söndag, december 14, 2008

Livet som en dans mellan källan och manifestationen

Nedanstående text är ett försök att hitta en sorts struktur i det som är min "andliga" resa. För att göra det hela tydligare för mig själv har jag valt att formulera det i allmängiltiga termer. Jag är medveten om riskerna med detta och vill därför förtydliga att detta inte är ett försök att formulera en andlig lära. Det enda jag kan göra är att dela med mig av min egen resa och mitt perspektiv. Jag kan också dela med mig av de källor som tjänat som inspiration och stöd för mig. Den som söker en andlig lära och/eller lärare kan jag hänvisa till namn som Nukunu, Adyashanti,Jed McKenna, Ken Wilber, Eckhart Tolle m.fl. En fullständigare lista finns under rubriken länkar. Personligen föredrar jag läror som formulerats i vår tid, men jag har också funnit inspiration från gamla böcker som Tao Te Ching, Nya Testamentet, Ashtavakra Gita, m.fl.

Livet som en dans mellan två poler
Som jag ser det rör sig livet i ett kretslopp mellan två poler som man kan kalla källan och manifestationen. 
Det är lite som elektricitet - det måste finnas plus och minus för att det skall hända nåt. Inom religion och filosofi går dom här polerna under olika benämningar - Tao och de Tio Tusen Tingen (Taoism) -  Nirvana och Samsara (Mahayana-Buddhismen) - Himmel och Jord (Kristendom m.m.) För enkelhetens skull väljer jag att hålla mig till benämningarna källan och manifestationen.

Livsdansens fem turer - livsperspektivet och vardagsperspektivet
Jag upplever det som att livets dans har fem turer. Dom här fem turerna kan ses ur två olika tidsperspektiv. Dels ur ett biografiskt perspektiv som fem faser av "livsresan". Dels ur ett vardagsperspektiv, som något man går igenom varje dag. Dessa två perspektiv bidrar med varsin kvalitet.

Två av dessa turer väljer jag att kalla "andliga" uppvaknanden. Dessa uppvaknanden kan också ses ur två olika  tidsperspektiv. Dels som milstolpar på livets resa vilket är det vanliga synsättet. Men uppvaknandena kan också ses som något man går igenom varje dag, ja till och med flera gånger varje dag. 

Disclaimer:
Nedanstående struktur är en en blandning av personliga erfarenheter och min tolkning och förståelse av Adyashantis "embodiment" undervisning så som den framställs i Satsang-serien - The Full Embrace. Framställningen är också präglad av Integral teori enligt Ken Wilber.

1. Källan manifesterar sig som personligheten och omvärlden - från enhetstillståndet till det delade tillståndet (från icke-dualism till dualism)
Utan den här delningen av källan blir det ingen dans. Förmågan att göra den här delningen är något vi lär oss som små barn. I början är minnet av enhets-tillståndet levande, men allt eftersom åren går börjar minnet av källans enhet blekna. 
Kreativiteten delar upp personligheten och omvärlden i allt fler delar. För att samspelet skall fungera utan att det blir kaos, måste allt fler regler uppfinnas. Denna tur handlar om kreativitet och moral. Om konst och vetenskap. Om moral och rättsväsende. Kort sagt - om livet innan det andliga sökandet "kickat in".

2. Det personliga uppvaknandet - ett personligt intryck av KÄLLAN
Det första personliga intrycket av källan - det personliga uppvaknandet - föregås oftast av en längre tids personligt lidande. Ett lidande som väckt en längtan tillbaka till källan - en längtan som startar den process vi brukar kalla andligt sökande. Ett personligt uppvaknande kan också orsakas av en traumatisk händelse som en olycka eller ett nära möte med döden.
Vad som händer när det personliga intrycket av källan är som starkast är att delningen mellan personlighet och omvärld försvinner - allt blir en enhet och allt lidande försvinner.
I den här fasen blir enhets-tillståndet nästan alltid övergående. Det berättas dock om några personer där detta uppvaknande blir så dramatiskt att det blir bestående. Två andliga lärare som i vår tid råkat ut för detta är Eckhart Tolle och Byron Katie. Vi andra faller efter en tid tillbaka till det delade tillståndet vilket också leder till att vårt personliga lidande återkommer. 

3. Behovet att undvika det delade tillståndet och upprepa de personliga intrycken av KÄLLAN
Den här fasen följer på det första personliga uppvaknandet. I mitt fall dominerade den mitt liv från år 2004 fram till nu, december 2008. Man tenderar att undvika manifestationen - man blir världsfrånvänd. Tillstånden av enhet är bräckliga och riskerar att försvinna när man börjar relatera till omvärlden utifrån det delade tillståndet av - personligheten gentemot omvärlden. Man undviker både relationer med andra människor och med sina egna tankar och känslor. Men längtar efter meditation och stillhet eftersom de kan erbjuda ett gömställe från omvärlden.

4. Det Opersonliga Uppvaknandet - ett Opersonligt Uttryck av KÄLLAN
Det Opersonliga Uppvaknandet skiljer sig från det personliga uppvaknandet på flera sätt. Likheten är en upplevelse av enhet och en frihet från det lidande som det delade tillståndet ger upphov till. 
Skillnaden är en 180 gradig perspektivändring som sker i enhetstillståndet. Det gamla perspektivet finns dock kvar så nu kan personligheten uppleva livet från två perspektiv samtidigt - personlighetens OCH KÄLLANS perspektiv. 
Detta nya och omvända perspektiv kännetecknas av följande:
KÄLLAN ser all manifestation som uttryck av sig själv. KÄLLAN kan inte se något som åtskilt från sig självt. 
(Men tack vare att personlighetens perspektiv finns kvar (parallellt) kan man fortfarande ha fungerande relationer i en värld som genomsyras av det delade tillståndet.) 
KÄLLANS perspektiv kan aldrig förstås eller förklaras från personlighetens perspektiv. Utifrån det delade tillståndet verkar KÄLLANS perspektiv vara galenskap - en sorts Solipsism - jag är det enda som existerar .... Detta är anledningen till att många andliga läror poängterar att ingenting kan sägas om KÄLLANS perspektiv. I Tao Te Ching står det t.ex. att det Tao som kan beskrivas är inte Tao. Jag ser dock risker med att tiga om KÄLLANS perspektiv. Att försöka formulera det som inte går att formulera är en del i den process som Adyashanti kallar "Embodiment". Språket och tankarna är lika mycket som något annat en ren manifestation av KÄLLAN

5. "Embodiment" - att leva som ett opersonligt uttryck av KÄLLAN - att låta KÄLLANS opersonliga kärlek genomlysa det delade tillståndets skugglika natur
Att alltmer låta personlighetens handlingar bli ett uttryck av KÄLLAN. Att allt oftare låta KÄLLANS perspektiv dominera. 
Livet handlar mer och mer om opersonlig (universell) impuls att dela med sig av ett inre överflöd. Det delade tillståndet präglas brist, behov och rädsla. Enhetstillståndet präglas av en känsla av överflöd, tacksamhet och givande. Livet blir allt mer ett flöde av opersonlig kärlek som naturligt rör sig mot det delade tillståndets lidande och förvirring - i en opersonlig impuls att hela dessa energier. Denna tur kan ses som raka motsatsen till den tredje turen som handlade om att undvika det delade tillståndets lidande och förvirring. I denna, den femte turen, minskar längtan efter KÄLLAN, allteftersom insikten om att vara KÄLLAN fördjupas. Därmed minskar också längtan efter meditation, stillhet och ensamhet.

4 kommentarer:

  1. Hej Björn
    Tack för den mycket lärorika skrivelsen om livsdansens fem turer. Du har mycket kunskap och är mycket klarsynt det syns i dina texter. När du skriver känns sanningen tydligt och kunskapen kan jag till mig, vilket gör att jag förstår mig själv bättre. Dock är min tolkning av mig bara min tolkning av mig, men visst försöker man placera in sig själv i denna struktur du lägger fram. Tack så mycket Björn. Jag kommer med spänning följa din blogg också.

    Jennyli

    SvaraRadera
  2. Jennyli! Jag kommer följa din blogg också! Du kan det där med kanalisering. Det fascinerar mig oerhört. Tyckte jag läste någonstans att dina texter kommer genom automatskrift. Kan inte föreställa mig hur det känns. Men jag tycker det är himla kul att skriva som jag gör också, som vanligt ... typ....

    SvaraRadera
  3. Jo det stämmer att mina texter kommer genom automatskrift. Från början kändes ganska mycket. Det kändes i hela kroppen som om något kom in i mig och tog över. Kroppen, främst armar och huvud rörde sig ofrivilligt. Visst kunde jag välja att avbryta rörelsen om jag ville, men det ville jag inte. Med tiden har denna känsla försvunnit och nu kommer texten bara jag sätter mig och tänker på ljuset, källan, Gud eller vad man vill kalla det. Ibland läser jag de första stroferna på Fader vår så är jag igång. Det är frestande att lägga sig i ibland och det är frestande att analysera och försöka förklara utifrån min synvinkel. Ibland kanske jag gör det utan att veta. Det är en hårfin skillnad. Nu går liksom mina egna tankar ihop med kanaliserandet. Tanken kommer en bråkdel av en sekund innan jag skriver det. Ibland kommer ingen tanke bara skrift. Men jag avundas er som kan skriva så sakligt, så vaket och påläst. Det märks att du har läst mycket. Själv har jag inte läst mycket men en del och jag har gått lite kurser. Mitt uppvaknande var ganska chockartat och kom mycket plötsligt.
    Vi hörs snart igen
    Jennyli

    SvaraRadera
  4. Jennyli! Intressant det där med hur dina tankar blandas med kanalen och vad skillnaden till slut blir - sett ur ett perspektiv har jag aldrig någon kontroll över vilka tankar som kommer. Mitt mantra var ett tag "HUR GÖR JAG FÖR ATT VÄLJA MIN NÄSTA TANKE". Har bloggat mycket kring det och minns att jag lyfte frågan på SmG också. Var finns alternativen man väljer mellan? Kan man se dom där dom ligger i hjärnan? osv. När jag går in i det perspektivet så märker jag att jag har noll kontroll. MEN, och det är viktigt, det finns också ett annat perspektiv - det personliga perspektivet - där jag upplever ansvar och kontroll. Som jag nu ser det handlar det inte om att något perspektiv är rätt eller fel - BARA OLIKA. Olika turer i livets dans.

    SvaraRadera

UA-3343870-1