torsdag, december 18, 2008

Mindfulness och livsdansens fem turer

Under en viss period efter mitt första personliga uppvaknande (inte det Opersonliga Uppvaknandet) var Mindfulness-övningar något jag fann ovärderligt. Men sedan försvann mitt intresse mer och mer utan att jag egentligen förstod varför. Nu har mitt intresse återkommit tack vare att jag kan se vilken roll Mindfulness spelar i Livsdansens fem olika turer. Först min personliga definition av Mindfulness

Mindfulness - en definition
Mindfulness förutsätter att man lever utifrån det personliga perspektivet - som dominerar livsdansens tre första turer. Det handlar om tekniker för att få ett personligt intryck av Källan genom att medvetet rikta uppmärksamheten mot kontrasten mellan manifestationen och källan ... Källan kan bara upplevas som kontrast till manifestationen. Som att ljus bara kan upplevas när det samtidigt finns mörker eller minnet av mörker. 

När man kommer till livsdansens fjärde och femte turer kommer ett nytt perspektiv in i dansen - källans perspektiv. Sett ur källans perspektiv är inte Mindfulness meningsfullt eftersom det då inte längre handlar om personliga intryck av källan, utan istället Källans Opersonliga Uttryck.
Vad jag inte såg var att källans perspektiv existerar PARALLELLT med det personliga perspektivet. Så länge vi lever som den här kroppen måste vi kunna inta det personliga perspektivet då och då för att fortsätta fungera. Man kan säga att källans perspektiv behöver det personliga perspektivet för att kunna verka i manifestationen. Detta kan tyckas självklart men för mig var det länge ett område som skapade stor förvirring - jag var fast i ett synsätt av Antingen/Eller. 

Något om Mindfulness-tekniker:
Det handlar om att rikta uppmärksamheten mot konstrasten mellan källan och manifestation. Konstrasten/brytpunkten syns tydligast i precis det ögonblick då något "kommer in" i uppmärksamheten och när något "försvinner" ur uppmärksamheten. Källan blir också tydlig i "tomrummet" mellan tankarna och mellan orden. 
Det är viktigt att veta vilka tekniker som ligger nära kärnan av Mindfulness. Dessa tekniker ingår som en del i Mindfulness. 
Koncentration - Meditation
Koncentration är en sådan teknik. Förmågan att koncentrera uppmärksamheten på ett objekt är faktiskt en förutsättning för Mindfulness. Uppmärksamheten behöver ett "ankare". Så länge vi rycks med av varje tanke och känsla som dyker upp kan vi inte börja öva Mindfulness. Vi behöver Ett vanligt objekt att koncentrera sig på är andningen - inom Mindfulness pratar man om "andnings-ankaret". När vi vilar i vårt ankare (andningen eller något annat objekt) kan vi lättare bli uppmärksamma på de ögonblick då andra objekt kommer in och försvinner ur uppmärksamheten. Precis i dessa ögonblick blir källan tydlig för oss. Med fortsatt övning kan intrycket av källan bibehållas även under det tidsspann då objektet finns i uppmärksamheten. 

Att gå från Mindfulness till det Opersonliga Uppvaknandet och Embodiment
Så länge vi ägnar oss åt Mindfulness övning är vi i det personliga perspektivet. Och detta perspektiv handlar alltid om hur "jag" upplever Källan - aldrig om hur Källan upplever "mig" eller "manifestationen. Under den period då jag var fascinerad av Mindfulness visste jag att Källans perspektiv fanns. Jag hamnade i detta perspektiv då och då av en slump. Och när jag var där blev det klart för mig att detta inte hade ett dyft med Mindfulness att göra. Det gjorde mig förvirrad och jag började undra om det var något fel - antingen med källans perspektiv eller med Mindfulness. Idag ser jag att ingenting var fel. Det handlar helt enkelt om två olika perspektiv. 
Jag ser turerna 2 och 3 som en övergång till källans perspektiv

1.  Från enhetstillståndet till det delade tillståndet
Källan manifesterar sig som personligheten och omvärlden (från icke-dualism till dualism)
Att gå härifrån till Källans perspektiv är mycket svårt.

2. Det personliga uppvaknandet
Ett personligt intryck av KÄLLAN - enhetstillståndet ur ett personligt perspektiv
När vi är här - i ett personligt intryck av källan - blir det mycket enklare för oss att byta över till källans perspektiv. Perspektivbytet är för alltid utom vår kontroll men vi blir mer exponerade - "risken" ökar.

3. Fixering vid KÄLLAN
Behovet att undvika det delade tillståndet och upprepa de personliga intrycken av KÄLLAN
Vi är inte närmare en övergång till källans perspektiv - snarare tvärtom. Vi blir medvetna om skillnaden mellan källan och manifestationen, men vi ser inte att de är två sidor av samma mynt. Kanske behöver inte alla dansa den här turen lika länge. Men för mig var det nödvändigt och naturligt. Här blir man beroende av att ägna sig åt Mindfulnessövning och Meditation. Det blir som ett icke kemiskt knark. Ett sätt att gömma sig för manifestationen. 

4. Det Opersonliga Uppvaknandet
Ett Opersonligt Uttryck av KÄLLAN - enhetstillståndet ur KÄLLANS perspektiv
Här ser man tydligt att Minfulness har är begränsat till personlighetens perspektiv. Källans perspektiv förutsätter att man ger upp allt som har med personlighetens perspektiv att göra - även Mindfulness och Meditation. 
Dock måste man fortsätta ha tillgång till personlighetens perspektiv. Källan behöver personligheten. När man har gått tillbaka till personligheten och vill komma tillbaka till tur 4 och 5 kan man behöva Mindfulnessövning för att underlätta övergången. Så känns det för mig nu. Med all säkerhet blir övergången lättare och lättare. 
Jag kan se att det egentligen inte handlar om att växla mellan perspektiven - även om det upplevs så nu. Båda perspektiven finns där parallellt - hela tiden. Det har alltid varit så. Det enda som händer är att man blir medveten om det. Man ser livsdansen för vad den är.

5. "Embodiment"  
Att leva som ett opersonligt uttryck av KÄLLAN - att låta KÄLLANS opersonliga kärlek genomlysa det delade tillståndets skugglika natur
Här börjar livet handla om handling igen - precis som i den första turen. Skillnaden är att det inte är personlighetens handlingar utan Källans. Allt utgår från källan - vilja, tankar, känslor - jaa, ALLT.

17 kommentarer:

  1. Hej Björn!
    Först vill jag bara säga att jag försökte göra en kommentar till din kommentar på min blogg men det var helt omöjligt. Det står att det är fel på sidan så fort jag skriver något i rutan. Jag tänkte att jag lägger den kommentaren här för det kanske stämmer även till ditt inlägg...

    KOmmentar till "Det medvetna valet" på Jennylis blogg. Ta bort detta när du läst det om du vill eftersom det egentligen inte hör hit. Jag ska försöka få in det igen på min sida. Jag vet inte vad som hänt faktiskt.

    Hej Björn
    Först, det finns så mycket ödmjukhet i ditt bullshit. Det är äkta på nåt vis och inte alls stötande. Det är så det är bara och du lägger ingen värdering i det. När du säger att KÄLLAN ÄR HANDLING så sätter du fingret på något mycket viktigt. Handling och kreativitet är vad livet är i tonen. Den ton som inte kreeras klingar ut och dör. Det är en ständig rörelse inom och utom oss precis som du säger.

    "Det finns bara ett enda val - sanningen eller osanningen". Precis, den sanna vägen ska vi välja i varje ögonblick. Detta går att se i både stort och smått. I varje ögonblick och i varje skede i livet. När vi tror att vi kan undgå att göra det sanna valet - eller det medvetna valet kommer vi förr eller senare till kreativitetskris och vi tvingas bli sanna i varje situation i livet. Det är en nödvändighet tror jag därför att om vi är sanna och går den sanna vägen med oss själva måste vi bli det med alla i vår omgivning. Det sprider sig sakta men säkert ut från oss, till vår närmsta familj, till vänner och slutligen bekanta. Eller kanske är det så att det kryper närmare. Det börjar med bekanta, vännerna och slutligen den närmsta familjen. Så har det nog varit för mig. Det svåraste sist. Det närmsta och mest personliga sist.

    Det viktigaste tror jag är att i varje stund känna att hjärtats röst har blivit hörd. Om jag verkligen säger det kärleken inom mig säger då är jag ärlig inte bara mot mig själv utan mot mina nära och kontroll behöver jag inte ha för då är jag där jag ska vara i den stunden och kan släppa kontrollen.

    Det medvetna valet handlar till syvene och sist om att omsätta tonen i sitt inre till ord och handling. Tack för den kopplingen. Det hör ihop med mitt inlägg, helt klart och är kanske en bättre förklaring också.

    Jennyli

    SvaraRadera
  2. ja det känns som kärnfrågor det här med ärlighet, mod och sanning. Det knepiga är nog att man så lätt blandar ihop sitt personliga perspektiv med källans perspektiv. Dom använder samma röst och finns i samma kropp. dom handlar genom samma kropp också. Knepigt ... :-)
    Men det här är väl den största utmaningen av alla. Att lära sig skilja på personen och källan. Från källans perspektiv finns ingen skillnad, allt är manifestationer av källan. Man hör ofta från människor som vaknat upp att det inte finns några problem, att ingenting behöver göras, att allt är perfekt... hur ställer man sig till sånt?
    Nyfiken på ditt förhållningssätt! Såhär ser jag på det. idag ... imorgon kan det vara annorlunda ... tolkningar måste leva. Jag vill gärna hoppa till vems vilja som handlar. "Thy will be done ... or my will." Jesus satte fingret på det där. Som så mycket annat. Med risk för att upprepa mig vill jag citera Adyashanti som säger att detta är en del av uppvaknandet, att se med förskräckande tydlighet att man aldrig velat göra Guds vilja. Man har bara låtsats. För det känns ju bra att inbilla sig att man gör Guds vilja. Först när man ser att allt det där bara var hyckleri, att man köpslår, att man säger till Gud, ok, jag gör som din röst befaller, MEN då vill jag ha en stor fet belöning när jag kommer till himlen. För belöning vill man ha. Då kan man tänka sig att göra Guds vilja.
    Jag tycker det där är så grymt klargörande. Det är en ärlighet i det som bränner bort all skit. Man KAN INTE göra Guds vilja. Från det personliga perspektivet är det omöjligt. Det är bara Gud som kan göra sin vilja genom oss. När vi har gett upp. Vilket vi aldrig gör frivilligt. Därför är kriser och smärta den största nåd vi kan få. För det är bara livets hårda slag som får oss att lämna över till Gud. Nu använder jag Gud här märker jag, jag menar såklart källan....:-)
    Vad kan vi då göra? Från vårt personliga perspektiv alltså? Jaa, be säger dom kristna. Jag håller med, på mitt sätt. Men inte be på det sätt som vi normalt gör. På ett helt nytt sätt. Helt oreligiöst. Ärlighet som en form av bön. Skoningslös uppriktighet med sig själv. Det är allt man kan göra. Andra kan man inte göra något med. För det finns inga andra ....

    SvaraRadera
  3. (Råkade publicera den här kommentaren på föreg inlägg, men det var ju det här inlägget jag ville kommentera. Ursäkta att jag råkar spamma din blogg :)

    Väldigt bra beskrivet, de här fem turerna. Tack för att du försöker sätta ord på något så oerhört komplext. Bra gjort. Känner igen. Just nu har jag stor glädje (nöje, nytta?) av Adyas The Full Embrace. Stora öron lyssnar och något i mig verkar fatta (omfatta?). Svårt att förklara, något pågår i vart fall. Nu väntar jag bara på julens hetaste julklapp ;) - hans bok. Ha det fint, Björn.

    SvaraRadera
  4. Hmmmm...
    För att citera en stor filosof (vad hette han nu?): "Det verkar avancerat det där!"

    Det är så jäkla mycket ord i omlopp nu, och samma ord kan betyda olika saker. T ex Nuet. Är Nuet samma sak för Tolle som för Jed McKenna, som för Björn?

    Senaste vibben jag hade: Är Nuet och verklighet samma sak?
    Om man med verkighet menar "det som är kvar" sen det brunnit, sedan man har dött, etc..

    Du kan en massa såna här läror, men är du inte lite sönderläst?

    En sak till som slår mig: Opersonligt uppvaknade, är det samma sak som andligt uppvaknande?

    Återkommer... det finns mera här...
    /Perra

    SvaraRadera
  5. Crystal!
    Att säga saker med egna ord är enda sättet för mig. Men ibland undrar jag vad fan jag sysslar med. Allt det här, precis varenda grej uttrycker ju Adya mycket bättre. MEN det är just detta med att formulera det med egna ord. Det är först då jag känner smaken. Det är som att höra någon snacka om jordgubbar i timmar, läsa böcker om smaken av jordgubbar men det är först när man stoppar dom i munnen ... jaja, onödig poäng kanske, men jag behöver höra den. Tack för dina uppmuntrande ord! Ha det fint du med!

    SvaraRadera
  6. Perra!
    När jag tänker på det där med RAM-minnet börjar jag garva. Den kommentaren (till förra inlägget) var så jäkla vass!! Vad svarar man en kille som levererar kommentarer av den digniteten?! :D
    Jo, det är just detta med att det är så många ord i omlopp. Inte bara här. Kolla på nyandligheten som helhet. För att inte drunkna tar man tag i en sån livboj som Tolles NOW. Och så håller man fast vid den. Behöver man nåt mer?
    Alltså, vårt uppvaknande, för det ligger en befrielse i att ta ner uppvaknandet från piedistalen, är bara början. Det kommer och går. Eller hur? Alla som läst Tolles böcker och blivit berörda av dem vet ju vad uppvaknande är. Så måste det vara. Annars blir ju hela boken ett ... okej, och? Kul för den där Tolle att han mår bra av att sitta och pilla i sin navel. Eller hur? Vi vet ju att det är så mycket mer till det här. Vi vet att (DET med alldeles för många namn) kan genomborra hela vår existens, lager för lager. Ända ner i märgen. Vi vet att innan vi lever uppvaknandet med varje liten och stor handling i vardagen så är vi inte klara. Då blir "DET-med-för-många-namn" bara en mysig upplevelse. Vi vill att det skall börja leva oss. Vi vill ge det allt. Vi vill överlämna oss till det mer och mer.

    Din fråga:
    Betyder Nuet samma sak för Tolle som för Jed som för Björn som för Perra?
    Jaa, det tror jag.
    Nästa fråga:
    Är Nuet och verklighet samma sak?
    Om man med verkighet menar "det som är kvar" sen det brunnit, sedan man har dött, etc..
    Jaa, jag tror det. Klockrent uttryckt av dig tycker jag.

    Nästa fråga:
    Opersonligt uppvaknade, är det samma sak som andligt uppvaknande?
    Nej, här menar vi olika saker. Det är här förvirringen finns och det är här jag gått vilse. och jag känner på mig att jag inte är ensam.
    Andligt uppvaknande är ingen big deal. Det är en upplevelse. Och det är här "spiritual shopping" börjar. Några av oss går från lärare till lärare och letar efter nästa ännu klarare, ännu maffigare enhetsupplevelse. Vet inte om du varit hooked på det där. Kanske har du sluppit fastna i Satsang-träsket. Lucky you i så fall.
    MEN, andligt uppvaknande kan vara början på något. Och detta något är det "Opersonliga uppvaknandet" - som följs av "embodiment". Och embodiment är when the rubber hits the road. Dyka rakt ner i vardagen. Och det är ett livsprojekt. Ett nytt liv. Och ett svårt och smärtsamt arbete för egot.
    För egot måste finnas kvar. Jag vet inte varför jag haft så förbaskat svårt att fatta det. Det är något jag tragglat med i många år nu. Och innan jag fattat det har jag nog blivit lite "sönderläst". Jag har varit så smärtsamt fixerad i ett antingen-eller-tänkande. Jed säger ju att egot är dom kläder vi måste ta på oss för att inte skrämma skiten ur folk när vi visar oss på stan. Det ligger mycket i det. Jed har hjälpt mig mycket. Och Adyashanti. Och dina och alla andra kommentarer jag fått genom mina år som forumskribent och bloggare. Det finns två perspektiv i den här kroppen. Källans perspektiv och det personliga perspektivet. Två viljor - min och källans - två handlingar - min och källans.
    Vad går det hela ut på?
    Jag vet, jag vet att man inte skall svara på sådana frågor, för då gör man sig till åtlöje. Men det är först när personen pallar med att göra sig löjlig som något öppnar sig. Det är sant och ärligt. Vi ÄR löjliga. Det personliga perspektivet ÄR förbannat jävla löjligt. Och då, först då kan man släppa fram Källans perspektiv. .. typ....

    SvaraRadera
  7. Ska kommentera sedan, men ta dig ett par minuter och kolla upp länken jag la in där jämte RAM-kommentareren, den visade sig vara en pärla!

    SvaraRadera
  8. Ja kriser är livets sätt att smälla oss på käften så att vi vaknar.
    Hur ställer jag mig till åsikter som: allt är perfekt, inget behöver göras...
    Med tiden, som jag skriver om i mitt inlägg om det medvetna valet, så har jag insett att sanningen finns där hela tiden. Det gäller bara att medvetet välja den. Tanken att allt måste ha sin gång och att jag måste bara överlåta skeendet och vänta har alltmer övergått till att bli en tanke om att jag skapar. Jag iscensätter ett skeende därför att jag medvetet väljer sanningen. Till att börja med handlar detta om mig själv och ev någon eller några i periferin. Bollplank behövs alltid för att förstå sig själv. Jag överlåter fortfarande skeendet men jag väljer att vara i det kreativa flödet, livsflödet.

    Nu tar jag mig allt närmare sanningen hela tiden och brännpunkten närmar sig. Har jag erkänt kärlekens kreativa kraft inom mig måste jag också erkänna kärleken utom mig. Då som först duger alla förklaringar om en vilja som är både personlig och gudomlig på samma gång. Vems vilja råder? Tankegången om Guds vilja och att sanningen om den är att viljan att ske Guds vilja låter oss handla utan att vilja ha en belöning. Dock tror jag på balansen mellan ge och ta. Det vi ger ut det får vi tillbaka. Troligen inte från samma håll och det är där vi måste tänka om. Den person vi ger något till står inte i skuld till mig. Den hjälp jag får kan jag mycket väl åtgälda på annat håll.
    jag vet inte om jag svarade på frågan men kanske ...

    Jennyli
    PS jag kan fortfarande inte göra kommentarer på min egen blogg, frustrerande. Vad ska detta lära mig tro. DS

    SvaraRadera
  9. Hej Björn
    Skulle vara intressant att läsa den där RAM-dekalogin,
    vem vet, det kanske skulle leda till en avgörande insikt vid sidan 881, volym 9?

    Men tänk om nån jävel har rivit ut sista sidan? Hua! :-)

    Det känns gott när du skildrar Tolles Now som du gör. Jag håller naturligtvis
    fullständigt med dig. Tolle har något som är unikt. När han talar om "the space between the words", då fryser man. Man sitter som fastnaglad.

    Din gamle kämpe, vi har haft vår duster kring frågan om egots berättigande. Men vi får vara lite vaksamma, för jag inser att du kanske har en annan definition än jag, på VAD egot är.

    Man kan ha ett ego som bara tjänar som kostym. Så vi slipper skrämma slag på vår omgivning. Men det egot är då inget man MÅSTE ha, utan ett slags anpassning.
    Det rena jaget - I AM - har en vilja som skiter i egot fullständigt, men det betyder inte att det saknar omdöme.

    För mig kan hela egot skippas. Det har jag sagt förr, det säger jag nu.
    Men om man som du, inte tror på något högre än personen, hjärnan, kroppen,
    då måste egot finnas.

    För mig är anden en självklarhet. Kroppen är den lägsta yttringen av vårt varande, vår schackbonde i formens värld, och den är lika tillfällig som allt annat i formens värld.

    Sammanfattning:
    Den andliga synen på egot: (Gud finns) Egot är en konsekvens av vår separation från Gud,
    varvid Gud är vårt sanna jag. Egot är en förbilligad version av I AM. Ett snik-jag.
    Det finns andra universa, ljusare än detta, där egots roll inte är så dominerande.

    Den sekulära synen på egot: (Gud är på sin höjd en tänkbarhet) Denna värld är den enda. Egot är en naturlig del av oss själva, och är mera en ouppfostrad snorunge inom oss som ska veta hut. Egots ständiga orerande, dess resonerande, släpps aldrig eftersom vi skulle bli galna. Det är vi säkra på. Rädsla heter aggregatet nere i pannrummet.


    Den andliga synen är häftigare. Den tillåter en yttre observatör, inför vilken
    egot krackelerar. Bara du har "the guts". Bara du vågar tro att vingarna ska bära hela vägen.

    Kan man vara nånstans mitt emellan den sekulära och den andliga synen?
    Tillfälligt, under sitt gradvisa uppvaknande, ja. Men man kan inte häcka i det läget, för då faller man ner igen. Egot snikar snart in sig och du är inne i skiten igen.

    SvaraRadera
  10. Jennyli! tack för din syn på att allt är perfekt och att ingenting behöver göras. Med hjälp av din input kommer här ännu ett fåfängt försök att strukturera det som varken går eller behöver struktureras.
    Det är två perspektiv här och två viljor - personlighetens och källans. Dom samspelar. So far so good. Men nu blir det trixigt. Hur samspelar dom?

    Det finns ett gäng "upplysta" snubbar i London med Tony Parsons i spetsen www.theopensecret.com som kan tolkas såhär. Gå till puben, crack a beer, and relax. Det finns inget mer att göra. Allt är redan perfekt. Du är redan upplyst. Om du snackar skit om grannen, fine, det är inget problem. Det finns inte en "någon" som snackar skit. Skiten snackas av sig självt, it's spontaneously arising out of consiousness. Livet lever sig självt. Separation är en illusion. punkt slut.

    Dom skulle säga att tanken på att medvetet välja att ställa sig i livsflödet(som du säger) är en illusion. Källan dricker öl ur sig själv ... typ.
    Kolla gärna in länken ovan, Tony Parson är en skön snubbe. Och förmodligen har han rätt - SETT UR KÄLLANS PERSPEKTIV.

    ... men ...

    han missar att det finns ett personligt perspektiv. Och detta perspektiv är en manifestation av källan. (den vinklingen var ny för mig) Eftersom personens perspektiv ÄR källan så är det inte mindre sant. Det finns två parallella perspektiv.

    Bha ... minfucking ... skulle Tony Parsons fnysa. Relax Björn, come over here and have another beer:-)

    Jo, men det finns en massa människor som lider där ute och behöver hjälp och här sitter ni och snackar skit ... era patetiska alkoholiserade loosers...

    Sånt biter inte på Tony Parsons. För honom är det personliga perspektivet en illusion. Roten till allt ont. Han skulle förmodligen kunna argumentera för att vår vilja att hjälpa skapar lidande. Han skulle säga att om inte den vite mannen åkt runt och missionerat skulle vi inte ha haft en massa svält och elände.

    Och varför skulle den vite mannen åka runt och missionera? Jo av samma anledning som alla andra som ställer till med elände i Guds namn. Vi gjorde bara Guds vilja säger den vite mannen som exploaterade och sög ut och förstörde och krigade. Fast dom där barbarerna ville inte fatta sitt eget bästa så vi fick ta i lite med hårdhandskarna.

    Det är svårt att argumentera med snubbar som Tony Parsons. Från källans perspektiv har han rätt. Allt är perfekt. Don't mess it up, have another beer and relax.

    Men någonstans känner jag och många andra att dom är rejält ute och cyklar. Vad har gått snett med dom här "upplysta" grabbarna? Joo, dom har fixerat sig i källan. Dom är bokstavligt talat fixerade vid källan till ölen. För att stoppa in det här lite snyggt i livsdansens fem turer (ordning och reda, pengar på freda) så sitter som fast i den tredje turen - fixering vid källan.

    Dansen går ut på att dansa till Källan och sedan dansa ut från källan. Och att ställa sig i livsflödet är ju väsentligt. Det måste vi göra varje dag, flera gånger till och med. Och det gör vi genom, som du säger, ett medvetet val.
    Och visst handlar det som du säger om balans. Mellan ge och ta och in och ut. Alltid balans. Det är Taoismens styrka. Det blir så tydligt där.

    Tack för din input. Det bidde en ny post också. En del av det.

    SvaraRadera
  11. Hej!
    Kan man uppnå det femte stadiet i en värld som styrs av Egot och att ibland använda dess försvar är nödvändigt för att överleva...? Vad säger manifestationen av Källan om det :)
    Kram
    Alexandra

    SvaraRadera
  12. Alexandra!
    stadier och stadier ... nej så ser jag det inte. Turer i en dans däremot kan jag förhålla mig till. Dans. Dans skall dansas med kroppen men ord-dans är också en dans. Det är vad jag ägnar mig åt här. Ord-dans som en spegling av livsdansen.
    Jag är övertygad om att alla dansar den femte turen någon gång varje dag. Om så bara i ett ögonblick. Med ett leende. Ett vänligt ord utan avsikt. Direkt sprunget ur osjälvisk kärlek. Ett vänligt ord mitt i vardagens flöde som inte kräver något tillbaka, som inte kommer ur egot. Sånt händer, jag ser det runt omkring mig nästan varje dag.
    Men visst kan man tänka i termer av att uppnå också. I så fall kan man uppnå en större medvetenhet om när källan "förkroppsligas" och när den inte gör det. Jag tror att det personliga perspektivet (egot) kan lägga märke till att något annat tagit över. Jag tror att egot samtidigt kan lära sig TILLIT. Så känns det ibland. När du frågar sådär ser jag en möjlighet till att källan kan förkroppsligas (embodiment) allt oftare här och nu. I mitt fall råkar det vara just i Björns vardag. Men det händer ju överallt. I den kropp som kallas mänskligheten. Så det vi gör för oss själva gör vi för alla. (jag drar gamla klyschor runt runt runt som du märker, men för varje varv så blir dom lite mer äkta, lite mindre av efterapningar) Det är för mig processen med att skriva.
    Nu skall jag läsa på din blogg.

    SvaraRadera
  13. Tack Björn för den här meningen:

    "Jag är övertygad om att alla dansar den femte turen någon gång varje dag. Om så bara i ett ögonblick."

    Mycket viktig omkodning för hjärnan. Det är något jag själv inte alltid förstår med mitt intellekt men när jag läser denna mening vet jag att det är så därför att jag själv upplever det.

    Det är här vi har vårt medvetna val. Vi kan medvetet välja att så att säga mer och mer dansa den femte turen i livsdansen. Nu minns jag inte riktigt hur den löd men jag förmodar att det är det vi eftersträvar.
    Tack

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  15. Ja! Målet för mänskligheten i stort borde ju rimligtvis vara att vara i femte "stadiet" hela tiden, så mycket som möjligt. Men det är som du säger, en ständig RÖRELSE, lite som yin och yang.

    SvaraRadera
  16. Jennyli!
    Jag ser ett enormt värde i att undvika uttryck som stadier eller nivåer här. Turer i en dans passar mig för att alla turerna behövs. Skapandet behövs också även om det innebär att vi går in i ett delat tillstånd och därmed riskerar att dra på oss lidande. För om vi inte gör det så blir det inget kul... eller hur man nu skall uttrycka det. Du pratar alltid om detta Jennyli, men jag vill upprepa det för mig själv varje dag, i nya variationer.

    SvaraRadera
  17. Alexandra!
    Som Yin och Yang ja. Tror du verkligen vi kan flöda ur källan hela tiden? Kanske är det just rörelsen till och från som skapar dansen. Men jag håller med dig, mer och flödande ur källan (det jag kallar Embodiment) vill jag. Eller jag och jag, källan vill det i mig. Så känns det. Jag, personligheten vill mindre nu än för några år sedan. Men jag vill släppa fram något större. Något jag inte vet vad det är. Jag vet bara att det är GOTT.

    SvaraRadera

UA-3343870-1