tisdag, maj 26, 2009

Allt är ett ... MEN

Allt är ett ... sånt gillar vi att höra. Även dom som inte intresserat sig för Nondualism ... Vi och dom ... jodå ... men låt mig säga såhär ... jag tror att alla gillar tanken på att allt är ett. Det är en mysig tanke. Lite rosaskimrande sådär. Sen har vi då dom som smittats av Nondualism-viruset. Såna som läser och skriver och pratar en massa om att allt är ett ... såna som jag ... och som hela tiden hör en liten skrattande röst som säger ... eh du, allt är ett, vad är problemet. Varför allt detta snackande. Det finns ju bara en sak att säga och den har du redan sagt femtielva gånger. Det finns bara en sak att läsa och den har du läst femtielva gånger...
... just det ...
allt är ett

Men trots att jag hör den där skrattande rösten och allt är ok och jag slappnar av ... så producerar hjärnan en fortsättning ... jaa, jag tror det är så enkelt, det är hjärnan som av sig självt fortsätter och babbla. Den säger. Allt är ett ... jaa, det är så sant ... MEN...

Och det där MEN är så himla komiskt. Det är som ett mentalt ticks. Som att bita på naglarna. Det bara händer.

- Allt är ett ... MEN ... ändå gör det skillnad om man inser det eller inte ...
- Va!? Hur kan det göra det? Allt är ju ett.
- Jo, MEN om man inte inser det så klamrar man sig fast vid det man tolkar som bra och är rädd för det man tolkar som dåligt ... och det är ju dåligt.
- Allt är ett. Punkt.
- Jo MEN ...
- Men för HELVETE!!!! Säg inte att allt är ett om du inte menar det!!! Antingen är allt ett eller så är det inte det!
- Jo MEN ... riktigt så enkelt är det inte. Det finns många nyanser och perspektiv i detta enda. Det finns liksom olika dimensioner också ...
- ... hahahaha, antingen är allt ett eller så är det inte ett. Ok?
- Jo, på ett plan...
- Du, antingen är allt ett eller så är det inte.
- Jo MEN...

Skratt

Tystnad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

UA-3343870-1