lördag, januari 24, 2009

Enkelhet

Alla våra erfarenheter har en gemensam grund - vår uppmärksamhet. Erfarenheterna är oräkneliga och grunden till dem alla är en och densamma - vår uppmärksamhet. Att bli uppmärksam på själva uppmärksamheten är Vichara. 
Jag delar redan denna grund med alla andra människor. Min önskan att dela med mig av Vichara-meditation är en erfarenhet jag har nu. Det är en stark önskan fylld av kärlek. De flesta människor jag möter lever komplicerade liv som är fyllda till brädden av erfarenheter. Hälften är bra och den andra hälften är dåliga. Sedan skapar vi många komplicerad skalor av bra och dåligt som alla kommer i konflikt med varandra på många komplicerade vis... Men i grunden handlar det om good and evil. 

Många lyckas med hjälp komplicerade metoder minska andelen dåliga erfarenheter till förmån för de bra erfarenheterna. Detta kallas personlig utveckling och verkar vara något människor ägnar sig åt mer och mer i takt med att den materiella tryggheten ökar.
Förr eller senare leder detta till en obalans som korrigerar sig själv genom att det skapas nya dåliga erfarenheter. Varje bra erfarenhet tycks behöva en dålig som kontrast. 

Att äta sig mätt varje dag blir snart ett problem ... bra blir plötsligt dåligt genom att ribban höjs på olika vis - för någon blir det nya målet att bara äta "levande" föda, för någon annan att livnära sig på endast ljus och kärlek - vilket inte är något nytt - redan ökenbröderna gick ut i öknen för att leva på Guds kärlek allena. ... jag har bara en kommentar till detta och de femtielva varianter på samma tema ... veganism, levande föda, atkins, frukterianism (med nötter), you name it. ... min kommentar är ... komplicerat. Jag vet att det också kan kallas "utveckling" men ofta ter det sig snarare som "inveckling". 

Balansen mellan bra och dåligt återskapas - det kan vi lita på. 

I mitt arbete träffar jag väldigt många människor som tillsammans utgör ett ganska representativt tvärsnitt ur befolkningen. Alla människor behöver någon gång besöka ett apotek. Även lyckade människor som varje morgon hoppar upp ur sängen och jublar över att få njuta av ännu en fantastiskt dag - kan få fotsvamp. Så jag möter dom alla. Pratar med dom. Hjälper dom så gott jag kan. Vissa dagar är jag också på strålande humör och tenderar kanske att överkatta andelen lyckliga kunder. Andra dagar är jag på risigt humör och tenderar att underskatta andelen lyckliga människor ... tycker då att alla verkar behöva tabletter mot ångest eller depression eller sömnsvårigheter. 
Men statistiken struntar i högaktningsfullt i mina upplevelser och talar sitt eget tydliga språk. Det mesta pekar på att man får leta en bra stund efter en människa som inte lever ett liv så komplicerat att ett totalt sammanbrott är oundvikligt utan medicinering. Denna statistik innefattar inte dom som försöker stå ut med hjälp av alternativa metoder eller religion eller andlighet. Inte heller innefattas de som i all stillhet, helt enkelt försöker uthärdar sina komplicerade liv. Om även dessa grupper skulle ingå i statistiken skulle det blir än mer tänkvärt.

Hur många människor är i grunden glada och tacksamma?

Tro inte för en sekund att jag ser orsaken till människors misär i yttre omständigheter. Jag behöver bara tänka på Amma (se inlägg från 090119) för att vakna upp ur den illusionen. Jag behöver bara påminna mig om de eldsjälar som "lyste" för sina medfångar i Nazisternas koncentrationsläger. 
Vi behöver inte ändra något i samhället men vi behöver heller inte låta bli att ändra saker. Det handlar inte om samhället. Det handlar om det där ljuset som lyser inom oss alla. 

Detta inre ljus, denna rena ström av liv, handlar inte om erfarenheter. Så fort vi tror det, gör vi det till något komplicerat. Vi sätter alla varsin etikett på det och bråkar om vilken som är rätt. Kristusmedvetande eller Buddhamind eller tio tusen andra varianter. Vad är rätt? Detta inre ljus som vi alla delar handlar inte om rätt/fel eller bra/dåligt. 

Detta inre ljus är uppmärksamheten som ligger till grund för alla erfarenheter. Hur kan uppmärksamheten någonsin trassla in sig i erfarenheternas komplicerade balansräkningar av rätt/fel, bra/dåligt, vackert/fult och alla andra oräkneliga dualismer?

Uppmärksamheten är ju källan till alla erfarenheter, den är början och slutet, Alfa och Omega. Varje föreställning vi kan erfara av Gud eller Enhet eller allomfattande kärlek är trots allt bara en erfarenhet i mängden. Måhända en mäktig sådan men fortfarande bara en erfarenhet. Erfarenheter är vad som gör livet komplicerat och religiösa erfarenheter är som bekant inte kända för att göra människors liv på jorden mindre komplicerade! 

Faktum är att vi människor faktiskt kan lyckats med konststycket att trassla in den rena uppmärksamheten i erfarenheternas snårskog. Detta är ett mysterium. Men det är ok. Ett mysterium är ett mysterium. 

Nu har som bekant allt ont något gott med sig. För har vi lyckats trassla in oss (vi är denna rena uppmärksamhet) så måste vi ju kunna "trassla ut" oss.  Det sker meddelst ett Alexanderhugg. Svärdet heter Vichara och är så vasst just för att det är så enkelt. Vi uppmärksammar själva uppmärksamheten. 

Det är allt som behövs. Men det fattar vi inte - det är för enkelt. Systemet behöver omprogrammeras för att härbärgera denna enkelhet. Och omprogrammering tar tid. 

Denna omprogrammering är emellertid inget vi behöver bekymra oss om. Det sker av sig självt. Och ju oftare vi praktiserar Vichara desto snabbare går det. Det är min erfarenhet. Och den gör mig glad och tacksam. Som en av få är jag faktist det - i grunden oerhört glad och tacksam. Vichara är alldeles för underbart för att jag skall kunna hålla det för mig själv. Samtidigt kan jag inte lära ut något som är för enkelt för att läras ut. Det handlar inte om lärande, det handlar om av-lärande. 

Det finns många som faktiskt kan prata om detta på ett bra sätt. En av dem är John Sherman. En annan som jag upptäckt nyligen heter Candice O´Denver. Hon är helt underbar och det finns ett nytt center i Sverige faktiskt. - www.greatfreedom.org - Jag är sååå innerligt tacksam att jag hittade Great Freedom. Candice bok är ljuvlig. Hennes sätt att skriva om denna enkelhet är just enkelt. Det är en glädje för mig att kunna hänvisa andra till Great Freedom. Samtidigt vet jag att jag inte bara kan hänvisa alla jag känner till Great Freedom. Jovisst kan jag, men till hur stor hjälp är det. Det är antagligen till lika stor hjälp som att åka runt med en bakrute-dekal med Jesus Lever. Väl menat är tyvärr inte hälften vunnet. 
För hjälpa vill jag fast jag vet att ingen behöver hjälp! Alla har vi allt det inom oss som behövs för att hjälpa hela världen. Vi är hela världen och vi är grunden till hela världen OCH VI ÄR ETT.

Och jag vet att detta språk kan och måste bli enklare. Jag känner tillit till att Vichara kommer slipa ner mitt språk. För det behövs. Så fort man blir exalterad och from och börjar mässa om att alla är ETT uppfattas det av många som ett hån. Jag vet det. För det är inte deras erfarenhet ... ÄNNU. Och alla måste mötas där dom är. Och då måste man lyssna. Och det vill jag. Och det gör jag. Och jag hör att Alla-Är-Ett-Jargongen inte är tillräckligt vass för att tränga igenom den tjocka hinna av illusoriskt, självskapat lidande som människor sitter fängslade i. Så är det. Men språket kommer till mig. 

Det tror jag. 

Om inte till mig så till andra. 

Det spelar ju i en absolut mening ingen som helst roll .... :) 

Vi är ju alla ett. ...

Men så skall jag sluta säga. 

Tror jag......

30 kommentarer:

  1. Björn! Bra skrivet!

    Dualismen... En illusion... Visst.
    Men... är inte det just det som är miraklet :-) Ni vet... om allt var blått...

    Så varför inte låta dualismen helt enkelt vara. Se den för vad den är. Den ena kan inte existera utan den andra. Både Och erfarenheter. Som kommer och går. Det är så det är att vara en människa. Är inte det en gåva?

    Att bli medveten om sig själv som medvetenhet, att bli uppmärksam på själva uppmärksamhet, betyder inte att man "slipper" att vara en människa med allt vad det innebär. Det gör det bara lättare :-)

    "Säger jag att man ska njuta av nuet och alltid vara glad? Nej.
    Tillåt nuet SÅDANT DET ÄR. Det räcker." ~Eckhart Tolle

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  2. Pirjo!
    Jag inser att jag inte har något att tillägga till det du skrev, det var istället DU som hade något att tillägga till det jag skrev i mitt inlägg. Tack!

    Jag har ju varit inne på samma spår en tid nu. Att säga ja OCKSÅ till dualismen. Men det är så frestande att gömma sig i källan. Jag tänker på det perspektiv jag hade när jag skrev det här inlägget - nämligen, jag har hittat skatten och nu skall jag dela den med alla andra - det är ett sådant nålsöga för mig!
    För jag känner djupt inom mig att det är nåt lurt i det. Det ser så underbart oskyldigt ut. Och jag är säker på att kärnan i frälsa-världen-impulsen är frisk ... MEN ... det som tar sådan tid att få in är att det inte handlar om mig. Det handlar om den rena uppmärksamheten som vi alla är olika manifestationer av.

    Precis som du säger, man slipper inte vara människa men meditation och i mitt fall Vichara-meditation gör livet lättare. Mer än så är det inte. Jag kan berätta för andra hur mitt liv blev lättare. Jag kan dela med mig av min berättelse. Och det är ju vad jag redan gör. Det är vad du också gör. Mer eller mindre kan vi inte göra. Allt detta sker i dualismen. Så du har så rätt, vi låter dualismen vara. Och jag känner djup tacksamhet för dualismen! För det är bara i dualismen tacksamhet existerar... när man tänker närmare på det ... och det är bara i dualismen som tänkandet existerar ... vilket är tänkvärt:)

    Nu sade jag samma sak som du fast på mitt sätt. Och även detta, glädje och rikedomen i olika uttryck är möjlig tack vare dualismen. Alltså, jag börjar inse hur mycket jag ibland underskattar dualismen.

    Men antagligen handlar det om att dualismen blir en gåva först när man samtidigt vilar i icke-dualismen. Precis som du skrev:)

    SvaraRadera
  3. Hej
    Jag laddade precis ner en PDF från sajten du så lyriskt beskriver.
    Det verkar väldigt bra det jag har läst (One simple change makes life easy heter den, och jag antar att det är den nu menar?)
    Jag vill citera:
    "
    Filled with fear of the future, bewildered by the past, and
    desperate in the present, suddenly I realized that all of the turmoil—
    the thoughts, emotions, sensations, and other experiences—were
    appearing within an open, soothing, and indivisible space of relief
    "
    ...som lika gärna kunde ha sagts av Eckhart Tolle!
    För min del ger det mig enorma vibbar att finna detta slags samstämmighet! Ska läsa vidare!

    Sherman är också han otroligt intressant, och han är en intressant person! Läste om hans ångestattack i fängelset i samband med att en andlig guru skulle komma...

    Du gör en stark insats genom att hålla oss underrättade om alla andliga gurus runtom oss. Det är inga dåliga tips du ger! Keep up the good work, som man säger!

    SvaraRadera
  4. Om du applicerar detta på mitt senaste inlägg... hur skulle du då agera? Var skulle du lägga uppmärksamheten och hur skulle du hantera en situation där din egen försörjning desstutom står på spel? Alltså hur tar alla våra fina och sanna insikter ut i världen där andra inte alls delar dem?

    SvaraRadera
  5. Perra!
    Tack för dina uppmuntrande ord! Vår diskussion om "sekulär-andlighet" kom av sig. Det kanske var lika gott! Jag har suttit en stund nu och försökt hitta ett sätt att ta upp tråden igen. Men hittar inget. Jag vet ju att jag inte har något att vinna på att få rätt.

    När vi har våra diskussioner glömmer jag hur mycket du ser, hur lite prestige du investerat i det hela. Vår diskussions-glöd är väl gamla vanor som gör oss nostalgiska. Vet du, i dag hade jag en vision av en värld där ingen försöker sälja något till någon annan. Det vi kallar andlighet var ett forum där man delade med sig av det som varit till hjälp i en viss situation. Man visste att det var allt man kunde göra. Och när behovet att sälja sina heliga kor till andra var borta, då blev det ett sådant flöde och en sådan kommunikation. Det var underbart! Det känns som att vi ibland touchar detta i vårt lilla hörn av bloggosfären. What a joy!

    SvaraRadera
  6. Hej Björn
    Bra sagt. Jag har läst nånstans, undrar om det inte var hos den gode gamle Walsch, du har nog stött på det själv, att "när vi är mogna står läromästaren där".
    Det är sådana läromästare, som kan ge exakt det som behövs för att jag ska ta ett steg till i min utveckling. När jag har tagit det steget är jag redo för en ny läromästare. Och jag har faktiskt en stark känsla av att det inte är en slump att du och jag möttes i bloggsfären. Jag känner att vi gett varandra mycket och att vi fortsätter göra det. Exempelvis känner jag alltmer att Sherman är EXAKT vad jag behöver just nu, och det fick jag ju från dig. Och det gäller definitivt också det här andra som du talar om nu...:-)

    SvaraRadera
  7. Telluselle!
    Din fråga - hur tar vi alla våra sanna och fina insikter ut i världen där andra inte alls delar dem? - är en fråga min hjärna nu tar emot likt en kalldusch ... uppfriskande ... energigivande ... och bra helt enkelt.
    Också frågan - var lägger man uppmärksamheten när man (och resten är mina ord) stöter på små analretentiva nazister förklädda till politiskt korrekta ... nånting?

    Det får bli ett nytt inlägg. Tack för denna utmaning!

    SvaraRadera
  8. Perra!
    Jag ser fram emot att få fortsätta våra samtal! Har du förresten kollat in John Shermans CV? Kolla här - läs och begrunda - kan vi verkligen lita på den här mannen...:) http://www.johnsherman.org/truth_is_all_that_matters/autobiographical-sketch-1.html
    Ny hemsida har han också www.johnsherman.org

    SvaraRadera
  9. Ja du. Det är verkligen en resa den här mannen (Sherman) har gjort. Det är nog inte direkt ett CV man tar till för att söka jobb på apoteket, eller?

    Hemsidan du länkar till inser jag att jag redan är inne på. Jag håller på att läsa en ENORMT bra artikel som jag tror du ska läsa oxå:

    http://www.johnsherman.org/john_sherman_transcriptio/2008/09/a-meeting-with-john-sherman-in-santa-monica-california-september-28-2008.html#more

    SvaraRadera
  10. Telluselle!
    Inlägget som skulle vara ett svar på dina frågor drog iväg i en något annan riktning. Just nu vill jag bara säga följande.

    Jag tycker du är modig i ditt sätt att bemöta hopplös svensk byråkrati. Jag hoppas innerligt att det snart vänder för dig!
    Som jag har förstått det har du haft förbannad otur. Sån skit kan drabba vem som helst. Det har faktiskt hänt mig något liknande. Då blev jag fly förbannad, gick och var arg dagarna i ända, sov dåligt, anlitade en advokat vilket hjälpte mig en del. Jag tror ilska är bra i såna här fall. Så from är jag. Nej men det handlar ju fan om mat på bordet och tak över huvudet. Då får man ryta till om det behövs. Varför inte?
    Andlighet som vill göra oss till dumsnälla kossor kan vi fimpa rakt av tycker jag.
    Du och tokstollen på försäkringskassan är ju ETT oavsett om ni kramas eller skäller på varandra. Eller hur?

    SvaraRadera
  11. Perra!
    Tack för länken till denna artikel av John Sherman
    http://www.johnsherman.org/john_sherman_transcriptio/2008/09/a-meeting-with-john-sherman-in-santa-monica-california-september-28-2008.html#more
    Jag läser och ler och citerar detta
    "My view is that the attachment to spiritual understanding is mental illness, but so too is the effort to rid yourself of the attachment to spiritual understanding. It is the same mental illness"
    Visst e han skön!? :)
    Han säger samma saker om och om igen år ut och år in men det är som en sorts medicin man måste ta under en längre tid. Det räcker inte med 10 dagar liksom. Och det ÄR verkligen medicin. Den gör gott. Jag vet att Vichara funkar.

    SvaraRadera
  12. Telluselle,
    Marcus Birro har enormt mycket att säga om försäkringskassan och den alltmer degraderade människosynen:
    http://www.marcusbirro.se/bloggen/

    Det är bara så förbannat synd att han tvingades stänga sin blogg för kommentarer, då han blev utsatt för en otroligt ful och hjärndöd sk nätmobbing.
    Det är inte uteslutet, dock, att han öppnar det igen. Han är hårdhudad, men t o m han har gränser.

    SvaraRadera
  13. Björn!
    Intressant! Gillar Candice O'Denver också, har läst hennes bok och kollat en hel del videoklipp. Precis som Perra skriver, det hon säger kunde sagts av Tolle. Det är så skönt och tryggt att höra Rösten och Orden tala genom de här lärarna, om och om igen. Ja du gör ett gott jobb med att informera oss andra om det här.

    Förresten, hittade en intressant artikel på nätet i The Sun Magasin om Adya. Har du läst den? Mycket spännande läsning.

    http://www.thesunmagazine.org/issues/384/
    who_hears_this_sound

    Ska kolla in alla de där Sherman-länkarna nu. :D

    SvaraRadera
  14. Crystal!
    Läser Sun-intervjun nu och fastnar för en underbar liknelse Adya ger, jag sitter här och småskrattar av befrielse -

    "....The spiritual practitioner is like someone who’s running and is really tired and wants to rest. You could say, “Well, just stop, then.” But they have this idea that they have to cross a finish line before they can stop. If you can convince them that they can just stop, they’ll be amazed. They’ll say, “I didn’t know I could stop and rest.” Or maybe they won’t hear what you’re telling them, and they’ll have to go all the way to their finish line. ..."

    Helt underbart. Kan inte sluta skratta:D

    Sedan pratar han om "Life after Awakening". Vad skall man göra och inte göra? Att leva med frågan "what am I really" är en metod men inte rätt för alla. Jag har så himla mycket energi nu att det känns onaturligt att vila. Jag känner att den frågan (Vichara) är klockren för mig. Perfekt!

    För att andra är det mer rätt med vila säger han sedan. Kanske är det vad som passar dig bäst?

    Det känns som att en balans mellan Vichara och vila håller på att etableras här. Allt eftersom jag släpper kontrollen över processen sker det som behöver ske ... vilket det alltid gjort ... men det visste jag inte då:)

    Hur ser balansen mellan Vichara (inquiry) och vila ut för dig?

    SvaraRadera
  15. Björn!
    Jag läser Marcus Birros blogg varje dag med stor värme och har även mailats med honom en gång appopå kommentarer.

    Det är just detta med tak över huvudet och mat på bordet som är hela grejen; andra tar makt över ens överlevnad (som i mitt fall i sig är hela stress-orsaksfaktorn till min sjukskrivning) utan att ta ansvar för det. Det är DET jag blir arg på. Jag får hoppas att mina överklaganden ger mig rätt, liksom skadeståndsprövningen hos JK (he, he; jag skulle kunna bli en rik kvinna).

    Tack för ditt nya inlägg!

    SvaraRadera
  16. Björn!
    Läste den där artikeln i julas och tyckte den var riktigt bra och djuplodande. Kom på att jag ville berätta om den. :)

    När jag håller på med inquiry, kommer jag alltid till en punkt när jag intuitivt känner att jag behöver integrera genom vila. Den balansen mellan inquiry och vila kommer alltså av sig själv - effortless. Så jag följer den inre känslan. Fann den balansen när jag höll på med Tolle som allra mest intensivast, ja jag upplever nog att han hjälpte mig med det genom det sätt som The Power of Now är uppbyggt på. Har märkt att om jag balanserar inquiry med vila, sjunker det in på djupet så otroligt mycket bättre och blir till en plattform. Det är ju liksom inte mitt mind som fattar något av här :D, det är nåt annat, djupare, som omfattar.

    På Aydas föredrag Vol 3, The Origin Point of Experience (ja jag är medveten om att jag tjatar om de där föredragen, men de är ju så förbaskat BRA!:) - tar han upp det här med vila i den meditation han inleder föredraget med (har jag sagt hur mycket jag älskar den där meditationen! I guess I have :D).

    "It is this rest we very often, in our rush to grasp with the mind, we rush right out of this rest, this deep deep rest. The ability to rest, the absolute knowingness through your own present experience that your deepest and most truest nature is this aware, awaked spaciousness. The knowing of that... is the absolute foundation."

    SvaraRadera
  17. Vichara är Tao. Och det är Gud.
    "That ever-unfolding creation is the vichara", säger Sherman.
    Walsch uttrycker Skaparen som "forever self-transcending".

    Sherman uttrycker egots ständiga försök att själv vara Gud, på ett sätt som saknar motstycke.

    Och den här liknelsen som Adya ger! Prestationstänket. På pricken.

    Vi känner på ett tidigt stadium att vi är utsatta. Att läget är osäkert, säger Sherman.
    Men vi grottar ner oss i ett komplex av idéer, tankar, teorier, i vilket all den här
    osäkerheten kan assimileras.

    Detta är egots verksamhet!

    Men ur denna verksamhet försöker vi finna upplysning...

    Tänk på det. Nej! Tänk inte! Då grottar du in dig igen...

    Bara betrakta dig själv. Attention.

    Tänk inte.

    "Men då gör man ju som korna", invände någon...

    Nej. Det är det här som är grejen.

    Sherman har också hittat det Tolle har hittat.
    Så här säger Tolle i Stillness Speaks:

    "
    Wisdom is not a product of thought.
    The deep KNOWING that is wisdom arises through
    the simple act of giving someone or something your
    full attention.
    Attention is primordial intelligence, consciousness itself.
    It dissolves the barriers created by conceptual thought, and with this comes the recognition that nothing exists in and by itself.
    It joins the peceiver and the perceived in a unifying
    field of awareness. It is the healer of separation.
    "

    Egot kan ALDRIG finna upplysning.

    SvaraRadera
  18. Hej. Hittade den här på Nukunus hemsida:

    "Absorption without witnessing leads to dreams and unconsciousness.
    Witnessing without absorption is control.
    When absorption and witnessing becomes one there is a spontaneous effortlessness.
    That is resting in the source as the source.

    Perfekt! :-)

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  19. Hej igen. Har blivit nyfiken på den där Sherman :-) Surfade till hans hemsida och hitta på en gång den här:

    "For Ramana, there is no "True Self" from which you are separated; there is only you, just as you are."

    Jag behöver inte läsa mer :-)

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  20. Wow Pirjo! De där orden sände mig rakt in i nuet. :-)

    SvaraRadera
  21. Telluselle!
    Jag önskar dig lycka till med den ekonomiska sidan av tillvaron!

    SvaraRadera
  22. Crystal!
    Tack för din syn på balansen mellan inquiry och vila. Inquiry - nytt djup - vila - personligheten hinner ifatt.
    För visst handlar detta om personligheten också! Jag måste skratta åt mig själv, igår kväll dissade jag insikter och nu glädjer jag mig åt en ny insikt jag fick när jag läste det du skrev ... Personligheten kan faktiskt göra något i den här processen, den kan vila. Vila är egentligen ganska enkelt. Det är bara å vila. Hahaha,
    Nej men det är ju sant. Det ÄR bara att vila. Sätta sig ner en stund och ta det lugnt.

    Shit, det finns en tendens hos mig att krångla till allting. Det har Sherman hjälpt mig att inse. Till och med Vichara är mycket enklare än mitt intellekt kan acceptera. Som Sherman säger " just stop for a second and feel what it's like to be you" Det är ju vila. Inquiry och vila i ett.

    Sherman är enkelheten. Och den har han tack vare att han inte går för nära. Han zoomar ut och tack vare det ser jag mönster jag aldrig annars skulle se.

    Adya har också enkelheten. Men hans största styrka är när han går nära. Nära personligheten. Men han kommer från enkelheten och tar in den i personligheten som är oändligt komplex. Men han är inte rädd för att förlora sig i detaljer. Han bemästrar detaljerna som ingen annan! Han är så ofattbart trygg i källan. Ju mer du citerar och lovordar Adya desto bättre!

    SvaraRadera
  23. Perra!
    Rädslan för att bli som en ko eller en hund är verkligen ... hur skall jag säga, oundviklig. Den hemsöker mig allt som oftast. Jag tror verkligen att vi kan bli som kor, om vi glömmer bort kärleken. En ko kan ju stå och titta på den mänskliga dramakomedin och bara tugga på sitt gräs hela sitt liv utan att någonsin göra något.

    Samtidigt tror jag tillit är oerhört viktigt här. Jag märker hur jag återigen börjar krångla till det och HOPPAS att det finns något jag kan göra. Egot är envisare än synden.
    Hur tänker du kring det där med att gömma sig i vakenheten? ... om du nu måste tänka ...:)

    SvaraRadera
  24. Pirjo!
    Tack för dessa underbara påminnelser! Nukunu är en skatt!
    För att inte tala om Ramana ... :)
    ... och Sherman!

    SvaraRadera
  25. Hej Björn

    Rädslan för att bli som en ko eller en hund.. verkligen oundviklig?
    Nä. Nu är jag inte med dig.

    Och "gömma sig i vakenheten"? Nu måste jag sätta mig ner och grunna på var Björn är nånstans.

    "Gömma sig i ego-drömmen" hade jag fattat. Vakenheten är det man kommer till om man betraktar sig själv. Sherman har ett underbart ord för att beskriva det: the HERENESS of you.

    Här-heten. Ingen tillrättalagd bild av dig.

    Det här är antingen otroligt enkelt, eller otroligt svårt.

    Men försök då att se här-heten av "Björn med sina otroliga svårigheter".

    Och tänk inte på meditationen som "vila" eller nåt sånt! Ingen som helst förutfattad mening. Ingen förväntan. Inget mål.

    Egentligen tror jag det är lättare om man ger tusan i att stylta upp en meditations-situation, utan att man bara spontant (som Sherman faktiskt säger) betraktar sig själv när man kommer åt.


    Minns du att jag jiddrade om min första upplevelse av meditation, det är länge sedan (undrar om det inte var här på denna blogg?), och
    då jag lånade en bok om TM, och tvärtemot uttryckliga varningar i boken försökte jag mig på att tillämpa TM på eget bevåg, och hade en HELT otrolig upplevelse, jag var en helt annan människa i flera månader, innan jag "återinsjuknade". Men jag tänkte under meditationen att "jag låter allt bli som det blir", med min uppmärksamhet riktad mot mig själv.
    Du svarade, minns jag, "fan, Perra, vilken klockren ingång du hade på den meditationen".. nåt sånt...

    Men du, kan det inte ha varit så, att det jag råkade göra där uppe i norrland var att tillämpa Vichara?
    Jo, det var det. Jag är helt säker.
    Och det är därför jag känner att Sherman är så rätt för mig just nu.

    Så jag sitter alltså även jag hos John Sherman, tillbaka på ruta ett!
    Jag är dock inte frustrerad...

    Rekommendrar dig att läsa Sherman, om igen..:-)

    SvaraRadera
  26. Perra!
    Jag ska läsa och lyssna mer på Sherman, jag lovar! :)
    Troligen är det inte en frestelse för dig att gömma dig i vakenheten. Hade det varit det hade du vetat exakt var jag var när jag skrev det där om rädslan för att bli en ko :)

    Vi är alla olika och det gör dom här samtalen så värdefulla, det ger en sådan rikedom åt hela det här ämnet! Och jag är så glad åt att få vara en del av denna rikedom.

    Var står jag i de här frågorna blir allt mindre intressant. Tacksamheten över rikedomen av perspektiv och nyanser tar över.

    Precis när jag skrev den där meningen visste jag att det var Stillheten som talade genom mig. Jag vet att alla sorters handlingar kan komma genom mig ur denna stillhet. Jag känner mig fram, låter sanningens rytm ta tag i mig. Jag är bara en dansare som blir dansad av stillhetens musik. Det är musiken som är viktig. Inget annat. The Truth is all that matters skriver har Sherman som "slogan". Sanningens musik, stillhetens musik, Gud, Nuet ... jag du vet:)
    Du känner rytmen väldigt ofta nu eller hur? Den styr dina rörelser, jag tycker mig känna det genom det du skriver! Det är en sådan glädje!!

    SvaraRadera
  27. Tack Björn! Jättefint skrivet!

    Vi är olika. Men vi är så lika. Vi är på olika ställen i en labyrint.

    Innan jag säger nåt mera, ladda ner
    Shermans 79-sidiga PDF
    "Meeting Ramana Maharsi - Conversations With John Sherman".

    Den här är central. Det här är stort. Jag har bara hunnit till sidan 13, men det är tillräckligt för att säga detta...

    Du kan å din sida gärna visa mig videon med Tolle där han sitter tyst i en kvart, och att nåt "ändå förmedlas" genom videon. Det var väl du som nämnde det?

    SvaraRadera
  28. Perra!
    Meeting Ramana av Sherman är en skatt, jag håller med! Jag sträckläste den ... och jag vet, det är fel sätt att läsa såna böcker ... och jag vet att rätt eller fel sätt inte betyder någonting från den plats Tolle kallar stillhet, den video jag pratade om ligger inte på YouTube, men jag hittade en annan liknande, där sitter han tyst i 4 minuter, det är också mäktigt, stillness looking ... at the looking ... men samtidigt på publiken, så nyfiken, så receptiv, ingen inåtvänd trans!
    Och sen säger han dom helt underbara orden - the reason why I don't speak is that I don't know what to say ...:D

    Alltså, karln är obetalbar. Han går i land med det! Man hör åhörarnas dämpade skratt, men det är skratt av äkta glädje som bubblar upp, sök på - and now an important message - i youtube.
    Enjoy!

    SvaraRadera
  29. Tack Björn!
    Så härligt att se Tolle i det här underbara klippet. Stillhet, närvaro i sin renaste, sannaste form. Ja han går i land med det, because there is no ego. Och skrattet som bubblar upp efteråt mellan honom och publiken - vilken mjuk kärleksfull känsla och äkta glädje! :D

    SvaraRadera

UA-3343870-1