lördag, mars 07, 2009

Fråga: Hur gammal är du? Svar: Jag har 39 år.

Följande inlägg kommer präglas av en undervisande ton. Det är mig själv jag undervisar - make no mistakes about that.

ALLT jag kan bli medveten om vibrerar på en lägre frekvens än jag själv. Mina tankar vibrerar på en lägre frekvens. Ljudet av ängalharpor (om jag kunde höra dom) Men också min känsla av att behöva något, av att något fattas mig, mina begär, min känsla av ägandeskap, min rädsla. Allt vibrerar på en lägre frekvens. Fågelsång och solnedgångar står under mig. Liksom tillstånd av stillhet, frid och lycksalighet. Upplevelser av att vara utanför tid och rum. Allt har lägre energi än jag. Jag står över allting....

Jag slänger ut några ladde begrepp här. Var är ödmjukheten? Hur anstår jag mig att vara så förmäten!? Dessutom har jag fräckheten att använda mig av en "kvasivetenskaplig" newage-kliché ... vibrerar på frekvens X..... hualigen :(
Menar jag verkligen att andra människor står under mig? Jaa, ALLT står under mig. Menar jag att jag vibrerar på en högre frekvens än alla andra människor? Ja, det menar jag! (please do not quote this out of its context)

Jag vågar mig på dessa dumdristiga påståenden med Vedanta i ryggen. Men påståendet är också uppbackat av egen erfarenhet och sunt förnuft. När jag säger "jag" så menar jag Självet. Självet i betydelsen gränslös medvetenhet - gränslös, tidlös, odelad, oföränderlig medvetenhet. Det var några av attributen till den gränslösa medvetenhet jag menar med Självet - som i en absolut mening är bortom alla attribut. 

Det här handlar om identifikation. Det är oerhört enkelt. Det står över psykologi och filosofi. Det vibrerar på en mycket högre frekvens. Jag kan helt enkelt inte vara något som jag kan bli medveten om. Ett subjekt kan inte bli ett objekt. Det spelar ingen roll vad filosoferna kokar ihop - eller psykologerna. Subjektet står orört. För evigt. 
I meningen - jag äter spagetti - är jag subjekt, äter predikat och spagetti objekt. Även om det finns många som påstår att du blir det du äter, protesterar jag mot detta. Din kropp blir vad du äter ... okej, det kan jag acceptera. Men inte du. Jag har en kropp. Där har vi en annan mening. Jag är subjekt, har predikat och kropp objekt. Jag kan aldrig bli min kropp. Jag kan lida av tvångsföreställningen - jag är min kropp. En kollektiv tvångsföreställning, förvisso, men likt förbannat en tvångsföreställning. Som ger upphov till så mycket lidande. Det hela är som jag sade mycket enkelt. Vi behöver lära oss att vi inte är våra kroppar. Lär vi oss inte det så kommer vi lida. Punkt slut. 

Enligt James Swartz och Vedanta är det egots uppgift att identifiera sig med kroppen. Det tycker jag är bra. Jag är medveten om att den här identifikationen äger rum, för den skyddar min kropp mot faror. Men som sagt, jag står över ALLT jag kan vara medveten om. Givetvis står jag då över egot och dess funktioner.

Okej, det här låter enkelt och den som varit andlig sökare i mer än en vecka, fnyser nog åt det här. Bha, grundkursen. Så bra om man klarat av grundkursen på en vecka för då är man klar. Men hur många sökare, mig själv inkluderad, säger inte - jag är hungrig - jag är trött - jag är glad - jag är tacksam??
Va? Hur många?
Och säger man så, då har man fasen inte klarat av grundkursen. Möjligheten finns att man säger "jag är glad" samtidigt som man är medveten om att det är felaktigt, att man säger så för att inte dra onödig uppmärksamhet till sig. It's possible, but not likely.... Not in my case...

När jag forskade lite på begreppet Självet och kom in på psykosyntesen, läste jag att grundaren Roberto Assagioli, i en intervju hade sagt - jag har 84 år - Har var supernoga med grunderna. Som alla mästare. Jag säger helt oreflekterat att jag är x antal år och sedan går jag loss på högtravande teorier om Självets natur bortom tid och rum. Näpp, inte Assagioli. Efter att ha läst lite om denna inspirerande man kommer mitt medvetande om dom här grundläggande detaljerna att skärpas. 

Varför slarvar vi med grunderna? För vi tycker att det är självklart. Vadå, vad är självklart? Att vår identitet är grundad bortom tiden eller att vi ÄR x antal år? Jag tror att båda är självklara. Och vi som hållt på med dom här grejerna ett tag tror att vi kan stå emot tusentals år av betingning. Bara sådär. Varför skulle det vara så lätt? För att vi får en liten flash av insikt då och då? 
När vi hör om något barn som dött, hur lätt stämmer vi då inte in i att det var tragiskt. Det är enklast så. För då slipper vi att träna på grunderna. 

Det här barnet som tidigt fick lämna sin kropp, behövde det sin kropp?
Nu är vi inne på behov. Behöver vi vår kropp? Behöver vi andras kroppar? Behöver vi närhet, kärlek, uppmärksamhet, medkänsla?
Om vi lärt oss grunderna inom Vedanta så vet vi att Självet står över kroppen, känslorna och tankarna. Varför skulle vi behöva något som vibrerar på en lägre frekvens än vi själva? Solen behöver inte några planeter, men planeterna behöver solen! Självklart. Men det är lika självklart att Självet inte behöver någon kropp. Kroppen däremot behöver Självet. 

Nu skall jag göra misstaget att slänga ut för många trådar på en gång. Tänk om jag inte får ihop dom på slutet! Spelar ingen roll. Jag står över alla trådar, antingen dom möts på slutet eller inte. 

Evolution! ... detta laddade ord ....
För att kunna göra Vichara på riktigt och verkligen bli fria är vi hjälpta av Vedantas revolutionerande syn på evolutionen /involutionen. Revolutionerande för västerlänningar. Egentligen är det självklart. Solen har inte utvecklats från planeterna. På samma sätt har inte det gränslösa medvetandet utvecklats från vår kropp, eller från amöbor, fiskar och apor. Självet är inte resultatet av någonting. Det är därför inte beroende av någonting. Däremot är allt annat resultatet av Självet. Det här är bara saker jag skummar av från Swartz fantastiska texter om Vedanta. För fördjupning, gå till - www.shiningworld.com - Rekommenderas varmt. 

Det här fattar vi som västerlänningar inte. Vi tror att universum utvecklats i miljarder år för att slutligen komma upp med detta fantastiska mänskliga medvetande. Fel! Men att inse att det är fel ställer allt på huvudet. De forskare som försöker svara på frågan vad mänskligt medvetande är går bet. För det är inte sammansatt av några delar. Det är inte resultatet av någonting. Allt är resultatet av medvetandet - det gränslösa medvetandet - Självet - Du.... som John Sherman säger - You, ... just you, ... you are the source of everything. 

Nog om detta. Det handlade om behov. Om att jag inte behöver något! Kroppen behöver saker, känslorna och intellektet behöver saker, men inte Självet.
Hur många gånger har jag inte trott att jag fattat det här. Att VETA och att FÖRSTÅ är olika saker. Jo, faktiskt. Vi vet nog alla som hållt på med det här ett tag att vi (i en absolut mening) inte har några behov. Att livet handlar om att ge - om överflöd - om tacksamhet o.s.v. Vi vet djupt inom oss att vi inte behöver vara rädda för någonting för all rädsla kommer ur illusionen att vi behöver något, rädsla för att vi inte kommer få det vi behöver eller att vi kommer förlora det vi behöver.  Alltså, supergurusar som Neale Donald Walsch och Wayne Dyer ropar ju för tusan ut dom här grejerna med megafon över världen. Dom spottar ut böcker i miljonupplagor där allt detta står i klartext. Vi har alla läst det. femtielva gånger. Men det är SÅ svårt att få det att gå in..... varför då då???

..... jaa, si, det har att göra med intellektet. Det räcker inte att veta, vi måste förstå vad det vi vet har för konsekvenser. Men eftersom vi tror att det är FY och AJA BAJA med intellektuell förståelse så blir det omöjligt. Vi VET men vi fattar ändå inte. Fattar inte vad det får för konsekvenser. Fattar inte att vi måste avprogrammera oss. Och avprogrammering är hårt jobb. Man tar en tvångsföreställning, analyserar fram vad som är fel med den, och slänger sedan bort den. I dess ställe sätter man in en riktig föreställning. Och tvångsföreställningarna är många. Dom har spridit sig som virus i våra intellekt. Om jag nu med max fem ord skulle säga vad alla dessa tvångsföreställningar har gemensamt skulle det bli

felplacerad identitet ...
(som ger upphov till) ...
bristmentalitet
inbillade behov

Jag är inte beroende av någonting som jag kan vara medveten om. Det är busenkelt att hitta tillbaka till sin sanna identitet. Det är Vichara. Man kan göra det via negation. Om jag kan vara medveten om det - är det inte min identitet. Det som blir kvar - det är Självet. Och Självet står över allt. Självet behöver därför inget, lider inte brist på något. 
Vad får det för konsekvenser?
Jag är inte där riktigt ännu. Men jag har ju hört av dom som är där - det får helt underbara konsekvenser!!!  Rädslan kommer försvinna och som Sherman säger - life becomes sweet....

Den här känslan att vara den gränslösa medvetenheten som lyser starkare än allt annat - den är sweet. Största delen av dagen har jag vilat i det här. I Självet. I det som inte behöver något. Och förståelsen av vad det får för konsekvenser blir allt klarare. Men framför allt gäller det att vila i Vichara. Det är så självklart. Det jag kan vara medveten om har lägre energi än jag. Det har lägre energi för att det är ett resultat av mig. Det kommer från mig. Jag är källan.

34 kommentarer:

  1. Superbt!
    Minns du när du en gång i tiden skrev (på fullt allvar, tror jag), att du är ett BIOS?
    Kapabel endast till basic input/output...
    Du verkar ha kommit nån vart sedan dess ... :-)

    "Enligt James Swartz och Vedanta är det egots uppgift att identifiera sig med kroppen"
    Ja! Det är solklart!
    Egot är skapat i formens värld, och är inte kapabelt att fatta något utanför formens värld.
    Egot dör med vår kropp. Det är bara egot som fruktar döden!

    SvaraRadera
  2. Björn!
    Åh vad bra! Du fick ihop det på slutet dessutom. :D Minns när jag läste Assagioli och det han skriver. "Jag har xx år", så skitbra, så sant, men man ju liksom inte runt och säger så. Fast det är en bra övning... ;)

    En sak till som jag kom att tänka på medan jag läste ditt inlägg. Tänk vad många andliga sökare som tänker sig/tror att ljuset kommer utifrån, ovanifrån, ja ljuset finns iaf inte redan inom oss. Jag hade den diskussionen med en inbiten andlig sökare igår. Det blev en lång diskussion som slutade i övning. Jag vet ju hur det är, har själv varit där en gång och tänkt samma sak. Vet precis hur jag tänkte/såg det. Esoterika är tyvärr fyllt av det där, att DET kommer utifrån nånstans, typ ovan, eller nåt.. :) Tolle var den som fick mig på rätt spår där - att det finns inom mig. Jag ÄR t o m Källan. Milda makter! :D

    Perra!
    Javisst är det egot som fruktar döden! Yes, så förbaskat bra uttryckt :)!

    SvaraRadera
  3. Instämmer, smart att säga "jag har" si och så många år, det blir en diskret glidning.

    Sedan en detalj: att Neale Donald Walsch är en "superguru", ett stort namn, jo det är han nog. Stor idag är han nog och jag gillade hans böcker - men de är lite torra må jag säga, där finns föga som lockar till omläsning.

    Nyss var Chopra stor, idag är han väl inte så inne - av samma skäl som med NDW skulle jag vilja säga, SPRÅKET i hans böcker är för torrt.

    Nåja - detta var randanmärkningar.

    /svensson

    SvaraRadera
  4. Jag kan i och för sig se satsen
    jag är X år
    som en kortvariant av
    jag är just nu i en (kropp som har en) ålder av X år.
    Man skulle ju också kunna argumentera att
    jag har X år
    likaledes pekar på en identifikationsförvirring. Jag är ju inte min kropp. Alltså är det inte jag som har X år.

    Det är intressant med språk, hur mycket som ligger i allt det vi inte säger. Jag skulle till och med kunna gå så långt att jag hävdar att allt i själva verket ligger just där.

    SvaraRadera
  5. Perra!
    Kul att du påminde mig om det inlägget! september förra året. Väldigt intressant! Där såg jag också din kommentar om första TM försöket som blev ett uppvaknande som hette duga! Kul att gå tillbaka ibland.
    Shit vad jag brottades. Och vet du varför? Jo, för jag fick helt enkelt inte ihop det. Neo-Advaita tog mig så nära självet, jag fick smaka på det, bada i det, allt, det var himmelskt, sedan, när det hela skulle stabiliseras eller integreras då sade dom ... STOPP! Ajabaja, inte försöka förstå.
    Vad gjorde Björn, jo, som många andra, jag gick därifrån, frustrerad ... SÅÅÅ nära men ändå inte. Tonfallet i det där inlägget om BIOS är total frustration men ändå en strimma av hopp. Tur det. Det lönade sig att inte ge upp! Och det här bloggandet har verkligen hjälpt mig tack vare dina och andras underbara kommentarer. Vilket tålamod du hade med mina utbrott då i september! Tack Perra!

    SvaraRadera
  6. Crystal!
    Nej, det blir ju krystat om man säger att man HAR xx antal år. Men man kanske kan säga att, - nej, nu behöver den kroppen tanka på med lite mat. Eller? Det låter mer naturligt va? Istället för, nu behöver JAG en kram, kan man säga, å vad det skulle vara gott med en kram. Så ungefär.
    Det slog mig att gamla människor ofta pratar om sina kroppar på ett annat sätt. - Neej, nu vet jag inte om den här gamla kroppen orkar vara med längre. Jag har märkt det, att äldre och sjuka kan få ett distanserat förhållande till kroppen. Men inte alla. Vissa gräver ner sig helt i sina krämpor.
    Själv har jag tur med den här kroppen. Den är frisk än så länge:)

    SvaraRadera
  7. Svensson!
    Förstår vad du menar med NDW och Chopra. Men Neale har blivit vassare tycker jag. Såg en video med honom nyligen där han pratade om illusionen av att behöva något. Den var riktigt vass.
    Angående Wayne Dyer så har han gått tilbaka till källorna. Hans senaste bok som jag lyssnade på som ljudbok förra sommaren är en egen översättning av Tao TeThing med hans egna kommentarer. Den är riktigt bra. Jag har också hittat tillbaka till källtexterna. Vivekashudamani. Vilken bok!

    SvaraRadera
  8. Anton!
    Håller med om att det finns mycket att hitta i det vi inte säger. Men då måste man tänka för att räkna ut det... :)

    SvaraRadera
  9. He he... ja det var tuffa tag! På den tiden tog du inga fångar om man säger så ;-)

    Tänk att det var bara i september, detta! Det känns som om det var jättejätte-länge sedan!

    SvaraRadera
  10. Man måste tänka för att räkna ut det ja, men vem har talat om att räkna?

    SvaraRadera
  11. Björn!
    Haha, tänkte precis så idag. Och på sistone har jag börjat med det, ja sen jag började läsa Swartz faktiskt. Sa högt att "nu behöver den här kroppen ut och gå lite". Sen gick jag ut och gick med den. Den verkade må klart mycket bättre efter en långpromis, kan jag säga. :D

    Testar det där nu, och fasiken - det funkar. Det blir en slags avidentifieringen av kropp, tankar och känslor. Jag gick till massören härom dagen och sa att den här kroppen behöver massage. Det var samma känsla där, att jag vårdar kroppen, men den är inte jag. Vilket roligt sätt att träna på! :D

    Hur tränar du - och ni andra?

    SvaraRadera
  12. Perra!
    Vet du, när jag idag läste dom där inläggen såg jag att jag aldrig varit så nära att lägga ner allt det här. Börja med Golf, starta Coaching-firma, arrangera konserter, kämpa på som alla andra och försöka glömma hela det här sökandet. Undrar om jag hade lyckats glömma det?

    SvaraRadera
  13. Anton!
    Okej då, intuition. Man måste inte tänka hela tiden. Självklart inte. Alltså, att jag lyfter fram tänkandet så mycket beror på att det är Vedantas väg I KOMBINATION med allt som inte är tänkande.
    T.ex. säger Vedanta att Självet är Själv-uppenbarande, Själv-avslöjande o.s.v. Det vill säga, att VETA vad självet är och att vi är det, kräver inte tänkande och kan heller inte tänkas fram.
    Är du med så långt?
    Och nu tänker jag inte försöka sälja förståelse-paketet till dig här en gång till. ... har kunden tackat nej tre gånger, vänta några månader innan du gör ett nytt försök...:) ...
    Nej, men allvarligt talat, tycker inte du att det är svårt att förhålla sig till detta med att vi inte är dom vi trodde?
    Om vi börjar där. Alltså, dom flesta som varit i kontakt med Tolle-relaterad andlighet VET ju vad Självet är och vad det är att ha det som sin sanna identitet.
    Men det är ju för tusan inte bara jag som inte håller till godo med detta. Det finns tusen och åter tusen sökare där ute som har vetskapen, som haft många upplevelser, MEN ändå är dom förvirrade!!
    Om någon skulle komma till dig Anton och säga, berätta inte för mig om Tolle eller Zen eller Tao TeChing eller nåt av allt detta, jag har hört det tusen gånger, men ändå känner jag tvivel, rastlöshet, oro. Snälla Anton, hjälp mig. Vad fattas mig?
    Vad skulle du göra?

    SvaraRadera
  14. Crystal!
    Du är inspirerande Crystal! Nu skall jag hitta någon bra övning att köra imorgon. Det är precis så det här kommer på plats. Förståelsen alltså. Vi, som det eviga Självet är ju redan på plats ... och behöver varken massage eller mat eller sömn ... Wow, häftigt att tänka på:)

    När kroppen kommer hem från en promenad, ja då har vi inte rört oss ur fläcken:) Visst är det coolt! Att tänka på det såhär, nästan naivistiskt, känns klargörande.

    SvaraRadera
  15. jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra då (jag är ingen vän av hypotetiska resonemang), kanske skulle jag säga "glöm allt det där" och så skulle jag kanske tillsammans med vederbörande försöka känna efter: Vad är det egentligen som saknas? Eller så skulle jag göra på något annat sätt...
    Jag kan ju i grund och botten bara hjälpa den som ärligt är beredd att hjälpa sig själv och som är beredd att kasta allt annat för att få den hjälpen. Det är långt långt ifrån alla sökare som är det.

    SvaraRadera
  16. Anton!
    Okej, jag hoppas att dina råd kan vara till hjälp för någon som desperat letar efter ett sätt att förhålla sig till Vetskapen om sin sanna identitet!

    SvaraRadera
  17. Aj då, började jag ge råd nu också? Då är det nog jag själv som behöver hjälp. :-)

    SvaraRadera
  18. Javisst, NDW kontra Chopra; den förre har ju en existensiell erfarenhet att utgå ifrån, veritabla SAMTAL MED GUD, medan Chopra mest är en boklärd.

    /svensson

    SvaraRadera
  19. Anton!
    Whatever:)
    Vilka är dina största inspirationskällor i det ämnet (hur det nu skall definieras)?
    För mig är det just nu Vedanta. Var har du hittat flest guldkorn?

    SvaraRadera
  20. Svensson!
    Jaa, NDW:s biografi inger respekt! Vilket liv han levt! Chopra har jag egentligen inte så mycket koll på. Orkar inte läsa mer än några sidor i hans böcker ... av någon anledning. Men han har gjort en underbar grej, en skiva där alla hollywood stjärnorna reciterar dikter av Rumi till stämningsfull bakgrundsmusik. Kolla här
    http://www.amazon.com/Gift-Love-Friends-Present-Inspired/dp/B00000C2QN/ref=pd_sim_b_2
    Rekommenderas!
    Sedan hörde jag någon intervju som Ken Wilber gjorde med honom där han ingav respekt. Efter det köpte jag hans bok om Buddha. Men inte heller den orkade jag läsa. Vet inte varför? Kanske har du rätt. Han är boklärd. Hmm...

    SvaraRadera
  21. Det måste nog bli
    Eckhart Tolle
    Florian Schlosser
    Adyashanti
    John Sherman

    Av dessa är Florian den enda som jag faktiskt har mött och han har också kommit att spela en stor roll för mig. Inte minst har han hjälpt mig att finna bortom tanken, och då inte bara i tanken!

    SvaraRadera
  22. Anton!
    Dom namn du nämner är stora inspirationskällor för mig också!
    Att man kan - som du skriver - finna bortom tanken, inte bara i tanken - är jag helt med på. Tro det eller ej:)
    Vad spelar tänkandet för roll i den process som handlar om att flytta identiteten från egot till Självet? Är tänkandet inte bara ett hinder? Detta återkommer jag till!

    SvaraRadera
  23. Jag ser inte tänkandet som ett hinder, mer som en irrelevant aktivitet i detta sammanhang som man inte behöver fästa någon vikt vid.

    Jag ser det heller inte som att det handlar om att flytta identiteten från egot till "Självet". Jag ser det mer som en avidentifiering där ingen ny identifikation finns. För i samma stund som vi börjar identifiera oss med "Självet", så förminskas det till ett objekt. Och så är vi tillbaks där vi började...

    SvaraRadera
  24. Anton!
    Tack för din kommentar!
    Om vi inom oss bara hade den dualistiska förståelsen skulle jag hålla med dig. Men inom alla, uppenbarar sig Självet som ett icke-dualistiskt vetande. För att klä det i dualistiskt språk har vi båda dessa (inom) oss.
    1. Icke-dualistiskt vetande, Själv-klart och Själv-förklarande. Utan delar och utan form.
    2. Dualistiskt förstående.

    När vi sitter på Satsang med Florian så öppnar han upp oss för detta icke-dualistiska vetande. Då lägger sig vår dualistiska förståelse ner och ger upp ... :)
    Men den ger inte upp helt ... Den smider planer och kommer tillbaka. Så har det varit för mig och så har det varit för tusentals "Satsang-frälsta". När intellektet inte förstår kan du ignorera det hur mycket du vill Anton. Ever tried to ignore a child...:)
    Det icke-dualistiska Vetandet kräver inget arbete och finns alltid här hos alla. Är det med mig? Men där förståelsen saknas kommer tvivlet aldrig dö. Det kommer och hälsar på dig när du som minst önskar det. That little bastard called doubt. Men om det funkar för dig att ignorera tvivlen så är det ju otroligt bra!
    Om det fortfarande funkar om 5 år säger jag kors i taket!
    Kanske är det också så att du redan har förståelsen på plats. I så fall är jag helt fel ute här:)

    SvaraRadera
  25. Jag förstår det jag behöver förstå.
    Det ironiska är att det gäller ju alla,
    alla har bara inte förstått det ännu.

    SvaraRadera
  26. Anton!
    Att du förstår att du har den förståelse du behöver låter ju bra!

    Så är det inte riktigt för mig. Ja, jag har det icke-dualistiska vetande jag behöver! Men förståelsen kan bli mycket klarare. Och att prata från något annat perspektiv än det dualistiska är riktigt jäkla svårt. För det icke-dualistiska har inga ord. Det skulle väl i så fall vara AAAAAHHH.... eller ÅÅÅÅHHHH. ..... alfa och omega.

    SvaraRadera
  27. "Men förståelsen kan bli mycket klarare."

    Vet du det?

    SvaraRadera
  28. Anton!
    Jag vet det jag behöver veta. Jag förstår att förståelsen kan bli klarare. Den enda gränsen för djupet och rikedomen i förståelsen är väl hur länge våra hjärnor får lov att fungera som vanligt. Drabbas jag av demens eller dör så är ju det en gräns.
    Därmed inte sagt att det här projektet med att förstå det man vet skall få dominera. Jag tror att stunder av vilande och varande kommer självklart i takt med att man avidentifierar sig från tankarna. Men att avidentifiera sig från tankarna betyder inte att man slutar tänka eller att tänkandet har en nyckelroll i detta.
    Kanske är du inne i en period av vila. Det verkar så.

    SvaraRadera
  29. Det jag reagerar på när du skriver att "förståelsen kan bli mycket klarare" är nog att det så tydligt handlar om ett tänkt tillstånd längre fram (som skall infria något),
    men det tänkta tillståndet är just bara tänkt, det är inte verkligt, och vi vet därför inget om det.

    SvaraRadera
  30. Anton!
    Okej, nu förstår jag vad du reagerar på. Att ett tänkt tillstånd i framtiden skall infria något. Ah! :)
    Och ju mer jag tänker över detta, desto mer av en aha-upplevelse blir det. För min spontana reaktion var - nej men en sån nybörjare är jag ju inte. Klar jag inte tror att något i framtiden skall infria något! Va!?

    Men sen inser jag att det är just så. För det fullständiga förnekandet av dualismen kan inte forceras fram - vilket var vad jag med många försökt göra.
    Jag upprepar mig nu i en ny tonart:) Vetskapen om att dualismen är fiktiv är absolut och finns där alltid. Glimtar av denna vetskap suddar däremot inte ut den djupa betingning som styr oss.
    Våra dualistiska trosuppfattningar är också rotade i kroppen och ger inte vika så fort som man önskar. De måste dessutom ersättas av andra trosuppfattningar som är av icke-dualistisk natur... om du förstår. Ja, mycket av det du och jag skriver är ju just ett sådant försök att klä icke-dualism i ett dualistiskt språk. Detta skrivande och läsande är oerhört värdefullt. För det raderar långsamt dualistiska trosuppfattningar!! Jag vet inte hur du känner, men jag känner att det tar tid och sker gradvis, och jaa, då ser jag ju också en framid där dessa trosuppfattningar har raderats så gott som helt. Och visst, detta lockar mig. Det är den högsta egoistiska drivkraft jag kan tänka mig. Egot som utplånar sig självt. Vem skall annars utplåna det falska? Självet??

    SvaraRadera
  31. "De måste dessutom ersättas av andra trosuppfattningar som är av icke-dualistisk natur... om du förstår."
    Nej, det är just det här jag inte köper, eller så förstår jag dig inte. Det hjälper ju inte att möblera om i trosuppfattningarna. Det blir bara fler snurr i hjulet. Annorlunda snurr, men snurr likväl. Men du är knappast ensam om att tro på den vägen, om du nu gör det. Det är ju så alla religioner kommit till. Som jag ser det tvingas vi förr eller senare överge alla trosuppfattningar hur icke-dualistiska av sin natur de än kan verka.

    Jag tror inte man behöver förneka dualismen. Dualismen finns och har sin plats. Det finns inget icke-dualistiskt behov att eliminera dualismen. Det är istället dualismen själv som spökar där ett sådant behov gör sig gällande. (Skrev inte du själv om detta någon gång?) Det är också detta spöke jag ser speglas i din tanke om det självutplånande egot. Egot tar till vilka knep som helst för att försvara sin existens.

    Detta att det tar tid, jag har ju kunnat känna så också, det som är typiskt för de tillfällena är att jag då har tappat kontakten med nuet, med mig själv. Så fort kontakten finns där, så finns det inget avstånd i vare sig tid eller rum till mig själv. Att försöka förstå är att bryta den kontakten. Att däremot låta förståelsen falla på plats (om den så vill) är att inte stå i vägen för mig själv (eller förståelsen).

    SvaraRadera
  32. Anton!
    Jag håller - tro det eller ej - med om allt du skriver. Men det finns något du inte skriver, något du kanske inte ser. Jag säger KANSKE för jag kan ju inte veta säkert.
    Du ser kanske inte att alla dina meningar är trosuppfattningar eller uttryck för underliggande trosuppfattningar. T.ex. att vi förr eller senare kommer tvingas överge alla trosuppfattningar. Jag håller med Anton! Jag säger yes, helt rätt. Men JAG SER att detta är en trosuppfattning - om än väldigt subtil och icke-dualistisk. Och det är precis sådana tankar jag lovprisar. Det är dom som gradvis stärker vår sanna identitet som Självet och långsamt gör den gamla ego-identiteten allt mer illusorisk.

    Du kör samma race som jag Anton! Det spelar för mig strängt taget ingen roll om du ser eller inte ser det här subtila, språkliga fenomen jag just påpekade. Jag känner igen dina tankar och jag tror på dom. T.ex. det du skriver om att du i stunder av kontakt med nuet ser att tid inte finns. Självklart! Men bara att tänka på det, minnas det, skriva om det, precis som du gör, är ju stärkande för det sanna och avslöjande för det falska!

    Förstår du mig bättre nu?
    FÖrstår du att jag ser ett stort värde i allt du skriver men att jag ger det en annan definition än du gör. Man kan tycka att definitionen är ovidkommande men FÖR MIG, för mitt ego, är den inte det. Jag får grönt ljus och tydliga och begripliga verktyg och kartor att arbeta med. Tidigare har jag suttit fast i ett sorts no-mind limbo. Jag kan lova att jag sagt och argumenterat på liknande sätt som du nu gör många gånger.

    Det här handlar inte om att jag till varje pris måste få rätt:) Jag kan erkänna att det mesta jag skrivit här har varit präglat av förvirring och motsägelser. Okej? Jag erkänner. Men det betyder inget nu och nu och nu. Hela mänskligheten är förvirrad. Våra intellekt är inga slutna rum. FÖrvirringen sköljer genom oss. Men ju närmare Självet vi kommer (icke-dualism med dualistiska termer) desto mindre betyder denna förvirring. Självet lyser allt klarare och starkare. Så känner jag. Jag vill inte "få rätt" här Anton. Jag vill bara vara sann och säga precis det som är värdefullast för mig. Jag läser det du skriver och jag tänker inte spontant. Okej, nu skall jag visa honom att jag har rätt. Jag tänker. Må vi alla så mycket som möjligt och så ofta som möjligt minnas att vi är det Absoluta, Självet.

    SvaraRadera
  33. Ja, och så snurrar jag också in i min egen förvirring då och då, vilket många av mina kommentarer kan ge uttryck för.

    Jag förstår och jag förstår inte (och det är heller inte jag).

    Namaste!

    SvaraRadera
  34. Namaste!

    Må vi komma djupare i det vi redan är i detta eviga nu!

    SvaraRadera

UA-3343870-1