblicket skulle vår existens upphöra. Då livskurvan blir helt rak då dör man.

    Att vara människa måste förmodligen vara förknippat med en viss ovisshet. Behovet av att veta och av att närma oss källan är förmodligen den drivkraft som håller oss levande och som lät oss leva. Detta är en paradox egentligen. Den kraft som gör så att vi lever gör också så att vi närmar oss livsupphörandet, eller döden rätt och slätt.

    Den kraft som får oss att leva och driver oss att fortsätta leva just därför att vi längtar efter sanningen och efter livets orsak, får oss alltmer ut ur livet. Därför att ut ur livet är ut ur dualiteten. Hmm. Jag vet inte om jag själv förstår detta men ändå....livet är dualitet.

    Jennyli

    SvaraRadera
  3. Björn! Jag andas också. NU. Och NU. Det är skönt, förutom att det är skönt att vara ute och cykla lite ibland också ;). Gillar verkligen dina beskrivningar, dom är sköna - du visar dig. Och jag känner igen mig, så här håller jag ju också på. Skönt att veta att man inte är ensam. Vi är ju alla ETT eller hur?! :D Ha en fin jul NU, njut och andas. Det ska jag göra. :)

    SvaraRadera
  4. Alexandra! JA det är enkelt ... och JA det är oerhört rikt och mångfasetterat ... och JA det vet jag att du vet :D
    Tack i alla fall för dom där korta och kärnfulla kommentarerna :-) Jag gillar dom skarpt utan att veta varför. Försöker undvika att analysera ... men tänker på Tolle och det han säger om att det av värde sägs mellan orden, och skrivs följaktligen mellan raderna.

    SvaraRadera
  5. Jennyli! EXACTAMENTE!! Du säger det mycket enkelt och självklart "med hjälp av den fria viljan släppa illusionen om den fria viljan".
    Det andra skriver jag också under på. Existera betyder ju sticka ut (eller nåt) Och om vi är ett med källan sticker vi inte ut. Makes sense.

    Men det handlar om varifrån vi kommer. Vi kan existera i ett tillstånd av längtan TILL KÄLLAN, bort från manifestationen -
    OCH
    vi kan existerar i en längtan TILL MANIFESTATIONEN, och utgå från källan.
    Detta är brytpunkten. Detta är 180 graders vändningen. Detta är det stora Opersonliga Uppvaknandet. Att vända sig TILL MANIFESTATIONEN UTAN att tappa kontakten med källan. Men det är farligt. Vänder vi oss till världen, kastar vi oss ut i livet är RISKEN oerhört stor att vi faller i trans och glömmer bort källan. Det är därför FIXERING vid källan (den tredje turen) är av så stort värde - en period i alla fall. Eller en stund varje dag. För att tanka på liksom. Kanske är meditation bättre än att tanka på ur pumpen på puben.... Det beror förstås på vilken sorts spirit man vill tanka med (spiritus etanolum) eller spiritus nånting outsägligt ... spiritus källus kanske. Jag kan inte låta bli att fascineras över att alkohol faktiskt heter spiritus. speciellt i juletider. Vad gör alkoholen med oss? Mycket av tveksamt värde förstås MEN, den får oss att glömma oss själva. Glömma dualismen. Glömma alla våra jobbiga tankar. Glömma hur man analyserar.
    Men Tolle säger det väldigt bra - alkohol får oss att bli fria från tänkandet genom att sjunka till en nivå under tänkandet, medan närvaro får oss att höja oss över tänkandet.
    (detta sagt utan att moralisera och missunna någon snapsen till sillen) Själv funderar jag på att avstå i år. Snapsen alltså. Jag vill vara så närvarande det bara går. Se och uppleva så klart och levande som möjligt utan glömskans ljuva dimma....

    SvaraRadera
  6. Crystal!
    Tack för din uppmuntran och jag önskar dig en underbar Jul också! Och mycket nöje med Adyas nya bok!

    SvaraRadera
  7. Björn; det var precis det jag menade; att du inte skulle analysera :)

    Du har en utmaning i min blogg! God Jul!

    SvaraRadera
  8. Vill bara säga god jul nu. Det brådskar före jul och klappar ska slås in mm mm. Ha en underbar jul!

    Kram Jennyli

    SvaraRadera

UA-3343870-1