lördag, februari 28, 2009

Till tonerna av Loscils Charlie

Måste skriva ner detta. Lerum på kvällen. Sjön Aspen, ljus överallt som speglar sig i vattnet. Människor på avstånd. Alla dessa människor. Kroppen går, den rör sig, andas, snabbt går kroppen. Något rör sig inte. Har aldrig gjort. Det svarta vattnet och ljuset från alla dessa människor. Den stor mörka himlen. Snabbare och snabbare, filmen om människan, snart somnar dom, upp, borsta tänderna, bilarna åker iväg till jobb, rörelse, möten, samtal, snabbare och snabbare går filmen om människan, om jorden, tänker på såna där filmer där kameran sveper  ut över en storstad på natten, musiken är viktig, i mina lurar pulserar stilla electronica, kontemplativt och suggestivt, låten Charlie från Loscils album Plume, passande musik, distans till denna film om mänskligheten, jorden rör sig i sin bana, denna typ av musik kallas ibland Space-music, stora vidder, stora tidsperspektiv öppnar sig. sveper, snabbare och snabbare, Björn rör sig, han gör en massa saker, möter människor, säger saker, på avstånd ser jag allt detta, dagarna rör sig som sekunder, snart rör sig åren som sekunder, jag ser hur Björns ansikte åldras framför mina ögon, hur han drar sin sista suck, begravs, glöms bort, jag ser alla dessa barn som föds, dom växer som svampar ur jorden, rör sig snabbt, snabbt, åldras framför mina ögon, grävs ner, glöms bort, allt på avstånd, Aspens svarta vatten och alla ljus som speglar sig i det....

... allt detta speglar sig i mitt intellekt, ytan svart och stilla som Aspens vatten denna kväll. Låten Charlie går på repeat, om och om igen. Känslan sitter i. Men jag ser hur också detta kommer växla. Snabbare och snabbare. Snart vaknar jag och borstar tänderna och sätter på kaffe. Människorna är förunderligt många och vackra och människolivet är häpnadsväckande meningsfullt i sin totala meningslöshet, vansinnigt vackert i ljuset av sin yttersta banalitet. Jag ser alla dessa människor kramas och slåss och älska och längta efter varandra och längta bort från varandra, hoppas och bli besvikna och skönheten i detta spolas upp snabbare och snabbare, filmen om mänskligheten snabbspolas på mitt intellekts filmduk. 

Och stillheten är bedövande. Jag är oädligt närvarande mitt i allt detta virvarr av existenser. Något förändras aldrig. Jag förändras aldrig. Jag kommer inte dö. Jag vet det nu. Solen kommer dö. Jag vet det. Och jag vet att jag kommer vara där då. Precis som nu, Närvarande, Alldeles stilla. Som nu. Som alltid.

Är detta en mystik upplevelse?
Snudd på. Men det spelar inte någon större roll. Upplevelser och kunskap. Det har handlat mycket om det de senaste dagarna. Vad är viktigaste? Jag har äntligen förstått hur oviktig upplevelsebiten är ... och hur oändligt frigörande kunskapen är. Kunskapen om det som inom Vedanta kallas Akhand-Akara Vritti. Jag skrev om det i mitt förra inlägg. Den odelade, formlösa tanken. Intellektets spegelblanka yta som framträder som kontrast till livets vansinnigt vackra film. Det som alltid finns där under ... HÄR ... NU.... alltid, i varje punkt av existensen. Utan början, utan slut. Björn syns en kort sekund när denna film spolas upp, innan han glöms bort. Det är inte upplevelsebiten som är viktig. Jag ser att denna snudd på mystika upplevelse kan vara till hjälp, för att underlätta för tanken, DEN ENDA TANKEN som betyder något. Jag kallar den Nu-Närvaro-Tanken. Den transcenderar inte intellektet. Den skall inte göra det. För den behövs i intellektet. Den lyser upp där. Den gör mig upplyst. Varje gång jag tänker den. När jag sover djupt behöver jag inte bli upplyst. Innan jag föddes behöver jag inte den här tanken. När jag inte längre springer runt här och gör alla dessa förunderligt meningslösa men underbara handlingar, behöver jag inte tanken. Den behövs nu. Det är nu, här i intellektet som den befriar. Det är detta som är upplysning. 

Vedanta har äntligen fått mig att sluta irra omkring i transcendensens labyrinter. Vem bryr sig om att trancsendera intellektet när friheten finns i intellektet? 
The answer is not in the mind fick jag lära mig. Idag hör jag Nukunu säga att - There is only the mind. Indeed säger jag idag. Men han sade också - the answer is not in the mind. 
Nu-Närvaro Tanken - den enda sanna tanken - finns absolut i intellektet. Fullt synlig ligger den där under filmen om livet. Som filmduken. Alltid - den fanns där innan Björns intellekt föddes. För den är grunden i intellektet, grunden i allt. Nu-Närvaron. 

Vad vet jag absolut säkert?
Det är den kraftfullaste frågan vi kan ställa oss säger bl.a. Adyashanti och Jed McKenna. Jag vet att jag är här ... nu. Det är det enda jag kan veta säkert. Det är absolut. Det är "The Absolute". Det är Brahman, Tao, Gud. That's it.
Denna tanke -Nu-Närvaro-Tanken - är gränssnittet mellan fiktion och verklighet. Filmen om människan, mänskligheten, filmen om tiden och rummet, denna gigantiska, magnifika film är fiktion. Verkligheten är det vi kan vet säkert - jag är här ... nu ... och nu och nu, här, här, här, här. 
Jag kan tänka det. Jag har fått ett intellekt och jag kan lysa upp det med den enda tanken. Förunderligt. Akhand-Akara Vritti. Detta har man vetat i tusentals år inom Vedanta. Man har lärt ut det - med kuslig precision - hur många människor har med hjälp av Vedanta blivit upplysta? Många många. Jag bugar mig och tackar. 
Det här är enkelt. Men det är ett hårt arbete. För att hålla uppmärksamheten på denna tanke och ta konsekvenserna av att VETA vad som som är verkligt och vad som är fiktion - det är något som allt, ALLT runtomkring oss vill få oss att glömma. Allt och alla ... nästan ... vill få oss att tro att fiktionen är verklig. Vedanta är ett undantag. Det finns några till undantag. För alla vill tro att fiktionen är verklig ... nästan. 

Det är enkelt men när någon slår oss i ansiktet - då blir det svårare. När vi går en kvällpromenad och ser människorna på avstånd - då är det lättare. 
Kunskap eller upplevelse? Jag svarar kunskap. Detta är bara kunskap. Men vissa upplevelser underlättar seendet av det uppenbart enkla. Vi kan söka oss till dessa upplevelser. Iscensätta dom och se att det som aldrig förändras - den dånande stillheten och närvaron - aldrig gör någonting. Men vi jobba oss inåt mot Nu-Närvaro-Tanken med viljan. Att trycka på Fast-Forward knappen är till hjälp. Att för vårt inre öga med tankens hjälp vidga perspektivet och se miljarder människor på en gång, ömsom borsta tänderna, dricka kaffe, älska, få barn, bli dementa och dö. Som ett hav av liv. Förunderligt. Meningslöst och vackert på samma gång. Och overkligt. Alltid när livet rycker oss ur transcen - det kan vara när någon nära anhörig plötsligt rycks bort av döden - då kommer upplevelsen av overklighet. Den är hjälpsam om man vill närma sig verkligheten. Den är hjälpsam om någon visar oss att den är det. Människor rycks bort hela tiden eller vittrar sakta bort. Det finns runt omkring oss hela tiden. Men vi tittar bort. Det hotar vår tro på att fiktionen är verklig. Vi kan om vi vill, välja att se fiktionen för vad den är. Då försvinner meningen ... men också meningslösheten. Mening kan inte finnas utan meningslöshet. Det kan vi se om vi väljer att titta noga. Mening och meningslös är en av ett oändligt antal motpoler i fiktionen. Dessa motpoler är vad som ger fiktionen liv och substans om vi väljer att titta bort från det uppenbara - den uppenbara sanningen om att det bara är en enda sak som är sann - vi är närvarande nu, och nu, och nu. Allt annat är fiktion.
Att leva med denna kunskap.... vad får det för konsekvenser? Let's find out! Men konsekvenserna är också fiktiva. Såklart.

57 kommentarer:

  1. Gokväll..

    Menar du att detta är Lerum by night? Jag trodde det var Buenos Aires eller nåt!

    Jag spårar en ny eftertänksamhet och nåt slags kontemplativ melankoli hos dig just nu. Kanske en ödmjukhet? Vackert skrivet är det helt klart.
    Du vill som vanligt veta säkert. Men det behöver inte vara lika säkert som förr? Du verkar vara på väg att kunna låta saker och ting få vara osäkra...
    Är det verkligen säkert att du är här...nu?
    Inte "här nu". Utan "här...nu"?

    Vad betyder prickarna?

    Själv är jag säker på att "Jag är det som ÄR".
    Alltså DET SOM ÄR. Och det är skithäftigt...

    SvaraRadera
  2. Björn!
    Vad vackert du skriver om vår livssituation! Det låter som om du håller på att sammanfatta din långa resa. Det är den sanna och uppriktiga hemlängtan som driver oss hem.
    Och hemma är, som perraj säger, det JAG ÄR. När man når den innersta identiteten sammansmälter här och nu och är.

    Jag tror som du Björn att det till slut handlar om ett val som den tanke- och känslostyrda personen måste göra. Vill jag fortsätta att ägna större delen av mitt liv till att låta tankar och känslor bestämma innehållet i mitt liv? Eller vill jag upptäcka vem JAG ÄR? Detta JAG ÄR som du nu skriver om är samma "I AM" som t.ex. Nisargadatta talar om. Han fick en enda instruktion av sin lärare -"Fokusera hela din uppmärksamhet på I AM (inte som ett begrepp eller tanke utan som din identitet)under hela din vakna tid ända tills denna identitet blir kontinuerlig och inte bortglömd en enda sekund". Nisargadatta bestämde sig för att göra som läraren sa och det tog honom 3 år innan denna nya identitet var kontinuerligt närvarande. När någon sedan frågade honom vad det var för skillnad på hans inre tillstånd och frågarens, svarade han att det inte fanns någon skillnad mer än att Nisargadatta VISSTE att hans inre var en orubblig diamant av närvaro, från vilken ingenting kunde dras bort eller läggas till. Detta tillstånd gör att all rädsla försvinner eftersom ingenting längre kan förändra din identitet.
    Fortsätt Björn! Jag tror att du redan har börjat känna lukten av dina hemtrakter.

    Olof

    SvaraRadera
  3. Nu-närvaro. Så enkelt men ändå så svårt.

    "Guds rike är utbrett över jorden och ingen ser det", det är ännu en sådan där självklar sak som man inte fattar direkt. Ingen ser elefanten i rummet.

    Vidare kan man ju apropå dina rader tänka: "Det enda som fungerar är det enkla, men det enkla är svårt." (Karl von Clausewitz)

    SvaraRadera
  4. Och jag vill poängtera att det jag sagt är är vad jag känner just nu.
    Menar inte att komma här och uttala mig om VAD som ÄR.

    Det är lätt att bli kaxig när det gäller sådana här begrepp. Och då blir det enkla snabbt svårt... som Svensson säger.

    Det beror kanske på att vi försöker tala om det absoluta i det relativa? Och vi är rädda att lämna det relativa?

    Vi tror kanske vi tappar vår identitet om vi lämnar det relativa.
    MEN, och det är det jag menar, jag tror det är tvärtom!

    Jag är DET som ÄR. Jag har mera identitet i det som är, än i det jag är.

    Vi är så benägna att sätta vår identitet till en position, till vår hjärna, kropp..

    SvaraRadera
  5. Perra!
    :) ja, vad betyder prickarna i "jag är här ... nu" ?
    Att ibland glömmer jag! Mitt intellekt påminner sig självt om och om igen om att alla tankar utom NU-NÄRVARO-TANKEN är fiktiva. Det är mitt jobb nu. Jag gör som Sherman och Swartz säger - praktiserar Vichara. Swartz har gett Vichara klarare konturer och gjort metoden vassare. Jag ser såklart att även Vichara och "den som gör Vichara" är fiktiva. Det är en av dom viktigaste insikterna.

    Du uppfattar mig rätt Perra! Jag låter allt mer bli osäkert i takt med att säkerheten på Nu-Närvaro-Tanken stärks.

    För att gå till din andra kommentar. Jag tycker visst att du kan sjunga ut om DET SOM ÄR. Och jag anser att vi måste göra det i relativa termer. Det är de enda termer vi kan sjunga ut med! Poesi är vackert liksom luddiga påståenden som låtsas tala i absoluta termer. Som jag ser det är det uppenbart att det absoluta inte har något som helst intresse av att tala i några termer överhuvud taget. För mig är det klart att det är från intellektets dualistiska perspektiv vi behöver tala om det här - för att göra slut på lidandet - som kommer av att vi tror på fiktionen.

    Jag tänker säga precis samma sak som du nu, fast med en formulering som fungerar bättre för mig. Du sade:
    "Jag är DET som ÄR. Jag har mera identitet i det som är, än i det jag är."
    Håller med! Jag är det enda som jag kan säga att jag vet absolut säkert - att jag är här nu. Nu-Närvaron. Och jag håller med, för mig fungerar Vichara bättre om jag frågar - VAD är jag - jämfört med VEM är jag. Det är språkliga detaljer som kan tyckas oviktiga men detta handlar om precision. Det gäller att hitta de vassaste tankarna som kan skära oss ut ur Mayas grepp. Eftersom vi är aningen olika kan vi behöva formulera det aningen olika.

    Det Neo behöver höra i The Matrix är "the truth is out there, Neo and it's looking for you and will find you, if you want it to."
    Trinity säger inte åt Neo att titta inåt, vilket är intressant. Såna här saker är viktiga att reda ut. Olof här, efterlyste i en kommentar mer skärpa och klara definitioner. Jag säger ja till det och har nu fått nog av luddigheten.

    Som jag ser det är detta vad Trinity menar med sina ord(om vi vill se The Matrix som en metafor för Vichara, vilket kan vara långsökt men det kan också vara hjälpsamt att ha det som referens för att bli klar över exakt hur man ser på detta)
    Trinity ser att Neo är fast inuti sitt intellekt. Om han då går inåt hamnar han djupare in i Maya. Han måste förstå att Nu-Närvaron finns "där ute", utanför fiktionen. Det är intellektet som skall befrias från tron på att det är verkligt. Jag - som Jag i "I AM" - är ju redan fri, odelad och fullkomlig. Trinity visar Neo ett perspektiv inifrån det relativa ut mot det absoluta. Det är den enda väg vi kan eller behöver gå - från fiktionens fängelse ut i verklighetens frihet.

    Med andra ord tycker jag det är helt okej att säga utåt istället för inåt, bara vi förklarar exakt vad vi menar.
    Själv tycker jag att Trinity skulle uppmanat Neo att fråga sig vad han visste om livet med absolut säkerhet - vad som ALLTID är absolut säkert.

    Avslutningsvis - den kontemplativa melankolin du såg i min text - det var riktigt. Du känner igen den va? Jag håller på och loggar ut nu. Men som Swartz säger. Världen är relativt sann. Den finns ju kvar, som hägringen i öknen, men vi går inte längre dit med hoppet om att få dricka riktigt vatten. Nu-Närvaro-Tanken är det riktiga vattnet som släcker vår törst.

    SvaraRadera
  6. Perra!
    Tillägg! Jag strävar efter precision och mindre luddighet, läste igenom det jag skrev och njae, det var ju rätt luddigt ändå. Men se det som en skiss, en delrapport:)
    Det enda som betyder något är i alla fall Nu-Närvaro-Tanken. Det är allt. Hur man tar sig dit och vad det leder till, det är något beside the point. Men det är viktigt. Jag återkommer!

    SvaraRadera
  7. Olof!
    Jadå, jag fortsätter, inget kan stoppa den här processen nu. Om något dyker upp, en väldigt jobbig känsla, en förolämpning, ett hot, en fantastisk bekräftelse eller belöning ... då kommer jag gå tillbaka till Nu-Närvaro-Tanken - om och om igen. Det har gått för långt nu Olof, jag vänder inte tillbaka mer.

    Orden ÄR viktiga, att detta tagit mig så lång tid är för att fallit för luddigheten och saknat skärpan! Jag tänker på följande som du skrev att Nisargadatta fått som instruktion "....Fokusera hela din uppmärksamhet på I AM (inte som ett begrepp eller tanke utan som din identitet.... "

    "Inte som en tanke...." Nej, men som en extremt subtil tanke. Det är en tanke i gräns-snittet mellan dualismen och icke-dualismen. Det fungerar för mig och det var Durga som fick mig att se detta.

    Jag tror att vi behöver dröja vid olika aspekter av den här processen. Jag ser nu att jag slarvat med förnekandet av fiktionen. Den är nämligen väldigt tuff. Det är det svåraste. Där kommer skulden in. Jag tog girigt fasta på "the Self is everything". Detta med Embodiment som Adyashanti förklarar så fantastiskt fint. Men jag var inte mogen för det Olof! Nu är jag här.

    Citerar Swartz:
    "Discrimination negates superimposition. Because the self is not known, the gross, subtle bodies and causal bodies are taken to be the self. Taking them to be the self causes suffering because they are not real. Reality is what is always present and never changes. It is the self. The three bodies are to be considered apparent realities or ‘not self.’ OBS -> They are to be negated until identification with and attachment to them is dissolved <- OBS Identification and attachment to the unreal prohibits attachment to and identification with the real. Non-attachment is not merely the intellectual conviction that the states, bodies, and objects are unreal but the experience of freedom arising from the destruction of one’s connection to them."

    Det där som står inom OBS. "...They are to be negated until identification with and attachment to them is dissolved...
    Det är vad jag håller på med. Förneka och förneka fiktionen. Känslor inom mig skriker - SE MIG, tro på mig, bli ett med mig!!!
    Och jag återgår bara till Nu-Närvaro-Tanken. Det är allt. Kallsinnigt med stadig hand skär jag mig ur Mayas grepp med hjälp av Nu-Närvaro-Tanken. Där är jag nu. Mitt i detta arbete.

    Notera att Swartz faktiskt vill inkludera experience här. Det är inte bara knowledge, det är OCKSÅ "the experience of freedom arising from the destruction of one’s connection to them. (the states, bodies, and objects)

    SvaraRadera
  8. Svensson!
    Är du också inne i den här processen med att till varje pris ta reda på VAD som alltid är absolut sant? Hur mycket brinner du för det här?

    SvaraRadera
  9. Om att våga säga att man vet vem man är.
    Jag tror att vi så kallade sökare har en tendens att göra det FÖR svårt för oss. Det enkla är det svåra som någon sa, och man ser inte skogen för alla träd.
    Vi tror att det bara är ytterst få lyckligt lottade varelser som har förmågan att finna fram till sanningen om sig själva. Många tror att det måste inträffa en inre jordbävning - en Big Bang upplevelse som i ett slag får det som hittills skymt sikten att falla bort och allt står uppenbarat - halleluja! Och samtidigt säger nästan alla som delar med sig av det dom funnit att det i själva verket är väldigt enkelt när man väl ser vad det handlar om.
    Jag tror att vi åtminstone komplicerar första steget som innebär att förstå vad som menas med Närvaron, Subjektet, Medvetenheten, det Rena Medvetandet, att vara här nu, etc. etc. Det är så enkelt, naturligt och så nära att vi går förbi det.
    Våra ögon som ser allt vi riktar dom mot har aldrig sett sig själva. OM vi tar ett steg inåt, eller bakåt, finner vi att den medvetenhet som ser alla känslor och tankar inte ser sig själv men den känner sig sig själv, den har en inneboende själv-kunskap. Men vi litar inte på den kunskapen inom oss så vi behöver någon som säger STOPP!, ja, just där, ja, just detta tillstånd som är här nu, medvetenheten om faktumet att jag är medveten om något, inte objektet jag är medveten om, utan själva medvetenheten, närvaron, att stanna upp och vila i den, tills nästa tanke eller känsla drar mig iväg in i hypnosen igen, tills jag vaknar upp igen för en stund tills nästa tanke lockar bort mig osv osv. Men att tro på att det är meningsfullt att gå tillbaka till den rena närvaron gång på gång, är själva resan till sig själv. Det handlar om att skapa ett ökande avstånd mellan det jag vet är mitt innersta orörliga själv, och mina tankar, känslor och tillfälliga tillstånd som rör sig över min medvetandeyta. Så småningom blir stunderna av medveten, ren närvaro allt längre och kommer allt tätare - och då börjar man märka vilka stora förändringar som börjar ske i ens liv utan att man direkt har gjort någonting i det yttre. Man blir alltmindre ett offer för sina känslor och tankar och vilandet i det rena medvetandet får prioritet över att grubbla över saker man i de flesta fall inte kan göra något åt. Tankarna och känslorna lever så att säga sitt eget liv men man dras inte in i deras energifält så lätt längre. Man inser allt tydligare att man inte är sin biografi, sin historia, utan man är det som gjort berättelsen möjlig. Men berättelsen blir av alltmindre intresse och av dygnets 24 timmar tillbringas alltfler i den Närvaro som i sig innesluter allt annat.
    Så har det i alla fall varit för mig, trots alla som säger att man inte skall eller kan göra någonting eftersom man redan är upplyst etc etc. Jag tror det är ett hårt arbete med enkla medel som till slut gör att man inser att det jag jobbade mig fram mot redan fanns här, men det räcker inte att säga det med ord, man måste fatta att beslut att jobba med det även om det i början kan vara frustrerande.
    Det finns många fler människor som i det tysta har funnit sig själva än dom som skriver böcker eller ger satsang. Jag tror alla vi som har så stort intresse för frågan Vem är jag? att vi söker på internet och skriver i sådana här bloggar är närmare upptäckten av oss Själva än vi tror.

    Olof

    SvaraRadera
  10. Jag kanske är trög igen men jag vet inte om jag är med dig helt här:
    "Avslutningsvis - den kontemplativa melankolin du såg i min text - det var riktigt. Du känner igen den va? Jag håller på och loggar ut nu"

    Du tänker väl inte vandra ut i Aspen eller nåt?

    SvaraRadera
  11. Perra!
    Loggar ut ur Matrix eller Maya? Ok? :)
    Det är lite sorgligt. Kan identifiera mig med Cypher i Matrix som säger att "Ignorance is bliss". Tänk att få tro på att allt detta är viktigt och på riktigt!

    SvaraRadera
  12. Björn!
    Ah! Jaha! Det var SÅ du menade!
    Min fantasi är tidvis morbid. Men det kanske du redan har märkt...

    Ang Vichara och tänkande, har du läst Shermans "manifest", eller hur man ska säga?
    (skit, det går inte att komma in på Riverganga just nu, så jag får "memorera"):

    "...When the Identity issue is settled, all else follows"
    Nåt sånt säger han.

    Att "se på sig själv" är på Identit
    ets-nivå, och jag tror du har sett "skalan" (man ser den här och var)där Identitet är högst upp, under den kommer Tanke (mentala processer). Därunder Emotion. Därunder kroppen och det fysiska.
    Fyra distinkta nivåer.
    Någon tanke ska således inte vara med under utövande av detta själv-betraktande. I varje fall ingen AKTIV tanke.
    Jag tycker mig ha sett att vi i västerlandet nästan alltid missar Identitets-biten! Jag anser att detta är otroligt väsentligt.
    Jag tycker mig också ha läst mig till att du hyllar tanken och den intellektuella delen.

    I & för sig framhåller du att det funkar för dig...

    Men du minns att vi har debatterat detta förr? Tanke, som kommande ur vår känsla av identitet?
    Jag ser alltså nu även Sherman säga detta. Det här är en stor grej!
    Vi har så IN I H-E svårt att se något "högre" än vår tanke!

    Lyssna på hans nya podcast! Synd att ljudet störs ibland...

    SvaraRadera
  13. Om jag är inne i en process? För att finna det absolut sanna?

    Hm, snarare absolut frid - eller, som en början, frid i vardagslivet. Obetingad frid, glädje i ögonblicket.

    Friden kanske kan ses som ett slags sanning. "Sat-chid-ananda, 'so 'hâm, 'so 'hâm"... "Varande, sällhet, absolut kunskap, jag är han, jag är han."

    Allt hänger väl ihop för oss esoteriker - så ja, om frid är ett slags sanning så söker jag denna sanning!

    Därmed borde jag sätta punkt - men ett klargörande må vara på sin plats.

    Jag menar, kanske är mina läsanden av Bibel mm urkunder (Veda, Plotinos, Swedenborg, Castaneda) också ett sökande efter sanning; den så kallade jnâna-mârga, kunskapens väg. Jag har en känsla av att ha nått målet här, kan inte formulera det kort - men det gyllene regeln är väl som Swedenborg sa att ett givet ögonblick NU är ens bästa ögonblick någonsin.

    "Det finns bara här och nu!" som don Juan sa.

    SvaraRadera
  14. Är inte UPPLEVELSEN den enda sanna kunskapen? Är inte upplevelsen det enda vi har här och nu? Är inte upplevelsen måttet på sanning? Så ser jag det...

    SvaraRadera
  15. Olof!
    Uppmuntrande och fint att läsa! Tack!!
    Kan liksom bara hålla med och då blir det inte nån intressant dialog, men det gör inget, för jag börjar sakta acceptera att detta inte primärt är ett intressant ämne, även om jag länge varit uppslukad av de intressanta aspekterna.
    Många olika halvbra läror/lärare som levererar bits and pieces av riktiga läror - har hållt mig frenetiskt sysselsatt med att försöka sätta ihop bitarna till något riktigt användbart.
    Därför är jag så tacksam över att ha hittat Swartz texter som visar mig tillbaka till källtexterna. Där står ju alltihopa, men sammansatt på ett sätt som verkligen makes sense - HELA VÄGEN. Jag ser det nu. Har jag då gått hela vägen? Ja, det är ju som du säger, att gå långt inom det här ämnet är att se hur nära och enkelt det är. Så ja, jag börjar se det. Men det är inte idiot-enkelt som vissa Neo-Satsang lärare påstår. Det är ett projekt som i grunden är enkelt men som griper in i en massa olika aspekter av livet. Och det ser lite olika ut mellan olika personer.
    Som jag ser det nu kommer den här bloggen handla om vilka konsekvenser Vichara får för mig. Jag blir då väldigt glad av att läsa hur det ser ut för andra. Tack för det du delar med dig av här!!

    SvaraRadera
  16. Perra!
    Jo, primärt är ju att hitta något som funkar i långa loppet. Att sätta känsla och inuition över tanke har vi provat med rätt länge i nyandliga kretsar, ja inte bara där, även i sekter och samfund. Det kändes ju så jäkla rätt. Jodu ... :)
    Du skrev "- Någon tanke ska således inte vara med under utövande av detta själv-betraktande. I varje fall ingen AKTIV tanke."
    Precis på pricken! Nu-Närvaro-Tanken är inte aktiv. Akhand-Akara Vritti, som den heter på Sanskrit, odelad, formlös tanke. Den kan ju inte bli sådär himla aktiv .... eller:)
    Men för mig var detta att Vichara trots allt är "besläktat" med tankar befriande, för att det var logiskt. Om vi får ett virus i datorn så kan vi såklart stänga av den. Då är vi av med problemet... om vi inte har för avsikt att sätta på den igen någon gång. Ja, du fattar nog?
    Sedan, när vi låter intellektet möta Nu-Närvaron, då blir det såklart en hel upplevelse som också involverar känslorna. Jag trodde inte det behövde påpekas.

    Innan jag går vidare här vill jag bara lyfta fram det Olof skrev, Vichara är närmare och enklare än något annat. Men om det skall bära frukt så kan det underlätta om det uppstår en meningsfull förståelse av vad som händer. Shermans försäkran att det fixar sig, jaa, det gör det faktiskt. På olika sätt. För mig håller det på att fixa sig med intellektet på grund av att jag hittat ett rent och bra bränsle i Swartz texter. Om jag matar intellektet med en konstig blandning av lösryckta sanningar från olika traditioner, har det ingen klargörande eller lugnande effekt alls. Tvärtom. Det börjar ryka och lukta illa:)
    Jo, jag vill tipsa om Swartz karta som ser ut såhär

    The Self (Awareness
    Maya - griper in innan intellektet
    Vasanas (eller karma)
    Intellektet
    Känslor och Ego
    Kroppen och sinnesorganen
    Fem element (Air, Fire, Water, Earth, Space)

    http://www.shiningworld.com/Home%20Page%20Links/How%20to%20Realize%20the%20Self%20Discrimination.html

    Men Perra, jag vill verkligen inte sälja det här. Jag har själv inte köpt det. Men det funkar för mig av flera skäl, bl.a. stämmer det i stora drag överens med integral teori.
    Jag vill inget annat än att alla skall hitta det som möjliggör störst fokus på det som befriar mest. Och jag har inte mer än en aning om vad det kan vara för dig. Jag anar att du redan hittat det. Jag anar att vi är i ungefär samma situation. Saker håller på att sätta sig. Så jag vill säga här och nu att jag önskar det som hjälper oss bäst i denna process. Om jag skriver något, eller länkar till nåt som rör till det för dig, ja då brukar du säga till. Och då har jag inget annat att säga än - lämna det därhän.
    Det där skriver jag framför allt som ett råd till mig själv. Hur många gånger har jag inte istället för att bara lämna det tänkt - vad fasen menar dom, och så har jag börjat nysta och så har jag rört till det för mig igen.
    Det känns som att vi håller på att ta våra dialoger till en ny nivå där DET hela tiden står i centrum.

    SvaraRadera
  17. Svensson!
    Det var bra sagt av Don Juan - det finns bara här och nu!
    Resten då? Allt det som till synes uppträder här och nu?
    Vedantas "Hägringen i öknen" ... där borta där vi tror att vi snart kan släcka vår törst. Hur förhåller vi oss till Maya när vi en gång sett att det bara finns här och nu?
    Perra här citerade en John Sherman som säger - det fixar sig. Jag tror det, men jag tror att vi kan vara hjälpta av att se hur det fixat sig för andra genom årtusendena. Vad tror du?

    SvaraRadera
  18. Telluselle!
    "är inte upplevelsen det enda vi har här och nu?"
    Upplevelse är inte mindre dualism än tanke. Så ser jag det ... :)
    Men tanken kan genomskåda dualismen och därmed se att både "upplevaren" och "tänkaren" är fiktiva.
    Hur ser du på det ...?

    Jag vill inte krångla till det, utan utgår ifrån att du liknar mig och inte i längden tycker om loose ends. Det här skall göras ordentligt tycker jag. Detta är värt all tänkbar omsorg... även tankemässig sådan. Så tycker jag...:)

    SvaraRadera
  19. Hej. Jag gillar beskrivningen "Nu-Närvaro-Tanken". Medvetenhet som blir medveten om sig själv.

    Att vilja veta... det är mer en vilja att förstå. Och är det inte då en vilja att se sanningen? Som den är. För mig... med förståelsen kommer befrielsen.

    Som du Björn, kan jag bara hålla med vad Olof skriver. Tack Olof. Och tack perraj och Svensson och Telluselle och alla andra. Det är så skönt att inte vara ensam. Det är så vackert med mångfald. Och delad glädje är dubbelt glädje ;-)

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  20. Ja - det fixar sig!

    Och man kan hjälpas av att se hur andra sett hur det fixat sig för dem.

    Det är därför man läser böcker antar jag, läser gurus och filosofer och lärares böcker. Swedenborg och allt.

    Sedan en dag kanske man inte är så sugen på nya kunskaper längre; man är inte längre SÖKARE, man är FINNARE.

    Jag känner att jag börjar närma mig FINNAR-stadiet. Det är mest en känsla, typ:

    Jag är en uttröttad pilgrim
    som kommer till en kyrka
    lägger sig ner vid altaret och sover.
    Sömnen varar en evighet
    och i slutet av evigheten vaknar jag
    och träder ut
    i en förändrad värld.

    Dikten förekommer i min roman "Antropolis", klicka på mitt namn (i tidigare kommentarer) och se. Friex kan ordnas, flera bloggare har redan fått det.

    /svensson

    SvaraRadera
  21. Jag är mer inne på Svenssons linje; att jag inte längre söker och inte behöver sätta ord eller termer på detta. För en upplevelse är ju samtidigt en tanke och vice versa, eller hur? Och vips, försvinner den eller transformeras till något annat en sekund senare. Frågan för mig är snarare hur vi värderar och förhåller oss till våra tankar, känslor och upplevelser och vad detta i sin tur skapar...

    SvaraRadera
  22. Hmmm...

    Har jag citerat någon som säger att det fixar sig?

    Låter inte likt en inbiten melankoliker som jag...:-)

    Här är det fullständiga citatet jag avsåg att ge (men inte kom åt förut):

    "If you would be finished with fearfulness, anxiety, and the sense of being trapped in your life, all you have to do is look at yourself from time to time. When the issue of identity is settled, all else follows."
    - John Sherman

    SvaraRadera
  23. "The whole universe is in me, but I am still not in it." - James Swartz.

    Jag upplever så här just NU. Tydligt.

    Har nu kollat Swartz videos flera gånger och läst en hel del av det han skriver. Det ger mig oerhört mycket. Det känns som om jag _äntligen_ har fattat Tolle och alla hans övningar jag hållit på med så länge. James S eller snarare Vedanta, ger det udd och skärpa. Adya ger bits and pieces, men jag hör varifrån han kommer, hör ursprunget, men han ger bara bitar.

    Det här som Swartz punktar upp i videon är tydligt. Saker ramlade ner när jag hörde det. Måste citera. :)

    1 Disassociate yourself from the objects
    2 Then identifying with the subject
    3 Taking back the objects that you threw away as the Self
    4 Then understanding what the relationship is between the pure Self and the self in the form of objects
    5 Then you wont expect anything out of the objects that they can't deliver. They are insentient, unaware. It's not conscious, even if it seems to be conscious. It's like a dream.

    Världen ryms i mig, men jag är inte i världen. Som sagt, så upplever jag det just nu. Ingen sorg eller melankoli finns där, den som tidigare varit en följeslagare till och från - bara djup vila, frid och frihet. Så hittills funkar vedanta-kartan. Som du skrev till Perra, det håller på att sätta sig...

    "The Self sees the awaken state and the dream state as just objects. They are equally unreal." -Swartz

    Läser och prövar vidare. Återkommer... :)

    SvaraRadera
  24. Förresten, glömde - vilket vackert blogginlägg. Gillar!

    SvaraRadera
  25. Jo en sak till, Björn. Precis som du skrivit, är det även för mig så att det är mindet som fått hjälp av Swartz. Det är som att äntligen få ihop lösryckta bitar.

    Intressant också hur Swartz förklarar karma-yogan, bhakti-yogan och yani-yogan (eller hur den tredje yogan nu stavas). Även det blev begripligt för mig.

    SvaraRadera
  26. Whoah! Ruggigt bra saker du säger här, Crystal!
    Ska ta itu med Swartz. Men Sherman räcker än.
    Han la ut en ny podcast igår, som jag lyssnade igenom.

    Det handlar mycket om VAD man ska titta på när man tittar på sig själv. Och här gäller det att hitta rätt uttryck, har jag insett.
    Ett mycket bra sådant hörde jag i denna nya podcast. Återger det han sa ur minnet:

    "You KNOW you're here, right?
    But what makes you sure about that?
    Well, look at THAT!"

    Det här är stort. Jag ramlade nästan av stolen... ;-)

    Rock on!

    SvaraRadera
  27. Pirjo!
    Du skrev: "... med förståelsen kommer befrielsen". Exakt så är det för mig också. Extatiska känslor och djupa upplevelser kommer och går och man blir en "junkie" som Adyashanti säger. När extasen är där klamrar man sig fast vid den och när den inte är där går man och har abstinens.

    Jag läste nån stans, det var Swartz tror jag. Om jag frågar dig vad du heter, behöver du inte meditera i flera timmar eller vänta tills du får en djup insikt om svaret - du heter Pirjo. Precis lika enkelt och självklart skall det bli att säga att jag är Självet. ... till sig själv alltså... :)
    Tolle berättade nånstans att han frågat någon när han var född. Dom satt väl och småpratade antar jag och Tolle undrade helt enkelt vilket år personen var född.
    Då svarade vederbörande:
    - I was never born ...
    Och publiken håller på att skratta sig fördärvad. Typisk Tolle-humor.

    SvaraRadera
  28. Svensson!
    Varför lägger du inte ut boken på nätet? Jag menar, om du ändå kan tänka dig att ge bort den. Tack förresten för erbjudande om friex! Du får gärna skicka ett ex till mig. Mejla mig så får du min adress!

    SvaraRadera
  29. Telluselle!
    Du skrev:
    "Frågan för mig är snarare hur vi värderar och förhåller oss till våra tankar, känslor och upplevelser och vad detta i sin tur skapar..."
    Det är bra frågor. Jag tror att jag håller på att uppvärdera tankar i förhållande till känslor och upplevelser. Denna uppvärdering skapar hos mig allt mer klarhet.

    Om vi är sökare eller inte beror ju på hur vi definierar det ordet. 2004 hade jag mitt omvälvande uppvaknande. Då visste jag att jag för evigt var allt det jag sökt. Japp, så var det. Och jag glömmer det aldrig.

    Men den här djupa icke-dualistiska förståelsen räcker inte. Mitt dualistiska tänkande behöver lära sig vad detta handlar om och ta konsekvenserna av en sådan förståelse. Och där kommer dina frågor in.

    SvaraRadera
  30. "DEN ENDA TANKEN som betyder något"

    Inte heller den tanken. Inte ens den.

    SvaraRadera
  31. Perra!
    Visst är detta en identitetsfråga. Att jag nu väljer ordet Självet istället Nu-Närvaro är ett tecken på att jag ser det. Det själv-klara självet. Det är jätteviktigt att du tar upp det här som kan tyckas självklart. Men det är svårt att förstå och därför har jag ofta smitit undan.

    Vi kan köpa att vi är infinite awareness. Det låter härligt. Fria bortom tid, rum, form och namn. Häärligt.... Men när detta härliga får namnet Självet... oops, menar du mig? Oj, förlåt, jag trodde du pratade om infinite awareness!

    Alltså, vilket jobb Sherman gör där. I am talking about you, just you, look at you.... Vi är stenar och han levererar sanningen droppvis. Varför tar han inte en slägga? Eller jo, det vet jag förresten... han har slutat med dom metoderna.

    För mig funkar det också med att helt enkelt urskilja Själv från icke-Själv. Jag är INTE något jag kan iaktta. Vad blir kvar?
    Me, just me.

    Det är en lite annorlunda väg att utforska Självet. Ordet Vichara betyder enl. Wikipedia - the way mind maintains attention toward any object. Det är en förkortning av Atma Vichara. Atma = Självet = källan

    Inte konstigt att detta är svårt att förstå. För det är ju självklart att Självet inte kan vara ett objekt. Men ändå kan vi titta på det. Så är det, för det är, som Swartz och Vedanta hävdar, .... själv-klart ... Eller self-revealing, self-evident.
    Det var med urskiljning av Själv och icke-Själv som Shankara jobbade på 800-talet. Vivekashudamani (hans mest kända verk) är briljant. Det är 580 korta verser. Varje vers är som ett vasst verktyg.
    Jag ser det som en väg till Vichara. För när allt jag urskiljt allt som är objekt, dvs icke-Själv, då finns det ändå något där. Och det är Självet = jag. bara jag. gamla vanliga jag. Jag är Själv-klar. Själv-lysande. Evig. Odelad. Jodå, jag lyssnar på Sherman och jag vet att han har rätt.

    Vad jag gör nu Perra, är att få Björn att vänja sig vid konsekvenserna av detta. Lära honom av med att prata i termer av - min insikt, min process, mina pensionspengar, min dotter, mitt hus.
    Det går att lära om, jag håller på men vet inte hur lång tid det kommer ta. Kanske en vecka, kanske 10 år. Och sedan, när jag hämtat mig från detta, så vet jag att resten kommer fixa sig. Embodiment-delen.
    Vi är hemskt rädda för att vi skall bli världsfrånvända. Varför är vi det? Är det skulden? Men om vi nu blir det, so what!? Jag är redan ganska världsfrånvänd. Om vi säger såhär, jag hoppas att jag inte får spelet och får för mig att jag skall rädda världen, för då har hela alltet varit om intet. Jag kan tänka mig däremot att vara ett bollplank för andra som är på väg att lära sig vad det innebär att vara Självet. Nåt sånt. Vi får se.

    SvaraRadera
  32. Bra Björn! Självet är kanske identitet? Din Sanna Identitet?

    "Självet" är också ett ord som är synonymt med egot i andra kretsar, det rörde till det för mig förut...

    Och Identitet, är det måhända Tolles Stillness? Dröj vid detta ett tag.

    SvaraRadera
  33. Crystal!

    Så underbart att höra var du är!

    Har du kollat Swartz väldigt jordnära och konkreta råd för att öka Sattva och minska Rajas och Tamas? Alltså den delen är ju värsta självhjälpsboken! Makalöst bra! (jag ber om ursäkt till de som inte läst om detta, det finns på www.shiningworld.com På första sidan finns länk till en text som heter the Ropes. Man kan låta bli att läsa på egen risk.... :)

    Du anar inte hur mycket som föll på plats när jag fördjupade mig i detta med de tre Gunas.

    "...Adya ger bits and pieces, men jag hör varifrån han kommer, hör ursprunget, men han ger bara bitar...."
    Väldigt intressant att höra dig säga det som verkligen studerat Adya! Om du tänkt på det så säger han ibland att han medvetet inte vill ge något man kan hålla sig fast vid. Och det är ju Zen. Men vet du vad jag tror, jag tror att Zen verkligen funkar om man har en personlig Zen-mästare som man träffar regelbundet och går igenom de rigorösa övningar som ordineras. Jag menar, det är ju Adyas tradition. Men nu har han så många människor som vill ha hjälp att han inte kan vara deras personliga lärare. Kanske funkar det om man bor i Californien och regelbundet deltar i hans retreater och är en del av rörelsen och mijön. Det tror jag. Men för oss som sitter här och bara hör vissa Satsanger ... då blir det lätt bits and pieces. Så tror jag. Ändå ger han mig massor. Har du hört den senaste gratis-satsangen. Spiritual Addiction. Briljant. Du avstår på egen risk... :)

    Och så den här listan:

    1 Disassociate yourself from the objects
    2 Then identifying with the subject
    3 Taking back the objects that you threw away as the Self
    4 Then understanding what the relationship is between the pure Self and the self in the form of objects
    5 Then you wont expect anything out of the objects that they can't deliver. They are insentient, unaware. It's not conscious, even if it seems to be conscious. It's like a dream.

    En reflektion såhär. När jag skrev så mycket om embodiment för några månader sedan, inspirerad av Adya, så gjorde jag det misstag som Adya varnade för flera gånger i dom där Satsangerna. Jag slarvade med urskiljningen av Själv och Icke-Själv. Punkt ett alltså. Eller såhär, när man börjar med embodiment är detta faran. Adya varnade och jag lyssnade inte.
    Jag tror det här kan ses som processer som pågår parallellt hela tiden. Men dom måste få rätt fokus vid olika tidpunkter. Vad tror du?

    "... Världen ryms i mig, men jag är inte i världen. Som sagt, så upplever jag det just nu. Ingen sorg eller melankoli finns där, den som tidigare varit en följeslagare till och från ... "
    Min sorg minskar när jag läser det där. Tack Crystal! Från hjärtat! Men den här sorgen jag känner känns samtidigt oerhört välgörande. Bitterljuvt. En känsla ... icke-Själv. Aaah :)

    SvaraRadera
  34. Anton!
    Jag vill inte raljera här men jag måste fråga dig - Att ingen tanke betyder något är väl också en tanke! För mig ser det i all fall ut som en tanke! Kanske betyder den tanken något för dig?

    Alltså, jag tror jag förstår vad du är ute efter. I förändrade medvetandetillstånd kan vi vara medvetna om dimensioner som ligger mycket djupare än någon dualistisk tanke kan nå. Det har jag själv upplevt.
    I dom stunderna flirtar evigheten med oss. Knappast läge att gnälla över det!
    Det är när tankarna är "på" som vi behöver upplysning. Som sagt, jag vill gärna veta mer om hur du tänker kring detta.
    Såhär ser jag det, väldigt summariskt. Självet behöver inte upplysning. Det lyser ju hela tiden. Det är intellektet som förmörkas av tron att det är något annat än Självet. It's a matter of misplaced identity.
    När jag säger att en tanke kan betyda något så är det för att den kan visa på att tankar inte är verkliga. Det är taggen med vars hjälp man drar ut en annan tagg.

    Hur gör du Anton för att inte falla in i identifikation med kropp, känslor, ego, tankar o.s.v?

    SvaraRadera
  35. Perra!
    Alla andra identiter än Självet är relativa, fiktiva och leder till lidande.
    Tolles Stillhet är en aspekt av Självet. Absolut. Liksom Närvaron och Nuet. Han skriver själv någonstans att han använder dom begreppen synonymt. Han undviker Självet, antagligen för att han inte vill skapa associera till Jung eller Psykosyntes. Kanske också för att det för tankarna till självsik och därmed ego.
    Men bara man definierar sin begrepp på ett anständigt sätt får man kalla saker för vad man vill. Jag tror det var på SmG-forumet som vi en period använda Leverpastejmacka. Alla visste vad det betydde så det var okej. Tror jag i alla fall. Tänk om alla fattade utom jag ... - - Jag är en Leverpastejmacka.
    - Om du säger det så, men glöm nu inte att ta dina mediciner!

    SvaraRadera
  36. Var det inte Walsch som skulle skriva en bok som hette "Gud är en pastejmacka"?

    Gud tyckte att det var en utmärkt idé och undrade varför han aldrig skrev den.

    SvaraRadera
  37. Givetvis är också det en tanke (även om det förstås inte var den jag försökte peka på). Och jag kan visst lägga betydelse också i den tanken, men vart leder det mig?

    Jag kan tänka(!) att ingen behöver upplysning, oavsett hur mycket tankarna är "på". Tankarna är alltid på, men de betyder inget. Vi kan inte lösa oss från tankar med hjälp av tankar. "Taggen med vars hjälp man drar ut en annan tagg." Det kan verka så, och det är ju en vacker tanke. Jag har själv upplevt det, men jag tror inte på det.

    Allt jag gör för att inte falla in i identifikation med kropp, känslor, ego och tankar, gör jag förgäves (inte riktigt det ord jag skulle vilja använda, men jag finner inget bättre just nu). Det är när jag inte gör som det (inte) händer.

    SvaraRadera
  38. Varför jag inte lägger ut "Antropolis" på nätet?

    Tja, ingen orkar läsa en 200-sidig roman på skärmen, that's why.

    Nätböcker är osexiga. Okej, det finns eboksläsare - men en sak i taget.

    Boken finns och fungerar. Jag ska maila dig.

    Och förresten finns ett kapitel utlagt på nätet, se etiketten "Antropolis" på min blogg.

    SvaraRadera
  39. Heja Anton! Det är precis så jag menar. Ju mer vi försöker verbaliser, förstå och "göra" rätt, så blir det automatiskt en egots "ridå"; en ny illusion som hindrar oss från att bara vara den vi är. Och där kommer identiteten fram. Bär vi bara med oss den och litar på vår egen "känsla" av den, kan vi låta resten komma och gå utan att vår kärna förändras...

    Du börjar så bra i ditt nya inlägg men så efter några stycken "måste" du definiera och citera och då slutar jag läsa. Vad betyder det för Björn? Räcker inte det?
    Kram!

    SvaraRadera
  40. Tankarna har en enda uppgift under den inre resan och det är att undanröja tvivlen. Har man inga tvivel kan man sluta tänka - eller snarare så slutar tankarna komma.

    Olof

    SvaraRadera
  41. Perra!
    Ja du, Självet (Gud) är ju fullkomligt oberörd av vad vi kallar det. Herregud! Det kunde bry sig mindre. Alla namn uppträder i Självet och är beroende av Självet. Men Självet är inte beroende av några namn. Det är en sån där distinktion som Vedanta gör. Glasklart och Själv-klart... :)

    SvaraRadera
  42. Anton!
    Det du skriver är subtilt och djupt. Jag vet inte riktigt vad jag svara dig - mer än - det låter som en variant av - inga tankar inga problem. Eller - ignorance is bliss - eller - dog-consciousness - Har du förresten läst Jed McKenna? Det är han som har myntat begreppet dog-consciousness. Jag tror du skulle uppskatta Jeds böcker!
    Men jag kan ju ha fel.

    SvaraRadera
  43. Telluselle!
    Nej, det räcker inte med min upplevelse. Det trodde jag 2004. This is it! Allt var självklart. Och nu börjar det bli det igen. För nu har jag också den ytliga förståelsen. Den är inte att förakta. Det är som med små sår. Negligerar du intellektet och dess behov ... tja, du gör det på egen risk. Det låter på mig som att du inte tar den ytliga, intellektuella förståelsen på allvar. Är det så?

    SvaraRadera
  44. Olof!
    Precis, det är tvivlen det handlar om. Dom kommer krypande även om man har en satori som syns på hundra mils avstånd... förr eller senare.
    Vad dom som gått före oss gjort då, är att läsa i skrifterna och få hjälp av en lärare med att få det hela att sätta sig. Av dom riktigt stora undrar jag om det finns någon som inte jobbat på att få den intellektuella, ytliga förståelsen på plats, och sedan hålla den på plats, rätta till den, anpassa den efter de frågor deras elever kom med. För att ta ett exempel, Papajis biografi - Nothing ever happened - är full med dagboksanteckningar där man ser hur han suttit och ritat upp scheman, resonerat för sig själv, kommenterat skrifterna, ... och det långt efter att han blivit upplyst.

    Vi kan ta ett annat exempel som Swartz nämner, någon som inte kom till rätta med sina tvivel, Moder Teresa. Tvivlen skall inte föraktas eller negligeras. Eller skall och skall, alla gör som dom vill, på egen risk.

    Jag kan ärligt, och efter egen erfarenhet säga att råden om att bara vara och "surrender the mind" är riktigt dåliga. Jag säger det inte primärt utifrån en bitterhet utan utifrån den klockrena, själv-klara förståelse som nu börjar komma. Att läsa Vivekashudamani är som medicin som läker såren efter den infekterade förvirring jag dragit på mig efter för mycket Neo-Advaita och annan andlighet som råder oss att "surrender your mind".

    SvaraRadera
  45. Ja, tanken är mycket viktig Björn.
    Så länge vi inte med absolut säkerhet vet vem vi är finns tvivlen där och att försöka övervinna tvivlen genom att försöka sluta tänka för oss inte närmare sanningen. Om man verkligen uppnått den innersta kunskapen om sig själv slutar tankarna att vara något annat än ett redskap för kommunikation med dem som ännu inte nått denna insikt. För oss som ännu inte nått dit är det nog inte bara osmart att förneka tanken som en hjälp att komma närmare DET. Att kasta sig ut på tusen famnars djup utan att tänka brukar sluta med ett magplask.

    Olof

    SvaraRadera
  46. Björn!
    Hann av olika anledningar inte skriva allt jag hade tänkt skriva igår. Så här kommer det, samt svar på dina frågor (det här är SKITKUL, måste bara säga det!).

    Först vill jag tacka dig för att du uppmärksammade mig om The Ropes. Jag hade inte sett att den. Det finns ju så himla mycket spännande att läsa på www.shiningworld.com, så jag gick direkt in på boksidan och tog ner alla böcker där. Och väl där befinner man sig ju i rena rama guldgruvan. Vilka gåvor han ger oss, Swartz. Och inte nog med det, att dessutom finna texten The Ropes var ju som att käka guld! Har inte hunnit igenom hela texten ännu, men jag håller på som bäst (du måtte läsa med ett rasande tempo, Björn! *skrattar*).

    När jag kollade på Swartz video, blev jag riktigt nyfiken när jag hörde honom beskriva de tre olika "modes", eller Gunas som det heter. Har faktiskt undrat var jag kunde finna mer läsning om det - så TACK! Jag läser som en wettex-duk, visste knappt att jag törstat SÅ efter det här. Jag läste i forntiden en massa esoterika om det här sakerna samt om the causal and the subtle body, men tyvärr var det ju alltid så snuttifierat. Jag visste iofs redan då att källan till den här kunskapen stod att finna i Vedanta, men visste inte VAR jag skulle finna källan. Nu har den uppenbarat sig. Kan du fatta vilken lycka! :)

    Jag läste din och Olofs konversation precis här ovan, och blev så glad över det ni uttrycker. Jag kan bara skriva under på det. Gudarna ska veta att jag också försökt följa anvisningarna om att "surrender your mind", med den effekten att jag periodvis hamnat i nåt slags moment 22, ja självklart inte helt och hållet - men typ. Det är också därför jag periodvis slutade söka. Jag resonerade ungefär som Adya berättade i någon av hans satsangs, när han hade lagt sig under ett häftigt meditationsschema. Han la av när han fattat att det bara var another slavery. Jag höll också på så där, samt läste böcker som jag tillslut insåg bara innehöll bitar av kunskapen - och blev fed up. Så jag la med allt och lät livet leva igenom mig istället. Klart hälsosammare ser jag ju nu.

    När jag nu börjat kombinera lyssnadet på Adyas satsangs tillsammans med läsandet av Swartz egna texter samt översättningar av Vedanta, känns det som att dricker rent vatten ur klarhetens källa. Jag får mer och mer klarhet om saker jag funderat över.

    Sen vill jag då komma till det du skriver om Adya. Måste först bara berätta en sak. Det är faktiskt lite kul att du skrev just det du skrev i svaret till mig - för precis efter att jag skrivit det där, kom jag på varför jag upplevt Adyas budskap som bits & pieces - och insikten kom som bilder. Och det såg ut exakt som du skriver. Jag såg att om jag hade haft tillgång till en personlig Zen-mästare, eller om jag hade bott där i Californien och gått på hans satsangs, då hade det varit en HELT annan sak, då hade allt det Adya säger, inte alls känts lösryckt. Jag förstår det nu. Det var därför lite roligt att sen läsa ditt svar efter att jag fått de där bilderna. :)

    Så jag fortsätter alltså att lyssna på Adya. Jag laddar ner alla gratis-satsanger och jag gillar honom otroligt mycket. Men NU förstår jag honom ÄNNU bättre. Och det du skriver om Adyas embodiment, vill jag säga så här - när jag nu lyssnar på hans satsangs igen efter att ha börjat läsa Swartz, har de fått ett helt annat sammanhang. Tillsammans med Swartz fempunktade uppställning och allt annat han skriver, kommer Adyas Full Embrace-satsangs och hans andra satsangs i ett ännu tydligare ljus. Jag känner mig lyckligt lottad.

    Sen hörde jag iofs Swartz säga på nån av de nio videorna (www.stillnessspeaks.com) att han anser att när man studerar Vedanta, behöver man en mästare som hjälper en att se klarare vid de tillfällen egot strular till saker. Jaha, tänkte jag, då var vi där igen. Var finner man en sån då? ;-) Men ingen idé att nedslås av såna saker. Jag har väntat på att hitta Vedanta i drygt tjugo år och nu har skatten uppenbarat sig. Bara att studera vidare och träna. Och att ha möjligheten att skriva här då och då och läsa allt du och alla dom andra skriver, vad kan jag säga annat än att jag känner en enorm tacksamhet.

    Den som söker skall finna. :)

    SvaraRadera
  47. Nej, jag har inte direkt läst Jed McKenna, men jag är nyfiken på hans böcker, så kanhända blir det av någon gång. Jag läser dock inte så mycket "andlig litteratur" överhuvudtaget.

    Jag ser det inte som "inga tankar inga problem". Jag ser det mer som inga problem. (Skulle jag behöva ett problem, ja då får jag väl ta och skapa mig ett då. Inga problem!)

    "Ignorance is bliss". Är det? Denna tanke kommer väl från just det perspektiv som klamrar sig fast vid tanken och förståelsen som livsnödvändiga redskap (om än omvänt). Inte precis min filosofi, om jag nu har någon...

    "Dog-consciousness", ja varför inte? Hundar verkar inte krångla till sådant som är enkelt och självklart med hyllmeter av filosofi och esoteriska läror. Det tycker jag vi kan lära oss något av.

    SvaraRadera
  48. Hej. Intressant! Härligt! Roligt!

    Om tankar... jag ser på det från olika perspektiv. En är att eftersom intellektet nu råkar gilla tankar gör jag som jag skulle göra med ett barn. Ger det en annan, roligare, leksak istället för att försöka ta bort en som det inte vill släppa. En annan perspektiv är att se tankarna som moln på himmelen. Dom kommer och går. Vackert. En till är att jag skapar medvetet. Drömmer himmelen. Ja, tankarna är facinerande. Skrattretande. Oemotståndliga.

    Olof skriver att dom slutar komma. Jo, så upplever jag det också. Ändå tror jag inte att det är så på riktigt. Någonstans djupt djupt sätter jag likamed tecknet mellan tanke och medvetenhet. Men det är ju förståss inte vad vanligt menas med ordet tanke.

    Varför skriva och försöka beskriva? Varför fråga och svara? Varför diskutera? Varför blogga som Björn? Varför kommentera? - Jag kan bara säga så här: Jag är evigt tacksam till alla som gör det! Till alla som delar med sig. Alla som visar sin mänsklighet och sin gudomlighet. Alla som gör att jag lär känna mig själv. Namaste.

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  49. Crystal!
    Du skrev "visste knappt att jag törstat SÅ efter det här". Känner igen det. Så du har också frotterat dig med Esoterika:) Me too :)

    Jag fattade bara inte vad jag skulle göra med kunskapen? Eller så ville jag inte lyssna. Det var ju för tusan en detaljerad flyktplan, ut ur Mayas fängelse.
    Nu generaliserar jag såklart men jag hoppas du fattar!
    Jag var tonåring när jag slukade dom här grejerna, jag ville ju inte vakna. Tvärtom. Jag ler åt mig själv som 18-åring! Skrattar lite också.
    Jag vill minnas att det faktiskt stod väldigt mycket om att man måste vara mogen för budskapen och ha den rätta inställningen o.s.v . Det läste jag med lika stort intresse som jag idag läser microsofts användarlicenser.
    Och det var dumt.
    Men lite roligt när man ser tillbaka på det. Snacka om att information hamnar i orätta händer.
    Sen blev jag super-anti allt som påminde om esoterika. Höll också upp helt under många år med mitt sökande.
    Och nu ser jag det med HELT NYA ögon. Vilken glädje! Ja visst är dom här "eviga" texterna på Swartz hemsida som du så vackert uttrycker det - "som att dricka rent vatten ur klarhetens källa"
    Du skriver att du känner dig lycklig lottad. Instämmer 100% Det är vi. Och att få dela den glädjen här sedan, det fullkomligt.

    Men du Crystal, lärarfrågan är ju inget problem. Vi kan ju maila till Swartz! Eller hur? Han är ju så osannolikt generös och tillgänglig. Han kommer svara! I nuläget ser jag att det är massor av jobb jag kan göra själv. Men det kan komma en fråga snart. Då skall jag maila den till Swartz (Ram).

    SvaraRadera
  50. Anton!
    Jo, detta med Självet ÄR verkligen Själv-klart och enkelt. Jag är med dig till 100% där.

    MEN ... våra tankar om vilka vi är och vad den här världen betyder är inte enkla och självklara. Eller hur?
    Om vi vill delta i samhället och samtidigt vara grundande i Självet och det Själv-klara och enkla, behöver vi kunna möta många av samhällets/kulturens "fiktiva" tankar om vilka vi är och vad världen betyder. Det behöver inte hundar kunna. Inte vi heller om vi väljer att vara oengagerade och isolera oss. Men jag jobbar nu med att gradvis ersätta varje "fiktiv" tanke med en sann. T.ex. de flesta tankar som har att göra med att jag behöver något, eller att något fattas mig, (utöver rent biologiska behov) Såna tankar ersätter jag med KUNSKAPEN och känslan av att Självet är bortom alla behov. Självet är istället källan till allt överflöd. Vi ÄR den källan. Kalla det en sorts affirmationer om du vill.

    SvaraRadera
  51. Pirjo!
    Du skrev: "Någonstans djupt djupt sätter jag likamed tecknet mellan tanke och medvetenhet"
    Jag är med. Till vardags är det så. Men vi glömmer lätt att "vi" kan se tankarna. Vi lyser på dom, vi har högre energi än dom.
    Men för att komma ihåg det behöver vi göra Vichara. Ett sätt att beskriva Vichara är att påminna oss om att vi har högre energi än allt vi kan lägga märke till.

    Men tankarna har högre energi än känslor, sinnesintryck och fysiska objekt. I den ordningen.

    Jag blir så glad och uppmuntrad av dina inlägg här Pirjo! Nu har vi massor av härligt "jobb" framför oss. På väg mot den totala friheten.

    SvaraRadera
  52. Björn!
    Vad roligt du beskriver det! :D Ja jag var troligen inte heller särskilt mogen när jag läste esoterika. Var också bara 19-20 år när jag började läsa sånt. En otrolig mängd har jag knaprat i mig. Men när jag drar mig till minnes och tittar tillbaka på alla de där böckerna och scannar dem noga, ger ingen av dem egentligen någon särskilt vettig vägledning eller karta. Bara en massa text som pekar på ännu fler objekt. :)

    Vad bra att du tar upp det! Har också tänkt på det, att man kanske kunde maila James Swartz. När det blir dags, kommer jag också att göra det. Men just nu har jag massor av eget jobb att göra. *kavlar upp ärmarna* :D

    SvaraRadera
  53. Crystal!
    Ja visst var det enkelt att lösa lärarfrågan ... :) Jomen är han inte otrolig James, som lägger så mycket tid på att svara på frågor helt gratis. Han har inte ens reklam på sin sida!!

    Det där med Esoterika, jag förstår vad du menar med att det är objekt som pekar på ännu fler objekt. Det är en mångfald utan like. Det beror kanske lite på vilken "sort" man läser. Jag tror, (orkar inte lägga tid på det och BEHÖVER INTE), att man skulle kunna hitta en användbar karta hos t.ex. Teosoferna. Men jag vet inte.

    Det som Swartz skriver räcker långt tycker jag. Sedan googlar jag ibland på vissa vedanta-termer för att få lite mer kött på benen. Det känns ibland som att Swartz förutsätter att man kan lite Vedanta. Han förutsätter att är beredd att lägga lite möda på förståelsen!
    Och det är det värt!!

    SvaraRadera
  54. Björn!

    Jo jag har märkt det, att Swartz förutsätter att man kan lite innan. Men jag gillar det. Och jag märker att det är just _där_ jag har nytta av att jag läst en hel del esoterika. Har även läst en hel del av Teosofernas texter. Men som jag skrev tidigare, pekar de mycket på objekt utanför oss. Eller så var jag kanske bara oförmögen att fatta sammanhanget. Men när jag läste det på den tiden, hade jag alltid en känsla av att något fattades, som att saker var lösryckta ur sitt sammanhang. Som sagt, den känslan kanske låg hos mig, vet ärligt talat inte. Spelar ingen större roll nu. Swartz texter upplever jag iaf inte alls så. :)

    SvaraRadera
  55. Crystal!
    Kanske handlar t.ex. Teosofernas texter om att kvalificera sig för upplysning. För på ett sätt krävs det ju något för att man skall komma dit att man ens börjar intressera sig för Vichara och Självet. Det blir lätt att man förhäver sig och säger att man har uppnått det där som krävs, men så är det ju. Värderingen om vad det är skiftar ju. Någon annan kan säga att stackars Björn, han gav upp, han hade potential, men nu försöker han fly världen genom att försvinna ut i något odelat och formlöst....
    Eller hur? Värderingen om vad som krävs kan vi lämna därhän. Men det kräver att man är på ett visst sätt. Kanske mätt på det relativa och overkliga OCH samtidigt besatt av längtan efter det verkliga och absoluta.

    Nu finns det inslag i esoterika som är ett broderande av detaljer in absurdum men femtielva olika väsen på femtielva olika nivåer. Men jag menar esoterika som den framstår efter att man skalat av alla detaljer.

    Hursom, nu har vi tillgång till sådana texter i renaste klaraste kvalitet. Vivekashudamani, jag säger bara, vilken glädje att läsa:)
    Och jag säger, Ahdi Sankara (olika stavning), vlket briljant uttolkare. Liksom Swartz, liksom ... ännu ett namn ... den som Swartz anger som sin Gurus efterträdare - Dayananda. Det finns rätt många videos på YouTube med honom från 80-talet. Han är lite för karismatisk bara ... om du förstår. Han är väldigt förtjust i amerikaner och att få dom trollbundna. Och jag gillar Swartz nyktra rakt på sak sätt. Det passar mig bättre.

    SvaraRadera
  56. Björn!
    Aah precis så var det, femtioelva väsen hit och dit, för att inte tala om alla världar. Oh my.. inte undra på att man förlorade sig nånstans på vägen, vetekatten var. Man kom liksom aldrig fram till pudelns kärna.. och tänk, den fanns inom mig hela tiden.. :D

    Jadu, jag tror också som du. En enorm längtan efter sanningen och det absoluta. Det är så otroligt befriande när det man läser är avskalat från objektträsket. :)

    Gillar också Swartz nyktra raka sätt, gillar att han säger som det är. Det passar mig också väldigt bra. Han ger oss instruktionsboken men är samtidigt väldigt rak med att det är mycket hårt jobb. Inga quickfix här inte. Och han säljer inget, han GER oss möjlighet att ta del av Vedanta gm alla sina fantastiska översättningar. Vilken gåva! :)

    SvaraRadera
  57. Crystal!
    Ja fy tusan för objekt-träsket ... :)
    Håller med dig om att Swartz och Vedanta kommit in i våra liv som en stor, stor Gåva. Men när jag tänker på det så har Tolle och Adyashanti och dom andra banat vägen. Dom har gjort oss mogna. Som jag skrivit här tidigare, 2005 började jag läsa Vivekashudamani, Bhagavad Gita och Astavakra Gita. Jag visste att det var "nåt" med dessa böcker. Men jag föll ifrån. Jag var inte tillräckligt hungrig på den rena varan. Jag var tvungen att gå ner mig ordentligt i no-mind-träsket...
    Känner du igen detta?
    Och jag vill upprepa. Vetskapen har funnits här hela tiden. Alla som läst Tolle med behållning har Vetskapen.

    SvaraRadera

UA-3343870-1