fredag, februari 27, 2009

Att våga välja verkligheten

Nu tänker jag och för att kunna göra det skapar min hjärna separation och tid. Jag hoppar över detaljerna nu. Kontentan är att jag lever i en fiktion. Det livet jag lever här med mina relationer till omvärlden och mina egna tankar och känslor är TOTALT FIKTIV. Punkt.
Okej, det där har vi hört förut. It's the Matrix. Och jag förde in the Matrix här just på grund av valet Neo gör i den första filmen. Han måste välja mellan the red and the blue pill. Resten av Matrixfilmerna är intressant men knappast till någon hjälp för mig. Men det här med valet är till hjälp nu. Den röda tabletten är sanningen / verkligheten medan den blåa tabletten är lögnen /fiktionen.

Jag har länge vägrat acceptera detta val. Jag har gömt mig i olika smarta förklaringar som t.ex. att den här fiktionen är en manifestation av verkligheten. Jag har levt med både källan och manifestationen. Det har känts tryggt och bra och jag har sugit åt mig allt som alla andliga lärare sagt om vikten av att inte förneka den här världen. Adyashantis sista bok - The End of Your World - innehöll mycket sådant material trots att titeln talar sitt eget språk. Den handlade om vikten av att inte ta avstånd från "fiktionen". 

Nu har jag gått tillbaka till källorna, - vedanta - och där har jag lärt mig att ALLT handlar om att göra en åtskillnad. Den enda viktiga åtskillnaden som finns - nämligen - vad är verkligt och vad är fiktion? Eller med vedantas språk, vad är Brahman och vad är Maya? Det finns ingen annan fråga som är viktig. Att som jag gjort, klamra mig fast vid idéer om att Brahman och Maya är samma sak kan vara intressant och till och med viktigt, vad vet jag, men inte nu för mig. För jag har använt detta av en enda anledning - att slippa välja. The red pill or the blue pill?

Jag har skrivit och skrivit och funderat och vridit och vänt på allting nästan oavbrutet sedan 2004 - allt i ett desperat försök att slippa välja. Nu har jag valt verkligheten. Då var det sagt. 

Jag vet nu vad som fick mig att våga välja. En väldigt klar och tydlig karta. Jag ville rymma ur fiktionens fängelse. Men jag hade ingen bra karta. Jag hade olika fragment från olika kartor. Det är vad som erbjudits mig. Delar av planritningen. Om du går ut här, då kommer du till en gång som delar sig och då .... shit, slut på kartan ... oj, här hittar jag en ny del av kartan. Kan det vara här som den där gången delade sig? 
Är det konstigt att jag inte vågade?

Vedanta erbjuder hela kartan. 
Det finns en tanke som vedanta kallar Akhandakara Vritti. Det betyder den odelade formlösa tanken. När intellektet tänker den tanken ser det att det är fiktivt. Intellektet ser att allt som är delat eller har en form, inklusive känslor och förändrade medvetandetillsånd är fiktiva. Det ser att allt som är fiktigt är objekt och därför inte kan vara en sann identitet. Men intellektet ser det FRÅN SITT EGET perspektiv. Det är det enda perspektiv som jag kan se något från. "den odelade formlösa tanken uppstår i skärningspunkten mellan dualismen och ickedualismen. Skärningspunkten mellan tiden och det eviga nuet, mellan rummet och det gränslösa, mellan form och det formlösa, mellan stillhet och ljud. Att tänka den tanken är att praktisera Vichara. 

Idéer om att allt är samma sak - att källan finns lika mycket i manifestationen - allt det där, rör till det. Fiktion är fiktion. Vedanta kör mycket med en liknelse. Någon ser ett rep ligga på marken och tror att det är en orm. Dom blir rädda. The Matrix är en orm. Den här världen är en orm. Så är det. Och vi är rädda. Rädsla driver oss. Rädsla är den grundläggande känslan och den grundläggande tanken. Allt beror på att vi tror att repet är en orm. Det här ser vi när vi tänker den odelade, formlösa tanken. Jag kommer gå in mer på hur man rent konkret iscensätter den tanken. Det kan vara att lyssna till stillheten som lyssnar genom mina öron. Eller att se ljuset som lyser genom mina ögon. Att se filmduken på vilken filmen om fiktionen utspelar sig. Det finns många varianter och det är saker vi KAN GÖRA, som vi KAN VÄLJA att GÖRA. Gud förbjude att vi kan välja något men så är det. 

Detta är bara början .... samtidigt är det slutet.
Jag återkommer nog, trots allt .... ganska snart.

4 kommentarer:

  1. Ja! Ja! Ja! *skrattar*

    Precis! "Skärningspunkten mellan tiden och det eviga nuet, mellan rummet och det gränslösa, mellan form och det formlösa, mellan stillhet och ljud. Jag kallar det Både Och. Eller "gränslandet". Tolle kallar det "att leva på tröskeln" (om jag inte minns fel)

    Tack! Tack! Tack! för detta inlägg. Hela jag ler och jublar!

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  2. Pirjo!
    Jag vet att du ser det här! Det är så uppenbart, det finns där hela tiden, som filmduken. Men vi ser bara filmen och tror att den är verklig. Den här skärningspunkten, vill också kalla det gränssnittet mellan fiktion och verklighet, är lite som en filmduk. Blod kan flyta på filmduken men den är och förblir ren. Vi är denna renhet, detta som aldrig kan skadas och det är det enklaste och mest uppenbara som finns. Jag vet att du ser det!

    SvaraRadera
  3. Telluselle!
    Tack:)
    ... det är förunderligt ...
    Jag har varit här hela tiden. HÄR. NU.

    SvaraRadera

UA-3343870-1