onsdag, januari 21, 2009

VAD är uppmärksamheten? - är något helt annat än en fråga!

Pratade just med en kompis jag inte träffat på flera år. Då brann han för allt det som stavas uppvaknande, sanning, illusion, compassion, zen, advaita m.m.
Idag orkar han knappt längre prata om det. Mer än som ett avlägset minne. Men vi hade roligt ändå och skrattade mycket. Hans humor är intakt och han njuter av livet.

Jag vet inte hur det kunde bli så för honom för ingen resa är den andra lik. Hur går det för dig frågade han, håller du fortfarande på?
Jag berättade inte om den här bloggen. Jo, sade jag. Jag håller på med Awareness of Awareness. Det leder inte till någonting.... Orden bara kom. Och jag kände att dom var sanna. 
Han skrattade hejdlöst, tyckte jag var rolig. Det räckte för honom ... och för mig. Vi hade avhandlat ämnet Björns andliga sökande och inget mer behövde sägas där och då. 

Men det finns mycket mer att säga. Jag inser att det är precis det som är så befriande med Vichara-meditation. Det leder inte till någonting ... nada. Inga satoris, (det var hans stora grej ... satoris...) inga insikter, inga rus av bliss, inga fascinerande kundalini-fenomen. Det leder inte till någonting. Tvärtom. Däri ligger befrielsen.

Detta må vara svårsmält för många som jagar ting. Med ting menar jag inte materiella ting, jag menar "andliga" ting. Allt det sökare jagar är "andliga" statusprylar. Insikter är en sådan statuspryl. Vichara ger inga insikter. Åh vad jag tjatar. Jag hör det själv, men jag kan inte hålla tyst. Detta är för underbart. Jag är allt för lyckligt lottad för att behålla detta för mig själv. Om min kompis är intresserad på riktigt kan han googla på mig och hitta den här bloggen. Men det är han inte. Om han ser ord som luktar "andligt" så tappar han intresset. Jag vet inte vad jag skall tycka om det. Och det är ok... att inte veta alltså.

Just nu känner jag mig för första gången på länge hyfsat bekväm med att ha något att dela med mig av. Det är inte samma sak som att ha ett budskap, eller att vilja hjälpa, eller frälsa. Det är faktiskt precis så enkelt som det låter. Något att dela med sig av. Vichara. Denna enkelhet. 
Var är min uppmärksamhet? 
Och, där är den, i fingertopparna mot tangenterna. 
VAD är då denna uppmärksamhet?

Vad är uppmärksamheten?

Det låter som en fråga men är något helt annat
Vad? 
Jo, samma uppmärksamhet kan vila på alla frågor och alla svar och all avsaknad av svar. Om jag säger att uppmärksamheten är grunden och källan till allt - så vilar uppmärksamheten på just dessa ord och föreställningar. Djupare och djupare, högre och högre tar frågan mig. 
Vad är uppmärksamheten?
Den lyfter mig ur språkets dimma, symbolernas snårskog. Högre och högre.
Vichara lyfter upp mig ur känslornas snårskog. 

Tanken slår mig - jag predikar. Detta skulle kunna handla om Jesus. Upp, upp ur denna tanke lyfts jag av Vichara. 

Vad är uppmärksamheten som vilar på tanken - jag predikar. Detta är något helt annat än en fråga. Vad? Pröva.

Tanken slår mig. Varför håller jag på så här? Varför låter jag inte trötta sökare vila? Det gör jag visst. Vichara är en inbjudan. Till alla. Till dom som är trötta på att söka ... eller vila .... eller finna. 

Min kompis har funnit allt som går att finna. Jag lovar. Han höll på i 13 år. Som besatt. Han brann och han var bra. Han hjälpte många, mig bl.a. Det finns INTE en insikt eller upplevelse att uppbringa på den här planeten som han inte haft. 
Jag sade - "Awareness of Awareness som inte leder till någonting" ... "okej", sade han...." witnessing alltså". Han har gjort det också ... trodde han. Men frågan är om han någonsin gick djupt i det. Jag tror inte det. För det är ... hur skall jag säga detta utan att bli missförstådd ... det är alldagligt. Och min kompis är en äventyrare. Nu skall han ut och resa i flera månader, till exotiska platser. 

Vichara är ingen exotisk plats. Det är jag. Det är DU. Det är enhet.

... åh, enhet. Vi tror att vi letar efter enhet men det gör vi inte. För när vi finner den är den alldaglig. Och alltför få talar om för oss att det lönar sig att stanna i alldagligheten. John Sherman är en av dem. Adyashanti är en annan. Jag är så glad att jag har lyssnat på dom. 
Det finns så många som vill sälja enhet till oss. Eller sälja nånting. För vi vill köpa. 

Det är ingens fel att andligheten på många håll liknar ett dårhus - där kunderna vill köpa något dom inte vet vad det är, och säljarna vill sälja något dom heller inte vet vad det är. Blinda som leder blinda är ett annat sätt att utrycka saken. 

Men det vi redan har går inte att sälja. För vi ÄR ju enhet. Jaja, knip igen nu Björn, skulle min kompis säga, det där har vi hört till leda. Du är vad du söker .... bla bla bla fucking bla bla

Vad jag ser som glädjer mig oerhört - är att allt fler inser att det lönar sig att stanna i alldagligheten. Allt fler väljer att fira semester hemma om man säger så .... Det är sannerligen underbart. För den som ännu inte tröttnat på andlighetens dårhus ser det ut som om vi säljer vatten vid floden eller sand i öknen. Vi säger jag. Jo, jag börjar vänja mig vid tanken. Detta är vad jag vill göra. Och jag ser hur tydlig jag måste vara med att jag INTE säljer någonting.

Vichara går inte att sälja. Men samtidigt, jag kan inte hålla tyst om det. Inbjudan finns där. Jag vill visa på den. 
Nu är jag klar. För idag. För jag kommer inte kunna hålla tyst om Vichara. Eller vad jag nu väljer att kalla det.


3 kommentarer:

  1. Hej. Formlös medvetenhet blir medveten om sig själv. Tänker jag när jag läser. Tänker också att det är "dit" alla Tolles portar leder. Nuet.

    Text av Eva Jonzon (på Livshandboken):

    "Ah! Underbart ämne! Det här med att leva "här och nu" var länge en gåta för mig. Och det visade sig att jag gick omkring med ett fatalt missförstånd av vad "här och nu" betydde.

    Jag trodde att "att vara här och nu" handlade om att fokusera på den aktuella situationen. Om jag åt middag med familjen så trodde jag att jag skulle försöka att inte vandra iväg i tankarna och börja planera helgen eller oroa mig för jobbet. Jisses! Jag trodde att det betydde att vara närvarande och till exempel lyssna ordentligt på den personen jag hade framför mig och ägna den full uppmärksamhet. Jag trodde att "NU" var definierat som "den aktuella pågående situationen", vad det nu än var, och att tidsspannet för "nu" kunde vara allt från några timmar till några minuter - "nu ska jag plantera blommor under 2 timmar och bara ägna min uppmärksamhet åt det" eller "nu ska jag betala min biljett i kassan och ägna min uppmärksamhet bara åt det skeendet". Det var en uppfattning jag fått efter att ha läst om "här och nu" i tidningar och böcker.

    Jag förstod inte förrän någon sa till mig:

    - Det som hände igår är dåtid, eller hur? Det som hände för två timmar sen är dåtid. Vet du, det som hände för en sekund sen är också dåtid. Till och med det som hände för en mikro- eller nanosekund sen är dåtid! Likadant är det med framtiden. Du vet inte vad som ska hända ens en nanosekund framåt, för den har inte hänt än och det är inte nuet! Nuet är mittemellan dåtiden och framtiden.

    Det var då jag började förstå vad "att vara här och nu" verkligen betydde - att nuet är som en tunn hinna mellan då och sedan där inte ens tankar får plats. Nuet är ett ställe av "no-mind", ingen dåtid och ingen framtid. Eftersom tankarna inte finns finns inte gillanden eller ogillanden eller någon typ av bedömning. Allt som finns i nuet är det som är. Rent och klart, utan mina bedömningar av sakernas natur. Det var inte förrän då pengen trillade ner för mig och jag kunde börja uppleva nuet på riktigt.

    Jag instämmer i Kristians ord - det är underliga perioder när man hamnar i nuet! =) Helt förunderliga. Det är nämligen det enda som finns om man tänker efter noga. Det är bara nuet som finns. Allt annat är mina tankar om dåtid eller framtid."

    Det jag tänkte var: Nuet - en hinna??? Men... det går ju inte att leva i nuet. Det är omöjligt! Ändå var det "en röst" inom mig som "sa": Det går. Och då kom rädslan, fruktan för jag försod att jag inte får plats i nuet. Jag måste "försvinna".

    Jag kämpade verkligen. Jag ska lära mig att vara närvarande!!! Vilket jävla jobb :-) Tills jag fick nog. Och gick in i hinnan. Det som hände går egentligen inte att beskriva. Jag hittade evigheten. Nuet.

    Det var en glimt. I meditation. Och jag ville ha mer. Det var "dit" jag ville. Mer än nåt annat. Det gick förståss inte :-) Så jag köpte Tolles bok om nuet. Och förstod hur blind jag varit. "Du tar dig dit genom att inse att du redan är där."

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  2. Två saker vill jag säga, först, tack för att du delar med dig! Två, vad underbart att se att det inte är jag ensam som varit korkad... och fortfarande är i perioder :)

    För hela leva in nuet och mindfulness grejen (som jag återkommer till) har en sorts dumbo-varning över sig. Läser precis i en bok om Mindfulness av läkaren Ola Shenström. Och precis som du säger - vilket jävla jobb:) Det får mig att skratta. Det har att göra med hur man förpackar detta. Jag är säker på att Ola Shenström skulle instämma i det du skriver och förstå vår diskussion här. Men i sina försök att göra detta lätt-tillgängligt för så många som möjligt gör han det i själva verket hopplöst jobbigt. Vem orkar hålla på sådär i längden?? :)

    Vad jag funnit är mindfulness en ingång till nuet. Det är INTE nuet men närmare än mycket annat. På det sättet hjälper det mig.

    En gång lånade jag ut Olas Mindfulnessbok till en vän som har barn med ADHD. Intressant nog påpekade hon att ADHD-barns problem är att dom inte kan lämna nuet. Dom får ångest för att dom sitter fast i nuet. Samma sak med små barn. Om man säger,
    - medicinen smakar kanske beskt och äckligt, men om du tar den NU så får du glass SEDAN och ännu mer SEDAN så blir du frisk.
    - NEEJ, det smakar äckligt. Jag vägrar skriker ungen. För den stackars ungen har inte tillgång till nåt annat än nuet och sina perceptioner.

    Det där fick mig att tänka till minns jag.

    Jag hinner inte skriva mer nu, men återkommer. Du anar inte Pirjo vad viktigt det här ämnet är för mig. It's my passion:D

    SvaraRadera
  3. Två korkade blir tre.. :) Här är en till i perioder.. Jisses så intressant..

    SvaraRadera

UA-3343870-1