söndag, maj 31, 2009

Presens particip

Vi kan ta vilken dualistisk mening som helst och göra nondualism av det. Lätt som en plätt. Det är bara att slänga in subjektet och objektet i predikatet och låta dom brinna upp där. Eller om man är på mer finstämt humör kan man säga såhär:
ta dom två isbitarna subjekt och objekt och låt dom smälta i det vatten som kallas predikat. Vad som då blir kvar är -ANDE.

Hahaha, snyggt va?

Som i älsk-ande lev-ande vet-ande.
Vad hände med den som älskar, lever och vet?
Vad hände med kärlekens objekt, med det liv som levs och med allt vi vet?

Det visar sig att subjekten och objekten helt enkelt var verbala/mentala konstruktioner.

Dom här orden som slutar på -ande eller -ende, dom är nondualismens käpphästar. Den här typen av ord kallas presens particip. Jag kollade upp att det heter particip (deltagande) för att orden deltar i två ordklasser - verb och adjektiv. Det är ju klart. Levande kan vara ett beskrivande adjektiv och samtidigt ett verb som står för något som händer.

Alltså, bara så att det är klart. Ord kan självklart aldrig komma i närheten av det nondualismen pekar på men det är kul att leka med orden. Lekande ord. Lekande ordande....

Att det blir -ande tycker jag är lite putslustigt på nåt vis.

Det händer grejer i den här hjärnan när presens particip blir en sorts verbal magnet som drar till sig alla meningar och smälter ner dom.

Senast nu satt jag och funderande på meningen - jag tänker tankar -

Sedan slog det mig att allt som finns är tänk-ande. Såklart. Det där med att tanken - jag vet - inte vet något. Det har jag från Sailor Bob. Denna princip äter upp alla mentala/verbala konstruktioner. Tanken - jag tänker - kan inte tänka. Den är hur korkad som helst. Ja menar, hur skönt är inte det att inse. JAG tänker inte. JAG har aldrig kunnat tänka. Allt som finns är tänkande.

En grej som skall understrykas här och som jag har från boken - Perfect Brilliant Stillness - av David Carse, är att detta inte får bli en skitnödig tvångsneuros. Ett tvång att gå in och redigera alla meningar så att dom bara innehåller presens particip. David påstår sig ha upptäckt detta i vissa Satsang-kretsar i USA. Så fort någon säger "jag" går larmet liksom. Tänk er att prata på det viset... usch vad jobbigt. Det blir meningar i stil med:
Det som lever här nu är ett inseende av alltings spontana uppstående ur medvetandet som medvetandet. Ett talande händer spontant som är transformerande. Ett inseende att allt är händ-ande, gör-ande, lev-ande.

Oj, det där låter ungefär som Björns blogg. Nej men ärligt talat. Sånt där krampaktigt nonsenspladder förordar jag inte ... förlåt ... ett förordande av detta talande uppstår inte ...

Skit samma. Det är i alla fall väldigt klargör-ande. Det står jag för. Det är inget nonsens. Så är det bara. Speciellt det här med att tanken - jag tänker tankar - aldrig någonsin har kunnat tänka en enda tanke. Och det är faktiskt inte bara en verbal ploj det här. Faktum är att ALLT är en verbal ploj. Hela dualismen är en verbal ploj. En konstruktion. En dröm.

7 kommentarer:

  1. Bästa inläggande någonsin!

    SvaraRadera
  2. Alexandra och David! Ett tack-ande händer spontant här ...
    Äh vad fan, jag tycker det var skitkul att ni tyckte om inlägget. Så det så:)

    SvaraRadera
  3. Jag inser nu att jag omedvetet har spunnit vidare på ditt inlägg eller associerat kring det här med tanken i alla fall på min blogg. Det är verkligen lustigt. Ibland har jag inte ens läst dina inlägg utan tagit upp likande ämnen ändå. Det var inte fallet just nu men jag tycker det är bästa bevis på att vi alla är ETT. Allt hör ihop, länkar till vartannat.

    Det är i alla fall ett tänk-ande som visar sig här ;)

    kram

    SvaraRadera
  4. Himla roligt skriv-ande! :D

    Kram-ande! :)

    SvaraRadera
  5. Jennyli! Ja men det ÄR ju så. Min text som jag skriver är finns ju inte på riktigt. Skrivandet är ETT, det är samma intelligenta andedräkt som flödar genom alla orgelpiporna. Vissa ligger närmare varandra, vissa orgelpipor alltså... men det är också ovidkommande. Vi är ju den intelligenta andedräkten. Vad bryr vi oss om orgelpiporna? Om hela orgeln brakar samman eller brinner upp så kan vi leka bland trädkronorna. Vi och vi förresten. Den intelligenta andedräkten ... här tog orden slut ...:)

    SvaraRadera
  6. Crystal!
    Värm-ande tack-ande uppstår spontant!

    SvaraRadera

UA-3343870-1