lördag, januari 17, 2009

Är en 7-månaders baby medveten om sin uppmärksamhet?

Igår träffade jag en 7-månaders baby. Han blev genast rummet medelpunkt, alla blev förtrollade av hans tysta undervisning. Han satt där och dreglade och log emellanåt ett charmigt leende och tittade på någon av oss eller på en tavla eller på något annat som fångade hans uppmärksamhet.
Vad ÄR det med dessa små människor som är så fängslande? Utvecklingspsykologi i all ära men mitt intresse är uppmärksamheten. Hur funkar den hos vår 7-månaders Zen-mästare. Varifrån kommer den och hur funkar den. Vad är uppmärksamheten?
Såhär: Uppmärksamheten är energi på något vis. (vi struntar i detaljerna nu) När vi blir uppmärksam på våra tankar kan vi dra följande slutsats. Det finns inget avstånd mellan vår uppmärksamhet och tanken. Tanken formas i vår uppmärksamhet. Tanken består av uppmärksamhet som vibrerar med en mycket hög energi. Nu spekulerar jag .... Många anser att tänkandet utgör kronan på medv
etandets evolution. Jag köper det (men behåller kvittot ifall jag ångrar mig...) Isåfall är det ju inte konstigt att tankar har förmågan att fängsla oss. Nu menar jag fängsla på ett positivt OCH ett negativt sätt. Vår förmåga att tänka är en välsignelse och något "nyandligheten" å det grövsta förringar. Nog om det. Men samtidigt har den anti-intellektuella "nyandligheten" en oerhört viktigt poäng när dom demoniserar tänkandet. En poäng som i sig själv krävt en hög nivå av abstrakt tänkande ... vilket dom gärna glömmer.... :-) Tänkandet kan bli vår förbannelse eftersom det slukar all vår uppmärksamhet.
Om vi nu TÄNKER OSS vår 7-månaders Zenmästare så har inte många tankar bildats i hans hjärna. Dom som bildas är troligen mycket enkla. En gissning är att han tänker ... åh, jag vill ta på det där ... eller. ... åh, jag vill stoppa det där i munnen ...
Nu antar jag att tankar får högre energi och dragningskraft ju mer komplexa och abstrakta dom blir. Vår babys tankar har alltså låg energi och därför låg dragningskraft. Hans uppmärksamhet fängslas därför inte av dessa tankar.

That's it! Där har vi hela hemligheten. Det är därför vår baby liknar en Zen-mästare. Det mesta av hans uppmärksamhets-energi ligger i källan som "ren potential". Detta fascinerar oss. Det är därför han kan trollbinda ett helt rum fullt med vuxna utan att säga ett ord.

På precis samma sätt trollbinds vi av Eckhart Tolle när han ägnar sig åt tyst, ordlös, undervisning. Det finns en video med Tolle där han börjar med att sitta tyst i 15 minuter. Hur tusan kan detta energi-fenomen förmedlas via video???? Det övergår mitt förstånd. Men troligen väcker det minnen av något väldigt reellt hos oss. Vi kan läsa hans kroppsspråk och se att han är helt autentisk. Vi känner igen "ren potential" när vi ser den.

Under dessa 15 minuters tystnad utlämnar sig Tolle helt och hållet åt källans dragningskraft. Men han gör det medvetet. Det gör inte vår 7-månaders zenmästare.

Slutsatsen blir att vår 7-månaders charmtroll inte är medveten om sin uppmärksamhet. Han vilar i källan för att han inte kan göra något annat. Men ur denna vila skapas en oerhörd intelligens. För varje dag lär han sig något nytt. För varje dag blir hans tankar mer och mer komplexa.

Drömmen är ju att kunna dansa mellan källan och manifestationen. Och det kan vi. Det är en oerhörd ynnest. En gåva av obeskrivligt värde.
Men vi måste utsätta oss för källans dragningskraft. Om vi inte gör det så försummar vi våra möjligheter. Möjligheterna ligger i uppmärksamhetens källa. En källan som vi kan välja att titta på. En källa som stavas DU eller JAG.
Att titta på DIG är det enklaste som finns MEN samtidigt något av det svåraste. Om detta vill jag skriva. Jag återkommer.

11 kommentarer:

  1. "Himlen = Det här är underbart. Här skulle jag kunna stanna för alltid"

    "Helvetet = Det här är inte riktigt perfekt"

    - Byron Katie

    7-månaders babyn har inte hunnit lära sig: "Det borde vara på ett annat sätt" :-)

    SvaraRadera
  2. Pirjo!
    Både du och Katie träffar mitt i prick! Åh vilka sköna ord!

    SvaraRadera
  3. Mmm.. vad bra formulerat! :)

    Ja visst är det ytterst märkligt och häftigt att energin förmedlas genom videon när Tolle sitter där i tystnad. Har också upplevt och tänkt på det där.

    SvaraRadera
  4. Crystal!
    jag tror man kallar den här energin för shakti = kreativ energi eller skapande potential m.m. Många som träffat Tolle säger att dom första gången blev totalt överväldigade att den mängd shakti han släpper igenom. Jag kände det när jag träffade Byron Katie också. Det är något som bara delvis förmedlas via video.
    Har du också erfarenhet av såna möten, människors vars shakti är "beroendeframkallande"?
    Och då bortser vi från söta bäbisar nu:)

    SvaraRadera
  5. Nu börjar det hända grejer! Ja, hur vänder man uppmärksamhet till något utan att tänka... ;)

    SvaraRadera
  6. Björn!
    Har inte träffat vare sig Tolle eller Byron Katie och funderar inte på att åka och göra det heller. Men det klart, skulle Tolle råka dyka upp här i Sverige skulle jag inte tveka att åka och lyssna på honom. ;)

    Under några år fick jag möjligheten att träffa Mata Amritanandamayi, ja, Amma alltså och ta emot hennes "kramar", så jag vet ju precis vad du talar om. Hon har ju en otroligt stark och kärleksfull energi, eller ja shakti som du kallar det. Det var sanslöst helande att möta henne. Men samtidigt var jag synnerligen medveten om att det kan vara beroendeframkallande med gurusar, så jag tog det lugnt och höll balansen. Men visst förstår jag vad det handlar om. Det är ju som att sitta och dricka nektar rätt ur Källan. :D

    Har inte träffat Amma på många år nu, så uppenbarligen har jag inte "fastnat" i garnet. Har heller inte känt nån längtan efter att träffa henne igen. Hon dyker upp i mina drömmar ibland, men det har jag bara sett som nåt positivt och inte nåt som egentligen har med henne att göra. Och när jag nu lyssnade på en av John Shermans föredrag (tack igen för tipset!), togs det där upp i en bisats, och då fick jag lite belägg för det sättet att se det på, och vikten av att inte göra nån grej av det.. :)

    Har du också mött Amma? Förutom Byron Katie, har du träffat andra upplysta människor med stark kundalinienergi? Har du upplevt att det varit beroendeframkallande?

    Hehe, bäbisar är helt klart lite beroendeframkallande, får nog erkännas.. ;)

    SvaraRadera
  7. Crystal!
    Jag tror inte jag skulle palla med att träffa Amma i verkligheten, jag blir ju helt knäckt bara av att kolla på det där Youtube-klippet med henne! Du, jag har tittat på den där videon nu fem gånger i sträck tror jag och det blir bara värre och värre....

    Nej då, det är underbart. Och väldigt intressant! Det måste ha varit helt obeskrivligt att få träffa henne i verkligheten.

    Ja, jag har träffat andra med stark shakti. Nukunu är en av dem www.youarethat.dk Det var med honom jag fick mitt första stora uppvaknande. Och jag kan se att det berodde mycket på att jag var i närheten av honom. Han kan på liknande sätt som Amma få människor att öppna upp. Jag är oerhört tacksam för de möten och samtal jag haft med honom.

    Sedan flera år tillbaka är jag känslig för det här. Jag känner av min kundalini när jag är kring människor som är på ett visst sätt.
    Dessa människor har en enda sak gemensamt inser jag idag, dom har kontakt med en kreativ ådra inom sig själva. Dom behöver inte vara ett dugg "andliga". Många "andliga" människor utstrålar lika mycket shakti som en tegelvägg. Intressant detta...
    Jag inser att människors shakti-utstrålning inte är beroende av om dom utvecklar sin kreativitet eller inte. Huvudsaken är att dom har kontakt inom sig med denna potentiella kraft. Och då brukar det ju leda till skapande på något vis.
    Bäbisar är ju inte kreativa på det viset men jäklar vilken potential det finns där!

    Dock, allt detta är förföriskt som bara den men inte vad som rör det allra djupaste inom mig. Eller det allra enklaste och mest uppenbara. Verkligheten. Sanningen. Detta är inte sanning i absolut bemärkelse för det kommer och går. Så enkelt kan sanningen definieras. Den finns alltid här. Självklar. Naturlig och kristallklar.
    Därmed inte sagt att dessa förföriska fenomen är fel. Det är som Sherman säger, när man är ute efter sanningen blir allt sådant "beside the point". It can't hurt you but it can't help you either. Jag instämmer ... tror jag. Det klingar sant. Hellre sanningen än att bada i shakti.

    SvaraRadera
  8. Björn! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Spännande att få ta del av. Ja, som du skriver, "hellre sanningen än att bada i shakti". Så BRA uttryckt!

    Gillar verkligen den där Shermans avskalade sätt att se det på. Att se verkligheten som den är, det räcker så otroligt bra. Sen att jag fick läkning av Amma just där och då, det ser jag inte som en motsats. Det gjorde gott och är något jag är djupt tacksam över. :)

    SvaraRadera
  9. Crystal!
    Ja men det är ju så - man känner djup tacksamhet för allt - även det som är beside the point för på något sätt inser man att man inte varit här om man inte varit där... typ:)

    SvaraRadera
  10. Björn. Det går inte att bada i shakti (kärlek) utan sanningen :-)

    Man brukar säga att vi får glimtar. Men jag börjar mer och mer tro på att det handlar inte om glimtar. Precis tvärtom. Att verkligheten är detta "gudomliga" (som man får glimtar av). ÄR. ALLTID. Att det är vi som loggar ut.

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  11. Pirjo!
    Det är vi som "loggar ut" från verkligheten. Ah, det är ju så strålande bra uttryckt! Tack:D

    Adya har också haft den ingången i sina tal. Han brukar säga att separation kräver så mycket energi. Att leva i enhet är så mycket enklare. Visst är det ett mysterium att vi väljer den svåra vägen!! Han säger att frågan om hur vi kan leva i enhetsmedvetande egentligen är fel fråga. Frågan är hur och varför vi väljer att leva i separation. Eller hur?
    Oj, detta gav inspiration till ett inlägg känner jag:)

    SvaraRadera

UA-3343870-1