söndag, februari 15, 2009

Vägen till subjektet går via berättelser

Det här skall handla om vägen till vichara som är vägen till det rena subjektet. Många säger att sanningen står att finna i stillheten och att dualismen och tänkandets otaliga berättelser står i vägen för att vi skall vakna upp. 

Dom står inte alls i vägen!
Dom är en del av vägen!

Om vi försöker hoppa över dualismen och tänkandet hamnar vi ofelbart i olika stadier av regression som lika ofelbart kommer göra oss besvikna. Jag vill här försöka måla upp hur jag funnit att vägen till subjektet ser ut.

Vad vore verkligheten utan våra berättelser om den?
Nästan all min vakna tid skapar mitt intellekt berättelser om vad verkligheten betyder. Beroende på vilken berättelse som skapas uppstår olika känslor. Jag tycker det fantastiskt. Dessa berättelser skapar mening och drama och får mig att vilja göra saker. Alla dessa tankar och känslor som kommer och går är vad mitt liv består av. Jag vill göra klart det redan från början. 
Såhär ser jag det:

Först har jag alla mina sinnesintryck, färger, former, ljud, m.m. Dom utgör själva basen i min existens. Utan en berättelse förblir dom bara sinnesintryck och därmed utan mening. 

Exempel: Ljudintrycken ensamma får mig inte att dansa. För att jag skall uppfatta något som musik krävs tid och minne. Musik som inte påminner om något jag hört tidigare har ingen mening för mig och väcker inga känslor. Jag står frågande: vad är det här för en massa ljud? 
Jag letar efter mönster, efter rytm, efter former som betyder något. Så fort jag hittar det skapas en sorts igenkännandets glädje. Aaah, det där har jag hört förr! Något måste återkomma med en viss tidsmässig regelbundenhet. Rytm. dunk .. dunk .. dunk .. dunk. Fyrtakt. Och sedan om igen. Det betyder något. Musikupplevelsen är en sorts berättelse utan ord. 

Samma sak med synintryck. Jag letar efter ett mönster. Vad påminner detta om? Kanske liknar det ett träd? Träd vet jag vad det är. Om det inte liknar något betyder det kaos eller abstrakt konst. Abstrakt konst kan betyda en himla massa. Massor av referenser dyker upp i min hjärna och verkets kulturella konstext säger en massa om det som först ter sig som kaos. Men om inga referenser dyker upp är och förblir det kaos. Kaos kan iofs också vara en berättelse. Vår förmåga att skapa berättelser är häpnadsväckande. Men ibland lyckas vi inte. Då väcks känslor av obehag. Jag vänder mig bort från det för att leta efter något jag känner igen som kan passa in i en berättelse. 

Jag tänker på hur min katt ser ut när han hör musik som jag gillar. Visst är det bra Mini? Jag får en tom blick till svar. Nada. Det betyder ingenting för honom. Känner du rytmen Mini? Betyder inget det heller. Känner han inte hur det svänger? Nej, det gör han inte. Det är ljud för honom. Rena sinnesintryck. Varken bra eller dåligt. Inget att fästa sig vid. Han tycker inte ens att det är kaos. Det enda som kan få honom att reagera är om ljuden blir höga och därmed hotfulla eller om de påminner om hans egna ljud eller något annat ljud. Fåglar kanske ... som man kan äta. Mums. Nu har Mini en berättelse om ljuden! Ljuden betyder mat. 

Sinnesintryck är basen. Dom har låg energi.
Om vi höjer temperaturen skapas tankar och känslor. I Kattens fall bilder och begär. Tankar och känslor har högre energi.

2. Tankar och känslor - berättelser om sinnesintryck
1. Sinnesintryck

Ok, så långt så bra. Hur kommer mindfulness, meditation och Vichara in i allt detta?

Mindfulness och meditation är varianter av det jag kallar medveten uppmärksamhet och tillför något nytt till berättelserna. Mindfulness är berättelsen om uppmärksamheten som förbinder subjektet med objekten. Också berättelsen om subjektet är ny på denna nivå. En berättelse som jag inte tror att min katt Mini känner till. 
Det här kallas ibland dualism och separation och ses i vissa andliga kretsar som något negativt därför att det motsäger dogmen om att allt är ETT. Jag håller inte med. Jag ser mindfulness som dualismens ädla konst. Dualismen är en mycket subtil berättelse som kräver hög energi. Nu ser det ut såhär:

3. Medveten Uppmärksamhet - berättelser om uppmärksamheten som förbindelsen mellan subjekt och objekt
2. Tankar och känslor - berättelser om sinnesintryck
1. Sinnesintryck

Nu finns Medveten Uppmärksamhet på kartan som något med högre energi än både sinnesintryck, tankar och känslor. Var kommer då meditation in?

Vad gör vi nu med vår nyvunna medvetenhet om uppmärksamheten? Vi börjar förädla uppmärksamheten. Det sker på många olika sätt som kanske inte behöver rangordnas. Ett sätt är att träna på att under lång tid hålla kvar uppmärksamheten på ett valt objekt. Låt oss kalla detta:
a) koncentrations-meditation

Vi kan också träna på att utan motstånd följa uppmärksamhetens naturliga flöde från objekt till objekt. För att klara detta behöver vi träna oss på att inte hålla fast vid objekt vi tycker är bra eller skjuta ifrån oss objekt vi upplever som dåliga. Bara låta allt komma och gå av sig självt. För att klara detta behöver vi träna på att se våra omdömen och värderingar som "endast" berättelser. Berättelser som i sig själva blir objekt som vi låter komma och gå. Detta kallas ofta insikts-meditation eller Vipassana. Insikten som kommer ur denna typ av meditation är just att berättelser "bara" är berättelser. En annan insikte är att berättelser och sinnesintryck kommer och går medan uppmärksamheten består.
b) insikts-meditation / Vipassana

Vi kan också bli medvetna om hur uppmärksamheten under våra vardagliga göromål hela tiden flyttar sig till berättelser om det som inte är här och nu. Denna tendens hos uppmärksamheten kommer sig av att berättelser har högre energi än sinnesintryck. Berättelser om framtid och dåtid har högre energi än berättelser om våra sinnesintryck här och nu. 
Varför det är så kan jag bara spekulera i. Kanske är det för att berättelser i sig är abstrakta och att de har högre energi ju abstraktare de är. Minnen, förhoppningar och farhagor är mer abstrakta än det som är här och nu. 
Vi kan nu lägga till en punkt i vårt uppmärksamhets-spektrum

2.1 Berättelser om minnen, förhoppningar och farhågor - där och då
2. Tankar och känslor - berättelser om sinnesintryck - här och nu
Hur som helst. Med utgångspunkt i insikten att vår uppmärksamhet tenderar att dras till där och då, kan vi träna på att föra tillbaka uppmärksamheten till här och nu. Om vi diskar så diskar vi och tänker inte på vad vi skall göra sedan. Detta är egentligen en sorts koncentrationsmeditation med skillnaden att vi kan öva i alla situationer. Vi kallar detta för 
c) mindfulness

Det finns ytterligare en form av uppmärksamhetsträning som kommer ur insikten om att uppmärksamheten ofta är uppsplittrad på flera olika objekt. Man tränar här på att utöka medvetandet om uppmärksamheten på allt fler objekt samtidigt. Detta är en variant på mindfulness som mycket effektivt förankrar uppmärksamheten här och nu.
d) delad uppmärksamhet

Nu ser vårt uppmärksamhetsspektrum ut såhär:

3. Medveten Uppmärksamhet - berättelser om uppmärksamheten som förbindelsen mellan subjekt och objekt.
a) koncentrations-meditation
b) insikts-meditation
c) mindfulness
d) delad uppmärksamhet
2.1 Berättelser om minnen, förhoppningar och farhågor - där och då
2. Tankar och känslor - berättelser om sinnesintryck - här och nu

1. Sinnesintryck

Hur kommer nu Vichara in? Jo, vichara handlar om att vända uppmärksamheten från objekten till subjektet. Det som händer då är att intellektet skapar en rad olika berättelser om vad subjektet är. Dessa berättelser visar sig genast vara objekt och INTE subjkektet. Subjektet har mycket högre energi än alla berättelser. Vilket iofs också är en berättelse men vi kan bara närma oss subjektet via berättelser med allt högre energi. Detta är vad jag försöker visa med mitt spektrum /trappa. 
När vi ser rakt in i subjektets energi studsar vi oftast tillbaka. Vi kastas ned till en lägre energinivå där vi skapar en berättelse om vad som hänt. - det är omöjligt, berättar vi. Vichara funkar inte. Man inte lyfta sig själv i sina skosnören. Denna och många andra berättelser skapas. 
Men det enda vi behöver göra är att om och om igen vända oss tillbaka mot subjektet. Det är vichara. 

En berättelse om vad som händer är den här:
Vi kan leka med tanken att uppmärksamheten under insikts-meditation är som vatten. Den flödar naturligt från objekt till objekt. Vi ser att de berättelser som kontinuerligt formas i våra intellekt är som iskristaller. Berättelserna har lägre energi precis som is har lägre energi än vatten. Kristallerna tycks oss fasta och utgör något vi tror att vi kan hålla oss fast vid och bevara. 

Vi kan leka vidare med vatten-metaforen. Vad är det som ser berättelserna? Det måste vara något med högre energi. Det är uppmärksamhet som vattenånga, som gas. Utan form. Men det är egentligen samma sak. Vatten ser sig själv i olika former med hjälp av olika former. Om all uppmärksamhet var i gasform skulle den inte kunna se sig själv. Därför bildar den vatten och is. 

Detta var bara en liten lek med metaforer som på inget vis kan fånga vad subjektet är. Subjektet är källan varur allting flödar. Därför måste subjektet ha högre energi än något annat.

Subjektet är inget att leka med. Det är som solen. Därför vänder vi också bort vår blick. Därför bränner vi oss. Därför vänder sig uppmärksamheten heller mot former av sig själv som har lägre energi. Fastare former och kallare former av uppmärksamhet. Materia är en väldigt kall form av uppmärksamhet. Sinnesintryck något varmare. Berättelser, tankar och känslor ännu varmare. Uppmärksamheten självt - ja den är allt detta. 

Jag slutar här. Den form detta inlägg har kommer snart upplösas. Till förmån för något med högre energi ... förhoppningsvis!

13 kommentarer:

  1. Björn!
    Riktigt bra och tydligt uppställt och förklarat. Gillade verkligen vattenmetaforen. Det som kan vara svårt att förstå blir så otroligt mycket tydligare med såna metaforer.

    Sen gillade jag ditt näst sista stycke: "Subjektet är inget att leka med. Det är som solen. Därför vänder vi också bort vår blick. Därför bränner vi oss. Därför vänder sig uppmärksamheten hellre mot former av sig själv som har lägre energi."

    Wow! Så sant så sant. :)

    SvaraRadera
  2. Crystal!
    Tack! Jo, jag försöker reda ut begreppen för mig själv så gott jag kan och har gjort så ett bra tag nu. Har funderat en del på varför.
    Att leta runt på nätet och plocka lite här och lite där och sedan inse att antalet motsägelser och loose ends bara ökar, har gjort mig förvirrad ... milt sagt.
    Sherman, Adya, Tolle och Wilber m.fl. har hjälpt mig oerhört mycket. Jag är väldigt tacksam för allt detta!!!

    Nu frågar mig själv varför jag då fortfarande försöker få ordning på begreppen. Mina fråga är absolut ... definitiv ... och brinnande. Idag började jag läsa på www.shiningworld.com och det var som ett sorts svar på min fråga. Jag ser nu att jag inte behöver återuppfinna hjulet. Känns oerhört befriande. James Swartz, som står för sidan känner jag till sedan några år tillbaka då jag läste hans självbiografi - Mystic by Default (finns också att läsa där) - och han svarar faktiskt på min fråga. Detta är något nytt! Det passar mig och min personlighet.
    Så känns det ialla fall såhär långt. Tror att jag fortsättningsvis kommer kommentera mycket att det han skriver. Min djupa kärlek till Adya och Sherman m.fl. är evig. Men dom är ju bara människor och vi kommer alla från olika perspektiv och bär på olika frågor. Dom har väldigt mycket att ge mig men nu har jag hittat något dom inte hade. Kan idag inte uttrycka exakt vad detta är. Men det kommer jag nog snart att kunna.

    Känner att det här äventyret aldrig har varit så fantastiskt som just nu!!! Jag svämmar över av tacksamhet. Tänk att Universum visade mig www.shiningworld.com just nu.

    SvaraRadera
  3. Björn!
    Härligt att läsa dina rader. Det känns verkligen att du brinner. :D

    Har tittat som hastigast på länken du hänvisar till. Det lilla jag läste verkar intressant, för att inte säga mycket intressant. Min känsla vid första anblicken är att han tar upp alla de där andliga uttrycken och instruktionerna man hört om och om igen. Mycket givande. Ska helt klart kolla in sajten närmare. :)

    Äventyret tar aldrig slut. ;)

    SvaraRadera
  4. Gulp! James Swartz skriver ju en massa saker som jag funderat över under alla år men knappt vågat uttrycka.

    "The modern spiritual world is like a a huge unregulated stock market. Any one can sell anything without fear of consequences."

    Det ligger nåt i det han skriver. Det här var bl a en av orsakerna till att jag slutade läsa SmG-serien.. det räckte liksom med tre böcker... :D

    SvaraRadera
  5. Crystal!
    Visst är det underbart att äventyret aldrig tar slut!! :)
    Läste just dessa ord av Swartz som kom som ett svar på min fråga:

    "...Philosophies like existentialism, on the other hand, are subject to modification and remain in the realm of ideas as long as they serve some purpose. Vedanta, a means of knowledge that works, will never be modified because it already performs its function perfectly. Nor will it be forgotten because the human mind forever needs to rid itself of its sense of limitation."

    Det var detta jag menade med det märkliga att försöka återuppfinna hjulet. Jag är ju inte precis ensam om dessa försök. Men det som alla lärare pratar om finns ju redan på print i skrifter med tusentals år på nacken. Självklart skall man inte behöva lära sig sanskrit. Men han har en poäng här! Behöver vi verkligen "tidsanpassa" något som är oberoende av tid och kulturell kontext? Visst kan ett ord som The Self kännas omodernt. Men det är ju inte svårt att fatta om man verkligen vill...:) Vad sjutton, har lite tuggmotstånd någonsin skadat någon...? så går mina funderingar just nu mitt i detta oändliga äventyr och den ocean av tacksamhet jag badar i.

    SvaraRadera
  6. Björn!
    Nu förstår jag varför du brinner! Har kollat in sajten. Det finns ju hur mycket som helst att läsa här! Precis som du säger, varför gå över ån efter vatten?! Ord som The Self känns helt ok i detta NU :D. Jisses, nu har man lite att tugga på ett tag. :)

    Jag måste bara skriva det. Vilket otroligt jobb James Swartz har gjort, dels allt han skrivit själv, dels allt han översatt och dessutom har han lagt upp allt för oss andra att bara läsa och ta för oss. Oj, nu känner jag tacksamhet igen! :)

    Tack igen Björn. Som sagt, äventyret fortsätter. Och vilket äventyr sen... :D

    SvaraRadera
  7. Björn!

    Det fanns en länksida på James Swartz sida som gick till Stillness Speaks. Där hittade jag intressanta videos med intervjuer med J.S. själv. Mycket intressant att lyssna på vad han har att säga om Vedanta. Du kanske redan hittat länken, om inte, här är den.

    http://www.stillnessspeaks.com/satsangvideos

    Måste se allihopa nu... :D

    SvaraRadera
  8. Crystal!
    Tack för den länken! Visst är han sympatisk! Jag tycker det är så viktigt med sunt förnuft och båda fötterna på jorden när man pratar om dom här grejerna. Han är verkligen hur sund som helst. Ingen shakti och fantastisk energi. Han har ingen personlig agenda med det han gör. Han säger också någonstans att "originalskrifterna" är "guru-killers". Han hänvisar hela tiden till skrifterna och flyttar bort fokus från sig själv. Det är faktiskt också det jag gillar med Sherman, att han hela tiden hänvisar till Vichara och Ramana.

    Jag inser hur jag hela tiden försökt plocka russinen ur advaita, zen, taoism, kristen mystik osv. Det har gett mig mycket men nu ser jag att det tagit stopp. Det är liksom inte mödan värt att jonglera med alla dessa olika begrepp och översätta dom mellan varandra. Det blir rörigt.

    Sedan är det en sak till. Varför har jag velat plocka russinen ur olika kakor? Är det för att jag inte litat på att dom enskilda traditionerna ensamma kunnat hjälpa mig? Detta är intressant. Det är som om jag tänkt att en tradition inte räcker. Och sedan, som Swartz påpekar, har jag varit ute efter russinen. Men jag ser ju att det inte funkar så. Traditionen innehåller också saker som inte är så lättsmält. Saker som kräver tålamod och arbete och uthållighet. Detta har jag hoppat över.... jag och tiotusentals, kanske hundratusentals sökare. Är du med på vart jag vill komma?

    Kanske har jag tänkt att det är gammeldags att hålla sig till en viss tradition. Att läsa gamla skrifter verkar uråldrigt och bokstavstroende. Typ ... vedanta är den enda sanna vägen ... Så här står det i Vivekashudamadi och det som står där är sant och eftersom det zen-buddhisterna säger inte stämmer överens med et så är zen-buddhismen fel väg.... :)
    Nej, nej, så är det ju inte. Det är bara det att jag faktiskt måste välja vilken väg jag skall gå. Nej nej, sanningen är ett väglöst land som Krishnamurti säger! Kanske det. Men vägen dit är inte väglös. Eller hur?
    Det här kan låta som att jag fallit in i något gammalt och dammigt men för mig känns det faktiskt som en frisk fläkt har kommit in. Det är detta eviga russinplockande som börjar bli dammigt. Alla gör det. Alla uppfinner hjulet på nytt. Varför?
    För att kunna ta åt sig äran?
    Jag lutar åt att se det så.

    SvaraRadera
  9. Björn!
    Ja, James S är oerhört sympatisk. Jag har tittat igenom alla videos med J.S. och jag säger bara - vilken klarhet, vilken skärpa. Precis som du skriver, borta är fokuset på "gurun". Jag satt och väntade på det, men jag fick tji (glad för det!). Han hänvisar överraskande nog inte någon enda gång till sig själv och sina egna upplevelser, utan bara tillbaka till skrifterna och vedanta. Det enda han gör, är att raljera lite över kundalini-meditationen dom gjorde hos Rajneesh (Osho) på 80-talet och menade att den ledde ingenstans. Men jag gillar sånt klarspåk. Det var för övrigt mycket jag fick klarhet över bara genom att se de här nio videorna. :)

    Så efter att ha tittat igenom alla videos igår kväll, drömde jag i natt bl a att jag torkade bort en massa gammalt damm och började få ordning. :D Jadu, Björn, russinplockandet har sannerligen blivit dammigt. :) Och i morse när jag vaknade kände jag en klarhet och skärpa. Jag hade bestämt mig, den här vägen ska jag slå in på.

    Precis som du skriver, vägen till sanningen är inte väglös, men det finns flera. Jag har nu laddat ner alla böcker J.S lagt ut och jag ska försöka ta mig igenom alla dessa böcker och gamla skrifter. Jag struntar i om det verkar dammigt, för mig känns det som klarhetens källa. Det må ta hur lång tid som helst att läsa igenom allt det där, det spelar ingen roll. Jag är less på att bara plocka russin här och där. Jag har hållit på med det länge nog. Kanske är jag äntligen mogen? Det lär visa sig.

    Svaret på din fråga om varför man håller på och plockar russin, kan det vara att man inte är mogen? Jag har en känsla av att det är just därför man plockar russin och hoppar hit och dit, men jag kan bara gå till mig själv förstås. Jag förstod av det J.S. säger på videon, att det på sätt och vis krävs ett vetenskapligt sinne och klarhet att ta sig igenom allt det där. Inga omskrivningar, ingen gullegull, inga genvägar, bara hårt idogt arbete samt att man brinner för det. Jag gillar när korten lägg på bordet så här tydligt. J.S. uttryckte även att det är därför Vedanta inte är särskilt populärt. Det passar inte den quick-fix-värld vi lever i.

    Sen vill jag även uttrycka att Chris Hebard som skapat Stillness Speaks-sajten, har gjort ett fantastiskt jobb med att introducera Vedanta via James Swartz. Som sagt, mycket bra, tydliga och klara videor som jag varmt rekommenderar till er andra som läser här. Här är länken igen:

    http://www.stillnessspeaks.com/satsangvideos

    SvaraRadera
  10. Crystal!
    Massor av glädje och inspiration väller fram när jag läser det du skriver.
    Jag säger bara ja ja ja.

    Den 9:e mars förra året skrev jag ett inlägg med rubriken "putting the ego on diet". http://bjornclausen.blogspot.com/2008/03/putting-ego-on-diet.html
    Det var ganska intressant för mig att läsa nu. Jag var väldigt nära där jag är idag men ändå inte. Det handlade om detta med att hoppa runt mellan olika läror. Jag hade nästan kommit till vägs ände redan då men ändå inte. Jag citerade Ken Wilber som pratar om just denna "sökarsjuka" som blir allt vanligare. - chase two rabbits, catch neither - Det är ett gammalt ordspråk som Wilber tycker passar bra i sammanhanget.

    Som sagt. Dessa gamla vedanta-skrifter är ju för sjutton källan till hela surven. Hörde någon säga att buddhism är "hinduism stripped for export". :) Det var nog Alan Watts tror jag. Han har humor den killen. Men det är ju sant. Buddhismen kommer ju ur dessa skrifter.

    Återkommer... :)

    SvaraRadera
  11. Hej Björn!
    Din katt Mini kanske är en Black Metal-katt som spinner igång på Cradle Of Filth? Har du provat?
    :-)

    Mycket intressant inlägg.
    Jag tror Tolles 'be the space around this' utan vidare kan användas i Vichara. Be the space är att acceptera. Man måste låta berättelserna berätta sig själva, utan att subjektet engagerar sig..
    Jag ska fundera mer på detta...

    SvaraRadera
  12. Perra!
    Black Metal är för organismer med något större hjärnor än Mini ... ;)
    Själv gillar jag den lägsta formen av Metal, superkomersiella Metallica. Tönt-metal. Jomen har du begrundad deras texter ur ett andligt perspektiv? Hittade en tysk sajt på nätet en gång som fick mig att se en ny dimension i deras texter. Det var en tjej som skrev väldigt intressant om detta. Hittar den inte. Har letat och letat. Det var den där lite råa formen av uppvaknande spirit som jag kan gillar ibland. Lite Jed McKenna. Lite "kill-the-buddha-mentalitet".

    Hursomhelst. Intressant det du skriver om att berättelserna berättar sig själva utan att subjektet engagerar sig. Så sant! Det är en av berättelserna som engagerar sig, berättelsen om vem jag är - egot. Den är bräcklig och vet om det, innerst inne, jag är bara en berättelse ... shit! En iskristall som smälter i vårsolen. Vårkänslor är farliga.... och hääärliga ... :).. för egot. En befrielse och ett hot på samma gång.

    SvaraRadera
  13. Ojsan, jag fick för mig att du bara lyssnade på stråkar och harpor. Vet inte varför. Själv är jag otroligt all-round vad gäller musik. Allt från Arvo Pärt till rårak dödsmangel. Nja.. men nästan... :-)

    Handlar det inte om att SE på egot, utan att man låter egot ha nånstans att ta vägen?
    Oj, det här fick jag stora vibbar av själv! Det bara kom!
    Berättelser är att ge egot nånstans att ta vägen.
    The pain body don't want to be looked at. Därför sysselsätter man sig ständigt med distraktion i någon form.

    SvaraRadera

UA-3343870-1