måndag, mars 16, 2009

VAD i dig förblir oförändrat?


Självet är "The Open Secret". Vi - som det dualistiska sinnet - har Självet mitt framför ögonen ... hela tiden ... men vi ser istället objekten, de tio tusen tingen. Vi ser allt utom Självet! Varför?
Jo, ingen har talat om för oss att vi kan leta efter det som är odelat, det som saknar form, det som förblir oförändrat. Vi letar efter rörelse, efter form och förändring.
Eller så har vi blivit itutade att vi inte kan leta efter Självet eftersom vi ÄR det. Det är synd isåfall. För vem är det som letar? Självet kanske? Hahaha!!! Varför skulle Självet som är icke-dualistiskt, odelat, oföränderligt få för sig att leta efter sig självt? Nej, det är det dualistiska sinnet som letar! Det som har ett namn ... t.ex. Björn.

I Lördags var jag med familjen på Göteborgs Konstmuseum. Vägg efter vägg med färg och form. Jag hade mediterat på morgonen och fick ett infall! Bakgrunden var denna - Första gången jag hörde Osho tala på en video, det måste ha varit 2003, så uppmanade han mig (lyssnaren) att lyssna till tystnaden mellan orden, de små pauserna. Eftersom jag är musiker var detta inget nytt men ändå nytt i den kontexten. Eckhart Tolle m.fl. gör samma sak - uppmanar oss att lyssna till "the gaps between the words".
- Björn, sade jag till mig själv, nu skall du titta på väggen mellan, över och under tavlorna! Knäppskalle, tänkte jag, men min dragning till Självets odelade, oföränderliga stillhet, gjorde denna övning till det naturligaste i världen!

.... vita väggar .... beiga väggar .... gråa väggar ... mer vita väggar. Ju större vit yta jag hittade och kunde leva mig in i desto lyckligare blev jag. Tavlorna skymtade i periferin som overkliga skuggor. Den odelade, formlösa, oföränderliga väggen fyllde mitt sinne. Och jag kände igen mig i den. Vilken skönhet, vilket ljus, vilken stillhet och frid.

Jag tror inte att någon märke var mina ögon vilade. Hade dom gjort det hade jag berättat. - Jag är färdig med objekten. Jag har gjort slut med dom och inlett ett förhållande med Självet, det rena, odelade, formlösa och oföränderliga subjektet. Det är bara Självet som kan göra mig sant lycklig.

I gränssnittet mellan dualismen och icke-dualismen förstår jag - som det dualistiska sinnet - att jag alltid vetat att jag är odelad, formlös och oföränderlig som den vita väggen på museet. Jag har alltid vetat att dualismen,formerna och alla uppdelningar varit overkliga, som en dröm, som en hallucination.

Jag behöver pränta in mitt vetande i vardagens bok, timma för timma. Men hur? Genom att praktisera Vichara! Hur gör man?
Man kan inte göra fel säger John Sherman: Det finns många sätt att göra Vichara = Själv-utforskande. Detta klottrade jag ner på en lapp på jobbet idag:

VAD i dig förblir oförändrat
- när du ätit dig mätt efter att ha varit vrålhungrig?

Detta vet vi. It's the Open Secret. Vi behöver bara förstå att frågan är avgörande. Om och om igen!

VAD i dig förblir oförändrat
- under och efter en orgasm som föregåtts av en långvarig och intensiv sexuell upphetsning?

- när du äntligen kommit in i värmen efter att ha frusit en halv dag?

- när du hittat något du letat länge efter?

VAD i dig förblir oförändrat
- när förståelsen som du trodde var så stabil ersatts av förvirring?

- när du äntligen kommer hem efter att ha längtat hem i timmar, dagar eller månader?

Du vet vad det är - it's you, just you ... som John Sherman skulle säga. Det odelade, formlösa, oföränderliga Självet!!

VAD i dig förblir oförändrat
- när du plötsligt blir sviken av någon du litade på?

- när du blivit lugnad efter att länge ha oroat dig?

Du vet vad det är, för du ÄR det.

VAD i dig förblir oförändrat
- när du från meditationens stillhet kliver in i ett rum där TV:n kablar ut nyheter?

DU

det är DU

som förblir oförändrad. För DU är Självet ... det Absoluta ... odelade, formlösa, oföränderliga som alltid flödar över av Bliss såsom solen flödar över av ljus.

21 kommentarer:

  1. Jag VET! *skrattar*

    Underbart skrivet - igen!

    Snälla Björn, varför inte ge ut en bok med orden från din blogg eller något liknande. Det här är bra, RIKTIGT bra. Så enkelt och så fullödigt uttryckt. Och det är genomgående vad gäller din blogg.

    Jag tror många i det här landet skulle ha STOR nytta av det du skriver, för såna som inte orkar/klarar av att tränga ned i vedanta själva. Jag har lärt mig otroligt mycket bara genom att följa din blogg och leta vidare på de sidor du tipsar om. Det är guld du vaskar fram, Björn. Jag upplever själv att jag har fått en nyckel.

    Tänkte på det här idag, och har en stark känsla av att fler skulle vilja ta del av det här. Du har en fantastisk förmåga att formulera det svåra på ett mycket begripligt sätt. :)

    SvaraRadera
  2. Jag söker också ofta efter vad som är oförändrat trots olika yttre och känslomässiga situationer. Det blir efter ett tag mycket tydligt vad som är oförändrat. Det "möter blicken" så fort man ser efter.

    Det är intressant att läsa om hur du tillämpar din kunskap i vardagen, Björn. Hur allt detta blir i praktiken. Det lyser inte så ofta igenom i dina texter, även om du uttrycker dig klart om din förståelse av vedanta. Även jag uppskattar att få summeringar av vad du läser hos Swartz.

    SvaraRadera
  3. Crystal!
    Att det jag skriver betyder så mycket för dig i ditt sökande är en stor glädje för mig! Våra dialoger här har också format det jag skriver. Dina kommentarer har gett mig mod och inspiration att med en dåres envishet stanna kvar i mina frågor.

    Om jag nu skulle sätta ihop en bok så förpliktigar det. Då sänder jag ut ett budskap om att jag är en auktoritet på området som kan hjälpa andra. Så ser jag det i alla fall. Och det är isåfall något jag måste ta mig en allvarlig funderare på. Har jag den auktoriteten? Mitt svar nu är nej.

    På den här bloggen har jag kunnat ta ut svängarna, låta mina tvivel och min förvirring få fritt spelrum. Samtidigt har det varit väldigt nyttigt. För den som tvivlar och är förvirrad är ingen auktoritet. Det har blivit tydligt för mig.
    Men om man verkligen behöver hjälp går man till någon som växt ifrån sina tvivel, någon som har den auktoritet som krävs för att navigera genom dessa svåra farvatten. Då duger inte det jag presterat hittills.

    På sistone har det dock hänt något. Jag har valt en väg. Jag har avstått från nöjet att frossa i många olika vägar samtidigt. Och det har jag gjort av kärlek - kärlek till Självet, till det Absoluta, till The Beloved ..... Jag har gått och blivit förälskad! På ett sätt jag aldrig tidigar har varit. Det kom inte plötsligt. Men det växte sig starkare efter att jag hittade Swartz och Vedanta i den här oförfalskade formen.

    Vad detta kommer göra med mig vet jag inte. Det får göra vad det vill. Där står jag nu. På vacklande ben, jag känne mig skör. Och det är jag säkert. Sårbar men samtidigt ofattbart stark.

    Det här måste sätta sig nu. Jag kommer följa ditt råd om att vila mycket. Det är då the Beloved gör jobbet åt oss ... :)

    Hur det känns om två månader, ett halvår, två år, det vet jag inte. Men nu är jag inte den auktoritet som jag anser skall finnas bakom varje bok i det här ämnet. Jag har höga krav, jag vet, men varför skulle jag inte ha det?
    Den som verkligen vill skingra förvirringens dimmor kan ju gå rakt till källan och läsa det bästa av det bästa - Bhagvad Gita, Vivekachudamani, Astavakra Gita, m.fl.
    Visst tar det emot och komma in i dom här texterna. Men inte om man är besatt av kärlek till Självet. Och det måste man nog vara. Men först måste man vara mätt - väldigt mätt på allt det som vi normalt söker tröst i. Och hur många är det? Inte många! Men jag har den stora, stora glädjen att få besök av dig och andra som oss på min blogg. Det är en ynnest och en ära!

    SvaraRadera
  4. David!
    Jag men eller hur - det lyser hur klart som helst, det som förblir oförändrat!
    Du nämner känslomässiga situationer - dom tycker jag nästan är dom allra värdefullaste att öva i. För känslorna är så svåra att bryta identifikationen med. Vi är känslornas slavar tills vi med brutal konsekvens över Vichara i varenda jäkla känslomässig situaion som uppkommer, även de positiva!

    Jag har avsiktligt inte velat blanda in min vardag för mycket! Men jag börjar ändra mig på den punkten. För det är i vardagen som "the rubber hits the road".

    Det glädjer mig David att läsa ditt inlägg. Jag tycker mig se att Vichara stärker sitt grepp om dig! Det finns inget som är starkare än Vichara. Kärleken till Självet.

    SvaraRadera
  5. Jag tror inte att Självet letar efter sig själv men jag tror att Självet söker uppleva sig sjlv, därav den fysiska manifestationen. Tanken måste ha börjat någonstans. Tanken om att det utanför mig själv måste uppstå kärlek.

    Tanken och nyfikenheten på uttrycket som denna kärlek skulle ta tror jag är vägledande för Självet. Varför finns det annars en fysisk manifestation?

    Jennyli

    SvaraRadera
  6. Jag menar kärlek i bemärkelsen attraktion så klart.
    Jennyli

    SvaraRadera
  7. Men Björn!
    Det är ju just det här osäkra och sköra som du delar med dig av som känns så genuint. Du visar hur vägen kan se ut, hur vinglig den är och jag tror många kan känna igen sig i det. Jag känner många som söker, som liksom oss, prövat "allt", men ändå inte hittar fram till Källan utan som fortfarande fastnar i objekten. Det gör självklart jag med, men märker ju att det sker i allt mindre utsträckning just för att även jag valt väg. Så något växer sig ju starkare, helt klart. Och med dina blogginlägg ger du ständigt tips om hur man kan jobba med egot och det kommer säkert komma ännu fler såna inlägg från dig (läser ditt svar till David).

    Det där med skörheten känner jag igen, känner nämligen detsamma samtidigt som jag känner en enorm förälskelse till The Beloved. Och på sistone har även en djup trötthet gjort sig påmind (därför jag tar upp vilan, den känns som en viktig bit!). Jag förstår ju varför. Egot känner sig ju naturligtvis hotat. Kära nån... Men kanske inte så konstigt när jag på sistone envist förnekat maya! :D Det kommer också andra intressanta reaktioner och en del kommer som mardrömmar. Jag som annars är en rätt lugn och avslappnad typ som sällan drömmer mardrömmar. Så det här är spännande! Men jag gör det jag brukar när sånt här uppkommer - sträcker ut "armarna" (symboliskt) till den delen, håller om den och ger den kärlek. Precis så som Adya talar om att man kan göra (på slutet i vol 6, The Full Embrace). Blev så glad när jag hörde honom ta upp det, eftersom jag arbetar på samma sätt.

    Tillbaka till det här med boken. Jag är inte så säker på att man måste vara någon superauktoritet. Det kan räcka med att ligga några steg före. Det kanske inte är dags för en bok - än - men jag ville iaf plantera idén. Du delar med dig av en väg, på ett sånt sätt som jag tror många kan känna igen sig i - och igenkännandet betyder mycket. Har en stark känsla av att du skulle kunna (om du vill förstås) göra något av det du så oerhört fint och ärligt förmedlar till oss. Jag tycker mycket om det här ärliga hos dig. Det är starkt och modigt att dela med dig så här. Du vågar pröva saker, du vågar visa dig. Jag får som sagt, mycket ut av det och massor av hjälp på vägen. Det kan fler få, det är jag övertygad om. :)

    SvaraRadera
  8. Jennyli!
    Tack för din kommentar!
    Vi pratar om ett möte mellan dualism och icke-dualism. Självet är icke-dualistiskt. vårt intellekt är dualistiskt. Vårt intellekt får vi leva med tills det lägger av. Så enkelt är det... och så utmanande!:)

    Det här tycker jag är värt att begrunda:

    Ett Ramana Maharshi citat:

    The world is illusory;
    Brahman alone is Real;
    Brahman is the world.

    Klockrent!
    Inte förrän vi destillerat bort alla objekt, dvs hela universum kan vi gå igenom nyckelhålet mellan dualismen och icke-dualismen. Det är en synpunkt jag har denna vackra morgon! Ha en underbar dag och tack för allt du skriver, här och på din blogg!!
    Hur går det med din bok, din trilogi??

    SvaraRadera
  9. Jennyli!
    Glömde tillägga - när vi krupit igenom nyckelhålet mellan dualismen och icke-dualismen blir den tredje raden sann: Brahman IS the world

    SvaraRadera
  10. Hej Björn
    Tack för ditt svar :) Jag tänker på något som Neale talar om i början av sin första bok - samtal med Gud. Han talar just om detta att Källan vill uppleva sig själv, därav uppstod dualismen/manifestationen. Detta är fritt ur minnet och du får rätta mig om jag har fel.

    Jag är helt med dig Björn, klockrent som du säger. Tror du inte att alla objekt vi destillerar bort är bitar av den dörr som nyckelhålet sitter i och när vi destillerat bort allt så finns inte längre något nyckelhål utan då är hela dörren borta. :)

    Egot kämpar för att laga dessa hål (jag tror jag hade en liknelse om en skuta där skeppsmästaren lagar hål för att inte båten ska sjunka) medan i själva verket den sanna vägen ligger i kapitulationen då man låter vattnet välla in och båten sjunka. Båten som vi destillerar bort är universum och havet är icke-dualismen. Egot kämpar så för att hålla sig flytande även om skutan förr eller senare kommer att ruttna. Det gör ju allt trä som ligger i vattnet för länge. Fniss. Men egot är bra på att hålla båten i trim så klart. Det måste till stora stormar ibland för att knäcka det, eller hur?

    Tack själv Björn, jag skrev även på Perras blogg om en tråd/diskussion vi hade på samtal med Gud - forumet. Den är 75 a4 sidor lång och jag läste den i går (skummade) med en mycket varm känsla inom mig. Dessa uttryck gör mig rörd. Din ton har ändrats radikalt sedan dess och det är bara ett halvår sedan. Förlåt mig om du tar illa upp. Men den känsla jag fick igår när jag läste var samma känsla som jag får till min son när han är inne i en trotsålder. Som jag sa, en mycket varm känsla.

    När det gäller mina böcker har jag nu avklarat den andra boken (tror jag) och börjat på den tredje. Det går upp och ner, ibland flödar det och ibland är det trögt. Ibland krävs det en händelse att relatera till för att låta källan tala kring detta. Så även här på bloggarna, det är lättare att göra kommentarer än att lägga upp ett eget inlägg. Så fort jag läser något slås en ton an inom mig och ur denna vibration flödar det text. Därför är jag så tacksam för att dessa underbara inlägg kommer från er så att återkopplingen till källan inom mig kan ske.

    Tack för de tiotusen ting ni tar upp. Jag vet inte hur många vi har kvar att behandla men när vi behandlat alla så kanske dessa objekt försvinner så vi kan gå igenom den där dörren. :)

    Kramar
    Jennyli

    SvaraRadera
  11. Crystal!
    Jag läser och begrundar det du säger.
    Jo, jag är skör och skörare blir jag i takt med att Självet lyser starkare här.
    Jag skulle här och nu kunna spola allt det som heter Björn och Björns, MEN - kan du fatta en grej Crystal? Samtidigt känner jag sådan tacksamhet över att få leva i den här formen. Jag behöver den inte men är ändå tacksam över den... hmmm... det är obegripligt. Och jag låter det vara det nu:)

    Det där med ärlighet, jo, när det gäller dom här sakerna är jag skoningslöst ärlig mot mig själv. Annars låtsas jag ganska mycket. Låtsas is the name of the game... bisarrt och meningslöst på ett sätt ... men ganska fascinerande när man lärt sig ... som med alla spel:)

    Men här, i detta det enda som betyder - Vichara - finns inte låtsas på kartan för mig. Jo, som något som skall brännas upp av Självets skoningslösa ljus.
    Nu fick jag inspiration att skriva ett inlägg ... det kommer nåt nu.

    Återigen, tack för att du planterade idén att göra något av det här materialet. Det finns ju här i Bloggers förvar ... :) Just nu läser jag om Vivekachudamani och Chinmayanandas kommentarer (Chinmayananda var den lärare med vars hjälp James Swartz blev upplyst) Apropå Swartz, shit, där har du en man som är så ärlig att man får lust att krypa ur skinnet när man läser, det är nästan obehagligt... Har du läst hans självbiografi som ligger på hemsidan.

    Och sedan det du säger om skörhet och trötthet och vila. Jag tror det händer omvälvande saker med dig. Det låter så utifrån egen erfarenhet och vad jag hört. För mig har det alltid varit så, sann förändring har alltid manifesterat sig i kroppen.

    En tanke om vad tröttheten beror på. Jag har noterat att jag har allt svårare att låtsas. Men jag kan heller inte bli en sanningssägare som ställer till med rabalder. Det är lika absurt som att låtsas. Så jag drar mig tillbaka från situationer. Men ibland går det inte. Och då blir det en sådan enorm frekvenssänkning. Lite som att bli berusad - och tröttheten är som en baksmälla.
    Jag vet inte om du känner igen det här - men så är det för mig ibland. Jag är väldigt glad att jag har det jobb jag har. Många möten med viktiga miner och powerpoint presentationer med viktiga saker hade tagit knäcken på mig. Förmodligen hade jag fått upprepade skrattanfall och blivit uppsagd eller omplacerad. Människor som är i djup trans är komiska och kräver att man spelar med. Och det är tröttande.
    Jag vet inte om detta är något du möter i din vardag. Det finns många andra orsaker också.

    Riktig Vichara är omvälvande för hela systemet och helt naturligt blir man trött av det. Mardrömmarna har säkert en naturlig förklaring också. Kan inte mycket om drömmar. Har du kollat in Swartz dröm-sektion?

    SvaraRadera
  12. Jennyli!
    Jag skrattar gott åt det där du skriver om min trotsiga attityd för ett halvår sedan. Det ligger mycket i det. Jag var desperat i min jakt på något eller någon som kunde få mig att förstå det jag VISSTE. Som jag skrev till Crystal, det är när man VET som man har råd att erkänna sin okunnighet. Men denna okunnighet är inget självändamål. Den är ett resultat av att man nu "har råd" att erkänna att man inte har någon koll.
    Men du vet Jennyli, där kan man inte stanna år efter år. Jag är ingen lycklig hund som gläfser glatt åt allt och alla. Jag hade blivit tokig om jag inte hittat tillbaka till en klar och koncis Vedanta. Jag menar det, tokig på riktigt alltså.

    Som jag äntligen börjar kunna uttrycka, förståelse är inte centralt i detta, men för mig var det det. Det är en pusselbit och när den fattas skaver det just där. Alla pusselbitar måste vara på plats. Det hjälper inte hur öppet hjärtat är, om intellektet är förvirrat blir det bara halvmesyrer. Nu har förståelsen också hamnat i fokus därför att den ÄNTLIGEN börjar falla på plats. Du ser, smörgåsbord i all ära, men mitt intellekt pallar inte med att tugga i mig diverse godbitar från olika traditioner. Jag har väl för låg IQ kanske. Så då får jag ta konsekvensen av det och förenkla för mig.

    Det enklaste vore såklart att gläfsa glatt som en hund åt allting men jag antar att jag har för hög IQ för det....

    Din personliga och originella metaforer är verkligen inspirerande!

    Som avslutning skall du få höra hur Wilber ser på detta med duality och nonduality:

    "The World is illusory;
    Brahman alone is Real;
    Brahman is the world.

    The first two lines represent pure causal-level awareness, or unmanifest absorbtion in pure or formless Spirit; line three represents the ultimate or nondual completion (the union of the Formless with the entire world of Form). The Godhead COMPLETELY TRANSCENDS all worlds and thus COMPLETELY INCLUDES all worlds. It is the final withing, leading to a final beyond - a beyond that, confined to absolutely NOTHING, embraces absolutely EVERYTHING."

    Hur låter det tycker du?

    SvaraRadera
  13. Härligt! Ja! Detta är jag :)
    Kramis

    SvaraRadera
  14. Telluselle!
    Ja det är klart att det är! Själv-klart:)

    SvaraRadera
  15. Crystal och Björn. Jag känner igen "tröttheten". Som: "Oooohhh, kan jag inte få vara ifred. Lite lugn och ro. Jag vill vara med min andlighet. Gå djupare i det. Stanna i tystheten. Utvecklas." Lite i den stilen :-) Och då brukar jag "höra" Byron Katies "röst"... "Är det verkligen sant? VÄND PÅ DET!" *skrattar*

    Och jag inser vilken gåva, vilken välsignelse min livssituation är. För vilket skulle kunna vara mer effektivt än att vara tvungen att ta med andligheten till det vanliga livet.

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  16. Björn!
    Ja visst är det häftigt med skörheten! Jag kan bara hålla med dig. Och visst är det häftigt att man på samma gång skulle kunna säga "tack o hej" samtidigt som man känner tacksamhet till formen. Men det är nog så det ska vara. Det ligger en djup skönhet i det på något vis.

    När du skriver om Swartz självbiografi, är det den som heter "Mystic by Default"? Det var iaf den man kunde ladda ner på sidan om honom själv. Har inte hunnit läsa det ännu. Finns ju så otroligt mycket annat göttis att ta sig igenom. Men jag ska ta mig an den vid tillfälle. Spännande!

    Apropå drömmar, jo jag har kunskap i drömtolkning, och igår ramlade polletten ner och jag såg djupet av det budskap Självet gav mig genom drömmen. Det är en reningsprocess som går djupt djupt ner. Men tack snälla för hänvisningen till Swartz drömsida. Hade inte sett den, men började läsa där och den inspirerar mig enormt. Älskar sånt. Så TACK!

    Jo jag känner igen att tröttheten till viss del har med precis det du beskriver. Och jag känner igen den där baksmällan när man måste ta sig an saker och vara sann trots att man inte har lust att ställa till ett hallå. Och då får man också smaka på frekvenssänkningen. Men jag ska igenom det och jag tror samtidigt att det är renande. Burn it out, som Adya brukar säga.

    Apropå Adya, igår hittade jag fortsättningen på The Full Embrace - vol 7. Blev jätteglad! Han säger så BRA saker, as usual! :D Har du sett den?

    Rolig det du skriver om powerpresentationer och viktiga miner. *skrattar* Jag har förmånen att ha ett fantastiskt jobb där jag slipper göra miner och låtsas, tack och lov. Det är en ynnest, en gåva när man håller på med Vichara. :)

    SvaraRadera
  17. Crystal!
    Mystic by Default är den jag pratar om.
    Du pratar om rening. Jag tror det är så för mig också. Saker brinner upp när dom ställs inför det Absoluta. Det har hänt nåt konstigt med mina drömmar också. Jag gör Vichara i drömmen!! :) Det har aldrig hänt förr. Nej, men i drömmen håller jag på och tänker på det Absoluta... märkligt men häftigt.

    Visst är det skönt att inte ha ett jobb som ställer för höga krav på låtsas-musklerna:)

    SvaraRadera
  18. Crystal!
    Förresten, glömde tacka för tipset om Adyas senaste. Laddade ner den nu på morgonen och skall lyssna så snart jag får tid!

    SvaraRadera
  19. Pirjo!
    Jo, det är en utmaning men samtidigt en gåva att få ta med andligheten ut i vanliga livet! Och ja, jag hör också Katie säga sådär. Men det är lätt för henne att säga:) hon vilar ju bergfast i Självet. Ingening kan rubba henne!! Jag tror "lagom" utmaning är bra. Men ett "vanligt" hektiskt leverne i dagens samhälle är många gånger en alltför svår utmaning för mig. Om jag skulle rusa runt som en dåre dagarna i ända och tvingas ta till alkohol och tabletter för att inte krypa ur skinnet, ja då skulle jag ha svårare att göra Vichara! Jag har levt på ett annat sätt tidigare och under dom perioderna hade dessa frågor inte ens funnits på kartan.

    SvaraRadera
  20. Björn. Ingenting kan rubba oss heller!!!
    Men det gör det ju... varför? Av gammal djuptrotat vana. Tolle säger: Det är smärtan från det förflutna, ingenting annat.

    Kram, Pirjo

    SvaraRadera
  21. Pirjo!
    Du har så rätt!!:) Vårt Själv kan ingenting rubba. Men vårt dualistiska sinne kan väldigt lätt glömma och tappa kontakten med Självet. Det är "sinnet" jag pratar om här. Sinnet som triaden (intellekt, mind(känslor), ego) såsom den framställs i Vedanta. Sinnet behöver en "enkel" livsstil för att Vichara skall kunna få djupa rötter, växa, blomma och bära frukt. Så ser jag det. Hos t.ex. Katie var Vichara så våldsam och snabb ... Men hon skriver faktiskt i en bok jag läste för ett tag sedan att hon också måste göra "The Work" varje dag för att inte falla tillbaka i identifikation med sina storys. Denna bok, det är en skatt - Tusen ord för Glädje - måste du läsa om du inte gjort det.
    Hon säger t.ex. att hon är upplyst när hon gör The Work, men när inte inte gör det, vilket händer flera gånger per dag (korta stunder antar jag) ja då är hon inte upplyst. Det är verkligen intressant att hon säger så!!! Att hon är så ärlig!! Det inspirerar!

    SvaraRadera

UA-3343870-1