söndag, januari 11, 2009

Vichara (att utforska jag-känslans ursprung) Del 1

Utforska var jag-känslan har sitt ursprung. Det är allt man behöver för att vara upplyst. Det är INTE något man gör för att BLI upplyst. Faktum är att man ÄR upplyst när man utforskar jag-känslans ursprung. Detta är en urgammal metod som kallas Vichara. Hur har jag kommit i kontakt med denna excellenta övning? 

Jag fick mitt första uppvaknande 2004 på en retreat för den andlige läraren Nukunu - www.youarethat.dk . Papaji - www.avadhuta.com - var en av Nukunus lärare. Papaji (1910 - 1997) var elev till mannen på bilden - Ramana Maharshi (1879 - 1950) som anses vara den som gjorde den urgamla metoden känd för västerlänningar. - www.sriramanamaharshi.org - 

Jag vill nämna Papaji och Ramana för att jag "tvingats" inse att deras inverkan på västerländsk nyandlighet är monumental. Dom här gubbarna, hur exotiska dom än kan verka, har influerat i prinicip alla Satsanglärare och många andra långt utanför Satsangkretsar. Ramana kan nästan ses som en Gudfader tillsammans med Nisargadatta och några till. Jag har länge förnekat detta. Kolla bara in Ramana, där sitter han, liten och spinking endast iklädd någon sorts "blöja" MEN man skall inte missta sig på den här gubben. Han är en gigant. Jag har tvingats inse det. Och fastän han tillhör en för oss mycket exotisk kultur känner jag djupt för honom. Vördnad och respekt är otillräckliga ord. 

Jag vill också nämna John Sherman som jag ser som vår tids främsta advokat för Vichara. Han har kopplingar till Raman via sin lärare Gangaji - www.gangaji.org  - som var elev till Papaji som var elev till Raman. 

Jag tilltalas av att John Sherman alltid sätter Vichara i högsätet istället för, som otaliga andra lärare, sig själv. För mig känns det otroligt sympatiskt. Vichara är en väldigt praktisk och jordnära metod som egentligen inte kräver någon förståelse. Det är som John säger, - understanding is optional. Däremot krävs det vissa praktiska instruktioner. Allt man behöver veta finns i Ramanas böcker. Dom finns gratis på nätet allihopa. Kolla t.ex. här http://bhagavan-ramana.org/ramanabooks.html

Vad jag nu vill göra är att marknadsföra Vichara. Hur gör jag det bäst? Det vet jag ännu inte men känner tillit till att det kommer växa fram. 

Först vill jag betona att det finns andra metoder som säkert är lika excellenta, metoder som hjälpt mig mycket. Ta t.ex. Byron Katies -The Work. Jag kommer fortsätta göra The Work när det känns rätt. Men det finns ett värde i att fokusera. Det finns också ett värde i att flytta fokus när något dyker upp som ger ännu större resonans med ens personlighet. Detta har skett nu. Vi får se vad det blir av detta. Jag känner tillit till att Vichara kommer leda mina fingrar till rätt tangenter.


10 kommentarer:

  1. Hej hej :-) Jag är inte helt säker på om jag förstår vad du menar med jag-känslan och subjektet osv.

    Frågan "Vem är jag?" - det finns ju inget svar. Eller alla svar är fel svar :-)

    Det jag tänker på när jag läser vad du skrivit är att "Han pratar ju om nuet" Varför krångla till det med subjekt och objekt och fan och hans moster :-)

    Om du menar tillståndet bortom tid och rum då tankarna upphör när du pratar om att utforska subjektet så är det tillståndet nuet för mig.

    Om inte, förklara lite till är du snäll, jag vill gärna veta :-)

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  2. Björn! Du är underbar! Blir så GLAD över din vilja att dela med dig. Tack! Såg även ditt tidigare tips om John Sherman i din kommentar till mig längre ner. Ska verkligen kolla upp detta. Ska också kolla länkarna du tipsar om i det här inlägget. Det känns spännande att kolla in de här gubbarna mera eftersom de inte på något vis är okända för mig. Har stött på dem mer än en gång under resans gång.

    Har varit och är fortfarande absoberad av Adyas bok. Så mycket jag inte fattat, eller så fattar jag bättre nu pga hur han beskriver det, eller så är jag mer redo att ta in, ja skitsamma - det går IN! :D

    Sen så funderade jag också en del på det du skrev förut ang upplysning. Förut ville jag verkligen uppnå det, sen blev jag så fed up på allt sökande så jag släppte det ett tag och bara levde andlighet i praktiken, stanna i nuet, varje nu för sig etc. Ja du vet, en massa bra träning. Min närvaro och kontakten med Källan har ökat väsentligt sen dess. Nu tar jag in Adya och går vidare, ett steg i taget, begrundar hans ord, smälter. Håller med dig i det du skrev och skiter i tanken om jag vill eller inte vill - det känns liksom ointressant. Det här är bara så förbannat roligt! Som du skrev - "why not enjoy the ride?". Yes, why not?! :D

    Ride on!! :)

    SvaraRadera
  3. Pirjo!
    Jo, fan och hans moster betyder samma sak som det högre jaget och närvaron i nuet ... :D
    Jag håller med dig Pirjo, var finns kartan som alla kan enas om???
    Jag tror och hoppas att ord i dom här sammanhangen blir all mindre "viktiga". Samtidigt måste jag erkänna att dom är väldigt viktiga för mig... Jag vet att dom inte borde vara det men dom är det. Jag blir ofta oerhört hjälpt av ord! Frågorna blir då, har vi inget annat val än att lära oss leva med begreppsförvirringen???
    Det är en förbannat viktig fråga! Ibland förstår jag varför folk blir bokstavstroende .... Jag känner frestelsen suga tag i mig. SÅ HÄR ÄR DET! PUNKT. Visst är det en frestelse!? Men än så länge har jag inte fallit för den mer än korta perioder...
    Såhär känns det ofta men det är svårt att förmedla i skrift! Behovet att strukturera och definiera är på ett ytligt plan. I djupet upplever jag inte samma behov. Men det är ju detta med att vi är både källan och manifestationen. Källans klarhet vill manifesteras också som ord. Och då kan det bli rörigt - men det är bara rörigt i den ytliga manifestationen....
    Om vi säger så här. Det skulle ju inte vara något hinder om det blev enhetligare definitioner:D Eller hur? Jag har ett tips på en lösning som det nog kommer ett inlägg om också www.anaditeaching.com Det har varit ganska givande läsning för mig. Anadi är en lärare som inte står ut med luddiga begrepp. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte.

    SvaraRadera
  4. Crystal!
    Ja visst är det en hisnande resa! Det kittlar till ordentligt i maggropen när nya vinklar uppenbarar sig. Det finns så många perspektiv, SÅÅÅÅ många färger. Förvirrande ... JAVISST:D ... men hur himla kul som helst!
    Tack detsamma för att du delar dina erfarenheter med mig här! Det är ju inte så att vara och varannan människa man träffar har läst Adyas nya bok ... :D
    Här följer en utopisk konversation på min arbetsplats
    - hej, god fortsättning, hur har julen varit?
    - jo, fantastisk, jag har varit helt absorberad av Adyas nya bok, det är en sån hisnande resa
    - Javisst är den bra. Jag var på en retreat med Adya i höstas. Magiskt!

    Å andra sidan, jag gillar mitt jobb. Jag gillar att OCKSÅ vara med människor som är helt utanför det här. Som sagt, ju fler perspektiv desto rikare upplevelse.

    SvaraRadera
  5. Björn. Ord är oerhörd viktiga! Eller rättare sagd tankar. Jag tillhör dom som tror stenhård på lagen om attraktionen. Alltså att vi skapar med våra tankar. Medvetna tankar blir ju ord, eller hur.

    Det som är lite luddigt är när/var jag slutar och källan börjar :-) Fast vi är ju samma sak. Och ändå olika. Ja, du ser förvirringen :-)

    Håller med dig att det enda jag med säkerhet vet är var jag står just nu. Och det bästa jag kan göra är att utgå ifrån det.

    I dagens läge innebär det för min del att jag lever i drömmen. I en underbar dröm som jag skapar själv. Min livsuppgift just nu är att drömma himmelen till jorden :-)

    Måste dock säga att det lurar någon slags längtan långt långt inne i mig. Som viskar: Stanna inte.

    Pirjo som väntar på ditt inlägg om Anadi :-)

    SvaraRadera
  6. Eftersom jag känner kopplingen mellan mig och alltet behöver jag inte ställa mig frågan. Men även om jag är medveten från ett högre jag-perspektiv måste jag ändå äta, sova, ha sex och gå på toaletten. Jag måste relatera till andra människor och vill kunna göra det på ett sätt som är ärligt och sant för mig men som ändå tar hänsyn och respekterar den andre. Eller hur? Solen går upp och ned oavsett vilket perspektiv du väljer att titta på den.

    Svar på din kommentar i min blogg :)

    SvaraRadera
  7. Pirjo!
    Känner igen den där rösten som säger - stanna inte! - jag tror den är oerhört sann. Manifestationen utveckling stannar nog aldrig.
    Intressant fråga där om när jag slutar och källan börjar. Anadi skulle kunna ge dig ett glasklart svar på den frågan. Har läst mycket av honom dom senaste dagarna men måste erkänna att jag fortfarande känner mig frågande. Kolla in själv på hans sajt. Jag vet inte vad jag skall skriva.
    Det känns bäst att tänka och utforska själv, även om det går mycket långsamt och inte blir hälften så bra.
    När jag behöver klarhet och struktur går jag till Ken Wilber. Jag har läst en hel del av honom också på senaste tiden. Men det känns inte så bra att skriva om det. Det blir liksom bara upprepningar av någon annans insikter.
    Men jag rekommenderar verkligen Ken Wilber om du inte redan är bekant med honom. Finns massor med klipp på Youtube.

    SvaraRadera
  8. Telluselle!
    Jo, du har ju rätt. Nu gör jag inte Vichara för att få ett svar. Jag gör det för att själva frågan är ... äh, det låter bara klyschigt. Jag vet. Din fråga rör manifestationen. Jag tvivlar inte en sekund på att det kommer något bra ur din situation:) Jag tror på dig!

    SvaraRadera
  9. Björn! Gillade verkligen din dialog där :D. Och visst är det så. Jag känner inte en kotte som läser Adyas bok. Däremot har jag inte kunnat låta bli att prata med några av mina vänner om Adya. Så det har väl laddats ner lite mer av Full Embrace-föredraget och "absorberat" (passande ord här) några själar till :D. Men boken kan jag än så länge, bara snacka med dig om.

    Trodde nog att du står på en ganska stabil grund, det märks på nåt vis :). Och jo, jag träffar också rätt mycket människor utanför det här. Man får liksom lite perspektiv på tillvaron, ganska hälsosamt tror jag :).

    Har kollat in John Sherman en del nu. Började med att kolla hans videos, men så fick jag upp spåret på hans "story" och började lösa. Uppslukande, läste ju tills ögonen sved :D. Ja du vet säkert vilken, den som heter: "The story of how I met Gangaji, became all spiritual, and happened upon the secret of eternal happiness". Antar att du läst den eller hur? När Sherman (som satt i finkan!) mötte Ramana och lärde sig kolla in sitt ego och ställa alla de där frågorna. "Who is feeling this?" Han skriver där att self-inquiry är en idiotsäker metod. "Self-inquiry will take you home! - skriver John Sherman Du kan ju tänka dig vem som står i duschen nu och frågar: "vem känner vattnet mot huden?" :D. Ja alltså, man kan ju inte låta bli att bli inspirerad... :))).

    "Vem" önskar dig en bra bra dag?! :D

    SvaraRadera
  10. Crystal!
    Vad roligt att läsa det du skriver! Ja eller hur, man blir så fängslad av John Shermans personliga story. Det finns en kraft i den. Det handlar ju inte alls om Gurudyrkan. Men jag kan förstå hur man kan falla dit på det också. Det kan ofta vara ingången till det här. Så var det lite för mig också. Det är en viss person som öppnar upp vägen liksom. Och John själv föll ju pladask för Gangaji. Vilket jag också kan förstå. Hon är också något av en kraft och inspirationskälla.
    Men jag tycker såhär, om man håller både perspektiven samtidigt, att det dom här lärarna strålar ut ÄR helt opersonligt och bortom allt som har med deras personlighet att göra, OCH SAMTIDIGT är ett personligt uttryck. Då blir det som rikast. Typ....:)

    SvaraRadera

UA-3343870-1