onsdag, mars 04, 2009

Självet är självklart


När jag upplevde mitt stora uppvaknande 2004 behövdes inga ord. Varken från någon annan eller från mig själv. Jag befann mig i en oerhört stödjande miljö - på en retreat med Nukunu. De flesta i gruppen hade upplevt den här typen av omvälvande uppvaknanden - det var fantastiskt för mig att få ha dom runt mig. Det dom sade var - jag vet, jag vet var du är, det behövs inga ord, eller hur? Och så skrattade vi tillsammans åt detta. Det var många skratt och dom kom från en plats av bottenlös lycka. Du behöver inte berätta för någon om detta när du kommer hem, kommer jag ihåg att en person sade. Neej, för vad finns det att berätta? .... och så vällde skrattet upp igen. 

Att jag fick det där stödet och blev uppmuntrad att inte försöka verbalisera det var en lycka och en olycka på samma gång. Det var en lycka för det gjorde att upplevelsen fick stanna kvar mycket längre än den annars gjort ... tror jag. Det var vad Nukunu sade till mig. "Don't go into the mind and try to understand what has happened to you" Om och om igen sade han det. Jag var överlycklig över detta. Jag fick bada ostört i lyckan. 

Nu yttrades en hel del ord under den där retreaten, varav de flesta handlade om att inga ord kan eller behöver beskriva THAT. Jag skrev massor i min dagbok under den här perioden, så jag har alla mina ord bevarade. Det som slog mig när jag för ett tag sedan läste i dessa dagböcker var just igenkännandet. 

- ÅÅÅåååh, hahahaha, det här har jag ju vetat hela tiden. Var det sååå enkelt??? Och sedan skratt, massor av skratt, och glädjetårar. Vad var det jag vetat hela tiden? Jo, det självklara, att jag är självet ... det självklara självet. Det som alltid finns här. Som en självklarhet. 
Så där är nästan alla uppvaknanden. .... ok, happy end? eh.... nej.

För som jag sade, att jag uppmuntrades att inte försöka förstå det som hänt var både en lycka och en olycka. 

Olyckan var att jag inte förstod att intellektets  jobb är att berätta historier om egot. Att försöka hindra denna process är dömd att misslyckas. Den är lika naturlig som matsmältningen eller immunförsvaret. Intellektet behöver all hjälp det kan för att berätta en klar och begriplig historia om det som uppenbaras vid ett uppvaknande. Jag återkommer till vad som är klart och begripligt.

Lyckan var att jag fick dom där veckorna i total Bliss. Det var tillräckligt länge och djupt för att jag aldrig skulle glömma det självklara .... som är självet*

*definitionsdags: The Self, (det ord J. Swartz använder) är ett ord jag hela tiden försökt hitta synonymer till. Närvaron, Nuet, Subjektet, Källan, Det Absoluta, You/Du (som Sherman säger) o.s.v. Jag var inne på att använda Självet men såg risker med det. Det ligger snubblande nära Självet så som det används av Jung eller t.ex. Assagioli. Läste därför på om Assagioli, Psykosyntesens grundare, och fann att hans ord Självet, verkligen ligger snubblande nära Vedantas Självet. Sen kan man ju tro att man blir "självisk" om man gör Vichara ... 
Men om jag säger Självet - så som det definieras inom Vedanta, har jag gjort vad jag kan. 

Tänk att något så självklart som Självet kan skapa en sådan förvirring! Jo, men det är just detta upplysning handlar om. Att ersätta intellektuell förvirring med intellektuell klarhet ... själv-klarhet. Med Vedanta-termer - replacing Self-ignorance med Self-knowledge. 

Det är sant att vi under ett förändrat medvetande-tillstånd upplever en oerhört djup, självklar och ordlös förståelse av vilka vi är. Jämfört med denna djupa förståelse blir intellektets förståelse under normala medvetande-tillstånd ytlig. Ytlig ja ... men inte desto mindre viktig. James Swartz säger i ett mejl att "... Enlightenment is when this deeper knowing becomes shallow knowing... " Hela inlägget finns här .

Den djupare, ordlösa, självklara kunskapen har vi alla smakat på. Inte bara vi som är intresserade av Vichara. Enligt Vedanta finns den självklara Själv-kunskapen där hos alla hela tiden. Den behöver vi inte tillägna oss eller uppnå. Det är Själv-o-kunskapen som det handlar om. Den ligger över Själv-kunskapen men ... hör och häpna ... döljer den inte! 

Den Vedantiska liknelsen med repet och ormen är så bra - repet syns hela tiden även om vi i skymningen tycker oss se en orm. Repet är Själv-klart, Själv-uppenbarat - vi tittar rakt på det. Men intellektet behöver lära sig att ormen är overklig, en fiktion det själv skapat. Visst, vi ser en världen som en orm och visst, vi blir skiträdda, men det är fiktion. Det behöver intellektet lära sig, banne mig, sitta i skolbänken och göra sin läxa. Vi kan göra tantra och älska manifestationen till vi blir blåa, men det hjälper inte, manifestationen är likt förbannat en orm. Den vackraste och mest magnifika orm som någonsin skådats, förvisso, vi kan älska dess skönhet, och beundra dess intelligens, men det är en orm, en fiktion.

Jag läser för närvarande Vivekashudamani, en 1200 år gammal skrift av Adi Shankara (finns på Swartz hemsida). Dom där Vedantisterna ter sig med vår kulturs glasögon väldigt världsfrånvända. Jag ser något annat. Dom är fiktions-frånvända och verklighets-tillvända. Att läsa detta ger mycket näring åt min Vichara. Om och om igen trummas läxan in i oss. Dualismen är ormen, men du tittar rakt på icke-dualismen, repet. Det är nog därför Sherman och andra lärare försöker avdramatisera Vichara, it's You, just You, så Själv-klart.

Det finns mycket att säga om detta. Jag ville egentligen bara dela med mig av glädjen av att läsa Vivekashudamani och hylla den briljanta metaforen med ormen och repet. Men så blev det fler ord. 

Sedan finns det mycket mer att säga om Embodiment, om hur man skall förhålla sig till världen om den är en "orm". Swartz säger mycket bra saker om det, liksom Adyashanti. Kanske är det inte så konstigt. Vi älskar ormen. Med varje inandning manifesterar vi vår kärlek. Jag ser nu att jag själv hoppade på embodiment för tidigt. Eller snarare, hade för mycket fokus på det och för lite på Vichara. 

I en kommentar till förra inläget lyfte Crystal fram en väldigt bra uppställning som Swartz gör.

1 Disassociate yourself from the objects
2 Then identifying with the subject
3 Taking back the objects that you threw away as the Self
4 Then understanding what the relationship is between the pure Self and the self in the form of objects
5 Then you wont expect anything out of the objects that they can't deliver. They are insentient, unaware. It's not conscious, even if it seems to be conscious. It's like a dream.

Jag återkommer till den!

21 kommentarer:

  1. Ja. Det är en dröm. Så varför inte drömma himmelen på jorden? Upplysningn för mig är den sista drömmen. Att vibrera på kärlekens frekvens. Inte som någon som älskar eller blir älskad. Det är att vara kärleken. Be It. Det är möjligt. Som Tolle säger: "Man skulle kunna kalla det glädje, för det är vad glädje är: en frid som vibrerar av liv. Det är en glädje som kommer när man känner sig själv som livets essens, innan den tar form. Det är Varandets glädje - att vara den man verkligen är."

    Jag gillar Swartzs uppställning :-) Tack! Skriv gärna mer, alla ni som läser hans texter, jag har så lite tid... och dålig engelska :-)

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  2. Pirjo!
    Ja vad innebär det att livet är en dröm? Jag har fram tills nyligen varit rädd för att ta konsekvenserna. Närmat mig och backat. om och om igen. För du, om det verkligen är en dröm, jag menar DRÖM som i dröm, då borde väl det enda viktiga vara att VAKNA? ... även om drömmen är mysig just nu ... det är ju det med drömmar, dom förändras, dom jäklarna...)

    Det var mitt svar på frågan "varför inte drömma himmelen på jorden?"
    Jag har inget bättre svar just nu. Återkommer isåfall.

    Det du skriver om att vibrera på kärlekens frekvens är underbart. Så bra! "Inte som någon som älskar eller blir älskad. Det är att vara kärleken. Be It. Det är möjligt."

    Men det är ett hårt jobb. Jag håller på. Att inte identifiera sig med den som älskar. Ojoj. Jag vet det innerst inne att jag inte är den som älskar men sedan blir jag varm i hjärtat och jaa... Det är lätt att göra ett litet undantag. Äh, fasen, det är så himla mysigt att vara den som älskar nu, för att inte tala om att bli älskad ... ojojoj. FÅr jag be om ett litet undantag tack, bara ikväll. Imorgon lovar jag att inte identifiera mig med något av detta! Promise:)

    Där är jag nu. Men vet du vad som hjälper mig? Jo, att föra dialoger med andra som har samma frågor och utmaningar! Andra som tar detta på allvar! Det ger oerhört mycket! Tack Pirjo för att du delar med dig här!
    Jag lovar att dela med mig av mer godbitar från Swartz!

    SvaraRadera
  3. Omvälvande upplevelser: Buddha under fikonträdet, Paulus på väg till Damaskus...

    Och kanske även du på din retreat, som du beskriver det.

    Själv når jag satori bit för bit inbillar jag mig, får mig en gnutta nåd varje dag...

    Det finns många vägar till Det Absoluta.

    SvaraRadera
  4. Björn,
    jag läser som vanligt med intresse. Själv har jag fått allt svårare att skriva om sånt här fastän vilja finns.
    Men tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  5. Björn. Det viktiga är att vakna. Ja. Och är det överhuvudtaget möjligt att "se" att det är en dröm om man inte är vaken? :-)

    Vad innebär det att det vi kallar för livet är en dröm? Att världen utanför mig är en projicering är det svaret som kommer spontant. Ska tänka på saken :-)

    Konsekvenserna... jag kommer ihåg min fråga: vill jag eller du verkligen :-) Känner som du nu. Ett beslut har vuxit fram. Ett tydligt Ja. Ja, jag vill. Jag vill gå hela vägen.

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  6. Svensson!
    "Det finns många vägar till Det Absoluta." Jo, och på ett djupare plan är vi för evigt redan framme!
    Eller hur? Vägen finns i dualismen.
    Du nämner nåd, hur ser du på det? Jag tror den komponenten är avgörande. Men hur? Har det med överlåtelse att göra?

    SvaraRadera
  7. David!
    Det är svårt att skriva om detta! Men att veta att du läser gör det lättare för mig! Tålamod, det kommer tillbaka:)

    SvaraRadera
  8. Pirjo!
    Ja precis, jag minns att du ställde den frågan i en kommentar för en tid sedan - och den träffade mig hårt, tack:) Frågan var - vill vi verkligen vakna? Vill vi gå hela vägen i detta?

    När du skriver att ett beslut vuxit fram känner jag igen det. Också det som finns mellan orden. Det är ett beslut som inte liknar något annat. Det är monumentalt!

    Nu jobbar vi på helt enkelt. På ett djupt plan är allt redan klart. Vi har alltid varit det vi söker. Nu gäller det att få det att sätta sig i huvudet. Och sedan ta konsekvenserna... i hjärtat också:) Så ser jag på det.

    SvaraRadera
  9. Björn och alla andra som skriver.
    Det är fint att följa detta tankeutbyte mellan människor som kallar sig sökare och finnare. Vi tassar omkring i Sanningens gränsland med våra tankefötter och lämnar mer eller mindre tydliga spår som andra kan välja att följa eller avstå från att följa. Det fina med denna blogg är att det inte finns något behov att övertyga andra men om något någon säger är till hjälp för någon annan, så är det ju bra.

    Björn, det är mycket tack vare din fina och varsamma kommentarer av alla andras inlägg, din föredömliga uppriktighet och ärlighet, och att du inte behöver "ha rätt" gentemot andra, som denna blogg håller på att nå de djupare nivåerna nu.

    Vi befinner oss i områden där orden får allt svårare att bära det vi menar att förmedla och risken för missförstånd ligger nära. Det kan vara av värde att hålla detta i minnet när vi läser varandras inlägg. Ibland menar vi samma sak med olika ord. Detta gäller inte minst ordet "Självet". Jag tror vi nu talar om saker där det är avgörande för förståelsen att vi vet vad vi menar med vissa ord. Detta gäller mest av allt innebörden i det ord med vilket vi har valt att beskriva vår innersta essens. Vilket ord vi än väljer för att beteckna detta vårt allra innersta så är det viktigt att vi inser att detta ord har en innebörd som inget annat ord har. Detta ord innebär det jag OFÖRÄNDERLIGT ÄR. Alla (ALLA!) andra ord kan ändras till sin kvalitet och karaktär. Vi kan kalla detta innersta varande för Självet, Medvetenheten, Rent Medvetande, Närvaron, Nu-Närvaron, Närvaro-Medvetenheten, Jag Är, Det Rena Subjektet, Tystnaden etc. etc., men det viktiga är att just detta ord eller begrepp inte förblir ett begrepp, som vi tittar på och vrider in och ut från intellektets synvinkel, utan verkligen ÄR vår identitet. Det är bara när jag kommunicerar med andra som jag använder detta begrepp för att peka mot mitt innersta, men i mitt eget inre liv ÄR jag dessa ord. Denna min innersta identitet är så nära och subtil i sin enkelhet att de flesta inte ens vet om att den finns. När vi blir så kallade sökare letar vi ofta ett helt liv utan att finna den därför att vi gör denna identitet alltför krånglig och oåtkomligt, och tror att vi kan "hitta den" utanför oss och därmed göra den till ett objekt. Det är Det Enda som inte är ett objekt! Denna identitet är helt enkelt det vi är FÖRE varje beskrivning, upplevelse, tanke, känsla. Den är samma idag som när jag var fem år eller när jag föddes. Den kommer att vara samma den dag denna kropp drar sitt sista andetag. Denna min essens står bakom och möjliggör varje tanke men den är inte tänkaren, den får mig att uppleva varje känsla men den är inte den som känner, den är det som observerar och möjliggör utan att bli påverkad - ingenting som sker i mitt liv kan förändra den, öka den eller minska den. Om vi bara vågar tro att det faktiskt är denna ständigt närvarande Närvaro som är det jag ÄR, så kan livet få helt nya dimensioner. Det enda jag behöver göra när jag har funnit att jag är denna Närvaro, som finns där vare sig jag är medveten om den eller inte, är att fokusera min identitet här istället för på den som tänker eller som den som känner, eller som min kropp. När "man" håller sig medvetet kvar i denna närvaro (vilket till slut blir permanent när man har återfört fokus hit gång på gång en längre tid) ser man att tankar och känslor "sker" och den skenbara kampen mellan svart och vitt pågår, men att det är ett sken. Man börjar se att det som alla stora andliga tänkare sagt i alla tider, att livet är ETT, inte många, inte är en teori, utan Verkligheten. Då närmar man sig alltmer den hissnade insikten att, då har ju du samma identitet som jag, och jag som du och... vad innebär det???...

    Olof

    SvaraRadera
  10. Olof och Björn!
    JA! Så underbart, vackert du uttrycker det Olof! Precis så! Jag märker ju också att jag får allt svårare med orden och hur jag ska uttrycka det jag alltmer upplever. Kan knappt sätta ord på den allt mer genomsyrande friden från Närvaron/DET. All träning jag tillryggalagt gm att ständigt flytta fokus till den medvetna Närvaron, verkar trots allt ge effekt. Den läsning jag nu funnit på Swartz hemsida gm Björn och den läsning jag finner här på Björns varma varsamma vägledande blogg, är vässande, klargörande på nåt vis och hjälper mig ännu mer att fokusera på DET, den medvetna Närvaron, Självet, Subjektet, ja eller vad man nu vill kalla DET. Det är ju som du skriver Olof, det finns många ord som ställer till det och som kan verka förvirrande. Fast på något vis gillar jag att det inte finns bara ett enda ord på DET, utan många. Det blir liksom inte lika lätt att göra det till ett objekt då.

    Jag pratade med min unge tonårsson härom dagen. Han skulle göra en uppspelning (söker till skolor för musiker) och var en aning orolig. Jag pratade om att istället för att gå in i alla tankar och känslor, lägga fokus på DET - essensen - DET som alltid funnits inom honom, som aldrig förändrats, som alltid varit detsamma, som vaknar varje morgon och skapar världen, som flödar genom honom varje gång han upplever att händerna spelar av sig själv. Jag frågade honom om han förstod vad jag menade för något. Han stannade upp en stund och stillade sig, som för att känna efter och så sa han: "Aah, jag fattar vad du menar!" Han tittade på mig och hans ögon lyste, jag såg att han förstod vad jag menade. Vi pratade en massa om vad tankar och känslor är för något, och om att flytta fokuset till DET, den medvetna Närvaron, istället för på alla tusen tankar eller på de människor som skulle lyssna på honom. Han fattade. Efteråt frågade jag om han varit nervös. Nej, inte särskilt sa han. Han hade fokuserat precis som vi pratat om att han skulle göra och det hade gått väldigt lätt, tyckte han. Han upplevde att det fungerade. Tänk så lätt det gick för honom att fatta... :)

    Det är otroligt frigörande för min egen del, att ständigt flytta fokus till DET/Självet/Närvaron, istället för att fastna i alla tankar, känslor och allt ältande som jag tidigare höll på med etc. Alla såna där "needy" beteenden försvinner alltmer. Vilken befrielse att jag inte MÅSTE ha det och det och det. Jag förlorar alltmer intresse för objekten ju mer jag upplever att jag är DET.

    Och det är så otroligt frigörande att alltmer uppleva att allt är ETT. Och om vi alla är ETT och har samma identitet, vad innebär det? frågar du Olof. Jag säger bara - wow, vilken release! :D

    SvaraRadera
  11. Olof!
    Spår av tankefötter i sanningens gränsland - så underbart uttryckt:)
    Tack för uppmuntrande ord om bloggen! Saken är den att jag VET att alla som kommenterar och läser här VET vad Självet är. Ibland glömmer jag kanske det, men då har jag också själv glömt att jag VET. Och när man VET ser man att inget kan vara mer Själv-klart!

    Vad alla orden handlar om är att få denna VETSKAP att bli en förståelse som tar bort rädslan, den ihängande illusionen av behov som ligger till grund för all rädsla. Vi vill alla som Sherman säger, att life shall become sweet, och då menar vi Sweet i en absolut mening. Sweetness som inte kommer och går. Absolute Sweetness:)

    Jag tror såhär: vi vet alla som skriver och läser här mer regelbundet att detta är fullt möjligt. Vi smakar på det till och från. Vissa oftare än andra. Men det spelar ingen roll om det är ofta eller sällan. Processen är den samma tror jag.

    När du säger att bloggen kan nå en djupare nivå blir jag väldigt inspirerad och uppmuntrad!

    Att läsa det du skriver känns väldigt stärkande. Som Självet behöver vi inte bli stärkta men vår förståelse behöver bli det. Så ser jag det. Vi är förvisso redan det vi söker, och vi VET det, så nu gäller det bara att förstå vad det innebär och får för konsekvenser i olika livssituationer. Speciellt i dom utmanande, dom som triggar igång djup betingning.

    Det du skriver har en Själv-klar auktoritet och är som sagt mycket inspirerande. Det hörs att du tar detta på allvar, 100%, och det behöver jag också göra om jag verkligen vill ha ABSOLUTE SWEETNESS! Man kan hålla på och flirta med dom här grejerna hela livet tror jag, och då blir den liten karamell här och där. I våra Själv är vi ju denna absolute SWEETNESS. Men vi behöver programmera om våra intellekt lite bara så att dom kan leva utifrån den insikten. Självet behöver inte vår upplysning. Och som Självet behöver vi heller inte bli upplysta. Det är intellektet som blir upplyst och Självet som lyser. Men att se det är för mig en bra bit på vägen mot upplysning.

    SvaraRadera
  12. Crystal!
    Härligt att läsa om hur du pratar om det här med din tonårsson! Det här är så ovanligt! Hur många tänker på sånt här!? Dom tänker på alla sina behov och sina mål. Vet du, jag hittade en ny produkt i bokhandeln som handlade om Coaching för barn. Ett lekfullt sätt att få sina barn att leva målorienterat. Jag hade inte tid att titta närmare på den men skall göra det. Jag gillar ju coaching, på en nivå som du vet. Så min första tanke var - åh, coolt, vilken affärsidé.
    Men någonstans är det att på ett lekfullt sätt föra barnen längre ifrån sitt eget inre överflöd, sitt Själv som inte behöver någonting. Om man skall använda coaching-verktyg och målstyrning, som förvisso fungerar, tror jag man måste vara oerhört vaken för att inte gå in i drömmen om att behoven är verkliga. Jag pratar av egen erfarenhet. Inte sjutton hjälper det att ha haft omvälvande uppvaknanden med insikten om att man inte behöver någonting - man åker dit ändå.

    Så min tanke var, helt enkelt, vilken fantastisk sak att prata med barn och ungdomar om det här. Hatten av för dig Crystal!!

    SvaraRadera
  13. Crystal!

    Jag blev som Björn glad över det du berättade om din tonårsson. Jag har själv två stycken i den åldern, men har av någon anledning tagit det för givet att dom inte skulle kunna förstå vad jag försökte säga om jag pratade om dom här sakerna. Jag trodde att barn och ungdomar måste bygga upp sitt ego innan dom kunde börja se sitt sanna Själv bakom. Men du visar att det inte behöver vara så. Vid nästa naturliga tillfälle skall jag försöka dela med mig till dom om dessa tankar.

    Olof

    SvaraRadera
  14. Björn!

    Jag läste alldels nyss en e-maildialog på Swartz websida där någon frågar och själv ger svaret angående det du säger om att Självet behöver vi inte bekymra oss om, utan det handlar om att få egot att inse sanningen:


    Does the ignorance of the self reside in the MIND (intellect)? i.e. self realization is actually only occurring in the mind, since the self is eternally free, right? So it’s just the mind realizing that IT is NOT 'I'. Therefore Vedanta uses the mind-intellect to teach the mind-intellect itself?

    Ram: Got it in one!


    Olof

    SvaraRadera
  15. "Nåd", ja vad är nåd?

    När jag läste sanskrit för Klas Hagren, buddhisten, sa han att nåd inte är detsamma som satori.

    Nähä.

    Nåd är för mig, tja, andlig kärlek, agape. Finns och fungerar; det är bara att ta emot genom att göra INGENTING. Apatia som stoikerna sa.

    Nåväl, vackra ord detta, vissa kanske bara anser det vara ord-ord-ord. Den sanna kunskapen, den sanna upplysningen sker bortom alla ord; så är det kanske...

    /svensson

    SvaraRadera
  16. Olof!
    Tack! Den process jag är inne i behöver allt stöd den kan få för att den här förståelsen skall stärkas. Den förståelse jag längtat desperat efter i 5 år. Jag visste redan då att jag redan var upplyst, att alla redan är upplysta, men jag kunde inte fatta HUR jag kunde veta det och vad det får för konsekvenser. Och den som säger att vi inte kan förstå detta - han/hon har (tror jag) har blivit offer för en misstolkning av Zen. Jag vill inte säga att dom har fel. Dom har plockat en tradition, Zen, som säkert fungerar men kräver en lärare och stenhård disciplin, och sedan försökt använda delar av konceptet utan vare sig disciplinen eller läraren. Och då blir det fel.
    Tack för den här bekfräftelsen Olof!

    SvaraRadera
  17. Svensson!
    Du skrev: "Den sanna kunskapen, den sanna upplysningen sker bortom alla ord; så är det kanske..."

    Såhär ser jag på det, (vilket du redan sett) men eftersom du skrev ett kanske.... så tog jag chansen att upprepa mig. Jag älskar att upprepa det här.

    Självet lyser redan upp vårt sinne/ego. Vi är redan upplysta. Men vi tror felaktigt att sinnet/egot är självlysande - själva källan till ljuset och vår identitet.

    Självet (vår sanna identitet) behöver inte och kan inte bli upplyst. Självet lyser på allting. Det är sinnet/egot som blir upplyst. Och det sker genom sinnets dualistiska förståelse.

    Förståelse av vad? Jo, att vi som sinnet är en fiktion, en dröm, och att vår sanna identitet är Självet, det som aldrig ändras, det som alltid finns där, i vaket tillstånd, samt i dröm och djup sömn.

    Hur vet vi det? Genom att kunskapen om Självet är Själv-klar. Varje gång vi tittar efter (gör Vichara) vet vi att det finns något här som är jag och som alltid varit det samma, som alltid förblir orört och rent, som alltid lyser på allt det andra och aldrig dömer någonting. Allting uppstår som flytande former i dess fasta klara ljus. Vårt ljus. Självets ljus.

    Så det så ...:)
    Jag har läst mycket Vedanta idag. Det är välgörande och stärkande. Speciellt när det varvas med Vichara och långa stunder av stillhet.

    SvaraRadera
  18. Terminologin kan skilja sig men jag förstår dig.

    Jag brukar säga "anden" för det högsta och "själen" för det lite vardagligare jaget, men asså, vi är på samma nivå.

    Anden är alltid kvar i sin blå eter medan själen stigit ner i den timliga sfären. Vedânta är min kopp te också får jag väl säga, jag kan som sagt inte alla termer men något slags rättesnöre har det väl blivit; ett mönster i vilket man sedan kan inordna greken Plotinos, kristendom osv.

    SvaraRadera
  19. Jag kom på en sak idag:
    Egots grundläggande princip, dess innersta väsen, är identitetskris!

    Det saknar självständig identitet, och måste kompensera med annan (yttre) "trygghet".

    Egot är en pervertering av det riktiga jaget (Självet). Och därför har egot sitt eget överlevande.
    Precis som cancerceller är en pervertering av riktiga cellstrukturer, de har sitt eget överlevande också.
    Maffian är en pervertering av det riktiga samhällssystemet.
    Djävulen är en pervertering av Gud.

    Men inget av det jag räknade upp, har alltså ett självständigt VARA, utan det parasiterar, suger energi från något som är riktigt.

    Det kan också hända att allt jag räknade upp, kommer från egot?

    SvaraRadera
  20. Svensson!
    Antar att du är bekant med Ken Wilber! Han bygger sitt arbete på några hörnpelare. En är Vedanta såsaom den reformerats av Sri Aurobindo. Den andra är Plotinos. Han skriver i "Sex Ecology and Spirituality" att allting annat som han läst är fotnoter till Plotinos. Så visst, han får ihop Vedanta och Plotinos (och jag också när jag följer hans resonemang ... men jag skulle inte klara av att redogöra för dom på egen hand)
    Sedan får han in kristendomen i detta också. Om du inte läst Wilber, så tror jag du skulle hitta en själsfrände där. Det är mitt intryck. Jag är ett stort Wilber fan, även om jag nu känner att jag måste hålla mig borta från honom.

    SvaraRadera
  21. Perra!
    Jag följer ditt resonemang. Jag försöker se det med hjälp av en ljusmetafor. Självet behöver inte egot för Självet är Själv-lysande. Men egot är helt beroende av Självets ljus.
    Sedan är det detta med att egot kommer och går. Ibland är det där, ibland inte. Hur kan något så flyktigt vara verkligt. I djup sömn finns inget ego.Jag skulle inte ens kalla egot relativt verkligt. Jag skulle kalla det för hallucinationer.

    SvaraRadera

UA-3343870-1