måndag, februari 23, 2009

Tankar om Vichara / Subjekt-meditation

Vad är din passion Björn? Vad driver dig?
Jo, det är det här med .... jaa, vadå? Tidigare har jag svarat Zen eller meditation eller mindfulness. Jag har svarat med en etikett som förhoppningsvis betyder något för den som hör den. Men det har såklart alltid varit en vild gissning. Idag skulle jag svara - min passion är att utforska subjektet ... och snabbt tillägga ... vilket inte innebär psykoterapi i någon form. Att utforska subjektet är något väldigt främmande i vår kultur. Vi är alltid sysselsatta med objekt i någon form. Det som kommer närmast subjektet som inre känslotillstånd av varierande subtilitet, är också objekt. Känslor är objekt vilket vi ofta har svårt att ta till oss, för känslor känns så nära, så genuina, så "OSS". Men vi HAR känslor. Tittar vi lite närmare på dom så ser vi att dom är objekt. Dom kommer och går men vi .... ja vi består. Vilka är vi då om vi inte är våra känslor? Det är inte en kulturellt sanktionerad fråga att ställa. Dom teistiska religionerna är heller inte på allvar intresserade av att veta något om subjektet. Dom erbjuder oss berättelser av olika slag. Och dessa berättelser är helt klart objekt. Teistisk religion ger oss inga ledtrådar till vad subjektet är. Om kyrkan berättar för dig att subjektet är själen som är en del av Gud, den som bor i hjärtat, en stråle av Guds härlighet, allt detta kan tyckas vackert men det är bara berättelser. 
VEM tycker om dessa berättelser - eller - VEM köper inte dessa berättelser. VEM VEM VEM - mitt upprepande av frågan, mitt borrande, visar på min besatthet. Jag inser det nu, jag är fan besatt. Men det är varken positivt eller negativt. Det bara är som det är. Det är det enda som verkligen betyder något för mig - VAD/VEM är subjektet i denna värld av objekt objekt objekt objekt ..... i all evinnerlighet. 
Jag ser att dom flesta jag känner aldrig verkar tröttna på objekten. Det förundrar mig. Barn förstår jag. Ungdomar, absolut, det finns nya spännande saker att utforska. Men sedan, när vi går in i medelåldern, när vi tagit om X antal gånger från livets smörgåsbord av objekt och dästa och mättta fortfarande inte har en jäkla aning om vilka vi är eller vad vi gör här, HUR kan vi då tro att svaret skall finnas i ett nytt objekt?? Nu pratar jag förstås om objekt i form av självbilder, ideologier, terapier, förändrade medvetandetillstånd o.s.v. Jag pratar om dom som redan kommit på att större hus eller mer makt inte ger dom det dom söker. Jag pratar om inre, subtila och komplexa objekt. Objekt som tycks ligga snubblande nära subjektet. 

Även om jag ibland känner mig ganska udda med min passion för subjektet, så är jag ju långt ifrån ensam. Jag har insett var man hittar en lång tradition av subjekt-utforskande. Indien såklart. Var annars? Vedanta är inget annat än en guldgruva för den som brinner för att utforska Subjektet. Människor i den Vedantiska kulturen har i tusentals år haft samma passion som jag. Och alla deras upptäckter och tankar och tekniker finns nedtecknade. Jag har återupptäckt dom här gamla skrifterna. En man som heter James Swartz har gjort fantastiska översättningar till engelska av vedantisk litteratur där han tagit sig friheten att rensa bort mycket av den överdådiga ornamenteringen som gör dessa skrifter svårtillgängliga för oss moderna västerlänningar. Här på - www.shiningworld.com - gräver jag numera guld. Det är en sådan glädje att inse att man inte är ensam om denna passion för subjektet. Det är en glädje att flera som kommenterar här på bloggen också delar denna passion. Men tänk att människor för tusentals år sedan ställde exakt samma frågor! Och tänk att nutida människor i väst nästan aldrig ägnar subjektet en tanke. Det är förunderligt!!

15 kommentarer:

  1. Hej
    Jag har varit lite trög sista tiden. Nu har dock även jag kollat opp denne James Schwartz!
    Och det här är mycket bra.
    Jag började med att se de 9 videoklippen och tog bl a fasta på det han sa att "allt är medvetande"!

    Så nu har jag hittat ännu en man som säger detta!
    Man kan nöja sig med att säga att allt är energi, men energi är medvetande. Det får man klart för sig när man sedan läser dialogen han har på förstasidan på sajten, när han frågar den fiktive John Smith om hur han upplever trädet han såg, och det mynnar ut i frågan:
    "How far are you from awareness?"
    (Long silence)
    "Wow! That was incredible"

    Jag håller med...
    Hisnande! Något hände när jag läste detta.

    Jag vill säga så här: Allt vi ser, allt vi har omkring oss, är skapat ur ett medvetande. Men när vi betraktar något, så skapar vi också det vi betraktar!
    Som i minnesbilden av trädet man har sett, bilden är energi som man just skapade.
    Men det faktiska trädet, har det också varit en bild i ett medvetande? Det måste det ju ha varit.
    Allt är ju medvetande!

    SvaraRadera
  2. Hej Björn

    Ja visst! Jag har med intresse följt din blogg en tid och väntat på att få se vart den tar vägen. Du har på ett fascinerande och mycket uppriktigt sätt delat med dig av dina tankeutflykter och jag anade bakom alla ärliga försök en röd tråd som på grund av just din uppriktighet förr eller senare måste leda fram till pudelns kärna - Självet. Att nå fram till denna egentligen ytterst enkla sanning att vi är det rena Subjektet, den rena medvetenheten, kräver tydligen oändliga om och -irrvägar innan vi upptäcker enkelheten i Vem vi faktiskt är. Som du själv säger gäller det nu när man har kommit så här långt att inte pånytt gör Subjektet till ett studieobjekt, utan ta steget ut ur det lilla egots synvinkel och äntligen inta den innersta orörliga positionen varifrån man ser allt som rör sig och är föränderligt som något som innesluts av Subjektet men inte är Subjektet. Från den utsiktspunkten blir allt, tankar, känslor, ja till och med tomheten, objekt som Subjektet innesluter. Subjektet är det enda som är oföränderligt, oändligt, utan början och utan slut - att göra den sanningen till sin och identifiera sig med den innebär att vi "återupptäckt" den vi är och alltid har varit. Från att tidigare ha intagit ståndpunkter och kämpat med alla motsatser, inneslutar Subjektet allt annat och istället för att finnas utanför mig rör sig nu allt inne i mig.
    För att ens kunna ta till sig ett sådant påstående måste man vara lite "besatt" som du säger, eller "som en drunknande som vill ha luft". Ända tills jag är övertygad om att jag redan har allt i mig själv kommer jag att i den yttre världen leta efter delar jag tycker jag saknar. Men bara att kunna ta till sig en sådan här tanke är det första steget.
    Oj, det blev många ord när jag först bara hade tänkt att heja på och uttrycka min glädje att det äntligen på svenska finns en blogg som handlar om det egentliga sökandet dvs att upptäcka att det jag söker är den som söker. Nu börjar den verkliga resan!
    Många tack för all tid och entusiasm du lagt och lägger ned på att dela med dig.

    Olof

    SvaraRadera
  3. Perra!
    Roligt att du hittat till Swartz sida! Jag känner igen det där med att man blir glad av att höra om och om igen från många olika håll att allt är medvetande eller energi. För det är inte precis vad vår kultur matar oss med. Vi matas med övertygelsen att världen är ett ständigt ökande antal olika objekt som står i konflikt med varandra. Vi jagas hit och dit för att tillhöra rätt grupp av objekt. Tänk om vi allierade oss med fel grupp av objekt! Hemska tanke! Men det gäller att vara vaken, för objekten är i ständig förändring och grupperar sig ständigt på nytt. Så det som är rätt idag kan vara fel imorgon.

    Hur annorlunda är det då inte att höra att allt är guld (medvetande)inklusive jag själv...:) Världen är en guldsmedja. Jag hörde den liknelsen 2004. Och hela jag sjöng ett JAAA. (speciellt detta med att jag var guld...) Visst, jag kom ihåg. Så är det. Total frid och glädje.

    Men varför glider jag ur hela tiden? För man här någon säga såna här saker och något hisnande händer, precis som du skriver. Och redan nästa dag så är man i full gång och dömer ut vissa guldsmycken som värdelösa eller t.om. farliga, medan andra är oumbärliga.

    Varför är denna kunskap som känns som man alltid vetat det, som är så enkel och självklar, så svår att få på plats?

    Jag läste något bra idag, här är länken http://www.advaita.org.uk/discourses/teachers/knowingself_durga.htm

    Men jag klistrar in en bit som belyser just detta med att kunskapen tar sån tid att få in.
    När du läser det här. kom ihåg att ingen har dött av lite sanskrit ...

    "One often has 'Knowledge' vRRitti-s during the time of teaching. But these are not the final vRRitti, as is the akhaNDAkAra vRRitti. 'Gaining' Knowledge is actually a process. At the time of teaching, the mind sees. And then it doesn't see. Finally there does come a time when one sees absolutely and one cannot get the 'projection' or superimposition back. It is forever gone. And all of this has a lot to do with the mind's making the differentiation between itself and the Self.

    Jag tycker inte du är trög. Men du har på din egen blogg varit ganska upptagen med att reda ut skillnader mellan olika objekt. Vilket inte är fel. Det är som Durga skulle säga - att tro på den dualism som intellektet skapat och lagt över det icke-dualistiska the Self som är vår identitet. You, just you, som Sherman skulle säga.

    SvaraRadera
  4. Olof!
    Tack för dina uppskattande ord! Och du har så rätt, jag har gjort många till synes märkliga utvikningar under det dryga år jag skrivit den här bloggen. Men i backspegeln börjar jag se varför. Utforskandet av subjektet är ganska populärt inom vissa andliga kretsar (ibland kallad Satsang-kulturen (satsang-culture ger 60800 träffar på google....). Det saknas verkligen inte information på nätet. Men i sin iver att hjälpa oss att "komma i rätt stämning" rycker de flesta Satsanglärare loss värdefull information ur sitt sammanhang, blandar in lite pop-psykologi, gör om det till one-liners som låter tjusiga, som dom sedan kryddar sina Satsanger med ... för att få till den rätta stämningen. Och jag har ju köpt det där, jag och många andra.

    Du är redan det du söker - är ett exempel. Det må vara hur sant som helst men vad fasiken gör man med den informationen? Är det nån sorts mental karamell man kan sitta och suga på i all evighet eller vadå?

    Jag börjar äntligen fatta att alla dessa one-liners måste in på sina rätta platser i en lära som är beprövad och (Gud förbjude logisk i någon mening) och som visat sig framgångsrik. James Swartz har fått mig att fatta det. Och det skall jag tacka honom för!

    Det finns en annan sån där sak som Satsanglärare kläcker ur sig i all välmening som verkligen ställt till det för mig. Det är - this is something that the mind can never grasp! - Och då har det ofta handlat om just subjektet. Varför säger man en sån sak? Jo, för att man vill sälja in uppfattningen att subjektet är ett visst sinnestillstånd som man kan uppnå när man är närvarande på deras Satsanger. I praktiken blir det bara en simpel sales-pitch. Och sedan säger samma lärare i en annan mening att sinnestillstånd kommer och går och omöjligt kan vara subjektet. Alltså, så där har jag låtit välmenande människor misshandla min stackars lilla hjärna. Om jag då försiktigt skulle undra om jag missat något eftersom detta inte verkar hänga ihop på ett logiskt sätt, riskerar jag att bli utskrattad för att jag kunnat vara så naiv att jag förväntar mig att dessa ting skall vara logiska. Det handlar ju om mystik för Guds skull, det SKALL inte vara logiskt, det skall vara mystiskt ...

    Bl.a. DÄRFÖR har detta tagit så himla lång tid och blivit så väldigt krokigt. Att då få läsa att t.ex. Adi Shankara (800-talet e.K) som inom Advaita Vedanta tilldelas ungefär samma dignitet som Jesus eller Mohammed, var en mästare på logik är ju en befrielse. Ju mer jag läser av hans skrifter och kommentarer desto mer gläds jag åt denna logik. Plötsligt faller alla one-liners på plats och blir till hjälp.

    Tack Olof för de tankar om Subjektet som du delade med dig av! They made perfect sense ...:)

    SvaraRadera
  5. Hej Björn

    Jo, Swartz ska jag kolla mer på...
    Just nu räcker dock Sherman långt för mig.
    Och allvarligt talat, det är klockrent att bara så, nån gång dagligen göra detta "Look at yourself".
    Det ger kanske ingenting alls i början. Men det får man inte irritera sig på utan det är bara att fortsätta. Sedan börjar det ske saker.
    Subjektet är ett verktyg som tjänar till att alltmer gräva fram den slutliga rena betraktaren. Subjektet förnyar sig själv hela tiden, som jag ser det. Ju mer ärlig betraktaren blir (ju närmare I AM subjektet kommer)desto större blir effekten, och det blir en process av det som förstärker sig själv, som Sherman också säger.
    Men i början är det helt enkelt egot som tittar på egot!

    Kraften i betraktandet är en otrolig upptäckt.

    Jag upplever dessutom att Sherman hjälper mig att fatta Tolle, att Swartz hjälper mig att fatta Sherman! Och så vidare.

    Egentligen säger de samma sak!

    Var och en har dock formuleringar som gör att just JAG hajar just DET, vilket jag behöver fatta NU, för att gå vidare. Och det är nog därför man fortsätter att söka, till synes rastlöst?

    Länken du ger är bruten, kan du klistra in den på nytt, eller maila den?
    På tal om Sanskrit, då har jag en bok här som heter The Serpent Power, av Arthur Avalon.
    Jag tycker väl den är lite svårläst. Tuggmotstånd, minst sagt. Men det man begriper är helt enormt.

    Tja, min blogg riktar sig till en rätt blandad publik, och det är lite svårt att veta vilken nivå man ska ligga på. Men jag har inte hållit på så länge än. Vänta bara...;-)

    SvaraRadera
  6. Hej Björn. Och tack igen :-)

    Jag har fortvarande svårigheter med ordet subjekt :-) är det vad kallas Källan? Som jag lärt mig att se "det" tack vare Eva Jonsson:

    "Som jag ser det stammar vi alla från Källan. Källan är som ett svart hål, där "the big bang" kommer ifrån. Det kallas i många skrifter för "ingenting, tystnad, stillhet". Kanske kan man kalla det "anden"? Det finns absolut ingenting där. Men det är paradoxalt nog vad vi alla består av. Ur detta ingenting skapas två poler - den feminina och den maskulina (yin-yang, shiva-shakti). Den feminina urlivmodern är avgrunden, voiden, ginungagapet, mörkret, det är alltings potential, skapande, kreativ, livskraften, kärleken. Den maskulina är riktningen, ljuset, det rena medvetandet, rena intelligensen, sanningen. Ingen av dem kan finnas utan den andra - det är egentligen ett - källan, men polariserat. Ur detta enda växer multiplicitet, källan uttrycker sig som flera för att kunna uppleva sig själv. Existensen skapades - jorden, tiden, män och kvinnor. Vi är manifesterade som ena polariteten. Vi är både manliga och kvinnliga rent energimässigt, men manifesterade som den ena. Den individuella energiformen, vår varelse, vår "being" kan kanske av vissa kallas för "själ". Varje being är fysiskt manifesterad här och blir därigenom mänsklig - en human being!"

    http://www.livshandboken.se/index.taf?_page=mess_thread&messenger_auid=6119&EnsureNoCache=6040

    Som jag förstår det är vi i källan i den drömnlösa sömnen. Ingenting.
    Och jag fattar inte vad meningen med det skulle vara.

    Medveten ingenting måste väl vara någonting. En objekt. Eller?

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  7. Hej igen Björn och ni andra som skriver

    Det är första gången i mitt liv som jag skriver i en blogg och jag inser genast att det finns ett stort problem i denna typ av dialog. Vi har alla olika definitioner och förståelser av samma ord som vi använder. ”Jag, subjekt, självet, källan, etc”. Vi kommer från så olika håll med våra ord som för oss själva innebär något självklart men för någon annan betyder något helt annat.
    Jag antar att en av de saker som gjort att Vedanta kunnat användas närmast oförändrad under 3000 år som en väg till Insikt, är att man just har lagt ned så stor möda på att definiera de ord och begrepp man rör sig med när man försöker beskriva den inre verkligheten. Om man inte använder samma förståelse för ett visst ord är det som att tala olika språk. Kanske är det detta som till slut tvingar fram att man bestämmer sig för att följa en viss väg som formulerar sanningen på ett visst sätt.
    Eftersom våra inlägg har en så lång eftersläpning innan nästa inlägg kommer finns det risk att man inte hinner definiera sig tillräckligt tydligt innan onödiga missförstånd uppstår.
    När man använder begrepp som ”det rena medvetandet”, ”subjektet” eller ”självet ”antar jag att man måste vara överens om betydelsen. Det bästa man kanske kan göra är att ta en definition som är vedertagen av generationer av tänkare och försöka göra den definitionen till sin istället för att försöka tvinga fram en egen definition. När vi skall lära oss ett nytt ämne i skolan får vi lära oss en uppsättning nya begrepp och definitioner. Om man som Vedanta ser den inre verkligheten som en Vetenskap måste man kanske ta sig lite tid och lära sig några gundläggande begrepp för att med hjälp av dem kunna tränga djupare in i vårt innersta. Kanske är det en av våra svaga punkter i Västerlandet att vi tror att vi lite slarvigt kan tänka oss, eller ännu hellre, känna oss fram till vår innersta sanning.

    Jag har också läst en hel del av det James Swartz delar med sig och det verkar vara mycket väl tillrättalagt för oss västerlänningar att ta hjälp av hans definitioner om man vill komma inåt.
    Att förstå att man är Självet, subjektet, ren medvetenhet, är det centrala i denna typ av utforskande och på något sätt måste man väl ha en gemensam definition på dessa begrepp om man skall samtala om dem antar jag. Det är ju lättare när man sitter framför varandra och samtalar eftersom man ger och tar hela tiden.
    Har någon några idéer hur man kan komma vidare med detta? Jag tror det är avgörande om man skall ha ett meningsfullt utforskande samtal.
    För mig känns detta mycket viktigt och för andra kanske inte alls, så jag vet inte om jag skall fördjupa mig för mycket i detta mera. Kanske är en blogg ett ställe där man bara skall dela med sig av det man känner och tänker och inte ta det för seriöst?! Det är din blogg Björn och det är du som skall föra samtalen åt det håll du finner vara rätt. Jag tycker du har gjort det så bra hittills så det får du gärna fortsätta med.

    Olof

    SvaraRadera
  8. Perra!
    Här kommer en obruten länk
    http://www.advaita.org.uk/discourses/teachers/knowingself_durga.htm

    Jag känner igen precis det där du skriver - Sherman hjälper mig att fatta Tolle, att Swartz hjälper mig att fatta Sherman! Och så vidare.
    Precis så är det för mig!

    Det där med vilka läsare man vänder sig till, det är intressant. Jag ser ju att några av dina läsare har ett väldigt starkt samhällsengagemang. Jag kan också roas av samhällsfrågor, minns du Zeitgeist-filmerna? Men det blir numera kortvarigt och halvhjärtat från min sida. Låt det gå åt helvete kan jag tänka ... ooops, det var inte så P.K. I know. Men det är sant - jag tänker OCH känner så.
    Men jag vill betona, jag tänker så när jag är övertygad om att det som är sant och verkligt aldrig kan gå åt helvete. Om ekonomin går åt helvete, om kroppar går åt helvete. So what! Det är bara ekonomi och kroppar. Min kropp kommer gå åt helvete en dag. Likaså min ekonomi ... Det vet jag.
    Jomen vi vill inte att andra skall lida. Så säger vi. Vi vill inte att våra nära och kära skall behöva bli inspärrade och torterade eller svälta på gatan. För så kan det bli om vi inte engagerar oss och GÖR något.
    ... nu skall jag säga en till grej som inte är så P.K. Vi är redan inspärrade och torterade - fångar i våra egna tankeloopar, torterade av våra egna frustrerade begär. Sånt är livet i Samsara. Buddha insåg det. Man behöver inte sitta på Guantanamo för att vara ofri. Typ...

    Nåja, det var defininitvt off topic men samtidigt inte. För just dom här prylarna har försvårat Vichara för mig. Skuld. En känsla av att inte kunna unna mig "lyxen" att bli fri när världen brinner.
    Jag har gått många ronder mot dom här demonerna de senaste åren.

    jag ville bara dela med mig av det. på vinst eller förlust. Men jag har inte längre råd med att vara P.K. Det tar tid och kraft jag behöver för Vicharan!

    SvaraRadera
  9. Pirjo!
    Eva Jonzon skriver bra grejer! Hennes synsätt liknar mycket dom kartor jag höll på med ett tag. Ordet subjekt är ju inte så tjusigt, det håller jag med om. Men jag menar nog samma sak som källan. Men för mig fungerar ordet subjekt bättre just nu. Jag har den typen av frågor nu.

    Frågan om mening är intressant. För mig just nu är det mest meningsfullt att veta VEM jag är bortom alla objekt.
    Finns jag under drömlös sömn? Jag finns men min existens har då ingen mening, precis som du säger. Mening är en berättelse som mitt intellekt skapar och denna berättelse är ett objekt. Men VEM är jag som ser berättelsen om mening?

    Jag vet inte varför jag blir mer och mer besatt av denna fråga Pirjo! Men så är det!
    Tidigare har jag alltid studsat tillbaka när jag närmat mig subjektet. Det har känts som att lyfta sig själv i skosnörena eller se sig själv i ögonen utan en spegel. MEN.... vet du vad ... nu har jag börjat förstå att det finns en spegel där jag kan se mig källan/subjektet. Och det är ... hör och häpna ... intellektet. Man skulle ju kunna tro att det var hjärtat eller hara, tredje ögat, eller nåt annat andligt som var spegeln. Men det är det inte. Det är intellektet.

    Detta är en ganska chockerande insikt för mig! Den är väldigt oandlig eftersom andligheten ser ner lite på intellektet och hyllar hjärtat och intuitionen.

    Jag kommer skriva mer om detta i nästa inlägg, men jag skall ge dig ett smakprov här. Kommer du ihåg det där jag skrev om att lyssna på stillheten som lyssnar genom mina öron? - eller se det ljus som lyser genom mina ögon och gör världen synlig?
    Det var detta inlägg:
    http://bjornclausen.blogspot.com/2009/01/vichara-och-tacksamhet.html

    Dom här övningarna kallade jag för mina varianter av Vichara. Nu ser jag tack vare Swartz att man kan gå mycket djupare i just det här. Kolla gärna in www.shiningworld.com

    Vi tar ett exempel. "Jag lyssnar på stillheten som lyssnar genom mina öron". Vad är detta egentligen??
    Jo, det är en TANKE. Men ingen vanlig tanke. Jag blev himla glad när jag upptäckte att det inom vedanta finns en mångtusenårig detaljerad vetenskap om precis dom här grejerna.
    Vedanta säger att DU, ditt sanna jag, redan är upplyst. Och det makes sense. Men vad gör man med den informationen? Sätter sig ner och kallar sig upplyst och spelar TV-spel hela dagarna eller vad?

    Nej, Vedanta menar att det är i intellektet som problemen skapas (det låter inte obekant...) OCH att det därför är just DÄR som problemen kan lösas! Den sista delen låter mindre bekant ... i alla fall för mig. För det är ju i hjärtat vi ständigt får höra att sanningen står att finna.
    Vedanta säger då att hjärtat redan är upplyst. Det är intellektet som skall upplysas. Och hur upplyses intellektet? Jo, genom tankar. Men inte genom vanliga tankar som befattar sig med vanliga objekt. Nej, det handlar om mycket subtila tankar som just den här - tanken på stillheten som lyssnar genom mina öron. Vad är meningen med en sådan tanke?
    Jag återkommer om det!

    SvaraRadera
  10. Olof har en mycket viktig sak att säga här, och jag har själv vid ett par tillfället poängterat det: Ordens definitioner, och det faktum att dessa kan vara olika beroende på ur vilka "skolor" de kommer. Det kan bli väldigt rörigt, då begrepp som Ego, Mind, Self etc ska diskuteras. Dessa betyder inte samma sak utifrån en andlig synvinkel som utifrån en filosofisk! Och det är mera komplext än så!

    Bra att den här synpunkten kom upp nu, för den här senaste länken till Advaita.org.uk som Björn la in här, rör till det nåt alldeles enormt. För mig i alla fall.

    SvaraRadera
  11. Olof!
    Min ambition är att i kommande inlägg bli tydligare med hur jag definierar de ord jag använder. Och jag har nu, nästan mot alla odds, kommit fram till att andlig upplysning är något som sker i intellektet. Denna insikt har gjort mig närmast immun mot den anti-intellektualism som nästan genomgående präglar nyandligheten. Den har också fått mig att vilja ägna mycket mer omsorg om logiken och skärpan i mina resonemang.

    Jag ser ju tydligt varför vi misstror intellektet. Vi ser nämligen att det är intellektet som får oss att glömma vilka vi är. Den delen är sann. Men av någon anledning tycker få människor att problemet bör lösas DÄR det uppkommit - i intellektet. I nyandliga kretsar (hur nu det bör definieras ...?) hör man ofta följande Albert Einstein-citat -

    "The significant problems we have cannot be solved at the same level of thinking with which we created them."

    Det där är taget ur sitt sammanhang och man drar konstiga slutsatser av det tycker jag. Om problemet är att vi glömt vår sanna identitet, tycker man att lösningen är att intuitivt känna sig fram till sanningen. Kanske kan intuitivt kännande kallas för "a different level of thinking", men det är ju bara en gissning.

    Å andra sidan gillar vi uttryck som "du är redan det du söker". Det där har alltid irriterat mig. Men nu fattar jag äntligen vad det betyder. Det betyder att vi ÄR det vi söker - MEN vårt sätt att TÄNKA om oss själva gör att vi inte ser det. Då måste vi alltså lära oss att TÄNKA om oss själva på ett nytt sätt. När vi lärt oss det, in i minsta detalj och i varje situation och från varje perspektiv - då är vi upplysta ... i intellektet. Och detta insåg jag idag, intellektet är DET ENDA ställe vi kan eller behöver bli upplysta. Jag förvånades samtidigt över hur självklarheten i detta kunnat undgå mig så länge. Kanske för att så många andliga lärare själva är förvirrade just på den här punkten - men trots allt försöker leda sökare som är ännu mer förvirrade - sådana som jag.

    I den absoluta verkligheten som varit dolt av intellektets felaktiga uppfattningar, har vi varit upplysta hela tiden.

    Vedanta på det sätt som Swartz "tillrättalägger" det erbjuder just ett nytt sätt att TÄNKA om oss själva.

    Väldigt många andliga lärare ordinerar istället tanke-fasta. Och visst, det fungerar ju ända tills vi bryter fastan. Men när skattmasen kommer och ställer jobbiga frågor, då kanske vi måste börja tänka ... om vi vill ha tak över huvudet och mat på bordet.

    Jag hoppas att mina inlägg i fortsättningen skall ha den stringens du efterlyser, för jag värdesätter verkligen att kunna föra utforskande samtal här på bloggen om vilka vi i sanning är.

    Ta ett ord som Självet som inom Advaita Vedanta betyder en sak. Tänk nu om någon börjar läsa här som är inne på Jung eller Grof eller någon annan transpersonell inriktning, då blir det ju lätt galet. Jag håller verkligen med dig Olof!!
    Tack för denna viktiga synpunkt!

    Jag får lust att lägga upp en sida där jag definierar mina begrepp som jag kan hänvisa till när det behövs. Vad tror du om det?
    Det är ju egentligen en ren service för läsaren. Det har inget att göra med vilken definition som är rätt. Det har att göra med tydlighet.

    SvaraRadera
  12. Björn!

    "Minns du Zeitgeistfilmerna?"
    Nä. Nada. Man brukar inte minnas smällen efter att man blivit påkörd av Stockholmståget...

    Men du, angående den Skuld du nämner. Du "kan inte unna dig lyxen att bli fri när världen brinner"!

    Om vi ska ha något hopp i en brinnande värld, beror det kanske på hur många av oss som är fria?

    Världen måste förändras inifrån.

    Det är en medvetandehöjning som sker nu. Tolle och Oprah har stor del i den. Borde de lägga ner allting, nu när världen brinner?

    Detta "världen brinner" kanske är en reaktion från mörkare krafter, på denna medvetandehöjning?

    SvaraRadera
  13. Perra!
    Jag tror du vidrör en stor sanning där. Detta "världen brinner" är nämligen det som för mig i alla fall, är det starkaste lockropet tillbaka in i Mayas grepp. Det spelar på idén om skulden ... och det är starkare än det mesta.

    När man ställer det på sin spets så som du gör där och säger - skulle Tolle lägga ner allting nu för att världen ser ut som det gör? Ja då blir ju svaret uppenbart nej. Och det gäller ju såklart alla andra också.
    Tack för detta Perra!!

    SvaraRadera
  14. Björn. JA! :-) "Du är vad du tänker". Budskapet i The Secret. Som faktiskt genomsyrar hela boken. Finns att "läsa" mellan varje ord och rad. Lagen om attraction.

    Om intelligens... du vet... skillnaden mellan klok och vis... det kanske gäller att vara intelligent istället för intellektuell. Förstår du vad jag menar?

    Vem är jag? Innerst inne. Just nu skulle jag svara: Jag är det omanifesterade subjektet. Som i formen (manifestationen) blir objekt. Allt och individuell. Samtidigt. Subjekt är Tolles Nu. Bortom tid och rum. I formens värld är jag och mina upplevelser objekt. Jag är både och. Hur mycket jag än försöker tänka kommer jag inte "längre" än så :-)

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  15. Pirjo!
    Du svara precis som jag skulle svarat för några dagar sedan. Visst känns det sant det du uttrycker men ändå ... dessa men. I nästa inlägg skall går jag in på vad detta men är ...

    SvaraRadera

UA-3343870-1