onsdag, maj 20, 2009

Vad som sårar och kränker egot

Jag tänker på när jag över mindfulness. Och så tänker jag på att jag är mindful oavsett om jag över mindfulness eller inte. Det spelar ingen roll om jag försöker eller inte. Jag är här och nu ändå. Himla irriterande på nåt vis men också himla befriande.

"Jag är vittnet" är en mental konstruktion som utgör grunden i mycket meditation och mindfulness övning. Kanske behövs vittnet under en period. Troligen ... även om jag inte förstår det riktigt just nu. Just nu fascineras jag över att allt funkar så himla bra utan vittnet. Jag slås av hur JAG kan fungera utan mig själv. Vad menar jag med "mig själv". Jo, jag menar den där mentala konstruktionen som kan uppträda i många skepnader. Ofta kallas den egot. Egot är upplev-AREN, förnimm-aren, bevittn-aren. etc. Egot är det som inte har något eget liv men som tror att det behövs för att livet skall leva.

Det är komiskt egentligen. Jag funkar så himla bra utan mig själv (egot). Denna insikt sårar och kränker egot å det grövsta. Den här insikten drabbar aldrig egot.

Björn hade fel. Björn trodde att det bara är egot som kan veta saker.
Björn är vet-aren.
Men vet-ANDe fungerar absolut perfekt utan vet-aren.
Vet-ANDE lever och vibrerar här och nu alltid .... med eller utan den som vet - vet-aren.

12 kommentarer:

  1. Precis. Vetande vet. Vetaren är den som tar vetandet och försöker göra det till sin personliga grej.

    SvaraRadera
  2. "Vad som kränker och sårar Egot"... är andra människors ifrågasättande av det... eller? Vem skriver ditt blogginlägg - Vet-aren eller Vetandet. Är det inte båda?
    /Ugglan

    SvaraRadera
  3. Anton! Just precis. "Vetaren" Björn vägrade länge att acceptera att vetande ägde rum minst lika bra utan honom. Vetande utan "vetare" är möjligt. Har alltid varit.
    När började förresten "vetaren" Anton ge vika?

    SvaraRadera
  4. Alexandra! Vetaren läser det när det är klart:)
    Nä men allvarligt, vetaren är en efterkonstruktion. I nuet finns inget rum för vetaren, däremot finns vetande alltid - tidlöst. Åh, dessa ord. Så knöliga. Men det står en del mellan raderna också :)

    SvaraRadera
  5. Hela människovärlden är en konstruktion om man jämför den med djurens rike. I den första är jag Slav i den andra Drottning. Det är en utmaning att inse att man är totalt onödig såtillvida att, precis som du skriver, vetandet/källan finns ändå utan min inblandning, samtidigt som man ändå är värdefull och viktig enbart för att man faktiskt är människa...
    Trevlig helg!
    /Alexandra

    SvaraRadera
  6. Alexandra!
    Läste om dina djurmöten. Mycket fint inlägg! Ja eller så är vi värdefulla för att vi är allting. Gränser finns inte om de inte konstrueras.

    SvaraRadera
  7. Anton!
    Vet-aren Anton har redan börjat smälta som en snö-gubbe i tö-väder. Finns inte en chans att vet-aren Anton finns kvar om några år - annat som en roll du kan gå in i när du känner för att spela lite teater.

    SvaraRadera
  8. Fast det som smälter är inte "vetaren", utan identifikationen med den.

    SvaraRadera
  9. Anton! mm... Du uttrycker dig mer precist. Bra! Sen har vi "den/det som identifierar sig". När smälter den/det?
    Kvar blir ... no name, no name ...

    SvaraRadera
  10. Det finns ingen där att smälta. Har aldrig funnits.

    SvaraRadera
  11. Vet-andet här jublar! Det finns INGEN här eller där att smälta. Och i ljuset från dessa ord börjar det smälta på allvar.... Vad? ... Look again Björn! .... nada ...

    SvaraRadera

UA-3343870-1